Grejor i backspegeln och framtiden

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.

---

 

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är fredag och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utdraget. Del 14

Ironin blev total när E, två, tre månader efter att ha blivit persona non grata, erfor att D flytt sin kos till andra sfärer. Gissningsvis hade detta med att göra att en del av de oegentligheter som förekommit hade uppdagats, men långt ifrån alla.

Från säker källa framkom att D hade ägnat sig åt ett frekvent ulandsresande för att förkovra sig. Kostnaderna för såväl resa som förkovring hade han naturligtvis inte stått för själv. Kanske hade man inte reagerat alls om man inte en dag noterade hans höga frånvaro. I samband med detta hittade en obetydlig notarie några märkliga dokument. Dessa dokument skulle visa sig vara fakturor för en utbildning i konsten att flyga. Och konsten att flyga hade noll och intet med D:s ämbete att göra! 

Det man inte uppdagade vid det tillfället var räkningarna för de mutor – ja, jag kan inte benämna dem annat! – han bestuckit andra med. Även dessa handlade till stor del om förkovran, såsom kurser i drama och skrivande. Dessutom fanns en astronomisk faktura för psykoterapi som pågått under flera år. Vem av de vitkragade hade åtnjutit betalt soffliggande?

Den som visste besked var E eftersom det var han som fått ligga på soffan och vända ut och in på sin själ och sina tankar. Detta emedan D ansåg hans tillstånd instabilt då och då. Eftersom E hade genomgått en svår separation, följd av sjukdom och en nära anhörigs frånfälle, fann han det enkelt att tacka ja till erbjudandet. I själva verket var det ett erbjudande som inte gick att tacka nej till och det handlade om att D behövde tid att planera nästa drag. Och det hela gick ju till syvende og sidst ut på att utmanövrera E. Det D inte hade någon plan för var dock hur han skulle hantera sitt eget tillkortakommande när han inte längre hade E att utnyttja. Och sålunda tog han det säkra före det osäkra, slog till i förtid och flydde fältet med ryggen fri. Tills vidare…

Read Full Post »