Morr och gnäll

Ett ilsket och ledset inlägg.

---

 

Morr!

Först och främst… Min mejl fungerar inte igen. Det är alltså ingen idé att du mejlar mig på nån av mina e-postadresser – om du önskar svar. Jag kan inte logga in på nån av dem och kan alltså varken läsa mejl eller svara på mejl. Det är samma problem som förra veckan. Det tog dem nästan tre dygn att fixa inloggningen då och jag hade massor av olästa mejl sen. Det här är lite förödande med tanke på ”min situation”. Dessutom vet jag att jag får en del fakturor via e-post. Morr!

Morrigt värre blev det igår eftermiddag. Jag har liksom ingen lust att sitta och lyssna på nån som gnäller och klagar över människor som visserligen är lite för ”på”, men som vill väl, i över en timmes tid. När jag väl fick frågan om mitt läge fångade jag den bara för att förlora den efter en halv minut. Och så var vi tillbaka till det ursprungliga gnället. Jag blev faktiskt ganska ledsen. Det känns som om jag ingenting är värd ibland i vissas ögon och att det jag säger misstolkas, eller tolkas om negativt. Lite avis blev jag att höra att somliga fick glada och trevliga tillrop samt erbjudanden om hjälp i stället. Men, men, det är som det alltid har varit: det är bara en som räknas, det är bara en som har det allra värst i hela världen. Jag grät i duschen och jag grät över laxen. Sen föll f*n i mig och jag hörde av mig med en fråga om min person, mest för att kontrollera om jag inte möjligen räknades… lite, lite grann.

Jag får väl ta mig ett glad-piller i form av Pepskarameller.

Det tar mycket kraft och energi att försöka stå ut med ovanstående. Jag fick sms från en kompis som jag inte har sett sen i höstas, tror jag, men jag ringde upp och bad att få återkomma om nån vecka. Jag känner mig så slut och trött i vissa lägen och även om jag vet att vänner ger energi, fick jag lov att senarelägga träffen. Men på söndag ska jag kanske (om flygplan och annat sköter sig) träffa en annan väldigt god vän och tillika före detta kollega – även om det senare snart är preskriberat. Jag hoppas att jag känner mig lite gladare till dess – så att det inte är jag som bara sitter och gnäller… Får väl ta mig ett glad-piller. Pepskarameller brukar hjälpa…

Via mitt arbete kan jag också hämta kraft och energi av somliga. Fast jag gillar inte att bli anklagad för att missa mötestider när jag är på plats och väntar i nästan tio minuter vid utsatt tid. Min kollega med kvisttomaterna berättade på lunchen att h*n fått rätt mot butiken och en ursäkt inklusive ett presentkort på 25 kronor. Jag fick mig ett gott skratt igen. Det är så härligt när den här personen berättar, för vi skrattar liksom tillsammans, h*n inser att h*n är en aning… ettrig. Självinsikt är underbart!

Jag gjorde lite nytta igår också förutom att jag lagade mat. Två maskiner tvätt körde och hängde jag. Nu i kväll har jag startat ytterligare en. Men mer tänker jag inte göra den här aftonen än att läsa. Jag började på en ny bok igår. Mars är en månad när jag ska läsa enbart svenska författare. Nu läser jag en deckare, för säkerhets skull skriven av två svenska författare. Om en liten stund ska jag skriva några rader om boken jag läste ut igår kväll. Boken om den svenskaste av svenska författare – Astrid Lindgren. Så vill du läsa vad jag tyckte om den får du vänta här en stund…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The woman in black

Ett inlägg om en film.

---

 

I nio fall av tio brukar jag tycka att en bok är bättre än en film. I början av juni läste jag den lilla skräcknovellen Kvinnan i svart av Susan Hill. Jag tyckte att den var bra, men blev inte riktigt… uppskrämd av denna spökhistoria. Kanske berodde det på att den sommartid då nalkades. I natt var förutsättningarna bättre. Mörkret hade sänkt sig, det enda som hördes i huset var brummandet av nåns tvättmaskin (ja, det måste visst alltid tvättas om nätterna här…) och då och då dånet av flygplan (är det nån sorts övning eller blev det krig, kan en undra, för det har fortsatt nu på morgonen och förmiddagen..? Jävigt olustigt!). Och kanske är spökhistorier ibland bättre som film. Jag såg The woman in black (2012) på TV4.

