Ett inlägg om en bok.
För två veckor sen i morgon var Fästmön och jag på kyrkogårds-vandring på Gamla kyrkogården här i Uppsala. Det var en vandring med fokus på författare. Och även om Dag Hammarskjöld mest är känd för större saker än författarskap, blev vi ståendes en bra stund vid hans grav, för övrigt den sista på vandringen. Såväl guiden som en av deltagarna hade mycket att berätta om FN:s general-sekreterare, han som omkom i en flygolycka 1961. Därför tog jag det som ett tecken när jag nån timme efter avslutad vandring hittade hans postumt utgivna bok Vägmärken i en av boklådorna vid floden. Endast 60 kronor gav jag för den. I kväll har jag läst ut den. Men den kommer inte att hamna i nån hylla utan på mitt lilla coffeetable, bland andra spännande böcker jag då och då tar upp och bläddrar i.
Vägmärken består av sentenser, citat ur Bibeln, dikter, levnadsregler… En sorts dagboksanteckningar, kanske. Eller tweets, om Twitter hade funnits på den tiden. Inte helt enkla att tolka är de, men många av dem fastnar. Det är därför jag inte tänker stoppa in boken i nån bokhylla utan låta den ligga framme. Det här är egentligen inte nån bok man läser från pärm till pärm.
Toffelomdömet blir det högsta. Och jag är inte mindre nyfiken på Dag Hammarskjöld efter att ha läst den här boken!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Den vill jag också läsa! Han verkar ha varit en mycket speciell människa, full av djup humanism. Kul att du gillade boken, det ser jag som ett kvalitetstecken. Ha en fin helg!
Den här boken innehåller mycket tänkvärt. Det är, som jag skrev, inte en bok man egentligen läser från pärm till pärm. Nu får den ligga framme hos mig. Jag vet att jag då och då plockar upp den och läser några rader. Kanske var det så den gode Hammarskjöld tänkte..?