Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fina’

Ett ändligt inlägg.


 

 Muggar och händer

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Middag med tänt ljus och bok

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???


I morgon är det redan tisdag
och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om pennor och reklam.


 

Pennspets

Spetsen på min Schaefferpenna är som en diamant, enligt NK.

Igår kom jag ihåg att NK* är pennfetischist. Ja, det ska vara fina pennor, riktigt fina pennor och inte Ballograf (Sveriges enda penntillverkare) eller Parker. Så jag tog med mig min Schaeffer bläckpenna, en penna som min mamma köpte till mig för många år sen. Och när den inköptes sa handlaren att pennan kommer att hålla hela mitt liv. Nu har den legat i sitt röda fodral under många år. Men NK fick mig intresserad. H*n tipsade mig om hur jag skulle göra pennspetsen ren med vatten, hushållspapper, blåsningar och tålamod. Detta ägnade jag nästan trekvart åt på måndagskvällen. Vi får se om min rengöring blir godkänd!

Jag skriver så jävla fult, så jag borde egentligen inte äga en sån här fin penna. Om jag inte minns fel kostade den 600 spänn när mamma köpte den – och det var säkert 20 år sen. Undras vad den kan kosta idag… Men det är härligt i alla fall att äga en sån fin penna, trots att jag varken lär skriva böcker eller reklam med den.

Häromdan läste jagSvenska Dagbladet om några av de värsta reklamkampanjerna genom tiderna. Maj gadd, jag höll på att smälla av när jag såg reklam för ölbar i bilen, en naken kvinna som krälar vid en manssko, rökande doktorer, bebisar som tycker att det är bra att röka, rasistisk målarfärg (och där snackar vi verkligen kränkande!) med mera med mera. Kampanjerna är gamla, så de må vara glömda och förlåtna nu. Och de skulle aldrig få passera idag.

Men… nog tror jag en och annan höjer ett ögonbryn för SJ:s nya reklam för pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm. Du vet de där tågen som så ofta inte går för att det är

  • signalfel
  • löv på spåren
  • nedriven kontaktledning
  • snö på spåren
  • folk på spåren
  • växelfel

med mera. Vadå 42 avgångar om dan..? En mild överdrift, skulle jag vilja säga…

SJ annons

De som får behålla jobbet trots SJ är nog få… (Skärmdumpen är från nätet.)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nästintill stoppat inlägg.


 

Röd lykta i träd

Mitt liv – en röd stopplykta.

Livet är på stopp just nu. Det är som om det lyser en stor, jävla fet och röd stopplykta i ögonen så snart jag öppnar dem om morgnarna. Ska det vara så här? Hur kan jag göra om, göra bra? Det går inte. Det är bara kört. Jag har inga krafter kvar. Inga. Eller jo. Jag öser ur reservtanken, som vanligt. Men det skrapar i den numera när jag drar den tunga sleven mot dess botten.

Tidigare i livet har jag sagt att när en når botten och befinner sig där i den uttorkade brunnen finns det bara en väg – och den leder uppåt. Jag har slutat tro på min ord. Livet är bara en röd stopplykta. Jag har inte makten över det, inte makten över döden heller. Annika Östberg sa

Livet är en gåva!

och jag ville leva just nu, den hösten jag trodde att jag skulle dö. Tavlan ska finnas kvar långt efter mig. Men längst av alla stannar orden.

Den här dan har börjat som alla andra vardagar. Jag har gjort det jag ska, jag har bäddat min säng, druckit min första mugg kaffe som belöning. Nyss blev jag tvungen att stänga fönstret i arbetsrummet för det drog just på en av de leder som gör ont sen ett par dar tillbaka. Jag vill helst ha kyligt här, för jag blir dåsig annars.

