Isiga tankar

Ett rätt kallt inlägg.

---

 

Mörkret har jag inga problem med.

Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.

Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.

Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!

Snöhelvete!

Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)

Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.

På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…

En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.

En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!

Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!

*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil
**NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Orgier och annat liv i luckan

Ett inlägg om tillvaron.

Värmen är tillbaka! Även om det regnade så gott som hela dan igår föredrar jag det jämfört med kyla och snö. Under vintern går jag under isen, typ. Eller i ide. Om jag kan.

Jag är väldigt trött, fast jag inget gör. Fästmön och Prinskorven har också känt sig onaturligt trötta, men de jobbar ju för fullt respektive går i skolan, så det är inte så konstigt. Nästa vecka är det höstlov och då är i alla fall Elias ledig från skolan. Kanske var det Annas trötthet som gjorde att jag igår – för en gångs skull – fick klå henne i Wordfeud? Jag måste bara lägga ut resultatet:

Äntligen fick jag vinna!

Nu ska du veta att det hör till undantagen att jag klår Anna i Wordfeud. Och just den här matchen hade jag tur när jag mitt första ord, för det gav mig 252 poäng, om jag inte minns fel. Igår kväll startade vi en ny match och där ligger jag under – som vanligt.

Igår eftermiddag skulle jag ju ha blivit intervjuad för en veckotidning. Men först flyttades klockslaget fram två timmar, sen flyttades det fram till idag på förmiddagen. Vi får hoppas på tredje gången gillt annars struntar jag nog i det. För trots att jag är arbetssökande har jag ju liiite annat att göra än att häcka här och vänta på telefonsamtal. Samtidigt vet jag att det finns nåt som kallas Livet som kan komma emellan inbokade möten.

Gårdagskvällen tillbringade jag främst i bäste fåtöljen med att läsa. Jag var som sagt trött och jag bestämde mig för att se Ett herrans liv i sängen. Tror jag vaknade av mitt eget snark under första reklampausen… Eller också vaknade jag av mina gosedjur som tycktes ha orgier på bokhyllan i sovrummet!!! Snacka om snusk*r!!!

Vilda orgier bland gosedjuren ovanpå bokhyllan i mitt sovrum.

Medan jag har skrivit det här inlägget har jag passat på att hämta en systemuppdatering till iPhonens iOS 7. Jag har inte så många synpunkter på systemet längre, mer än att jag fortfarande tycker att det är fulare än föregångaren. OCH att jag numera får starta om min iPhone oftare än tidigare. Den agerar som om den behåller för mycket cacheminne, typ.

Efter intervjun blir det en promenad. Senare har jag en dejt med Anna, när hon slutar jobba. Jag ska skjutsa hem henne till Himlen och samtidigt passa på att prova benkläder av typen jeans, upphittade i min storlek under Annas gå-in-i-garderoben-raid i söndags.

Som du noterar är det ett väldigt liv i luckan här. Vissa dagar pratar jag inte med nån enda människa, har jag kommit på. Det är en märklig känsla, för jag är fortfarande van att ha kollegor omkring mig. Självklart hoppas jag på att snart få det igen.

Hur är det med DITT liv? Har du liv i luckan eller är du nästan eremit som jag??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag vill veta hur andra har det!

Livet är kort.

Read Full Post »