Från sur disktrasa till skön pläd

Ett fredagligt inlägg.

---

 

Jag är sur som jobbets disktrasa!

Fredag kväll och jag har blåst OMVÄGEN om Årsta Travcafé efter jobbet. Det var inte nåt självvalt utan Bokus fel. Årsta travkafé är inget ställe jag frivilligt skulle besöka. Jag skulle ha fått hämta mitt paket på en ICA-affär nära mig, men av nån anledning tvingades jag nu göra en extra tur med bilen. Miljövänligt, Bokus? Nä. Fri frakt? Nä – min bensin kostar. JA JAG ÄR FORTFARANDE SKITSUR. Därför passar bilden här intill på disktrasan i vårt lunchrum bra som illustration. En trasa som var riktigt SUR eftersom nån hängt den mellan hoarna och inte på kranen. Vem vill ta i den nu? Inte jag, i alla fall. ISCH!

Det var ju lite synd om mig för att jag fick göra den där omvägen, så jag passade på att köpa en påse OLW:s prästostbågar och en Marabou gräddnougat med mera på ÅrstaBHallen. Sen vet jag hur det blir i kväll – jag vill inte ha nåt. Men nu finns det i alla fall lite smaskens i skåpet och inte bara ströbröd, makrill, Fästmöns läbbiga blandningar och nötter.

Arbetsdagen har flutit på bra idag. Korrektur har flugit som pilar mellan mig och andra och trots en del svårigheter går det bra. Det går framåt. OK, vi kanske inte når hela målet, men vi når mycket av det. Lite skrajsen blev jag trots allt när jag såg den här… buren i ADB-sektionens IT:s korridor. Tänk om den är till för anställda som inte presterar? Jag försökte få kollegan H, som är lite mindre än jag, att krypa in i den. Men hon ville inte. Hon litade inte på att jag skulle hjälpa henne upp igen. Och det var nog rätt tänkt av henne, för se jag kan ju vara rätt elak, har jag hört. (Samtidigt gillar jag H, så jag hade nog bara skojat en stund.)

Bur för anställda som inte presterar?

Det har regnat hela dan här och nu i kväll har det börjat blåsa så förskräckligt. Jag såg på mina push-notiser från media på mobilen att alla tåg söder om Stockholm är inställda på grund av stormen. Anna ringde nyss från flygplatsen uppe i norr där hennes plan hem till civilisationen igen är försenat på grund av snö… Jag undrar hur lilla mamma har det. Hon befinner sig i stormens centrum…

Det regnade mycket här redan i morse… Granen på framsidan svajar nu betänkligt i blåsten. Notera det hemska blå skenet från en balle* mittemot. *ryser*

 

Denna drar jag över mig i bästefåtöljen. Sen kan ju somliga få vara avundsjuka på det.

Min fredagskväll tillbringar jag nog under pläden med min bok på gång. Jag har lärt mig att en numera inte säger

deckare

utan

spänningsroman.

Trams! Det har alltid hetat deckare och det kan det väl få fortsätta att göra även om varken Sherlock Holmes eller Agaton Sax är med?!

Min bok på gång är för övrigt den tredje delen i Camilla Grebes och Åsa Träffs serie om terapeuten Siri Bergman och hennes kollega Aina. Jag har inte läst böckerna i riktigt rätt ordning, vilket egentligen hade varit bäst. Efter denna har jag bara den femte och sista delen kvar att läsa – och den kom ut i alldeles nyligen och står därför på önskelistan. Riktigt spännande böcker ingår i serien och här kan du läsa vad jag tyckte om de andra delarna:

Någon sorts frid (del 1)

Bittrare än döden (del 2)

Mannen utan hjärta (del 4)

Nä, jag ska inte glo på nån broilermusiktävling på TV i afton, jag ska LÄSA, som sagt. En bok som handlar om tofflor är ju alltid bra…

Böcker som handlar om tofflor är ju alltid bra.