Precis som i boken får en ung advokat, här spelad av Harry Pot… jag menar Daniel Radcliffe, i uppdrag att bege sig till en håla. Där har en gammal dam avlidit. Advokatens uppdrag är att bringa ordning i dödsboets alla papper, av vilka de flesta finns i damens ensligt belägna hus vid ett träsk. Det gamla huset ruvar på hemska hemligheter, förstås. Advokaten själv är änkling med en liten son och mycket sorgsen. Han blir varnad, i princip hotad, för huset. Byborna vill att han ger sig av. Men advokaten är plikttrogen…

Som spökfilm är detta lysande! Stämningen är hela tiden läskig, nästan alla scener är omhöljda i dimmor. Daniel Radcliffe spelar alldeles utmärkt den lojale, men sorgsne advokaten. Och den mystiska kvinnan i svart… Ja, jag erkänner: jag blev riktigt uppskrämd flera gånger! Därför glädjer det mig enormt att filmen har en uppföljare, The Woman in Black 2: Angel of Death (2014). För om en film kan vara bättre än en bok, är säkert en uppföljare helt OK!

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Farsot

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nu är the bottom nådd! I alla fall i högen med böcker som vännen FEM skickade mig i februari. Den sista boken, Peter Buggerts thriller Farsot, har jag läst och slagit ihop pärmarna på. TACK snälla FEM för alla böckerna jag fick!!!

Den här spionthrillern, får man nog klassa den som, har några år på nacken. Boken kom ut 1999 och handlar om det lite nyare kalla kriget, det mellan araber och israeler. Tre flygplan sprängs på tre platser i världen, varav Stockholm är en. Det finns spår av radioaktivitet bland vrakdelarna och Johan Adler, signalsystemforskare precis som författaren, kallas in. Men det är inte helt enkelt att få fram vem som sprängt bomberna och som hotar med ännu fler…

Gillar man flygplan gillar man definitivt den här boken! Det flygs så gott som hela tiden. För min del blir det lite… trist. Jag hittar inte riktigt den där spänningen jag skulle önska, samtidigt som jag får lite associationer till Jan Guillous Hamilton. Men, som sagt, det är ett tag sen boken skrevs OCH den skrevs för 9/11.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte ett/en moln/jobb/minusgrad

Ett inlägg om inget.

---

 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.

*ballen = balkong

PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bokrea och annat gamm-aktuellt

Ett inlägg om lite sånt som händer just nu.

 

Fredagens bokpaket bestod av tre böcker som jag ville ha, men som inte finns på bokrean.

Igår, tisdag, startade årets bokrea. Jag har blivit – och blir – bombarderad av framför allt Bokus med erbjudanden. Bokus är för övrigt ett lustigt företag. Så snart man köper en liten bok därifrån överöses man med reklam från dem via e-post. Eller erbjudanden, som de som sagt kallar det. Knappt att man kan freda sig.

Bland de senaste utskicken finns inget som lockar mig, jag blir mest irriterad. Jag har kollat igenom vad som erbjuds på bokrean och funnit att jag redan har dem jag vill ha. Och de böcker jag vill ha och som jag inte redan har, de är förstås inte på nån rea.

Så här har det varit ganska länge, tycker jag. För så där en tio år sen fanns det fortfarande böcker på bokrean som stod på min inköpslista. På den tiden kunde man förhandsboka dem hos sin lokala bokhandlare – bara för att finna att nån hunnit före och fyndböckerna var slut… Ännu lite längre tillbaka i tiden, på sisådär bronsåldern, kunde man fortfarande göra fynd på bokhandeln när rean ändå hade pågått ett tag. Därför tycker jag med rätta att man – eller i alla fall jag själv – kan undra om inte bokrean har överlevt sig själv. Den är liksom ingen höjdare längre. Men…  Enligt Svenska Bokhandlareföreningen har kunderna börjat återvända in i bokhandeln igen.  På Akademibokhandeln tycker man att bokrean aldrig har varit så stor som den är just nu och att den är en sån speciell företeelse att den lär överleva.

Prinsessan Leonore Lilian Maria. Foto: Pappa Christopher O’Neill. Bilden är lånad med Kungahusets tillåtelse.