Ett par uppdrag ska jag försöka ro i land. Jag måste, för jag har lovat och en Toffla håller alltid (nåja…) vad honhar lovat. Igår kväll påbörjade jag såväl läsningen av en bok som ska recenseras och förberedelserna inför kvällens intervju. Det svåraste blir nog inte läsningen eller att ställa frågor, det blir det sociala. Jag vill helst springa och gömma mig under en filt och sätta den röda stopplyktan utanför min ytterdörr. Men… inga problem! Ingen ringer på här i alla fall. Jag ska gå ut till vändplanen och bli upplockad av en person, som på sätt och vis är både uppdragsgivare och vän, när det är dags. Inte är jag rädd för den personen! Inte är jag rädd för de andra jag ska träffa heller. Nej, det är svårt att förklara hur det känns. Rädsla är inte ordet. Det är mera åt stopphållet till. Att jag inte ska… räcka till, inte lyckas nå fram… Att jag inte ska… duga. Som vanligt.

blodpenna

Inte räcka till, inte duga… som vanligt…


Om jag kan sparka liv i mig,
hitta den där droppen i reservtanken, räknar jag med att en recension för två ställen blir klar idag, det lilla reportaget i morgon (möjligen alltför hoppfullt eftersom det ska fakta- och citatgranskas), lördagens recension är ju redan klar och därefter tar jag itu med nästa recensionsexemplar, den rosa boken, nyutgåvan av Alice del två. Igår kväll bestämde jag mig för att tillåta kommentarer på inlägg som handlar om böcker. Det känns inte rätt mot författare och förlag om jag inte har det. Det är ju ändå deras alster, fast mina ord om dem… För att kommentarerna ska publiceras måste de handla om böckerna.

Professor Frans och den siste Sturen samt Alice i Spegellandet

Den blå om professor Frans i Uppsala, den rosa om Alice i Spegellandet.


I helgen skulle jag gärna vilja träffa Fästmön
Det var ett tag sen det blev annat än en träff i bilen. Men Anna blev ju mormor igår – på sätt och vis – och kanske inte kan komma ifrån. Om vädret och krafterna vore OK i helgen kunde vi kanske besöka Ulva höstmarknad. Det är alltid givande att titta på fina – eller fula – saker. Få lite input. Bland årets säljare märks såna som säljer blommor, eterneller, skinn, mejerivaror, ullprylar, halmprylar, träslöjd, smycken, sylt, tyger med mera. Men 15 000 besökare under två dagar (öppet kl 10 – 17)… Det sätter nog min röda stopplykta P för…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att leta, finna och fundera.


 

Kit Kat

I took a break, a KitKat.

Idag har Fästmön ledig dag. I morgon väntar dubbelpass med start klockan 8 och slut klockan 21. Hon hinner inte hem emellan. Därför for vi ut på några ärenden idag. En del var av privat karaktär, andra av tjänstekaraktär. Efter första stället blev jag väldigt trött och tog en chokladpaus i bilen. Tack, Rusta, för fyra KitKat för tio kronor!

Nästa ställe vi skulle till var stängt, så vi besökte ett annat och ett tredje. Fjärde stället var också tillbommat. Baskat! Vi korsade gamla E4:an och for till Återbruket. Där träffade jag vänlige Paul, som jag fått veta att han heter, och passade på att berätta att mina hyllor hade blivit så fiiina. Men så kikade jag förstås efter fler hyllor till bra pris. Jag skulle kunna tänka mig ytterligare en Billy rödbrun till gästrummet samt en låg, vit hylla till sovrummet. Ingetdera fanns. Däremot såg jag en låg rödbrun hylla som skulle ha kunnat vara en Billyhylla. Men jag vet inte – jag tror inte att den rödbruna gjordes i låg variant. Trots priset, 50 kronor, fick den stå kvar. Nä, jag har nog mitt sikte klart.

Läsande katt lampa

Kolla kattklippet! Äh, visst är lampan söt? En katt som sitter och läser. Men på prislappen stod nästan 400 kronor, så den fick vara kvar i affären.