Vad händer hos DIG i kväll, dårå??? Vågar du berätta får du gärna göra det i en kommentar här nedan.

*en balle = en balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsskola med fingervisning, till Maxi och planering av en mordresa

Ett fingervisande inlägg med litterära anspelningar, som vanligt.

---

 

Fingervisning pågår!

Det var verkligen TUR att författaren Sofie Sarenbrant inte blev ilsken för att jag la upp bilden här bredvid på Instagram och kallade den Fingervisning pågår! Hon till och med skrattade åt bilden och gillade den. Så nu lånar jag hennes bok igen och kör bilden även på bloggen som illustration till dagens söndagsskola. Sen ska jag läsa boken också, den är riktigt spännande efter cirka en fjärdedel.

Ja, jag skulle ju ha mobiltelefoniutbildning med lilla mamma, numera 80 år. Det var söndagsskolan. Och det gick väl så där. Mamma är nu inne på sin fjärde mobil. Denna gång har jag och Fästmön köpt henne en äkta seniormobil – jag hatar ordet senior, tycker att det är löjligt! – i hopp om att mamma ska använda den, typ ta med sig den när hon går hemifrån ifall hon plötsligt behöver ringa eller nån behöver nå henne.

En seniormobil till mamma.

Motståndet är kompakt från mammas sida. De en gång så flinka flickfingrarna vill inte riktigt hitta snärten på tangenterna. Att detta skulle ha nåt med gamla leder att göra är bullshit – det handlar om min mammas långa naglar. Mamma är ytterst mån om sitt utseende. Jag har till exempel inte sett ett enda grått hårstrå på hennes huvud. Jag har aldrig sett hennes naglar korta och omålade heller…

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla hur hon svarar i sin mobil och hur hon ringer. Men man vet inte så noga. Det handlar inte om att mamma är korkad eller dement – hon är ovillig. Vi tragglade ett tag och som belöning (för mamma) åkte vi till ICA Maxi och Ö o B för att handla. Jag börjar allvarligt tro att mamma äter toapapper, för förrådet har nu gått från stort till enormt.

En liten åktur blev det innan vi for hem för att dricka eftermiddagskaffe och skrapa veckans Trisslott. Då var klockan 16.30. Jag tryckte i mig såväl citronmuffin modell gigantisk samt fingerkex antal många. Sen skrapade jag fram en vinst på 60 spänn åt oss. Det blir två nya lotter, har vi bestämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En stunds läsning i ovan nämnda bok blev det för min del innan det var dags för middag. Idag lagade vi mat hemma på riktigt. Vi kokade potatis med dill, ställde fram matjessill med tillbehör och jag tog tre snapsar Svenskt vatten, det vill säga Östgöta sädes, det göttaste brännvinet i världen. Östgöta sädes uttalas för övrigt Öschöta sädes och inte på nåt annat sätt, dumma ståkkhålmare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten blev det äntligen tillfälle att ringa Anna! Vi har inte talats vid sen i början av veckan. Det blev en del avrapporteringar och sen berättade jag om ett evenemang som vi eventuellt skulle kunna bevista i sommar. Lite senare började jag kika på olika möjligheter och jag kan avslöja så mycket som att vi planerar en mordresa tack vare en god person vid namn Sven-Bertil. Eller… Sven-Bertil heter nånting annat, men jag vet inte h*ns identitet. Det kanske inte ens är en man..? Oavsett är det en mycket godhjärtad person som tycker att jag ska göra denna ruskiga tripp.

Min kväll avslutades med en promenad ut till sopstationen och sen, utan soppåsar, en promenad längs med vattnet. Trots det trista ljuset fick jag ett par bilder som jag blev ganska nöjd med. Och med dessa bilder avslutar jag det här inlägget för att kunna läsa en stund innan jag släcker. I morgon ska jag inleda dan med byråkrati och administration så att jag kan överleva ett tag till. Men på eftermiddagen ska jag göra nåt roligt igen: träffa vännen FEM!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bakläxa, LinkedIn!

