Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vinterdag’

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.


 

Grejor i backspegeln

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

 Lax ris och sås

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fredag 
och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annandag.


 

Plan på nedgång under juldagen

En vacker vinterdag var det igår på juldagen.

Idag är det en annan dag än igår. Det är en annandag också. Jag skrattade lite i mungipan när jag nyss läste att UppsalaNyheters reporter tycks ha varit ute på vift bland orden och redan haft annandagens kväll. Men h*n måste ha menat en annan dag, juldagen. Det var inte kul att läsa att det var många som igår på juldagen omhändertogs för fylleri. Jag förstår inte att det kan vara roligt att bli så full att man inte kan klara sig själv utan måste tas om hand av polisen.

Kanske är det kylan som får människor att ta till alkohol? Temperaturen sjönk ner mot 15 grader igår kväll. Det var en fin dag igår, men mamma och jag gick inte ut. Här var inte plogat och då kan det vara svårt att rolla fram som mamma gör. Och för egen del tänkte jag på mina dumma luftrör som fortfarande inte är OK. Kyla är allt annat än bra för dem, för det sätter igång hostan. Infektionen finns fortfarande kvar, hostan likaså. Rösten är något bättre – om jag försöker spara på den. Men igår ville jag ju telefonera en stund med min kära och då bar den hela vägen.

Bokuppslag

Vi läste.

Lägenheten är fortfarande ganska kall, så när det blir vardag måste jag nog ringa vice ordföranden igen. Det är visst bara elementen åt baksidan som fungerar, medan det stora elementet i köket nästan är iskallt och sovrumselementet likaså. Det är nog inte så bra för min hosta att sova i alltför kallt rum. Men jag minns hur det var när jag bodde i England – där var det så kallt i sovrummet att det kom rök ur munnen på kvällen när jag låg under täcket. Sen hade jag kronisk luftrörskatarr när jag var där också… Annars gillar jag att ha det svalt i sovrummet. Och fryser jag om fötterna fick jag ju så fina tossor i julklapp att jag kan hålla fossingarna varma.

Det var en oerhört slapp dag i det här hemmet igår och en lika slapp lär det bli idag. Jag var inte ens ute med soporna, de står kvar i hallen innanför ytterdörren. Mamma sov länge och jag roade mig med datorn och bok i sängen – jag klagar inte! På eftermiddagen satt vi och läste och jag fick äntligen byta bok till en som mamma har läst och hade med sig, Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk (svårt att stava till det efternamnet!). Sen kollade vi på första delen om Astrid, för dels var ju hon min barndoms favoritförfattare, dels bodde hon granne med min mormor – de var visst skolkamrater också.

Idag gör vi tabberas på julmaten. Min mage och den kommer inte riktigt överens, men jag har faktiskt både ätit och druckit måttligt.

Men vad händer i DIN vrå av världen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Usch, vilken urtrist tråkmåns jag har blivit! Jag kan sitta och gnälla över att det inte händer nåt – och sen när det verkligen händer nåt tar jag mig inte för att delta.

  • I helgen var det till exempel strålande fina vinterdagar. Gick jag ut på promenad (gratis)? Nej.
  • I helgen var det också slöjd-antik-hälsomässa. Gick jag dit (gratis på presskortet)? Nej.
  • Igår och idag är det Distingsmarknad på Vaksala torg. Gick jag dit (gratis att titta). Nej.

En aktivitet som jag emellertid har börjat ägna mig mer åt är att gå. Det är faktiskt så att hälen är bättre. Vissa dar gör den fruktansvärt ont, men ofta gör den inte ont en hel dag. Bara en hel eftermiddag och kväll när jag har skuttat upp och ner för trappstegar och balanserat…

I morse när jag kom till jobbet mötte jag Vänlige S som promenerade från bussen. Vi tog sällskap eftersom vi båda skulle upp på femte våningen – och jag gick alla trapporna upp! På lunchen traskade jag med P och C nerför alla trapporna – och sedan uppför dem när vi kom tillbaka. Det är jag jättenöjd med! Mindre nöjd är jag med att Den Hjärtegoda L är krasslig. Jag skulle nämligen ha fått äran att bjuda L på lunch idag, men nu satte sjukdom stopp för det. Trist! Å andra sidan ska vi försöka få till en ny träff nästa vecka och då har jag nånting att se fram emot! I morgon ska jag för övrigt promenixa bort till Gallan med Johan för att luncha.

fötter med hundar på strumporna

Dessa har traskat upp och ner för trapporna -flera gånger! – idag! Jag är mycket nöjd.