Näst sista anhalten var Chilli. Där har de både fina och roliga saker, men inget fick följa med oss hem. Väldigt spännande och alternativa möbler och prylar finns där dock och det är roligt att bara titta. Jag blev överförtjust i allt från en kattlampa (och jag som inte ens gillar katter!) och underliga skulpturer till härliga soffgrupper och en skinnsäng. Dessutom har de roliga plåtburkar och tvättkorgar som heter Linn. Bara det… Blev naturligtvis tvungen att pinga äldsta bonusdottern. Jag tror att hon blev jääättesuuugen på sån korg (not!).

Om nåt följde med hem? Tja, jag hade velat ta hem en massa prylar, men jag har ju i princip köpstopp. Det blev lite choklad och rengöring till tvättmaskinen (mer om detta kommer sen när jag har testat!), en bok som inte stod på listan (vad får jag för straff?) från Myrorna i Boländerna och så två kassar mat från Tokerian.

Alldeles strax ska jag laga mat. I kväll blir det kycklingfilé med ädelostsås till oss båda, ugnsgrönsaker till Anna och potatisgratäng till mig. Kvällens vin är hemtrampat rött. Jag börjar faktiskt bli lite hungrig…

Här är några bilder från våra irrfärder idag. (För faktum är att turen var lite för(v)irrad. Vi hittade inte riktigt det vi skulle ha. I nåt fall blev det en kompromiss, i andra fall krävs det att en av oss funderar vidare…)

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett knappt inlägg.


 

Knappar Helping Hand

Det var i alla fall inte knappt om knappar hos Helping Hand.

Jag är på jakt efter en sak. En mycket specifik sak. Men jag har dessvärre ingen framgång. Jag tog i alla fall Clark ”Den rene” Kent* och for iväg för att kika på ett par loppisar idag. Kika. Jag tittade. Jag köpte ingenting. Det är andra gången på kort tid jag bara tittar. Det är roligt att se på spännande prylar. Det är spännande att se vilka roliga – och fina! – prylar som är sålda sen sist. Jag behöver inte handla. Det är knappt om pengar och då är det tillräcklig njutning att bara titta.

Sen var jag emellertid tvungen att handla. Mat, alltså. Tokerian fick ett besök liksom apoteket och så bytte jag in mammas och min Trissvinst mot en ny lott. Jag hoppas på en lite större vinst på den.

I love you Mum Myrorna

I love you Mum… Fem kronor på Myrorna i Boländerna.

Men jag har en snäll mamma! I förra veckan hade hon gått ett ärende till banken och satt över en slant till sin kyrkråtta till dotter. Mamma är verkligen generös. Jag hade ingen aning om det förrän hon sa det i söndags. Har försökt leva på det som har funnits i plånboken sen ett tag och det har gått bra. Jag har vant mig. Det är många saker jag har dragit ner på och inte lider jag nämnvärt av det än så länge. Värre blir det väl om mobilen eller datorn pajar eller nåt större som kyl och frys här hemma. Eller kanske en tand. Det vågar jag inte tänka på…  Så kanske jag skulle ha köpt det söta lilla snapsglaset jag såg hos Myrorna i Boländerna för endast fem kronor och lagt i ett påskägg till mamma. Jag tänker mig nämligen neråt landet till påsk. Fast… mamma dricker ju inte snaps. Det får bli lite godis i stället!

Det blåser som 17 ute, men jag hade ytterligare ett ärende som jag knappt hann med mellan dagens turer: jag skulle posta ett unikt armband till en vinnare. Kuvertet var så lätt och vinden så kraftig att det nästan blev flygpost.

Kvällssol

Knappt var det, men jag hann fånga kvällssolen medan jag väntade på att de fällda järnvägsbommarna åkte upp.

