Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Unicef’

Julklappstips, nån..?

Ett inlägg om hårda klappar och mjuka.


 

Nu har jag köpt mina första julklappar! Naturligtvis är det hårda klappar, alltså böcker. Jag har inte lika mycket att handla för i år som tidigare år, men när det gäller böcker strösslar jag gärna med korvörena. Hittills har jag handlat till några i familjen och en vän. Naturligtvis kan jag inte berätta vilka böcker jag har handlat, eftersom det finns en viss risk att jag avslöjar vad tomten kommer med i sin säck. Men okejrå, mamma läser inte min blogg, så hennes hårda paket kan jag avslöja: Pojkvännen (pocket) och Nyårskyssen (inbunden), båda av Nora Roberts. OCH NU FÅR DU INTE BERÄTTA DETTA FÖR HENNE, TACK SÅ MYCKET!!!

Nora Roberts skriver ju främst kärleksromaner och det är inte riktigt min genre. Men jag ska ju inte köpa julklappar till mig själv, utan andra. Jag kan avslöja lite till: jag har köpt vanliga romaner till andra, romaner som jag har läst själv eller skulle kunna tänka mig att läsa. Även en historisk roman har slunkit ned i varukorgen.

Bergatrollet

Tomtebobarnen är inget att rekommendera för små barn. Lilla Anna blev JÄTTERÄDD för Bergatrollet!


Jag skulle vilja tipsa dig
om några hårda klappar/böcker som jag nyligen har läst och skrivit om. Klicka på länkarna som döljer sig under respektive fetmarkerad titel och författare!


Jag vill också ta tillfället i akt
och tipsa om några mjuka klappar. Länkarna nedan har Fästmön och jag letat fram tillsammans:


Och nu när jag har tipsat DIG, hoppas jag att du tipsar MIG! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Eller ja. Environger och environger, jag menar naturligtvis i omvärlden. Häng med – men bara om du har lust, förstås!

  • Idag för 27 år sen vaknade många svenskar till verkligheten att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Vårt land kändes plötsligt otryggt, tillvaron gungade för många och för familjen Palme var det förstås en tragedi som ingen av oss som är förskonade från mord på närstående kan förstå. Jag vill inleda med att påminna om att det mordet fortfarande inte är löst.
  • Bränn inte böckerna! Ett bibliotek i Backe har visat sig bränna upp utrensade böcker. Skälet är att biblioteket ska spara pengar och får en mindre yta för sina böcker. En viss försäljning av böcker har gjorts, men några av böckerna hamnade direkt på lågorna, i princip. En aaaning märkligt är detta bokbål, eftersom flera privatpersoner hörde av sig till kommunen och erbjöd sig att ta hand om de överblivna böckerna eller skänka dem till välgörenhet, utländska universitet där man studerar svenska etc. Men kommunen sa nej – med ungefär motiveringen att ”vi har valt den här lösningen” och ”vi har våra rutiner”. DUMMA motiveringar, DUM lösning, tycker jag!
  • Ny sms-teknik drabbar välgörenhet. Det kommer in mindre pengar till välgörenhet. Och skälet är att det krävs registrering för sms-betalning. Betaltjänsten WyWallet startades av de stora mobiloperatörerna för betal-sms. Men sms-insamlingar sker ofta akut och då funkar inte registreringskravet, som sägs ha sin grund i införandet av betaltjänstlagen. Röda Korsets intäkter har minskat med 92 procent i februari jämfört med samma period förra året – och nu har man ändå ingen hög chef som snor åt sig pengagåvorna längre. Unicefs minskning för samma period är 74 procent, men de har gissningsvis kvar sina väldigt påflugna gatuförsäljareLäkare utan gränser ser också en minskning. Så det här var väl inte särskilt bra, eller?
  • Surrogatmödraskap– handel med kroppar eller en hjälp? Surrogatmödraskap är på tapeten igen. En del tycker att det ger en syn på kvinnors kroppar som behållare, andra tycker att det är människohandel och några tycker att det är en ren mansfråga. Jag tycker att vi ska ta hand om de barn som redan finns i första hand. En del föräldrar är ju inte så bra det… (En Som Hört och Sett Ett och Annat)
  • Skorna gör mannen. Äntligen har lokalblaskans partnerletande Frida Norén, siktad med pälskrage (!) i somras på en av stans second hand-affärer, skrivit en bra krönika! Jag skrattade. Elakt.
  • Hästköttdebatten. Orka, känner jag. Men samtidigt… Vi konsumenter ska inte bli lurade. Vi ska kunna lita på att det som står i innehållsförteckningarna på matförpackningarna är sant. I övrigt är det det här vi ska oroa oss för, inget annat. Hästkött är till exempel faktiskt bättre rent miljömässigt sett, annars. Men, som sagt, jag äter ju varken ko eller häst och inte heller gris, så…


