Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged alkohol, anhörig, Anna Fröding, anspråkslös, Apple, Bob Dylans memoarer del ett, boklåda, bokrea, borsta tänderna, bredband, Bredbandsbolaget, C-uppsats, Cecilia Fröding, dö, del två, driftstörning, eftermiddag, Erik Gustaf Geijer, ett glas öl, familjegrav, fast lina, fattigkyrkogård, författare, fixat, foto, Fyrisån, göra andra saker, gigantisk finne på näsan, Gratticio Appassionato Tommassi 2012, gravar, gravsten, Gustaf Fröding, hallongrotta, hämta hem, hängslen och livrem, Hedda Fröding, hej, hysa studenter, inte acceptabelt, inte ha råd, Jan Fridegård, jobbsökande, kanelbulle, Kanelbullens Dag, kolla, kompensation, kyrkogårdsvandring, Lasse Eriksson, lägga mig, lördag, Lena Ahlström, litteratur, Lotten von Kraemer, måndag, Mini Cooperbilar, nationsgravar, Niclas Wahlgren, Ofvandahls konditori, Olof Thunman, PDA Atterbom, plugga, Pontus Wikner, promenad, randig, Stadsvandringar Uppsala, staty, stå stilla, trådlöst skitdyrt, universitetet, vajsing, vägmärken, väldigt glad on 04 oktober 2014|
Ett lördagsinlägg.
Idag har bredbandet krånglat hela jäkla dan. Den fasta linan, alltså. Först stod det på Bredbandsbolagets driftstörningssida att det skulle komma igång igen klockan tolv. Inte mitt. Sen sket jag i det och gjorde andra saker. Fram på kvällen kollade jag igen. Då står det att det är nåt vajsing just där jag bor och i några områden till och att det blir fixat – på måndag. Men som tur är har vi gjort andra saker idag. Och dessutom är jag ju van vid att ha både hängslen och livrem och kan därför köra trådlöst. Ja, det är skitdyrt att ha både och, men ett bredband som står stilla i två, tre dar är inte acceptabelt när man är jobbsökande. Nu hoppas jag på nån form av kompensation från Bredbandsbolaget, annars jä#¤@$!!!
Det var en perfekt dag för en kyrkogårdsvandring i alla fall. Klockan 14 samlades sju intresserade, inklusive Fästmön och jag, och guiden Lena Ahlström vid Gamla kapellet. Vi gick en lagom promenad runt delar av Gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Just den här promenaden gick bland författare främst. Totalt har kyrkogården 14 000 gravar, så man kan ju faktiskt inte palla att se alla på en eftermiddag… Ursprungligen var detta en fattigkyrkogård. Jag lärde mig att nationsgravarna hyser studenter och andra som dött i stan och som de anhöriga inte haft råd att hämta hem. Och att det var Erik Gustaf Geijer, han som står staty nedanför universitetet, som införde ordet ”Hej!”.
Extra spännande var det att se Gustaf Frödings och hans två systrar Cecilias och Heddas gravar eftersom jag dels skrev min C-uppsats om honom, dels har pluggat ihop med hans släkting, författaren Anna Fröding, en gång i tiden. Och Dag Hammarskjölds ganska anspråkslösa gravsten i den stora, båtlika familjegraven! Dessutom blev jag väldigt glad när jag senare på eftermiddagen hittade Dag Hammarskjölds bok Vägmärken i en av boklådorna vid Fyrisån! Den och Bob Dylans memoarer del ett (jag har del två sen en bokrea en gång) fick följa med hem. Men innan vi for hem firade vi förstås Kanelbullens dag genom att inta sådana OCH var sin hallongrotta på Ofvandahls konditori. Sen gjorde vi lite annat också, men det tänker jag inte berätta om för nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig – med min gigantiska finne på näsan, helt i klass med Niclas Wahlgrens dito!
Här är några bilder från vår dag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 