Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Inget’

Ett inlägg om inget.


 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimmel 24 juli 2014

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp kl 7.08 den  25 juli 2014

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Hortenisaknoppar

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.


*ballen = balkong


PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett utbildande inlägg.


Skolan har de flesta av oss
gått i. En del gillade det, andra inte. Men vi som gick dit hade oftast ett favoritämne. Den gångna veckan undrade Tofflan vilket ditt favoritämne i skolan är/var.

Så här fördelade sig de 32 inkomna svaren:

19 procent (sex personer) svarade: Svenska! Ord är bäst! 

16 procent (fem personer) svarade: Gympa – sport och idrott är det bästa jag vet! 

13 procent (fyra personer) svarade: Historia. Spännande värre, juh! 

13 procent (fyra personer) svarade: Naturkunskap/biologi.

Nio procent (tre personer) svarade: Språk. 

Nio procent (tre personer) svarade: Matte – jag ÄLSKAR siffror!

Sex procent (två personer) svarade: Geografi. Jag älskar kartor. 

Sex procent (två personer) svarade: Teckning. Picasso, asså…

Tre procent (en person) svarade: Kemi, fysik och sånt. Experiment är häftigt! 

Tre procent (en person) svarade: Musik och sång, dagen lång!

Tre procent (en person) svarade: Other:
Inget.

Ingen svarade: Samhällskunskap, så klart. eller Slöjd. Jag vill göra nåt med händerna.

Tatiana kommenterade:

Teckning!Vi hade en underbar lärare som egentligen var konstnär. Vi fick prova på att måla i olja , akvarell, teckna med kol, jobba med lera, gips och göra screentryck. Jag hade teckning som extra tillvall dessutom, 🙂

Caroline kommenterade:

Klickade i Historia men det är inte hela sanningen (har svårt för årtal)… gillade även religion som jag också tycker hör ihop med historia, samhällskunskapen var intressant, exprimenten i både kemi och fysik var jätteroliga fram till att vi skulle skriva formlerna. Jag gillade skolan överhuvudtaget utan att ha varit någon större stjärna.

Stort TACK till dig som deltog, med klick eller kommentar! Jag hoppas som vanligt att du kollar in den nya frågan i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om management by love och kärleken.


Igår skrev jag ett lååångt inlägg om Arbetsförmedlingen och Arbetsförnedringen och dess avgående generaldirektör.
Eller, det var mest ett inlägg fyllt av länkar. Länkar till saker som jag själv har skrivit om AF och dess ledare, men också länkar till den senaste tidens artiklar i två dagstidningar och två kvällstidningar.

Men redan igår började tystnaden lägra sig kring Angeles Bermudez-Svankvist. Nu har regeringen gjort sitt, media sitt och vi i sociala medier vårt. Jag kan inte hjälpa att undra hur Angeles Bermudez-Svankvist mår idag efter den här helgen som slutade med att hon fick sparken. Hon som leder enligt management by love och som också föreläser om det. (Undrar om det blir inställt nu..?) Jag hoppas hon har nån som kan visa henne bara kärlek just nu.

Management by love

Management by love av Angeles Bermudez-Svankvist.


Tro nu inte
att jag skriver det här för att häckla Angeles Bermudez-Svankvist – det gör jag inte! Jag skulle ha kunnat skriva ganska elaka inlägg, för min uppfattning om AF är att det är ett ställe som det känns förnedrande att gå till och fram till nyss var Angeles Bermudez-Svankvist dess chef. Men jag har redan skrivit om hur man blir bemött som nåt katten har släpat in, hur man misstänks för att fiffla från den dan man registrerar sig och om några av handläggarna, som gör fel eller inget alls. Jag skulle ha kunnat skriva ännu mer elakt om löner och ersättningsnivåer, men jag har redan tidigare sagt flera gånger vad jag tycker. Generaldirektörslönen är alldeles för hög och ersättningsnivån för a-kassa alldeles för låg.

Men jag tänker faktiskt på Angeles Bermudez-Svankvist idag. Jag undrar verkligen hur hon mår, hur hon känner. Hon ville inte ge upp sitt uppdrag trots att hon inte hade nåns förtroende längre. I somras fyllde hon 50. Ingen attraktiv ålder när man ska söka jobb – lika lite attraktivt som det faktum att man har blivit utköpt… Vad ska hon göra nu? Vad ska hon ta sig till? Nu när hösten närmar sig – både på året och i livet…

Grönt löv bland gula

När hösten närmar sig, i såväl livet som på året…


Idag är det exakt sex år sen Fästmön
och jag hade vår första träff. Tänk, sex år har gått… Och Anna finns fortfarande vid min sida! Vilken kvinna det är… Hon skulle ha kunnat lämna mig 20 tusen gånger om – och just detta att hon inte har gjort det vet jag att MÅNGA undrar över.