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och som alltid (nästan!) dags för veckans höjdpunkter (Drottning) respektive lågvattenmärken (Brottning – ja, ingen sport är kul eller bra, tycker jag). Det är inte svårare än så här:

Drottning


Brottning


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:
Idag, den 13 augusti, fick jag äntligen svar via mejl från Fortum. Det är Mattias Kullervik på Fortum som verkligen har ansträngt sig för att reda ut frågan. Skälet till att Fortums säljare har ringt mig är att jag påstås ha deltagit i en tävling om biljetter till semifinalen i fotbolls-EM. Alla som känner mig VET att jag avskyr sport och jag förstår att nån har gjort sig rolig på min bekostnad genom att delta i tävlingen i mitt namn. Jag skulle nämligen aldrig delta i en sån här tävling. Vidare har den som tävlat i mitt namn angett att det är OK att jag blir kontaktad av Fortum.

Nu hör det till saken att hushållselen hos mig ingår i min månadsavgift. Det är bostadsrättsföreningens styrelse som sköter upphandlingen av elleverantör. Jag skulle därför ALDRIG heller lämna ett medgivande om att ett företag som säljer el får kontakta mig.

Om detta upprepas, det vill säga att man använder mina personuppgifter för att delta i tävlingar, gör jag en anmälan om detta. Det är nämligen hur lätt som helst att lokalisera den som gör sånt här. SKÄMS!

—————————————————


Du kanske minns att
jag skrev om Fortum som ringde mig ett antal gånger? Fortums säljare medgav att h*n inte hade kollat med NIX när jag frågade. Skälet var, enligt säljaren, att det inte går eftersom man använder en typ av automatuppringning.

Fortum kollar inte NIX, enligt en säljare. Men det gör de visst, enligt kundservice. Hur är det egentligen?


Det gick nån dag,
sen lämnade Alexandra Hempel vid Fortums kundservice en kommentar till mitt inlägg. Hon menade att Fortum visst kollar NIX innan de ringer och påstod, i princip, att jag måste ha lämnat mina personuppgifter nånstans – då slipper nämligen företagen kolla med NIX. Jag lämnar ALDRIG mitt telefonnummer och ytterst sällan några som helst uppgifter om min person.

Vidare skrev Alexandra Hempel så här:

Mejla oss ditt telefonnummer som du blev uppringd på så kan vi undersöka varifrån det är köpt och samtidigt spärra det mot framtida kontakt.

Det gjorde jag samma dag, den 31 juli. Har jag fått nåt svar? Tja, vad tror du? Nej, naturligtvis inte. Däremot hoppas jag att Fortum åtminstone har strukit mig från sin att-ringa-lista.

Självklart får Fortum en svart bak för detta. Jag tycker att det är uruselt beteende och om jag nån gång behöver köpa el, så blir det garanterat inte från Fortum!

En svart bak till Fortum som dels inte kollar NIX, dels påstår att de ska lämna besked.


Och så till ett annat ”företag” s
om har gjort mig grymt besviken! Grymt därför att det inte är ett företag i sig utan en hjälporganisation som sorterar under FN. Jag talar om UNICEF och deras påprackare. Deras efterhängsna och påträngande gatuförsäljare har nu gjort att jag aldrig i mitt liv ska skänka en enda spänn till organisationen.

UNICEF sorterar under FN.


UNICEF:s gatupåprackare i Stockhom
var hemska. Ett gäng samlades kring vårt hotell i Stockholm. De kastade sig på folk och man hade svårt att freda sig för att de kom alldeles för nära. Värst var en kille i gröna skor som under loppet av en timme antastade oss tre gånger.