Ett missnöjt inlägg.

---

 

I onsdags skrev jag ett inlägg här om hur nöjd jag var med hjälpen jag hade fått från LinkedIn med min profilsida där. Tyvärr var jag för snabb att höja hjälpen till skyarna, likaså att ge supporten credit för utfört arbete i den enkät jag fick svara på efter ärendets avslutande. (Det ska bli intressant att se om jag får en NY enkät nu när jag har öppnat ärendet igen och INTE är lika nöjd…)

Det fel som har uppstått är att puffbilderna på LinkedIn till vissa av länkarna till mina arbetsprover har oförklarligt bytts ut mot bilder jag har skickat upp till Instagram. Men klickar man på länken kommer man till rätt text och där syns korrekt illustration. Helt obegripligt och väldigt skumt! Plötsligt har gamla puffbilder, som har legat på min profilsida på LinkedIn sen mycket lång tid, bara bytts ut utan att jag har gjort nån redigering av vare sig min profilsida eller sidan som länken går till.

Jag fick gott bemötande och god service av Hannah som erbjöd sig att manuellt byta ut puffbilderna till de korrekta. Fint! Bara det att Hannah nog inte förstod att bilderna var puffar och att det är texterna – och länkarna till dem – som är det viktiga. Som det ser ut nu ser man en kort ingress och en bild – men ingen ruta där man kan klicka sig vidare för att läsa mer, som det var upplagt förut. Hannah la alltså in korrekt puffbild, men den viktiga länken till arbetsprovet/texten tog hon bort. 

Det tog ett par dar innan jag upptäckte detta – allt såg ju rätt ut. Därför kontaktade jag supporten på LinkedIn igen igår. Det svar jag nu har fått är det jag fick i början: det har med kodningen att göra. Men jag håller inte på med kodning och hur kan prylar som har legat väldigt länge på LinkedIn plötsligt bli fel utan att jag har gjort nåt? Jag kan inte heller ladda upp länkar till nya arbetsprover eftersom den puffbild dessa visar då kommer från Instagram.

Uppenbarligen är det nån bugg nånstans. Jag tycker inte att det är användarna som ska jobba på/med tekniken utan de som har webbplatserna. I det här fallet handlar det om en plats på nätet där man knyter och underhåller yrkeskontakter med mera. Vidare hänvisar jag alltid till min sida på LinkedIn i mina jobbansökningar. Men det får jag sluta med, för jag kan ju inte visa upp nånting som är fel. Det ger ett synnerligen oprofessionellt intryck.

Till dess att LinkedIn har löst detta, tänker jag ligga lågt med att hänvisa till min profil där. Inte heller tänker jag försöka uppdatera den – det tar tid, det blir fel och det skapar irritation. Vidare kan jag inte längre rekommendera vänner och bekanta att skapa en LinkedInprofil eftersom det uppstår fel som LinkedIn inte kan rätta till. Sorry!

Det blir en svart bak för buggar som användarna inte ska behöva fixa åt webbplatser och sociala medier.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknikens under löser sig med människohjälp – ibland

Ett både tekniskt och mänskligt inlägg.

---

 

Äntligen har jag fått ordning på min LinkedIn-profil! Jag skrev ju häromdan om att min sida betedde sig konstigt. Bland annat byttes bilder ut mot bilder som jag hade skickat upp till Instagram. Hur märkligt är inte detta?! Jag försökte på diverse sätt att spara om på LinkedIn, ladda upp på nytt etc. Men det blev bara knäppare och knäppare. Eller vad sägs om att en text som handlar om att det är viktigt att vara med i facket får som illustration en skitstor kanelbulle? Ja, man kan skratta åt det, men det är inte så kul när jag ofta hänvisar presumtiva arbetsgivare till mitt LinkedIn-konto eftersom där finns, förutom CV, även länkar till arbetsprover samt rekommendationer från före detta kollegor och chefer.