Hur kan Anna vara tillsammans med en sån som mig?

Jag kan förstås inte svara på den frågan, den får du ställa till Anna själv. Det enda jag kan svara på är varför jag älskar henne. Anna är…

  • rolig
  • söt
  • vass
  • klipsk
  • klok
  • sexig
  • varm
  • pussig
  • älskansvärd
  • vacker
  • snäll
  • lugn
  • busig
  • inte gapig
  • inte mesig
  • bäst

Jag älskar dig, Anna! Bara så du VET och ifall du har MISSAT detta.

Anna med huvudet i händerna

Anna i Stockholm i somras.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens lilla utflykt och om pengar.


UFF! I morse var jag trött
och ville inte gå upp. Men det handlar inte om ovilja att skjutsa Fästmön till jobbet – vad gör man inte för en puss? – utan för att jag ska på en utflykt till vården på förmiddagen. Jag har ingen lust att ha nån kontakt med vården – inte som patient, i alla fall.  Fast ibland måste man.

Från sjuksängen 2

Från sjuksängen en gång hösten 2010.


Har dammsugit nätet lite,
men än så länge inte hittat ett enda jobb att söka idag. Och igår fann jag bara ett, inte tre som tanken är. Det kanske börjar mattas av? Jag får ändå lov att säga att 21 sökta jobb på elva vardagar är hyfsat OK. Jag ger mig ju lite utrymme de dagar jag har varit iväg till Arbetsförnedringen eller haft jobbmöten av olika slag. En dag jobbade jag till och med en timme med ett skrivuppdrag den här veckan. En liten lön på typ 400 pix efter skatt och får jag från Blogvertiser (får totalt ut för tre uppdrag, varav två är gjorda när jag ännu var anställd på mitt förra jobb.) Kanske blir det några kronor från min förra arbetsgivare också, jag hade innestående semesterdagar och lite andra ersättningar att få. För från a-kassan kommer det väl inget. Gissningsvis blir min inkomst 600 kronor i augusti. Det är en skillnad på några sköna tusenlappar, det, jämfört med vad jag brukar få. Tjolahopp! Jag är därför glad att jag har ett frikort att vifta med idag så jag slipper gå 150 kronor back! Och så tycker jag att du som har jobb ska sluta gnälla så mycket om det!!! Du får i alla fall en inkomst, tänk på det.

Dags att hoppa in i duschen. Mamma har lärt mig att man ska vara hel och ren när man ska till doktorn.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här veckan blir det ingen vanlig höjning och sänkning. Det är nämligen inte svårare än så här:

Allt

  • Tack till alla bloggläsare och vänner som har trott på mig, hållit tummar, peppat, önskat lycka till!
  • Ett särskilt tack till Fästmön som har älskat mig trots alla mina tillkortakommanden!

                                                                                                                                                            Inget

  • Nu har tillvaron rasat och jag tror inte på nåt mirakel. Så njut alla ni som önskade mig detta! Era önskningar har gått i uppfyllelse.

Read Full Post »

Det finns mycket man kan säga om vanor och rutiner och hur tråkiga de kan vara. Men faktum är att det är vanor och rutiner som har hållit mig uppe hittills. Ja, och Fästmön, förstås!  🙂 Mamma och alla andra som bryr sig. Men nu snackar jag vardag. Det är bara Anna som är med mig i den och hon är ju inte med mig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Vi brukar skoja om vissa av mina vanor och rutiner. Till exempel det där irriterande ticset jag har att alltid glo i postboxen när jag/vi passerar. Men som du vet kör ju Anna KBT-träning med mig, så förhoppningsvis blir det bättre.

En annan rutin jag har är att alltid lägga fram kläder kvällen före morgonen därpå. Anna påpekade det just härom dagen. Det faktum att jag fortfarande gör det. Jag ska ju inte iväg och jobba, precis… Men det är inte det enda jag förbereder kvällen innan… Jag

  1. förbereder kaffekokning i perkolatorn så det bara är att trycka på knappen
  2. doserar magmedicin och vitaminer i en liten plastask
  3. följer Annas schema, vilket innebär en hel del tidiga morgnar (inte vända på dygnet, inte!)

för att nämna ett par, tre saker.

