Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fylla 50’

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.


 

Grejor i backspegeln

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

 Lax ris och sås

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fredag 
och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Hopptimisten

Hopptimisten fick jag av Anna när jag fyllde 50. Den använder jag – det vill säga trycker på – när jag känner mig lite neråt.

Det här med att tänka positivt behöver kanske de flesta av oss träna på. Utom vännen Nillan! Tror jag! Hon är nog den mest positiva människa jag vet. Hon är en sån människa som alltid tycks kunna se optimistiskt på tillvaron – eller åtminstone alltid hitta nåt bra i vilket elände den än vara månde. Många gångar har jag önskat att hon skulle smitta mig. Och ibland använder jag faktiskt humorn för det tokiga i tillvaron. Fast jag tror inte att Fästmön uppskattade mitt Hallelujah Moment-sms som jag skickade i morse. Jag tror hon däremot estimerade att jag inte skickade med en bild…

 

Vill du läsa hela inlägget Hallelujah Moments??? Då behöver du lösenord. Du som intehar lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om management by love och kärleken.


Igår skrev jag ett lååångt inlägg om Arbetsförmedlingen och Arbetsförnedringen och dess avgående generaldirektör.
Eller, det var mest ett inlägg fyllt av länkar. Länkar till saker som jag själv har skrivit om AF och dess ledare, men också länkar till den senaste tidens artiklar i två dagstidningar och två kvällstidningar.

Men redan igår började tystnaden lägra sig kring Angeles Bermudez-Svankvist. Nu har regeringen gjort sitt, media sitt och vi i sociala medier vårt. Jag kan inte hjälpa att undra hur Angeles Bermudez-Svankvist mår idag efter den här helgen som slutade med att hon fick sparken. Hon som leder enligt management by love och som också föreläser om det. (Undrar om det blir inställt nu..?) Jag hoppas hon har nån som kan visa henne bara kärlek just nu.

Management by love

Management by love av Angeles Bermudez-Svankvist.


Tro nu inte
att jag skriver det här för att häckla Angeles Bermudez-Svankvist – det gör jag inte! Jag skulle ha kunnat skriva ganska elaka inlägg, för min uppfattning om AF är att det är ett ställe som det känns förnedrande att gå till och fram till nyss var Angeles Bermudez-Svankvist dess chef. Men jag har redan skrivit om hur man blir bemött som nåt katten har släpat in, hur man misstänks för att fiffla från den dan man registrerar sig och om några av handläggarna, som gör fel eller inget alls. Jag skulle ha kunnat skriva ännu mer elakt om löner och ersättningsnivåer, men jag har redan tidigare sagt flera gånger vad jag tycker. Generaldirektörslönen är alldeles för hög och ersättningsnivån för a-kassa alldeles för låg.

Men jag tänker faktiskt på Angeles Bermudez-Svankvist idag. Jag undrar verkligen hur hon mår, hur hon känner. Hon ville inte ge upp sitt uppdrag trots att hon inte hade nåns förtroende längre. I somras fyllde hon 50. Ingen attraktiv ålder när man ska söka jobb – lika lite attraktivt som det faktum att man har blivit utköpt… Vad ska hon göra nu? Vad ska hon ta sig till? Nu när hösten närmar sig – både på året och i livet…

Grönt löv bland gula

När hösten närmar sig, i såväl livet som på året…


Idag är det exakt sex år sen Fästmön
och jag hade vår första träff. Tänk, sex år har gått… Och Anna finns fortfarande vid min sida! Vilken kvinna det är… Hon skulle ha kunnat lämna mig 20 tusen gånger om – och just detta att hon inte har gjort det vet jag att MÅNGA undrar över.

Hur kan Anna vara tillsammans med en sån som mig?

Jag kan förstås inte svara på den frågan, den får du ställa till Anna själv. Det enda jag kan svara på är varför jag älskar henne. Anna är…

  • rolig
  • söt
  • vass
  • klipsk
  • klok
  • sexig
  • varm
  • pussig
  • älskansvärd
  • vacker
  • snäll
  • lugn
  • busig
  • inte gapig
  • inte mesig
  • bäst

Jag älskar dig, Anna! Bara så du VET och ifall du har MISSAT detta.

Anna med huvudet i händerna

Anna i Stockholm i somras.


Livet är kort.

Read Full Post »

Eller i alla fall vill vännen FEM ha vår enbart och jag både för att jag vill ha vår bland annat för att jag fyller år och TROR att jag ska få paket då. Men det lär dröja. Jag blev ju så himla uppvaktad förra året när jag fyllde 50, så i år nöjer jag mig med ett paket. Eller två, kanske.

Den här våren… Den lär emellertid dröja. Johan och jag halkade bort till Gallan på lunchen för att äta pannkakor (Johan) respektive potatisgratäng med fetaost och oliver (jag). Vi fick sällskap efter en stund av L och I. Trevligt, men det blev väldigt mycket jobbprat. Det är å andra sidan nödvändigt ibland, eftersom L och jag av nån anledning ses så sällan och samtidigt jobbar med gemensamma saker… Kanske inte så roligt för Johan och I, dock.

På vägen tillbaka såg vi ett ställe som det säkert kan vara mysigt att fika på. När vårsolen skiner. Just nu blev man mest ledsen när man såg eländet…

Utemöbler i snön

Nån som vill fika här? Jorå, fast inte förrän snöeländet är borta och vårsolen skiner.