I kväll gör vi en utflykt till Himlen, Fästmön 
och jag, med ett antal kassar med mat, främst. Johan, som ju jobbar på samma ställe som jag, samåker med oss. Jag träffade honom i morse och det var så roligt att höra honom säga att han trivs här! Tänk om han kunde få förlängt eller en liten tjänst eller så… Det är oroliga tider för oss båda just nu. Jag funderar på hur många procent jag skulle kunna klara mig på. Inte roligt när allt jag vill – och Johan, tror jag bestämt! – är att jobba heltid och kunna försörja oss själva.

Mamma har ju varit och är jätterisig. Jag har ringt varje dag sen i förra veckan. Men igår hade vi kommit överens om att hon bara skulle höra av sig om hon var sämre. Inget samtal kom, så jag hoppas att det vänder för henne nu. Hon måtte ha fått en rejäl influensa, stackarn! De är många som blir helt däckade av den, en av mina kollegor var skitsjuk och hemma en hel vecka. Nu är h*n tillbaka i tjänst, men hostan skräller mellan kontorsväggarna.

Vädret är av och till, idag har det varit mest regnliknande snö här och temperatur runt nollan. Grått och trist. Jag blir sömnig av vädret, men ilsken på mig själv för att jag inte utnyttjade de soliga dagarna i helgen till att få ljus och luft. Jag städade och tvättade i stället. Tråkmåns jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kunde jag sova. Sova, sova, sova. Kvart i tio kom Fästmön in och väckte mig. Det var liksom hög tid att kliva ur bingen och äta frukost, somliga skulle ju iväg till jobbet.

Känner mig inte riktigt på topp idag. Magen har krånglat lite sen igår och jag har fått besvär med ena ögat. Jag borde verkligen gå till optikern snart, för jag har problem med att se ut som folk, så att säga. Men frågan är om optikern kan hjälpa. Jag har ju min ögonsjukdom som liksom är som den är. Det vill säga den finns där och gör sig påmind ibland, men det kan gå flera år mellan påminnelserna.

Öga närbild

Den lilla blödningen vid pilen gör fruktansvärt ont. Tänk att det lilla kan vara så besvärligt…


Igår kväll blev det lite Melodifestival,
mest med öronen. Det sved i dem, stundtals, så jag läste mest. Åkte efter en stund för att hämta hem Anna från jobbet, nåt koncentrerat tittande blev det därför inte. Däremot tittade vi på Mr Selfridge, som följde på spektaklet, och det tyckte jag var en toppeninledning på en tio delar lång TV-serie!

Pratade med båda mammorna igår. Den ena har äntligen fått en läkartid nästa vecka, den andra är fortsatt ämlig. To be continued, alltså… Det är svårt när man ingenting kan göra eller hjälpa till med, men båda två vet var jag finns och att jag hjälper om det behövs.

Idag är det åter igen en strålande, solig vinterdag. Jag sitter inne och ugglar, men jag har ju varit ute en sväng. Jag ingen större lust att ge mig ut på nåt, men jag ska faktiskt göra det alldeles strax. Jag tänker nämligen inte låta min tillvaro styras av sånt som aldrig nånsin blir riktigt friskt. Tänk att jag, trots min ålder, är så himla blåögd att jag tror på…

Det trillade in en del jobbmejl både igår och idag och om jag får vaaansinnigt tråkigt senare kan jag ju alltid arbeta hemifrån. Annars brukar jag bara göra det i nödfall. Jag kan också sitta över en del kvällar den kommande veckan, men det är ju inte så roligt när Anna är här. Nån kväll måste jag ägna åt inköp av födelsedagspresenter – vi har ju en födelsedag i familjen som är under uppsegling! Tänk, åren går och alla förändras och blir äldre, bara Tofflan är evigt ung… (Synnerligen ironiskt uttalande, bäst att skriva det, för ironi är ju svårt att begripa för somliga.)

Tårta

Evigt ung… (Bilden är tagen av Jan Algander vid en av mina jämna födelsedagar.)


I morse läste vi
i lokalblaskan om vårt ormens år 2013. Anna visade sig enligt kinesiskt horoskop vara get och det positiva man kan säga om hennes år är att det ska bli stabilt. Själv visade jag mig vara tiger. För tigern gäller i år:

Skvaller rycker tigern i svansen och du tappar lätt humöret. Din hälsa får på skinnet. Du blir djungelns konung, eller får åtminstone bättre status och auktoritet. Låna inte ut pengar.

Vad säger man om detta? För min del gäller fortfarande att pengar och status inte är det viktiga i livet, MEN att jag älskar att arbeta. Tappa humöret gör jag lätt, i alla fall tappar jag MODET lätt just nu, mycket som har sin grund i skvaller och lögner, en del till och med i rent smutsigt förtal. Det är TUR att jag har sparat allt som finns i skrift!