Från början handlade det om att spara tid på morgonen när jag skulle iväg. Jag var ju en sån som var på jobbet vid sju-tiden. Det gjorde extra ont att få höra SKITSNACKET från före detta kollegor då att jag inte ville jobba över på kvällar… Konstigt, jag var väl den enda av oss, förutom nån mer, som jobbade åtta timmar per dag. Minst. Och vad jag förstår är arbetstiderna fortfarande minst sagt… flytande. Att den där skutan inte sjunker, det begriper jag inte…

När man har en vardag önskar man sig ofta helger. Men när man bara har helger undrar man ibland om man har hamnat i helvetet eller skärselden för sina synders skull. För det är allt annat än kul. Det är ensamt, ledsamt, skämmigt, tråkigt och bara lite, lite roligt. Ibland.


Inget, min nya arbetsgivare.

                                                                                                                                                      Eftersom jag har födelsedag den här månaden har jag författat en önskelista. Det enda jag önskar mig idag är ett jobb. Men om jag fick ett jobb nu skulle jag den närmaste månaden göra dessa saker, som jag naturligtvis också önskar och behöver, men som är sekundära:

  • ta hit en rörmokare
  • boka tid hos tandläkaren
  • operera mina onda ben så att jag slipper få besök av Onda Lårkan igen
  • köpa den där fina Chesterfield-soffan som var på begagnat-annons igår för 1 000 kronor
  • hämta släktporträtten som jag anser är i förvar hos en lurendrejare just nu
  • skaffa mig ett socialt liv och börja umgås med kompisar igen (ja, jag har en eller två kvar och en massa nya – det trodde du inte, va?!)
  • sluta köpa det enda kött jag kan äta (kyckling och kalkon) samt bröd till halva priset för att det är kort datum
  • gå på konserter
  • gå på utställningar
  • gå på stan
  • gå och ta en öl på krogen efter jobbet, med en jobbarkompis
  • åka till Stockholm
  • åka på semester utomlands (senaste gången var Danmark 1997.)
  • skaffa mig en personlig tränare så att jag kom i form
  • bjuda alla som har brytt sig och som har hållit tummarna på en champagnefrukost

Men du behöver inte oroa dig. Se listan som det ironiska skämt den är.

Read Full Post »

På lördagsförmiddagen var företagsväskan packad så dragkedjorna nästan sprängdes. Men vad gjorde det?! Vi skulle ju på besök till en riktig Lady…


Företaget Ingets väska var sprängfylld.

                                                                                                                                                                 Vi hade satt på oss våra soligaste miner och sken ikapp med solen på bussen in till stan.


En stund i solen, bara vi två…

                                                                                                                                                            På tåget till Stockholm blev det smockat med folk. Naturligtvis hamnade ett BARN bredvid mig. Men det gick bra ty det var ett stillsamt barn som länge och väl knaprade på en bulle. Värre var dess moder, iförd en hiskelig kreation, som sprang som ett torrt skinn (modern, alltså, inte kreationen!) för att serva sina tre barn och maken – alla på utspridda platser i tåget.


Anna förväntansfull på tåget.

                                                                                                                                                                I Stockholm sken solen också. Himlen var förunderligt blå när Klaras torn reste sig mot höjden.


Klaras torn reste sig mot en klarblå himmel.

                                                                                                                                                           På ett fantastiskt, underbart och HAUNTED litet hotell i Gamla Stan möttes vi av denna dam.


En galjonsfigur tog emot i entrén.

                                                                                                                                                        Vårt rum var ännu inte färdigt, så vi softade en stund och tittade på alla spännande prylar. Jag fastnade förstås för detaljer, som den här stolsryggen.


Vilket underbart arbete!

                                                                                                                                                              Och lite högre upp, på stolsryggens karm, hittade jag denna.


Snacka om detaljer…

                                                                                                                                                             I taket uppe i trapphuset hängde ett skepp. Ty damen ifråga som vi besökte var älskarinna till den icke helt okände Lord Nelson


Kan det vara Victory???

                                                                                                                                                            I ett läckert skåp på bottenvåningen fanns en massa saker att titta på. Fast jag fastnade mest för denna ask med texten Nej på!..


Nej.

                                                                                                                                                       Var vi var? Jo, på besök hos Lady Hamilton, en alldeles förtjusande dam.


En fötjusande dam, Lady Hamilton.

                                                                                                                                                          Vi blev mottagna som de två prinsessor vi är. Se bara…


Ett varmt välkomnande med fina chokladpraliner och mousserande vin.

                                                                                                                                                      Lyckliga suckade vi och laddade om för Afternoon tea.

To be continued…

Read Full Post »