Sen blåste jag bort till Fästmöns jobb. Han knappt öppna min medföljande bok på gång förrän hon hoppade in i bilen. Vi ångade in på ICA Solen en tur – och naturligtvis sprang vi på Skrämmaren. Jag försökte ge igen genom att tuta ilsket, men personen verkar stendöv och var helt oberörd. Däremot kacklade vi så mycket i affären att jag knappt mindes vem jag kom dit med. Jag blev i alla fall upplyst om att Anna kommer till mig redan på fredag, för grabbarna Olsson ska ju ut på galej i helgen. Det blir lite extra umgänge med Anna i helgen, alltså, men bara fredag och lördag kväll och natt, sen jobbar hon.

Nu är det hög tid att ställa sig vid spisen och fixa till kycklingkorv och snabbmakaroner. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT2 och se när Eva Dahlgren pratar om sin sanning. Och efter det blir det Leffe och Camilla som bjuder på kriminalitet och annat i Veckans brott.

Har du lika knappt om tid som jag, tro??? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark ”Den rene” Kent = min nytvättade bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Prinskorven.


Framåt kvällningen
åkte jag ut till Morgonen för att följa Elias till frisören. Zyzter Fritz följde också med, men hon hade redan klippt sig under dagen. Det var en långhårig pojke som steg in på salongen…

En långhårig pojke hos frisören.

En långhårig pojke hos frisören.


Vi var lite tidiga,
så en annan pojke satt i ”tortyrstolen”. Vi fick en bok med en massa frisyrer att titta i. En del var fina, andra… mindre fina…

Sen blev det Elias tur och jädrar vad maskinen morrade. Lockarna föll och av det långa håret fanns ett minne blott. Men se så fin han blev!

Elias nyklippt

Cool dude.


Bak i nacken
är det så där härligt rakat och kort. Jag tror tjejerna får svårt att hålla fingrarna i styr i morgon i skolan. Och jag tror att årets skolfoto blir jättefint!

Men Elias är inte bara en cool dude, han är en snäll kille också: han har fixat en egen tidtabell som jag fick ta hem till mamma. Och ett schema, som pappa fixat kopia på.

Tidtabell

Min egen tidtabell till Elias mamma.


Innan jag gick
fixade Zyzter Fritz middag åt grabben. Och åt bröderna Purrpurr Matvrak. Jag tror att det slank ner finfint för alla inblandade. Själv åkte jag hem och åt chili- och chipotlekryddad kalkonbrännare med bröd. Jag har inte precis nån större fantasi när det gäller mat…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Elias och Tofflans äventyr en lördag före regnet.


Det var inte helt fel
med sovmorgon i morse. Elias kom väl i säng ganska så sent, men klockan var nog närmare halv två innan jag knoppade in. Medan jag vaknade till med lite kaffe och en stunds läsning, satt Elias… vid datorn, förstås!

Bok o kaffe
Läsning och kaffe för att vakna.


Så småningom åt vi frukost.
Två rostade mackor MED ost knaprade herrn i sig.

2 Elias äter frukost
Frukost.


Dagens mål var Vaksala torg.
Där är det alltid, så gott som, loppis på lördagar. Clark Kent* lämnade vi hemma.

Elias visar vägen till bussen
Elias visade vägen till bussen.


På loppisen kan man verkligen hitta
allt möjligt. Men det här kunde Elias inte lista ut vad det var förrän jag avslöjade det!

Flytväst för hund
En flytväst för en liten hund.


En del saker är mest roliga.

Gapande groda
”Den som gapar efter mycket…”


Andra saker är mest fina.
Elias gillade de här smyckena, mest för färgen, skulle jag tro.

Röda smycken o Elias händer
Rött är sött…” 


Det fanns några vita stenar som var väldigt fina också.

Vita stenar o Elias händer
Fina vita stenar.


Men det som var roligast
och bäst tyckte jag var att gamla kollegan K sprang fram till oss. Det var minsann inte igår! Jag fick höra vad som hänt sen sist i stora drag. Och stora var minsann en del av händelserna i K:s liv… Det är dem väl unt!

Vi mötte också en av städtjejerna från mitt jobb. Till och med på lördagar arbetar hon alltså, men inte med att städa utan hon säljer svamp och hembakat bröd på torget.