Jag förstår inte hur UNICEF kan tro att man vill skänka nånting när säljarna beter sig på det här snudd på aggressiva sättet! Det får ju motsatt effekt, man vill verkligen inte ge nånting. Jag hade gärna tagit emot information från nån som uppträdde lugnt och sansat och trevligt. Sen hade jag gått hem och läst om organisationen och slutligen bestämt mig. Men på gatan, liksom per telefon eller mobil, köper jag ingenting.

Nej, det blir ytterligare en svart bak. Och jag tycker att UNICEF, som ändå är en FN-organisation, ska skämmas rejält.

UNICEF ska skämmas för sina påträngande gatuförsäljare. Detta beteende förväntar man sig inte av en organisation som sorterar under FN.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag innebär, på den här bloggen, veckans höjdpunkter (Smakfullt) respektive lågvattenmärken (Smaklöst). Och det är ju inte svårare än så här:

Smakfullt


Smaklöst


Livet är kort.

Read Full Post »

Toaletter kan verkligen vara skitdyra! Men världens dyraste finns nog på ön Handa, utanför skotska Atlantkusten. Ön är obebodd, men varje år besöker tusentals fågelskådare ön. Därav den skitdyra toaletten – till priset av ungefär en halv miljon kronor. Toaletten är ekologiskt byggd, men också byggd för att stå emot höststormar.

Skänk en toa! (Bilden är lånad från Toaletter utan gränser.)


Men alla har inte råd med ens en väldigt enkel toalett.
 Varför inte bidra med en slant till en toalett i ett utvecklingsland? Toaletter är en bristvara i många länder. Föreningen Toaletter utan gränser tar emot pengar som går till toaletter till familjer med låga inkomster eller inga inkomster alls på Filippinerna. Du kan också skänka pengar till toaletter till skolbarn i Etiopien via Unicef eller via WaterAids Faddertoan för att nämna några organisationer. Dessa organisationer hjälper till att bygga toaletter i länder där människor inte själva har möjlighet att göra det. Toaletterna byggs med system som tar hand om avfallet på ett sätt som gör att det sen kan användas som gödsel. En annan bra grej med toaletter är att de minskar riskerna för kvinnor att bli våldtagna. För den risken finns när man tvingas uträtta sina behov i ett buskage eller liknande.

Så… toaletter är faktiskt inga skitsaker utan riktigt bra!

Read Full Post »

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.


Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

PS Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEF:s gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Read Full Post »

Mikael Persbrandt har beslutat att hoppa av som Unicef-ambassadör. Detta enligt ett pressmeddelande på organisationens hemsida.

Skälet till avhoppet är, enligt Persbrandts agent i pressmeddelandet, att han inte vill att fokus ska ligga på honom själv utan på själva arbetet inom Unicef. En lite konstig förklaring, kan jag tycka, men å andra sidan anser jag att det är klokt att han väljer att hoppa av med tanke på den senaste ”kola-skandalen”.

Mikael Persbrandt har utfört ideellt arbete för Unicef sedan 2006. På Unicef beklagar man att Mikael Persbrandt slutar, men accepterar hans beslut, enligt pressmeddelandet. Ja, ärligt talat, det vore ju liiite märkligt att låta nån som älskar droger representera en organisaton som arbetar för utsatta barn. Fast ”kola-skandalen” nämns förstås inte i pressmeddelandet.

Lite konstigt av Unicef, men ett klokt beslut av Mikael Persbrandt! Heder!

Read Full Post »

Pravda Aftonbladet skriker ut i tjocka, gigantiska rubriker att Mikael Persbrandt älskar kola. Då menas förstås inte godis-kola eller coca-cola utan kokain. Som han har använt och innehaft. Han har erkänt och straffats med böter på 13 500 kronor.

Men har är förstås putt på poliserna som satte dit honom. Att han blivit gripen innebär nämligen att hans chanser till kommande filmroller, arbete i Nya Zeeland och jobbet som ambassadör för Unicef hotas.