En märklig sak vi också slogs av idag, Anna och jag, var det faktum att vissa saker så ofta poppar flera gånger under en kort tid. Jag nämnde två: dels det fakutm att jag läser Kjell Eriksson nu och att Gräsö har en central plats i hans böcker. Vad läser jag i dagens B-del i lokalblaskan? Jo, ett fotoreportage om färjeresan Öregrund – Gräsö! Dessutom, i spalten bredvid skriver en frilansare, bosatt i USA, bland annat om Julia Childs franska kokbok och Julie Powells dagbok, där hon skriver om hur hon lagar alla Julia Childs rätter. Filmen baserad på detta, Julie & Julia, gick i fredags kväll här… Nu var ju detta två ganska små fall, men ibland sker ju större saker. Tror du att saker och ting hänger ihop medvetet eller är det rena tillfälligheter när det blir såna här saker???

Nej, nu lite kaffe och sen ska jag rulla ut på äventyr! Jag fick så mycket gjort hemma igår, så jag kan verkligen unna mig att slappa idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat: Precis när jag hade postat det här inlägget började grannarna spika, mamma vrålade och tystnaden lägrade sig igen… Tillfälligt i alla fall…


Idag fick jag sovmorgon!
Det verkar som om de hamrande och spikande grannarna ovanpå har dragit till Blåkulla eller nåt tillsammans med sina barn som verkade hoppa studsmatta inomhus. Härligt! Jag sov ända till klockan åtta! Igår blev vi väckta ungefär halv sju av att det spikades (!) i lägenheten ovanpå. Mamma blev skitförbannad och vrålade från sängen

TYST!!!

Och det blev det. Det blev tvärtyst. Sen var det lite hallå igen senare på förmiddagen. Det lät som en man som pratade extremt högt i sin mobil. Och eftersom vi, mamma och jag, är elaka, höjde vi rösterna och härmade mannen. Då blev det tyst igen. Och så har det varit sen dess. Eller det har hörts normala ljud, inte spikande, mobilprat i megafon eller studsmatta.

Hammaren fick påskledigt.


Jag kan förstå att det är lite svårt
från att avhålla morgonpigga ungar från att stoja, men att hoppa studsmatta borde man klara av att låta bli. Och spika en långfredagsmorgon. Det här med mobilpratare med megafonröster har jag extremt svårt med vilka tider som helst på dygnet. Jag är liksom inte intresserad av att höra andras privata mobilkonversationer. Punkt!

Mobilfritt kan vara skönt ibland.


Det verkar som om snöblasket har upphört!
Jag har glipat lite på persiennerna och noterar lite sol samt att det verkar vara en vinterdag ute. Typ minusgrader. Dunjackan hänger hemma, men jag har min skitfula fodrade fleecejacka med mig. Den är hyfsat varm. Den tunna vårjackan lär få hänga där den hänger tills jag åker. Nej, detta var verkligen ett väderligt bakslag! Kanske blir det ändå en promme längs sjön om det inte är för kallt och halt. Jag ska också åka ett par ärenden åt mamma, för i morgon hinns det inte. Först är vi bjudna till faster E på kaffe klockan 13 och två timmar senare ska jag träffa FEM.

Och efter påskdagen kommer annandagen och då ska jag och alla andra åka hem. Det lär bli trångt på vägarna… Hoppas vädret är bra så blir det i alla fall lättare att köra.

Jag undrar om min älskling sover… Det har varit några kvällspass för henne, men jag vet att det kan vara svårt att sova lite längre ändå. Jag tror att jag var lite jobbig igår kväll, för jag messade rätt mycket. Saknar…

Read Full Post »

Inte vet jag om du var ute igår kväll och kikade efter Geminiderna, men jag såg då inget stjärnfall. Däremot undrar jag om det inte var fullmåne, för jag har sovit riktigt illa i natt. Ett annat alternativ är att jag har dåligt samvete för nåt och ett tredje för att boken jag läser är så ångestframkallande.


Inte var den här full i natt?

                                                                                                                                                     Först kunde jag inte somna. Det kändes som om att nån lyste mig i ögonen med en ficklampa varenda gång jag nickade till. Till sist måste jag ha nickat till en längre stund för jag FLÖG upp vid tvåtiden av att ena halvan av min högra lilltånagel hade fastnat i underlakanet. Detta elände är allt annat än skönt och måste klippas. Därför satt jag mitt i natten på toa och klippte klorna. Fästmön sov och snusade och jag var så rädd att störa henne – sovmorgnar är värdefulla ting när man arbetar och idag börjar hon inte förrän klockan 13.

Resten av natten bestod av sån där av-och-på-sömn. Du vet, somna, vakna, somna, vakna. Jag drömde också en obehaglig dröm om en före detta kollega som jag jobbade med från 1980.talet. H*n var kvar i företaget 1990-talet ut, men försvann sen av oklar anledning. För ett tag sen upptäckte jag av en händelse att h*n är vän med DLF* och detta har malt i huvet sen dess. Och i natt tyckte drömministern att det var dags att plocka fram alla svårigheter som kan tänkas existera i mitt liv – detta är en av de jobbiga företeelser. Jag skulle önska att vissa fick känna hur det är att stå nästan helt utan riktiga vänner när det krisar. Åtminstone en dag eller två. Jag har upplevt det under ett år, elva månader och en dag idag. Men å andra sidan har jag fått andra och mycket bättre vänner som är betydligt mer värda än vissa andra.

I morse hade jag lyckats somna till ordentligt när mobilen väste fram ett sms före klockan åtta. Jag är jätteglad att jag har vänner som messar och hör av sig, men det vore bra om man kanske lugnade sig med icke akuta ärenden till lite senare. Anna har bara vissa sovmorgnar i de barnfria veckorna (en sån som denna vecka) när hon är hos mig och behöver då få sova. Problemet är att jag inte kan stänga av min mobil eller sätta den på ljudlöst – jag måste ju stå till förfogande, som det heter. Så tack för gulliga sms, men jag blir gladare om de kommer lite senare på förmiddagen!..


En Toffla var trött i morse.

                                                                                                                                                            Idag är det en strålande vinterdag och nästan nio grader kallt. Jag ska skjutsa Anna till jobbet klockan 13 och sen funderar jag på att ge mig ut och införskaffa lite julig väldoft till hemmet i form av hyacinter eller nåt. Här är väldigt juligt, men den speciella juldoften saknas! Jag ska ladda mobilen och ta några detaljbilder på mina julpryttlar och lägga ut lite senare. Förutom doften fattas det en julgran – som ju också är en härlig doftspridare. (För det ska ju vara en äkta gran, eller hur?) Men en sån införskaffar jag nästa vecka, för hemma hos oss kläs inte granen förrän kvällen före julafton. I år får granen en ny plats, i hörnet mellan balle-dörren** och vitrinskåpet. Jag har gjort plats för den genom att flytta på en megastor växt, en kylhink för champagne och dylika drycker samt en Pride-flagga. Ja, jag VET! Ibland har jag inte riktigt koll på det där med vad som passar ihop…

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig(a) personlighet(er) på min förra arbetsplats.
**balle-dörren = Balkongdörren

Read Full Post »

Strålande sol och ett par minusgrader. Detta är dagen just nu. Det verkar ha snöat i natt och utanför mitt fönster ser det ut som en härlig vinterdag. Men jag tycker nog att det är lite tidigt med all snön… Vännen Jerry twittrade i morse och uttryckte lätt irritation över plogbilar som var igång på Morgonen vid sex-tiden. Jag kan bara säga att den som börjar klockan sju blir säkert överlycklig! För detta är ovanligt, att det plogas på tidigt. Varken i Himlen eller i Nyby brukar det plogas förrän fram emot eftermiddagen. Sist fick det till följd att vi körde fast med Clark Kent*. Men jag är ju en tämligen erfaren bilförare så jag har alltid med mig en liten skyffel. Vid fastkörningstillfället var den dessutom på rätt ställe – inomhus – så jag kunde gräva fram bilen.


Så här ser det allt som oftast ut i Himlen på morgnarna efter ett snöfall. Tur att man har sin lilla skyffel då.

                                                                                                                                                        Dagens deppomejl hänger kvar som en tung och trist filt över mina axlar. Jag känner hur mitt värde sjunker, det blir så tydligt efter såna här besked. Men jag ska försöka ta mig samman.

Vi har frukosterat och läst lokalblaskan. Blaskan, ja… Jag mejlade in ett tips till nyhetschefen men har inte fått nåt svar än. Hoppas de gör NÅNTING av tipset…

Fästmön har ont i ett finger idag, men ska knata iväg och jobba i eftermiddag. Jag känner fortfaranade av nån sorts allergi – det kliar i ögonen och jag nyser. Vi ska i vart fall försöka ta oss till Stormarknaden för att kolla på ett par saker. Men först ska jag in i duschen. Det ser ut som om jag är en riktig brylcrèmare… Extremely bad hair day, alltså.

WordPress har börjat stolla sig med länkarna, så det känns superkrångligt. Nyss var det så enkelt, men nu måste man ställa sig i HTML-läge, kom jag på, för att lägga in länkar. Vad är det för trams= Onödigt krångligt…

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lilla bilplutt

Read Full Post »