Dagen idag har försvunnit snabbt!
Jag har lagt ut en nyhet både externt och internt, jag har lagt upp lite kalendarieuppgifter till förbannelse här och var, jag har pratat med en TT-journalist och jag är med och diskuterar en text som ska ut på en extern hemsida. Och så klurar jag på den nya intranätsidan jag ska skapa – hur den ska se ut, vad den ska innehålla och vilka som ska kunna läsa den. Den senare frågan är klar: det är tre institutioner. Utseendet får bli lite mer av startsida än de övriga institutionerna, så att man ser att den liksom blir lite huvudsida. Innehållet… en bild, kontaktuppgifter, länkar, internt kalendarium och så nån kort presentationstext. Jaa… nu gäller det att jag får ner en skiss och sen är det väl bara att sätta igång och skapa. Foto har jag nog i mina gömmor, text kan jag nog få till genom att använda insidan av huvudet…

Cappuccinot i min mugg har hunnit bli kallt medan jag har plitat ner detta. Men strunt samma, när den här rasten är slut är det inte mer än nån timma, en och en halv innan det är dags att åka hem. Och för den som är intresserad kan jag meddela att Clark Kent* nog blev lite rädd för det stundande doktors(verkstads)besöket nästa vecka – idag lyser inga varningslampor mer än en kort stund när man startar bilen – precis som de ska…

Antikrundan blir det för min del i kväll, inte hela, men större delar av programmet. Jag ska ju ut på kvällstur för att hämta hem min älskling när hon slutar sitt arbetspass. Den här veckan är det verkligen kors-jobbande (Anna är ledig när jag jobbar och tvärtom).

Och bara så du vet… Nästa gång jag lunchar med Johan är han 22 bast! Det är inte bara jag som fyller år snart, Johan blir faktiskt äldre före mig…


*Clark Kent = min lille bilman som tycks ha fått skrämselhicka


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten tur i omvärlden gjorde att jag kände mig manad att ställa samman följande länkar med kommentarer. Man tar sig för sin panna vad gäller vissa saker. Magsura Tuttan Kamon i Träsket kan hålla handen ett snäpp längre ner och hålla för ögonen, så slipper h*n detta elände. Övriga som är hugade, häng på!

  • Ensambarn riskerar övervikt. Det är i alla fall vad forskare i Göteborg har kommit fram till. Ensambarn löper 50 procents chans, till och med, att bli feta. Så bra, då kan jag luta mig tillbaka och skylla min trinda mage på det. Vi syskonlösa, som inte har nån att leka med utan är hänvisade till böcker, på min tid, dator och TV i nutid. Om detta nu inte är sedvanlig Göteborgshumor. Eller en Norgehistoria, för även i Norge har forskare hittat ett samband mellan övervikt och att inte ha några syskon.
  • Få hushåll klarar ekonomiskt bakslag. Och ett av skälen till detta är att hushållen sparar för lite. Vart fjärde hushåll har mindre än 10 000 på sparkontot, enligt en undersökning som Länsförsäkringar har gjort. Två av tio hushåll klarar sig högst en månad om de förlorar sin inkomst. Skrämmande!!! Detta är Sverige, 2012.
  • Moralbarer nytt i USA. Senaste nytt från Det Stora Landet i Väst är moralbarer. Vad handlar det om, tro? Barer som inte säljer alkoholhaltiga drycker till familjeförsörjare eller vad? Nej, det är barer som  har välbetald personal, ekologisk och lokalproducerad öl och där vinsten går till välgörenhet. Och vem vet, kanske går det till en antabuskur eller en vistelse på torken för den som inte kan hantera alkoholen. Konstig idé, tycker jag!
  • Ida skrev roligaste Blocket-annonsen. Ida Hjärtström Baudins symaskin ville inte samarbeta, så hon la ut den på annons på Blocket. Nu har Idas annons blivit utsedd som den roligaste Blocket-annonsen genom tiderna! Det är sajtens vänner på Fejan som har utsett de fem roligaste annonserna. Ida själv fick för övrigt sin strulande symaskin såld – och dessutom en ny av en man som tyckte hon förtjänade det. Själv vidhåller jag att undertråd är Djävulens påfund, ingen diskussion.
  • Fyllde 50 för 103 745 kronor. Det gjorde Madeleine Sandström, vd för stiftelsen Kunskaps- och kompetensutveckling. Alltså hon fyllde 50 och betalade sin fest med pengar som väl bord ha gått till forskning. Eller? När jag fyllde 50 betalade jag mitt firande själv, förutom att Fästmön stod för en del av det. Eftersom Madeleine Sandström hade sin fest förra året på vår förlovningsdag tycker jag gott att det minsta hon kunde ha gjort var att bjuda in oss. Ville gå, liksom… Nej, folk kan inte sköta pengar, det är helt klart, det!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag är ju inte nåns mamma tur för alla barn! – men ibland känner jag att jag vill uppmuntra mig själv lite också denna dag. Inte bara köpa paket och grejor till andra. Så igår gjorde jag en liten djupsökning på internet och via förnämliga Bokbörsen beställde jag den här, den enda Maria Lang-deckaren som saknas i min samling…

Liten, men eftertraktad.


Ögonen är en tunn liten novellsamling
från 1964 och troligen inte en av Maria Langs bästa böcker. Men den är otroligt svår att få tag i. Förra året lyckades jag få ett exemplar i min ägo – bara för att skicka den vidare till vännen FEM. FEM fyllde nämligen 50 och vad var mest rätt att ge bort till en annan Lang-samlare om inte den eftertraktade Ögonen? Det var INTE LÄTT att skiljas från boken, kan jag meddela. Samtidigt uppfattade jag att FEM blev väldigt, väldigt glad för presenten!

Nu är emellertid ett exemplar till mig själv förhoppningsvis på väg… Den här boken ska jag avnjuta med andakt – för det är boken som gör min Maria Lang-samling komplett…

Read Full Post »

Older Posts »