Det går ju inte att göra så här längre med skärmarna, men i tanken gjorde jag detta.

Men… det är inte jag som ska ta åt mig äran utan en av de duktiga supportpersonerna på LinkedIn, Hannah. Hannah tyckte att felet var lika skumt som jag. Hannah är lika envis som jag. Dessutom verkar hon utrustad med en enorm servicekänsla: hon ville hjälpa mig! Felet är märkligt, men faktum är att Hannah själv fick exakt samma fel när hon testade på sitt eget konto! Hon viskade med en kollega. Skälet till att det blir skumt och fel är kodningen. Kodning som inte blir rätt. Och när det gäller en del av mina länkar kan jag inte göra så mycket åt det. Men se Hannah kunde! Hon erbjöd sig att fixa det om jag bara talade om vad som var fel samt skickade de rätta bilderna. Manuellt bytte hon sen ut de fem illustrationer som var felaktiga till de rätta. DET kallar jag service! Och nu slipper jag rodna igen ifall det dyker upp bullar eller amaryllisar eller halvsnuskiga bilder vid puffarna till mina arbetsprover! TACK Hannah på LinkedIn!

Nej, det finns inget som slår människohänder. Teknik i all ära, men det är den mänskliga handen som behöver tala om för tekniken hur den ska funka. När jag telefonerade med mamma berättade hon att färdtjänsten för första gången på flera år kom till rätt ände av huset där hon bor. Skälet till det är att vi påtalade problemet i ett mejl till mammas färdtjänsthandläggare. Denna har i sin tur sett till att detta har angetts hos beställningscentralen. Mamma har själv försökt ett antal gånger tidigare, men förgäves. Bilen har kommit till fel plats – med irritation, oro och förseningar som följd. Ingela har verkligen bemödat sig på flera sätt när det gäller mammas färdtjänst, detta är ett sätt. Hon har engagerat sig, hon har visat vilja att hjälpa, hon har pratat med både mig och mamma – och så har hon rättat till. Jag skickade henne ett mejl med ett tack. Det var det minsta jag kunde göra. (Fast kanske läser hon detta inlägg där hon och hela världen kan se hur tacksam jag är… Vem vet…) TACK Ingela, färdtjänsthandläggare i Metropolen Byhålan!

Det som nu återstår att få bukt med vad gäller tekniken är mitt trådlösa nätverk. Jag flyttade routern så att våra trådlösa moduler får bättre kontakt där vi använder dem mest. Men detta har fått till följd att vi inte kan surfa trådlöst i halva lägenheten. Jag betalar 349 spänn i månaden till Bredbandsbolaget för skit som inte fungerar. Ska jag behöva ringa igen och höja rösten den här gången???

Upplev noll, upplev noll, upplev noll med Bredbandsbolaaaget…

sjunger jag rätt ironiskt just nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julklappstips, nån..?

Ett inlägg om hårda klappar och mjuka.

---

 

Nu har jag köpt mina första julklappar! Naturligtvis är det hårda klappar, alltså böcker. Jag har inte lika mycket att handla för i år som tidigare år, men när det gäller böcker strösslar jag gärna med korvörena. Hittills har jag handlat till några i familjen och en vän. Naturligtvis kan jag inte berätta vilka böcker jag har handlat, eftersom det finns en viss risk att jag avslöjar vad tomten kommer med i sin säck. Men okejrå, mamma läser inte min blogg, så hennes hårda paket kan jag avslöja: Pojkvännen (pocket) och Nyårskyssen (inbunden), båda av Nora Roberts. OCH NU FÅR DU INTE BERÄTTA DETTA FÖR HENNE, TACK SÅ MYCKET!!!

Nora Roberts skriver ju främst kärleksromaner och det är inte riktigt min genre. Men jag ska ju inte köpa julklappar till mig själv, utan andra. Jag kan avslöja lite till: jag har köpt vanliga romaner till andra, romaner som jag har läst själv eller skulle kunna tänka mig att läsa. Även en historisk roman har slunkit ned i varukorgen.

Tomtebobarnen är inget att rekommendera för små barn. Lilla Anna blev JÄTTERÄDD för Bergatrollet!

Jag skulle vilja tipsa dig om några hårda klappar/böcker som jag nyligen har läst och skrivit om. Klicka på länkarna som döljer sig under respektive fetmarkerad titel och författare!

• Stjärnklart, Sally! av Anna Ehn och Mia Öström, med illustrationer av Jenny Karlsson. Det här är en riktigt rolig bok för barn i lågstadiåldern!
• Hållplats Sverige: Jag, Almina och Jag, Alma av Anna Nilsson Spets. (En tredje del är på väg ut!) En viktig och tankeväckande trilogi om barn och ungdomar som drabbas av krig.
• Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck. En bok som är nominerad till Augustpriset 2014 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Boken vänder sig till unga vuxna och har ett HBTQ-tema.
• Ett liv för lite av Kristofer Ahlström. En bok med otroligt vackra ord.
• Ack Sverige, du sköna av Elisabeth Ohlson Wallin. En bok med otroligt vackra bilder.
• Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarson. En rolig, intressant och lärorik bok med musikaliska förtecken. Och politiska. Också denna bok nominerad till Augustpriset 2014, men i kategorin Årets svenska fackbok.
• Vägmärken av Dag Hammarskjöld. Det här är en riktigt fin och tänkvärd bok!

Jag vill också ta tillfället i akt och tipsa om några mjuka klappar. Länkarna nedan har Fästmön och jag letat fram tillsammans:

• Hoppets Stjärna/Star of Hope. Ge ett julpaket till familjer i Lettland och romska familjer i Rumänien.
• UNICEF. Du kan köpa julklappar i gåvoshopen, såsom vaccin, vatten- och hygienpaket, näringspaket, vätskeersättning, filtar, malariamedicin med mera.
• Skokartongsappellen. Årets insamling har ännu inte riktigt kommit igång. Webbplatsen är på gång, men det finns lite information på Fejan. Principen är enkel: fyll en skokartong med prylar enligt en lista, slå in kartongen och märk den med målgrupp (man, kvinna, tonåring eller barn.) Här kan du läsa mer om vad du kan fylla skokartongen med!
• SOS Barnbyar. Köp meningsfulla julklappar i webbshopen, såsom skolmaterial till barn i Bolivia, sjukvård och mediciner i Centralafrikanska republiken, hem för spädbarn i Kosovo, matkasse till familjer i Senegal, familjestöd till Filippinerna med mera.
• Frälsningsarmén. Var med och hjälp till med en säker flytt av kongolesiska flyktingar och bidra till läkemedel, kläder och mat samt ett julfirande för barn och deras familjer från nio förskolor.
• Läkarmissionen. I Aktion Julklappen 2014 kan du ge bort en julklapp med en personlig hälsning till ett barn som inte har så mycket. Paketen går till barn i Georgien, Rumänien, Ukraina och Moldavien.
• Svenska kyrkan. Årets julkampanj har temat Låt fler fylla fem. Stöd familjer och barn genom att bli månadsgivare, handla i gåvoshopen med mera.

Och nu när jag har tipsat DIG, hoppas jag att du tipsar MIG! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnklart, Sally!

Ett inlägg om en bok för de yngre. Ett julklappstips, kanske, till och med..?

---

 

Häromdan hittade jag en vit bokpåse från Opal förlag i min postbox. Det är alltid spännande att få post från förlag. Den här gången innehöll påsen Stjärnklart, Sally!, en bok av Anna Ehn och Mia Öström med illustrationer av Jenny Karlsson. I eftermiddag blev det tillfälle att läsa om Sally.