Vi köpte var sin glass och Elisa provsmakade en raspberry curd som vi tänkte gå tillbaka och köpa senare. Fast det glömde vi bort… Det var väldigt soligt och varmt och en bra grej med Uppsala Konsert & Kongress-huset är att det gav skön skugga…

 UKK exteriör
UKK-huset gav bra skugga i alla fall.


Men en glass var ju lite för lite
för lunch, så vi traskade neråt stan. Vi såg en enorm lyftkran som vi inte riktigt fattade vad den gjorde där.

Lyftkran i stan
En gigantisk kran inte bara i min feja utan också på stan.


Vi traskade ner till Stora Torget
för att besöka min vän Greken och Kafferummet Storken. Det var självaste Kronprins K som serverade oss! En jättesöt och artig ung man, precis som sina systrar. Tänk, jag minns när han bodde mitt emot här och växte så det knakade. Precis när han syntes ovanför fönsterbrädorna flyttade tyvärr familjen. Fast när de bodde här kallades systrar The Voices av dem på gården, medan Kronprins K var mycket sparsam med sin röst.

Kanelbulle och latte
En skitstor kanelbulle och en latte blev min lunch.


Jag är verkligen inte bra
på det här med mat, så Elias mamma och pappa blir säkert arga när jag berättar att vi fikade till lunch. Jag tog en skitstor kanelbulle och en latte, Elias en chokladboll och en svartvinbärsmer. Men, kära föräldrar, det är myshelg och då får man vara lite extravagant, tycker jag. I vanliga fall äter vi INTE så här!

Elias chokladboll m socker o Mer
Svartvinbär innehåller i alla fall C-vitamin, så lite nyttig lunch var det ändå… 😳


Elias ville inte sitta utomhus
utan hittade en skön soffgrupp där han hade utsikt över busstorget. För bussar och tidtabeller är nåt som den här unge mannen har gillat ett tag – och gör fortfarande!

Tittar på bussar
Här har jag busat lite med bilden i Photoshop så det ser ut som om det är natt ute. Och som Elias håller en handgranat i handen! Det gör han INTE, det är hans dricka!!!


Jag frågade Elias om det var OK
att gå till en affär och det var det. Det var väldigt varmt ute och vi orkade inte pallra oss ner till Svandammen och Stadsträdgården som jag först hade tänkt. I stället gick vi till den berömda tygaffären som alltid brukar vara stängd när Anna och jag kommer dit. Men idag var den öppen! Och jag shoppade loss för många hundralappar…

Därefter räckte det med stan för oss. Vi tog bussen hem från centralen och traskade över till Tokerian.

Willysskylt
Tokerianskylt på ena gaveln.


Vi hade tänkt handla taco till middag,
men det fanns ingen kycklingfärs. Så i stället blir det… rotmos och bajskorv. Närå, grillad kyckling och baguette. Köpte för säkerhets skull lite tomater också. Det ville Elias ha. (Tur att nån av oss tänker nyttigt.)

Elias nådde nästan upp till skylten
Elias växer så det knakar just nu, men upp till skylten nådde han inte riktigt.


På hemvägen tornade mörka moln upp sig
och sen vi kom hem har det kommit några regndroppar på fönstren.

Mörka moln
Mörka moln på hemvägen. 


Det blev en alldeles lagom lördag
med sol och frisk luft före regnet. Man orkar inte göra så mycket när det är så där varmt, så nu softar vi båda två vid var sin dator.

Var sin grej shoppade vi på stan – tyg till kökssoffan för min del, en bok om djur för Elias del.

Tyg och en djurbok
Lagom shopping.


I kväll ska vi eventuellt se
Huset Silfvercronas gåta på DVD. Det var en TV-serie om två barn som reste i historien som gick när jag var i Elias ålder.

I morgon kan det kanske bli nån sorts utflykt med Clark Kent. Destination beror lite på vädret. Annars gillar vi båda två att softa ganska mycket…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »