Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Picasso’

Ett utbildande inlägg.


Skolan har de flesta av oss
gått i. En del gillade det, andra inte. Men vi som gick dit hade oftast ett favoritämne. Den gångna veckan undrade Tofflan vilket ditt favoritämne i skolan är/var.

Så här fördelade sig de 32 inkomna svaren:

19 procent (sex personer) svarade: Svenska! Ord är bäst! 

16 procent (fem personer) svarade: Gympa – sport och idrott är det bästa jag vet! 

13 procent (fyra personer) svarade: Historia. Spännande värre, juh! 

13 procent (fyra personer) svarade: Naturkunskap/biologi.

Nio procent (tre personer) svarade: Språk. 

Nio procent (tre personer) svarade: Matte – jag ÄLSKAR siffror!

Sex procent (två personer) svarade: Geografi. Jag älskar kartor. 

Sex procent (två personer) svarade: Teckning. Picasso, asså…

Tre procent (en person) svarade: Kemi, fysik och sånt. Experiment är häftigt! 

Tre procent (en person) svarade: Musik och sång, dagen lång!

Tre procent (en person) svarade: Other:
Inget.

Ingen svarade: Samhällskunskap, så klart. eller Slöjd. Jag vill göra nåt med händerna.

Tatiana kommenterade:

Teckning!Vi hade en underbar lärare som egentligen var konstnär. Vi fick prova på att måla i olja , akvarell, teckna med kol, jobba med lera, gips och göra screentryck. Jag hade teckning som extra tillvall dessutom, 🙂

Caroline kommenterade:

Klickade i Historia men det är inte hela sanningen (har svårt för årtal)… gillade även religion som jag också tycker hör ihop med historia, samhällskunskapen var intressant, exprimenten i både kemi och fysik var jätteroliga fram till att vi skulle skriva formlerna. Jag gillade skolan överhuvudtaget utan att ha varit någon större stjärna.

Stort TACK till dig som deltog, med klick eller kommentar! Jag hoppas som vanligt att du kollar in den nya frågan i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Så har den här säsongen av Antikrundan tagit slut. Den sista rundan gick från Eslöv, där man har varit tidigare den här vändan.

Antikrundan säsongsavslut
En del ville jag inte ha med på bild, men… Från säsongsavslutningen 2013 i Eslöv. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


De häftigaste prylarna
i säsongsavslutningen var, enligt mig dessa:

  • En tjej som skrattade hela tiden kom med ett kinesiskt fat, inköpt i England. Tallriken var från 1700-talet. Värdet sattes till 1 000, kanske    1 500 kronor.
  • En kvinna kom med en superläcker spindelbrosch i olika sorters guld och med briljanter. Broschen värderades till 50 000 kronor.
  • Ytterligare en kvinna kom med ett fiskfat i silver. Fatet var gjort 1920. Värdet sattes till 125 000 – 150 000 kronor.
  • En kvinna kom med en stor mortel i brons från 1600-talet. Morteln värderades till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • En tjej kom med en leksaksstork inklusive bebis. Leksaken värderades till mellan 1 000 och 1 500 kronor.
  • En kvinna kom med en överfångsflacon – vilket ord, va?! – i ett etui. Flaskan värderades till mellan 5 000 och 6 000 kronor.
  • En karl (!) kom med en häftig stol i valnöt. Stolen var troligen italiensktillverkad  och från 1700-talet, medan dess beninläggningar troligen härstammade från 1800-talet. Stolen värderades till mellan       8 000 och 12 000 kronor.
  • En fnittrande tjej kom med ett porslinsfat. Fatet visade sig vara gjort av Picasso. Det värderades till runt 176 000 kronor.
  • En tjej kom med en läcker röd leksaksbil. Värdet sattes till upp mot      2 000 kronor.
  • En man kom med en leksakskamel. Kamelen värderades till mellan         8 000 och 10 000 kronor.
  • En dam kom med en hiskelig lampa, enligt henne själv. Jag tyckte att den var häftig! Lampan var tysk och gjord i koppar. Dekoren var asiatisk. Lampan värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
  • En kvinna kom med en skrivbyrå i mahogny från tidigt 1800-tal. Möbeln värderades till 12 000 – 15 000 kronor.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Kvällens Antikrundan gick från Örebro – igen. Jag tittade på en inspelad version av programmet i efterhand tillsammans med Fästmön. Vi är båda mycket undrande över varför man återvänder till samma platser. Det finns ju liksom flera städer i Sverige…

En lite lugnare ”Runda” blev det i afton, men gissningsvis var sms-trafiken tät klockan 20 – 21 mellan öst och väst… 😛

Här är några av föremålen och värderingarna:

  • En gul kinesisk vas från sent 1800-tal värderades till mellan 5 000 och 10 000 kronor.
  • En rysk emaljbägare som tagits fram till den siste tsarens kröning värderades till 2 000 kronor. Knut Knutson levererade också en läskig historia kring den.
  • En saltstol från S:t Petersburg, troligen 1900-tal, värderades till 7 500 kronor.
  • En skål av Picasso, inköpt i Frankrike för cirka 50 kronor, värderades till mellan 4 000 och 6 000 kronor.
  • En rätt ful ampellampa fick ett värde av 12 000 – 15 000 kronor.
  • En lättklädd rosa dam på en porslinstavla hade en rysk sginatur och värderades till mellan 20 000 och 30 000 kronor.
  • En skev och ganska hemsk vas från Orrefors betingade ett värde mellan 5 000 och 7 000 kronor.
  • Cajsa Warghs kokbok, en sjundeupplaga från 1780, värderades till        2 000 kronor.
  • En konstig fransk lampa värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor.
  • En otroligt vacker iransk matta, inköpt på 1970-talet för 300 kronor, värderades till mellan 20 000 och 40 000 kronor.
  • En minibyrå, kanske för smycken, gjord på 1780-talet värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
  • En annorlunda smidesljusstake för fem ljus inklusive stump värderades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.

Under programmet gjordes också ett besök på Carl-Jan Granqvists kokboksmuseum. Vilka böcker och vilka värden!

Nästa vecka sänds Antikrundan från Sigtuna.

Read Full Post »

Torsdag och Antikrundan på SvT 1! Tack för att jag hann att titta i kväll! Men jag undrar vad som hänt min expertkollega fru Hatt. Denna lyste med sin frånvaro. Å andra sidan lyste vår expertkollega i väst, orange-experten Inna, upp mitt program!

  • I kväll blev det en massa intressanta lektioner om samisk historia och kultur. Birger Nordin visade sin fina samling.
  • Besökarna hade förstås med sig en hel del samiska föremål, bland annat en man som kom bärande på en vagga som han själv legat i som barn.
  • Nils Nilsson Skum var en sägenomspunnen samisk konstnär, som bland annat sades ha haft två fruar och massor av ungar. En kvinna kom med ett hiskeligt älghuvud av sagde konstnär. Huvudet värderades till runt    10 000, men varken ägarinnan, Orange-experten eller jag tyckte det var annat än… hiskeligt. Fult, alltså.
  • En litografi, inköpt för några tusenlappar, visade sig vara en Picasso och värderades upp till en halv miljon. Inte illa!
  • En ung tjej kom med sin mosters gamla handväska. Ingen märkesväska och därmed låg värdering, men med det fiffiga lilla skofacket var den just… fiffig. VAR VAR FRU HATT? Vi hade behövt ett expertutlåtande här!
  • Snyggve visade ljuskronor för Anne Lundberg och jag hörde ända hit hur Orange-experten i väst FLÅSADE. Men vi var rörande överens om att Snyggve nog antingen är borgerlig eller bög – eller rentav både och.
  • Mannen med de röda brillorna envisas med att ha sina tröjor knutna runt halsen. Jag blir irriterad för jag tror att tröjorna är snygga och tål att visas upp. Alltså, antingen har man en tröja på sig eller också inte!!!
  • Knut var iklädd en förskräcklig rutig kavaj och en än mer förskräcklig grön slips med vita prickar, Claes sin gulrutiga kavaj. Knuts lite för korta byxa blottade ett hårigt ben, men var lugn, var lugn! Inna har fyra rullar silvertejp som hon genast sänder till Uppsala! Förutom dessa kavajer tycktes samtliga övriga var iklädda ytterplagg i Innas favoritfärg orange. Allt gult är fult, det vet vi, men orange… Det är bara lysande vackert!!!

Nästa torsdag är rundan kvar i Kiruna!

Read Full Post »

Torsdagens Antikrundan gick från Umeå, björkarnas stad och tyvärr hade jag inte möjlighet att titta på den förrän idag. Många fina saker var det – som vanligt – som visades upp.

De två reportagen handlade bland annat om skidor och golvur. Mycket intressant bådadera. Inte hade jag nån aning om att golvur från Ångermanland skulle likna en brud – med krona, kjol och till och med navel!


Mycket intressant reportage om golvur.

                                                                                                                                                      Fina saker som vanligt, som sagt. Här är några av mina favoriter:

  • En kvinna kom med en GAN-tavla som hon tyckte var så ful att hon förvarade den i wellpapp i en garderob. Tavlan värderades till cirka       10 000 kronor. De flesta andra besökare brukar, när deras fula pryl värderas högt, säga att de ska ställa/sätta/hänga fram den. Men den här damen sa direkt att hon skulle sälja tavlan – till nån som tyckte att den var fin! Smart! 
  • Ett vackert sexbent konsolbord med fin italiensk vit marmorskiva värderades till mellan 80 000 och 90 000 kronor.
  • En dam kom med en Picassolitografi som värderades relativt högt eftersom upplagan var liten. Tyvärr går det inte att se på värderingsfilmen på hemsidan och jag minns inte beloppet!
  • En ung tjej kom med ett otroligt vackert halssmycke i 20 karats guld. Smycket hade funnits i hennes familjs ägo ett bra tag. Riktigt tjusig blev tjejen när hon fick prova det.
  • En kvinna kom med en lagad skål som hon fått veta var något som användes att tömma nattkärl i. Men Antikrundans expert kunde meddela att det visst var något att ha på bordet – och troligen en gammal grötskål. Skålen värderades högt trots att det var ett lagat bruksföremål.
  • En tjej kom med ett vackert fajansfat. Fatet visade sig vara formgett av Ursula Printz, någon gång unde 1940-talet. Tyvärr gjorde ett nagg i kanten att värdet sjönk till 1 000 kronor.

På torsdag visas Antikrundan från Kiruna!

Read Full Post »

Någon i familjen har varit inspirerad nog att uppgradera hallens vägginstallation. Se bara, saxen är kompletterad!


Picasson i hallen är utbytt mot sax OCH grytlapp. Undras om det dyker upp nåt nytt i morgon…

                                                                                                                                                         Kan det bero på nåt vi la i kvällens mat? Mmmmmmm…


Nån la en pizza på en plåt, den gick åt…

Read Full Post »