Sally önskar sig bara en enda sak i julklapp: en stjärnkikare. Men se mamma och pappa har bestämt sagt ifrån att det inte ska bli några julklappar i år. I stället ska familjen – mamma, pappa, Sally, syrran och lillbrorsan – göra en UPPLEVELSE som säkert är både fånig och jättehemsk, tror Sally. Bästa kompisen Rakel kommer därför med det goda rådet att Sally ska vara supersnäll. Städa och sånt och hjälpa pappa i affären… Sally gör verkligen allt för att få den där stjärnkikaren, men det mesta går på tok: nån halkar, skidor går sönder och värst av allt: Minus rymmer!

Alltså jag är verkligen inte rätt målgrupp* för den här boken, men jag skrattar högt i min ensamhet! Berättelsen är både fyndig och rolig och illustrationerna är fantastiska. Dessutom har berättelsen i sig en stark igenkänningsfaktor: vem har inte nån gång i livet önskat sig en enda julklapp så där riktigt, riktigt hett som Sally gör?! Julklappen, som kanske har ett rim också, som Sally fantiserar:

Det här ger vi gärna
till vår största stjärna!

En fantasi som bryts när mamma kommer hem och pratar i två mobiler samtidigt… (Hur många föräldrar gör inte det?!)

Språket är enkelt, men på pricken. Och just så där korthugget så det blir riktigt roligt. Illustrationerna kompletterar verkligen texten. När storsyster jagar Sally efter att tvingats tvätta håret med diskmedel ser hon verkligen ut som

[…]ett gammalt gosedjur som råkat hamna i tvättmaskinen. […]

Sally och kompisen Rakel på omslaget.

Roliga saker i bilderna är också sånt som bifigurerna som asgarvar åt Sallys paketinslagning och mobiltelefonen som streamar julmusik (från Spotify?).

Ska du köpa en rolig och hård julklapp åt din unge eller ditt barnbarn rekommenderar jag verkligen Stjärnklart, Sally! Boken finns såväl hos fysiska bokhandlare som på nätet och kostar runt hundringen. Och läs högt, så får du också skratta!

 

 

 

 

Toffelomdömet blir det högsta!

*Rätt målgrupp torde vara barn i lågstadieåldern.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vill du läsa En fullspäckad dag?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Men vad gör de med pinnen???

Tänk, det var inte länge sen Fästmön såg mig springa för första gången! Igår fick hon se det två (2) gånger! Båda gångerna gällde det att komma med färdmedel. Jag är ingen liten och nätt person, men med god mat och dryck i magen är det liksom ännu… lustigare att se mig springa…

 

Vill du läsa mer och även få förklaringen på illustrationen här intill? Skriv en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan och skickar veckans lösenord till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera! Du kan när som helst säga stopp och belägg när du inte vill läsa inläggen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vatten och el inte alltid jämlikt eller rättvist

Ett urvattnat inlägg om lite el också.

---

 

Den här dagen börjar jag i helt fel ände: nöje först. Det vill säga blogga. Det ligger bara ett jobb att söka i pipeline just nu, så jag måste surfa runt och glo efter två till. Men just nu sitter jag och väntar på nån som ska komma och läsa av min elmätare för första gången. Nån gång mellan klockan sju och 16 ska h*n komma. Eh..? Ja… Jag vill helst vara hemma när hantverkare och andra yrkespersoner kommer för att göra nåt i min bostad. För tillfället kan jag ju det. Om de nu kommer före klockan 14, för då ska jag åka och hämta Fästmön.