Förutom bokrean har vi fått veta vad vår nyaste lilla sessa ska heta: H.K.H. Prinsessan Leonore Lilian Maria, Hertiginna av Gotland. Och hon ska kallas Leonore. Så nej. Det blev inte Ulrika den här gången heller. Kanske lika bra det, med tanke på att flickan inte bor i Sverige och att fadern är amerikan. Ulrika är så gott som omöjligt att uttala korrekt för icke-svenskar. Dessutom är den lilla söt som socker – och det vet jag ingen Ulrika som är!

En mindre trevlig aktuell händelse var det bomblarm som kom på Arlanda idag. Det handlade om ett plan som skulle ha lyft nånstans kring lunchtid. En del av området runt planet spärrades av. Vid 17-tiden flyttades planet och avspärrningarna hade hävts. Förhoppningsvis var det ingen allvarligare incident. Det var emellertid fullt av blåljus på hemvägen och de flesta av oss bilister höll sig inom ramen för tillåten hastighet, för omväxlings skull… Lite svårt för den som var aningen sen till en hämtning. Men det gick bra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Paradisoffer

Ett inlägg om en bok.

Till bokrean i februari köpte jag några böcker till mig och Fästmön. Kristina Ohlsons Paradisoffer fick Anna och nu har även jag läst den.

Paradisoffer handlar om en flygkapning.

I luften sitter 400 människor i ett flygplan när det kort efter start hittas ett hotbrev på planets toalett. Kaparna vill hindra svenskarna att utvisa en man. Planet flygs av en van pilot, Karin, samt styrmannen Erik, son till kriminalaren Alex. Alex blir inkopplad på fallet. Tillsammans med Eden från Säpos kontraterrorenhet, en kvinna som tycks vara helt utan känslor, och Fredrika från justitiedepartementet försöker Alex rädda passagerarna. Men tiden börjar rinna ut och bränslet är på väg att ta slut…

Såklart är det här en spännande bok! De 400 sidorna vänds snabbt, lika snabbt som tiden i boken rinner ut. Kapitlen är korta och det är skönt för graden på bokstäverna tämligen liten, vilket är ansträngande för ögonen.

Tyvärr tycker jag inte att boken riktigt håller måttet. Det går ganska kort tid innan jag listar ut hur det ligger till – på ett ungefär, i alla fall. Och sånt gillar inte jag! Jag vill att det ska vara mystiskt och spännande genom hela läsningen! Men… dessbättre avslutas boken på ett sätt som gör att man väntar på en fortsättning!

Det blir högt Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

En nickad pick bland djur i natur

Ett inlägg om en nickad pick.

Det var en rätt trist dag idag. Ingen av oss var på riktigt bra humör. Tur att det kommer såna dar ibland – så att man kan njuta av de riktigt, riktigt bra dagarna.

När alla hushållssysslor utförts och jobb sökts och familjen hade duschat och ordnat med andra bestyr på toaletten (Jajamens, där är vi ibland! Den här bloggen är inte som nån amerikansk film där folk aldrig går på toa. Fast i amerikanska filmer har ju folk också underkläder på sig direkt efter att de har älskat… UFF! Tänk att kränga på dig det efter en svettig akt… Sunkigt, ju!..)… Men NU kom jag bort från ämnet!!!

I alla fall DÅ slängde jag ihop en sallad och packade för picknick. Vi tog bilen bort till Gamlis, så vinet fick vara hemma. Vi tog bubbelvatten, bröd, ost och en grillad kyckling med oss också.

Det var väldigt mycket folk i Gamlis. De flesta sprang förbi oss där vi satt, vid foten av en gravhög. De hade slimmade kläder, vanligen i neonfärger. Vi gissade att de sprang för olika lag. De sprang och de sprang och de sprang och det luktade bara svett när vi skulle äta. Inte tänkte de på oss, inte.

Djuren i naturen tycktes alla bli förälskade i min fästmö. Först kom en skittjock humla och satte sig på henne så att hon PEP och jag, som är Mannen i familjen, fick jaga bort den. Sen invaderades vi av rapsbaggar. Och, som grädde på moset, höll två getingar oss sällskap.

Som du kanske förstår var vi rätt slut efter alla löpska människor och limmande djur. Vi åkte hem och fikade. Det kändes lugnast så.