OK, han har tagit sitt straff. Men till Nya Zeeland kanske han inte blir insläppt för att jobba, för där säger lagen att den som löper risk att

begå, eller hjälpa andra att begå, grova brott eller drogrelaterade brott i landet

får inte arbetsvisum. Och uppdraget som ambassadör för Unicef, FN:s barnfond är minst sagt i farozonen.

Ja , det är tufft att vara kändis. Det är jättetufft. Man kan inte gå ut nånstans utan att folk känner igen en. Men man har också en massa fördelar av kändisskapet. Om man dessutom är med i filmer som gör succé får man rimligen bra betalt också. Så jag vet inte om jag tycker att det är så synd om Mikael Persbrandt, ärligt talat. Han hade med all säkerhet råd att betala såväl sina droger som böterna…

Däremot är det ju läskigt att kvällstidningar (Expressen har han ju redan stämt i ett annat ärende.) och andra frossar i tragedin – som man väl ändå får säga att det är.

Men Mikael Persbrandt är ju inte bara barnambassadör, han har egna barn också. Vilken juste förebild är han nu, liksom..?

Nja, bilden av herr Persbrandt har onekligen blivit solkig. Och nog är det så att man kanske borde tänka efter före när det gäller droger. För kärleken till droger, är den starkare än annan kärlek som till exempel

  • kärleken till sitt yrke?
  • kärleken till barn som har det svårt?

eller

  • kärleken till sina egna barn?

Det är frågor man nog bör tänka på innan man använder droger. Jag undrar hur hans barn känner – nu är de kanske lite för unga för att förstå –  att pappa älskar ”kola”, kokain, mer än han älskar dem… Deras pappa får gott vara lite putt en stund och tänka över sina prioriteringar, tycker jag.

Mikael Persbrandt är en alldeles utmärkt skådespelare, enligt min uppfattning. Men hans handlande är allt annat än utmärkt.

Read Full Post »

En bok om och av min pappas idol kan det vara nåt? Ja absolut! Jag njöt av att se flera filmsekvenser fladdra förbi när jag läste boken Mitt namn är Moore – Roger Moore, som jag lånat av vännen Jerry.


Roger Moore, för mig mest känd som helgon, Bond och jobbande snobb.

                                                                                                                                                         Den här boken är en självbiografi, men handlar till största delen om Roger Moores karriär som skådespelare, hans sjukdomar och i slutet främst om hans arbete inom Unicef. Att just sjukdomarna fått en relativt stor plats handlar om att han är hypokondriker – nåt han INTE undanhåller i boken utan tvärtom talar öppet om. Likaså blir det inga djupdykningar ner i hans olika äktenskap – vilket kanske är av omtanke för alla ex-fruar (tre till antalet).

För mig är Roger Moore mest känd som Helgonet, Simon Templar, en TV-serie som ursprungligen gick på 1960-talet och som jag hade tur att få se, trots min ringa ålder. Skälet var att Roger Moore var min pappas idol. (För övrigt är de två födda samma år – Roger Moore är fem dagar äldre än min pappa var…) Vidare såg jag honom även som lord Brett Sinclair i Snobbar som jobbar, som han gjorde för TV tillsammans med Tony Curtis i början av 1970-talet. Och naturligtvis har jag sett alla de sju James Bond-filmer han var med i! Men mycket mer visste jag inte.

Den här boken ger inblickar i ett skådespelarliv, där en kille med flyt lyckas och tjänar så bra med pengar att han tvingas flytta till Schweiz av skatteskäl… Nåja, de senaste åren har Roger Moore jobbat mycket för Unicef – och då fått den enorma årslönen en spänn. I DET jobbet reser han runt i världen och bor minsann inte alltid på topphotell, nåt som andra välgörenhetspersoner kanske åtminstone kunde reflektera över….

Boken är trivsam och intressant, men jag saknar mer bilder från privatlivet. Gissningsvis gillar emellertid Roger Moore att förknippas med sina roller som gentleman och playboy – det skiner igenom. Lite jobbig att läsa på grund av microstilen i pocketutgåvan.

Medelbetyg!

                                                                                                                                                              PS Jag stör mig på lite för många korrekturfel i den här upplagan, till exempel när det står januari och uppenbarligen ska vara februari eller när det stor jordbrist fast det är jodbrist som avses… Irriterande!

Read Full Post »