I min bostadsrättsförening har alltid elen ingått i månadsavgiften (”hyran”) liksom vattnet. Men förra året installerades såväl elmätare som vattenmätare efter ett beslut på en extra årsstämma. Tanken är att var och en ska betala för vad var och en gör av med. Och det är väl rättvist och framför allt jättebra. I alla fall för mig. Jag lever ju ensam två veckor i månaden och tvåsam de andra två veckorna. Men de som har familjer på fyra, fem, sex personer är förstås inte glada. Jag tycker att bilden nedan, som jag hittade på Twitter idag, passar in lite i detta sammanhang också:

Nu var jag med och röstade FÖR att vi skulle installera mätare. Det kommer nämligen att bli så inom en ganska snar framtid att alla lägenheter överallt ska vara utrustade med mätare. Och var och en ska betala sitt. Jämlikt, ja, men inte särskilt rättvist.

Dåligt med vatten trots fullt ös på grund av en vattenläcka idag.

Ett annat, lite mer akut problem idag, är vattnet. Det är en stor vattenläcka i ett bostadsområde nära mitt. De som bor där har inget vatten alls, jag har lite grann. Jag tror att Anna var glad att hon bestämde sig för att inte tvätta sitt långa hår i morse. Det kommer mini-malt med vatten trots att man har full ös påslaget. Vatten-läckan orsakar visst också problem i trafiken. Vägen ska stängas av där. I morse åkte vi genom dimman i dessa envi-ronger, men det enda jag såg var en hantverksbil från stans kommunala vattenbolag. Jag hade förstås tänkt köra en ma-skin tjockis-svart tvätt idag. Och duscha. Det senare hoppas jag kunna göra i alla fall, annars känner jag mig inte riktigt ren. Tvätten kan vänta, för än är det inte tomt i garderober och lådor.

I-landsproblem, detta med elmätare och vattenläckor där lagningsarbete på-börjas omedelbart. Det finns ställen i världen när man bara har el vissa tider på dygnet, om ens det. För att inte tala om dricksvatten… Många får gå väldigt långt för att bära hem sånt. Så nej, jag ska inte klaga. Dagens strul är en piss i havet jämförelsevis. För världen där ute snäppet värre båda bilderna på illustrationen ovan: den är varken jämlik eller rättvis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Iliaden

Ett inlägg om en bok.

---

 

Som gammal latinare (humanistisk linje, halvklassisk variant) kändes det inte bra att inte ha läst varken Iliaden eller Odysséen. Därför blev jag glad när Fästmön och jag var på loppistur till Emmaus i juni och jag hittade båda böckerna för 35 kronor styck. Jag hade tidigare bara läst delar av var och en, nu bespetsade jag mig på en upplevelse.

Detta är en klassiker! Och den handlar om gudar och krigare i Grekland och Troja. Gudarna är ovanligt mänskliga, vilket i mina ögon gör det minst sagt farligt eftersom de har en sån makt. Krigarna gillar att slåss och de sätter ära högt. Det är också mycket ära och prestige i det som Iliaden handlar om: den så gott som odödlige krigaren Achilleus är förbannad för en annan man har snott hans krigsbyte, en kvinna.

Iliaden är ursprungligen skriven på hexameter, ett versmått. Det är också så jag tidigare har läst delar av den. Denna utgåva jag nu hade köpt var på prosa. Det var den första svenska (så gott som) hela översättningen och den var gjord med en dansk översättning som grund.

Alltså ärligt… Jag är besviken. Nästan 500 sidor och allt det handlar om, i princip, är karlar som slåss och har ihjäl varandra. I slutet skildras en skändning av ett lika ganska detaljerat och utdraget, dessutom. Och allt detta för att två karlar är förbannade på varandra.

Kanske hade Iliaden varit bättre på hexameter. I denna utgåva är det bara en fruktansvärd krigs- och våldsskildring. Det är nästan tur att illustrationerna är färglösa och intetsägande.

Toffelomdömet för denna utgåva av Iliaden blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte ett/en moln/jobb/minusgrad

Ett inlägg om inget.

---

 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.

*ballen = balkong

PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »