Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Utdraget’

Ett inlägg om en bok.


 

IliadenSom gammal latinare (humanistisk linje, halvklassisk variant) kändes det inte bra att inte ha läst varken Iliaden eller Odysséen. Därför blev jag glad när Fästmön och jag var på loppistur till Emmaus i juni och jag hittade båda böckerna för 35 kronor styck. Jag hade tidigare bara läst delar av var och en, nu bespetsade jag mig på en upplevelse.

Detta är en klassiker! Och den handlar om gudar och krigare i Grekland och Troja. Gudarna är ovanligt mänskliga, vilket i mina ögon gör det minst sagt farligt eftersom de har en sån makt. Krigarna gillar att slåss och de sätter ära högt. Det är också mycket ära och prestige i det som Iliaden handlar om: den så gott som odödlige krigaren Achilleus är förbannad för en annan man har snott hans krigsbyte, en kvinna.

Iliaden är ursprungligen skriven på hexameter, ett versmått. Det är också så jag tidigare har läst delar av den. Denna utgåva jag nu hade köpt var på prosa. Det var den första svenska (så gott som) hela översättningen och den var gjord med en dansk översättning som grund.

Alltså ärligt… Jag är besviken. Nästan 500 sidor och allt det handlar om, i princip, är karlar som slåss och har ihjäl varandra. I slutet skildras en skändning av ett lika ganska detaljerat och utdraget, dessutom. Och allt detta för att två karlar är förbannade på varandra.

Kanske hade Iliaden varit bättre på hexameter. I denna utgåva är det bara en fruktansvärd krigs- och våldsskildring. Det är nästan tur att illustrationerna är färglösa och intetsägande.

Toffelomdömet för denna utgåva av Iliaden blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Doktor SömnSamma år som jag började gymnasiet gav Stephen King ut The Shining. När jag sen hade gått ut gymnasiet och flyttat till England såg jag filmen på bio*. Förra året skrev Stephen King äntligen uppföljaren, Doktor Sömn. Jag var en av dem som var nyfikna på hur det hade gått för pojken Danny och köpte boken från mamma till mig i födelsedagspresent. Tack!

Det har gått 37 år sen Danny och hans mamma med nöd och näppe undslapp med liven i behåll. De lyckades fly från Dannys pappa, som var besatt. Familjen hade bosatt sig på ett hotell som pappan skulle sköta medan han skrev en bok. Men pappan blev som sagt besatt av ondska – förutom att han var besatt av sjukdomen alkoholism. (Då är man ju också på sätt och vis besatt av ondska.)

Som vuxen har alkoholismen förts vidare till Danny. Han driver ett rätt kringflackande liv, med sprit och droger. En dag tar han sig samman och slår sig ner. Hur detta går till tänker jag inte avslöja, det får du läsa om i boken! Han får hjälp att ta sig till AA och hans liv som vårdare på ett hem för döende börjar. Där blir han doktor Sömn, mannen som ser till att de som ska dö vågar gå över till andra sidan. Han håller dem i handen och lugnar dem.

Men så plötsligt får han telepatisk kontakt med flickan Abra. Och då är lugnet som bortblåst. Någon är ute efter Abras kraft. Abra och Danny går samman för att bekämpa ondskan.

Det här är naturligtvis en jättespännande bok! Inslaget av det övernaturliga känns för det mesta rätt och bra, liksom skildringarna av kampen mot alkoholismen. Man anar att författaren vet vad han skriver om, liksom. (Stepen King var onykter alkoholist när han skrev The Shining.)

Bitvis blir det emellertid lite för otroligt och faktiskt ganska segt och utdraget. De femhundra sidorna kanske kunde ha dragits ner till… 300? Toffelomdömet dras i alla fall ned, men bara med en toffla. Sammantaget blir omdömet ändå det näst högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


* I morgon, den 6 juni, är det 34 år sen jag tog studenten…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Tant Tofflan läser ungdomsböcker har vi nu kommit fram till… Skämt åsido, jag har läst ytterligare en ungdomsbok, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld. Det är den andra delen av en planerad trilogi om De utvalda i Engelsfors…

Nånting är väldigt fel i Engelsfors…


De utvalda ska börja sitt andra år
på gymnasiet. De har softat under sommaren, men ändå väntat på vad som ska hända härnäst. Och nånting är väldigt fel i Engelsfors… Den där konstiga sekten, till exempel… Det enda sättet för tjejerna att bekämpa demonerna är att bli ännu tajtare med varandra. Men hur ska det gå när Anna-Karin ska ställas inför rätta hos Rådet? Hon riskerar ju faktiskt att bli dömd till döden…

Eld är den andra delen i en planerad trilogi, där Cirkeln är det första och Nyckeln blir den tredje. Jag blev positivt överraskad av Cirkeln och gav den högsta betyg samt väntade otåligt på att Eld skulle komma ut. Nu har jag läst den.

Jag tycker att Eld börjar spännande och snabbt blir en bladvändare. Men tyvärr når den inte riktigt upp till Cirkelns höjder. Eld känns traggligare mot slutet, slutet känns för övrigt otroligt utdraget, snudd på segt. Skildringen av sekten börjar också bra, men ebbar på nåt sätt ut. Där kunde författarna ha brassat på lite mer. Det blir för övrigt tydligare att Eld är skriven av två olika personers händer. Ett litet HBTQ-tema finns där också och kanske tillför det nåt mer i tredje delen.

Men ändå. Spännande, välskriven och visst väntar jag på Nyckeln! Till dess får andra delen i trilogin näst högsta betyg. Och det, min vän, är ett gott betyg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag såg hennes läppar röra sig och hakan som liksom guppade upp och ner. Jag hörde hennes röst som från ett avstånd, trots att hon satt mitt emot mig. Det var när hon berättade för mig att han skulle ha gått segrande ur en domstol som jag förlorade mig. Förlorade förmågan att ta in, att uppfatta.

Det gick inte att avsluta måltiden så som jag hade tänkt. Det tog bara stopp. Tuggorna växte i min mun, men jag måtte ha sett helt normal ut för jag uppfattade ändå inte att mitt yttre ifrågasattes.

När vi kom ut öste regnet ner. Tätt gick vi tillsammans den väg han hade gått så många gånger. Men vid det sista kvarteret vek jag av till höger eftersom jag inte ville röja mig och min förtrogna.

Han hade gått segrande ur en domstol… Men han hade inte trott på rättvisan eftersom han visste att en lag hade brutits den där dagen. Det var inte han som hade brutit den utan den förhatlige, den kallaste av människor. Den som hade vunnit hans vänskap för att sedan, när garden var sänkt, hade sparkat honom ner på hans bara knän. Spottat på honom. Visat honom mer förakt än man visar en spyfluga.

Han kunde aldrig resa sig igen. Men nu visste jag att han hade kunnat gå segrande ur en domstol…

Read Full Post »