Jag har pratat med herr Olsson angående torsdag när jag ska föra gossebarnet Prinskorv för att snaggas. Jag tror att vi sa en millimeter..? På fredag ska det skolfotas, nämligen, och då är det ju roligt om frillan är fin och inte ostyrig kalufs.

Min kväll avrundas klockan 21 med andra delen av Broadchurch. Anna jobbar i morgon, men börjar inte förrän klockan 16. Så min dag i morgon börjar som vanligt – med jobbsökeri… Sisyfos, släng dig i väggen!!!

Här kan du titta på några bilder från vår nickade pick:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Medan du äter påskgodis…

… ur barnens/barnbarnens påskägg – erkänn nu! – tar jag en runda i media. Och trots att det är helg hittar jag en del intressant! Häng med, om du vill!

Ställ om klockorna. I natt är det dags igen för det årliga tramset med sommartid. Nu ska våra klockor ställas fram och vi förlorar en timma – som vi vinner tillbaka i höst. Totalt jäkla onödigt, tycker jag. Det blir bara problem eftersom folk har svårt att komma ihåg vilket håll visaren ska vridas åt. Men hur ska vi göra med datorer och mobiler? Äh, lugn, de ställer om sig själva, med all säkerhet.

Totalt krig. Den där Kimmen i Nordkorea, han verkar vara riktigt läskig. Jag blir faktiskt rädd för denna rundkindade förvuxne bebis och vad han kan hitta på för dumheter med sina kärnvapenleksaker.

Fleecetröjor och PET-flaskor är ett hot! Ja, faktiskt! Det har visat sig att mikroplaster är ett hot mot Östersjön. Skälet är att reningsverken inte kan plocka upp dem. Det är för övrigt rätt skräpigt på Östersjöns stränder. Hela 133 skräpgrejor för varje 100 meter, har Håll Sverige Rent räknat ut. Och just plast är problem. Det är svårt att bryta ner. En PET-flaska tar till exempel 450 bast. Fleecetröjor avger små plastpartiklar, närmare bestämt 1 900 såna små plastbitar per tvätt. Inte bra!!!

Det svenska deckarundret. Och inte bara deckarunder, kulturjournalistunder! Tack för Björn G Stenberg, en av få kunniga kulturjournalister på lokalblaskan! Idag skriver han om Maria Langs böcker och filmatiseringen av några av dem.

Hur ser nästa iPhone ut? Ärligt talat tycker jag inte att det skiljer så mycket mellan modellerna. Jag är hyfsat nöjd med min 4S – förutom kameran. Men enligt experterna får troligen iPhone 6 en större skärm, mer aluminium, en ram med krom och så blir den plattare. Vi andra får vänta och se. Och undrar varför i hela friden de inte gör batterier som man inte behöver ladda minst en gång om dan…

Tjocka bör betala mer på flygplanet. Det tycker i alla fall Bharat P. Bhatta. Han menar att man kan betala sin biljett genom ett kilopris, ett fast pris med rabatt eller påslag beroende på vikt eller helt enkelt en indelning i tre viktklasser. Bäst att sätta igång med diet om du tänker flyga på semestern, kanske…

Och slutligen… Vem kan mest om påsken? Testa dina kunskaper genom att svara på de tolv frågorna. Jag hade bara sju rätt, så nån påskexpert är jag inte. Som vanligt gick jag bet på sportfrågorna, som är mig totalt ointressanta. Inte ett dugg uppäggande med sport och idrott, tycker jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

En tur i det vackra vädret… eh… i cyberspace

Oregelbundna är de, mina resor i omvärlden och cyberspace. Men idag när jag på uppdrag var ute och sökte artiklar och reportage om köttkontroll kunde jag ju inte undvika vissa andra saker. Häng med och kolla vad!

• En våt kväll… En rätt våt kväll slutade med våldsam smärta. Jesscia Yates somnade i hotellsängen och vaknade med – ett paraply. I näsan. Vådor av alkoholen, minst sagt…
• YouTube blir betaltjänst. Redan i vår kan det bli så att du får betala för att se klipp på YouTube. Vissa hävdar dock att det ska finnas dels vanligt YouTube som förblir kostnadsfritt, dels en premiumtjänst som kostar pengar. Kanske nånting att applicera i bloggvärlden… Vissa kostnadsfria inlägg, andra premiuminlägg som kostar…
• Vad betyder Maramö? Media rapporterar om vad som pågår i Maramö. Utom lokalblaskan som skriver om vad ordet betyder. Nyhetsprioritering…
• Försäkringskassan ville veta datum när cancersjuk 23-åring skulle dö. Ja du läser rätt! En handläggare vid Försäkringskassan ville ha ett intyg där en läkare skrev när en cancersjuk och döende patient skulle trilla av pinn. För att den sjuke skulle dö var säkert och det var därför han ville ha sjukpenning. Men hur ska nån nånsin kunna säga exakt vilket datum nån ska dö? Försäkringskassan säger nu att det handlar om ”ett missförstånd”. Dessutom har Försäkringskassan omprövat sitt tidigare avslag och beviljat 23-åringen sjukpenning.
• Kor utlöste larm på plan. Piloten såg en lampa som varnade för brand, may-day-larmade i sin tur och tvingades nödlanda. Men det brann inte på planet. Det var korna som hade släppt för många gaser så att brandlarmet hade utlösts. Snacka om att gaser i magen kan ställa till det.

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrivigt, jakt på diverse och ett tack

Nä, jag skippade förmiddagens trädgårdspromenad. Ville spara på min onda häl, som idag var mittemellanond. Det vill säga inte för jääästrigt ond och inte inteallsond. M och jag tog i stället en tur på institutionen där vi raggade lite folk till evenemanget nästa vecka. Trots en del manfall blir vi ett bra gäng som deltar. Många av dem som inte kan delta befinner sig utomlands och då är det ju tämligen omöjligt att vara med.

Förmiddagen ägnade jag för övrigt åt att skriva artikeln jag borde ha skrivit i fredags. Idag blev den klar, på båda språken, förstås. Men jag blev liiite stressad av att det knackades på dörren en fem, sex gånger under en kvart. En del av personerna sökte somliga som inte var på plats eller ville fråga om trädgårdspromenaden, ett arrangemang som jag inte varit inblandad i alls.

Jag hade gärna emigrerat hit en stund idag.

Efter lunchen tog jag igen den missade intervjun från häromdan och det blev ett spännande möte kring ett annorlunda flygplan! Eventuellt ska jag filma på fredag om det blir nån flygtur! Jag skrev en artikel på båda språken även om detta och publicerade under eftermiddagen. Tjolahopp, liksom! (Får man använda det uttrycket utan att Astrid Lindgrens släktingar ska ha royalties???)

Fästmön hade ett ärende till sitt jobb, så jag plockade upp henne hemma innan vi for dit tillsammans. På vägen tillbaka stannade vi och åt en vegetarisk middag på Mac Jack.

Hemma i New Village noterade vi att Dalkarlarna fortfarande jobbade. Och jobbar i skrivande stund (18.40). Ja jisses, det blir inga lugna kvällar efter jobbet här inte, nästa vecka… Nån plast har inte levererats till trappuppgången än – eller också så har den det och nåt pucko eller nån trevlig granne har snott lånat in rullen till sig.

I stället för att grubbla över det, grubblade jag över en försvunnen strumpa. Jag har nu jagat den överallt – bland gardiner, bland t-shirtar, under badkaret, i tvättkorgen, i tvättmaskinen, för att nämna några ställen. Men strumpan är och förblir försvunnen – trots att jag vet att jag hängde upp den tillsammans med sin make/a igår efter tvätten. Det måste vara Arga Klaras strumpmonster som har varit här!

Dagens snigelpost bestod av två räkningar, ett idiotbrev igen från Ikano Banken om mitt IKEA Handla-kort (jag fattar inte vad de håller på med!) och ett trevligt och positivt brev. Det roliga brevet var ett kort med innehåll från den snälla Agneta! Tack så jättemycket för innehållet, det är vidarebefordrat!

Ett fint kort med fint innehåll från Agneta! Omtänksamt!!!

Dagens krämpor består av halvond häl, alltså, en ömmande finne på höger näsvinge samt en magsmärta på vänster sida som jag misstänker att min alien ligger bakom. Men annars är det bra. Och nu ska jag umgås med min kära en stund innan jag tar en runda bland mina Kickor & Pluttar för att läsa vad ni har skrivit.

Livet är kort.

Read Full Post »