Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘resande’

Ett vardagligt inlägg om appar och mappar… och muppar.


 

Målgrupp människor

Jag är med i en konsumentpanel med människor som målgrupp. (Orden på fotot är dock M. Ripas.)

Det är tisdag (ifall du hade missat det) och jag har varit och handlat. Två gånger har jag scannat mina varor – en gång på Tokerian och en gång här hemma. Jag är med i en konsumentpanel och det innebär detta dubbelarbete. Som tack ska jag så småningom kunna välja nån gåva för det antal poäng jag har skramlat ihop. Jag tror inte så mycket på det, jag deltar mest av andra skäl. Ett skäl är att ha lite bättre koll på vad jag handlar och vad det kostar. Eftersom jag nu har deltagit ett bra tag kan jag till exempel berätta att den turkiska yoghurten kostar lika mycket som toalettpappret jag brukar köpa. Intresseklubben antecknar, förmodar jag?

I lokalblaskan på nätet läste jag idag om några appar som kan förenkla i vardagen. Bland annat rekommenderade artikelskribenten appar som Wunderlist, OneNote och Fairshare. Apparna används för att göra kom-ihåg-listor som kan delas med andra i hushållet. Nu har jag inte så många att dela listor med eftersom jag är barnlös och särbo, men… Har DU provat nån av apparna och vad tyckte DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget! Artikeln nämner också ett par appar kring resande och trafik – Waze, TomTom och Pendelprognos – som verkar intressanta. Känner DU till dem??? Och så bonusfrågan: vet DU om det finns nån app som hjälper journalister så att de lär sig att det inte heter

minutrarna 

utan

minuterna..?

(Den sista frågan var retorisk.)

Mappar

Jag samlar mappar på högar på jobbet. Det här är lite av vad jag har åstadkommit.

Jag kan inte gå och handla utan nån lista, men jag kan hålla ordning på mina mappar på jobbet utan hjälp. Idag har jag försökt samla ihop, göra snyggt, överskådligt och lättbegripligt i högarna. De flesta av mina mappar är nu blå, vilket betyder att jag har gjort allt jag ska med innehållet.

Det har varit en lång och rätt tuff dag idag på jobbet. Därför var det en otrolig tur att jag på lunchen blev rejält underhållen av en kollega. Denne berättade en utförlig kisshistoria – som slutade med gratisbiljetter till en konsert. Vilken story! Jag bad kollegan att skriva ner den, naturligtvis varken kan eller vill jag återge den här – den var alltför fantastisk.

Förändringens tider nalkas och jag tror inte att dessa förändringar är till min fördel. Så jag gör som alla andra boktoksstrutsar – begraver huvet i en bok. Idag kom ett mejl om att mina reaböcker är på väg från Bokus. Böckerna ska jag få hämta om två dar på ICA Heidan – fan tro’t förrns jag ser’t! Jag kan ge mig tusan på att jag får ett sms om att böckerna hamnar på Årsta jävla Travcafé. Igen. Som vanligt.

Och medan tvättmaskinen jobbar ska jag nu äta middag i form av två rostade mackor. Hjärncellen måste få energi så att jag kan klå mina kontrahenter i Wordfeud…

Buro is an invalid Word

Buro är klassat som Invalid Word i Wordfeud. På uppländska betyder det ungefär tokstolle eller mupp.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett resande inlägg.


 

Grusväg

Resväg.

En kan likna livet vid en resa. Jag reser hela tiden. I mitt inre. Några längre yttre resor kan det emellertid inte bli tal om för min del. Det är därför jag är så otroligt beroende av min lille bilman Clark Kent. Ibland kan jag åka buss, ibland tåg. Men jag gör det ovilligt. Bilen gäller för korta, yttre resor. Då ser jag en hel del som händer på våra vägar. Ibland tar jag mig för min panna. Skriker i min kupé.

Det har skett så många olyckor på sista tiden, inte minst på sträckan mellan New Village och Förorten. I nio fall av tio är jag säker på att olyckorna har med mobiltelefoni att göra. Det inte bara rings bakom ratten, det messas och surfas också. Och då kan man ju inte hålla ögonen på vägen och medtrafikanter.

Häromdan läste jag på nätet att Mats Östman, han som är polisens trafikchef i region mitt, vill stoppa så kallade epa-traktorer. Det tycker jag är ett bra förslag, särskilt som dessa är lätta att trimma och förs fram av tonåringar som ibland tycks tro att de är odödliga. Alla andra är visst odödliga också, enligt en del. En olycka drabbar ju sällan bara den egna personen utan flera andra. Men nej. Ingen är ju odödlig. Bilar, inklusive epa-traktorer är hårda, människor är mjuka. Dessutom har epa-traktorerna inget existensberättigande generellt sett längre. De kommer från tiden efter andra världskriget när det behövdes jordbrukstraktorer för att modernisera jordbruket. Dagens epa-traktorer har inget med jordbruk att göra. I vårt län finns det 769 epa-traktorer som får köras av den som är 15 år och äldre och har mopedkörkort. Ett sånt körkort tar en över en helg. Ett körkort för bil tar många månader att ”få” och det krävs både flera teorilektioner och flera körlektioner. Sen skadar det inte heller om barn får trafikundervisning i skolan. För en parkeringsplats, till exempel, är inte nån lekplats lika lite som en gata. För övrigt kör jag bäst i hela världen. Enligt mig själv. Och jag kör aldrig – och har aldrig gjort! – med alkohol i kroppen.

Resväska med glas och flaskor 3 500 kr Mjödstugan Gamla Uppsala

Ingen alkohol vid ratten! Den här resväskan är dock antik och observerades vid Mjödstugan i Gamla Uppsala för ett tag sen. Pris: 3 500 kronor.


Den inre resan… 
Jag vill helst inte tänka på den. Inte formulera ord om den heller. Glädjen är borta från skrivandet. Ändå fortsätter jag, som driven av demoner, tycker somliga. Det skiter jag i. Jag gör det jag måste. En andra del, en fortsättning, i annan riktning, på den första, på berättelsen om det som hände, börjar formulera sig i huvudet trots allt, men att få ner den när jag inte ens vill tänka på den… Ja, ekvationen blir omöjlig. Och bloggen, som har varit ett andningshål och nästan ett rent nöje, har blivit nåt kvävande och en ren belastning. Men jag har lovat mig själv att driva den till målet, slutet. Nio procent kvar av utrymmet. Se Skoga och sedan…

Sista orden i en författares sista bok

De allra sista orden i en författares allra sista verk.


För övrigt blir det inget besök på nåt boksläpp
i kväll. Det känns inte… bra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I förra veckan var det Kanelbullens dag, igår var det Räkmackans dag. Alltså, jag hänger inte med i svängarna riktigt, och missade väl egentligen båda dagarna…  En sak som slår mig när jag läser om dagarna är också att det kanske inte är så konstigt om vi svenskar tenderar att vara överviktiga… Jisses alla slafs-dagar som ska firas till höger och vänster… Fast gott är det – om man nu kommer ihåg när de olika dagarna infaller.

På Arlanda och Landvetters flygplatser firades Räkmackans dag för andra året. Värdinnorna på Arlanda, för dagen iklädda regnrock och sydväst, sprang omkring och bjöd folk på mini-räkmackor. På de båda flygplatserna säljs varje vecka 7 000 räkmackor… Och i hela Sverige äts det ungefär tolv miljoner räkmackor om året…


Tolv miljoner såna här äter vi i Sverige varje år…

                                                                                                                                           Ursprungligen kommer räkmackan från Danmark och de danska festsmörrebröden. Räkmackor började serveras runt 1850. Redan på 1870-talet, när färjetrafiken mellan Fredrikshavn och Göteborg startade, blev räkmackan en ”tursmörgås”. Och så är den lite grann också idag – den förknippas ofta med resande.

Lokalblaskan hade en artikel idag om räkmackans dag med ett recept på en klassisk räkmacka samt en kortkrönika av min favorit, språkvårdaren Lars Wittensten, som kikat på räkmackan i språket. Synd att han uppenbarligen inte granskade det publicerade receptet vid artikeln – för majonnäs tycks vara ett ord som många, även lokalblaskans reportrar, inte tycks kunna stava till…

Read Full Post »

Ironin blev total när E, två, tre månader efter att ha blivit persona non grata, erfor att D flytt sin kos till andra sfärer. Gissningsvis hade detta med att göra att en del av de oegentligheter som förekommit hade uppdagats, men långt ifrån alla.

Från säker källa framkom att D hade ägnat sig åt ett frekvent ulandsresande för att förkovra sig. Kostnaderna för såväl resa som förkovring hade han naturligtvis inte stått för själv. Kanske hade man inte reagerat alls om man inte en dag noterade hans höga frånvaro. I samband med detta hittade en obetydlig notarie några märkliga dokument. Dessa dokument skulle visa sig vara fakturor för en utbildning i konsten att flyga. Och konsten att flyga hade noll och intet med D:s ämbete att göra! 

Det man inte uppdagade vid det tillfället var räkningarna för de mutor – ja, jag kan inte benämna dem annat! – han bestuckit andra med. Även dessa handlade till stor del om förkovran, såsom kurser i drama och skrivande. Dessutom fanns en astronomisk faktura för psykoterapi som pågått under flera år. Vem av de vitkragade hade åtnjutit betalt soffliggande?

Den som visste besked var E eftersom det var han som fått ligga på soffan och vända ut och in på sin själ och sina tankar. Detta emedan D ansåg hans tillstånd instabilt då och då. Eftersom E hade genomgått en svår separation, följd av sjukdom och en nära anhörigs frånfälle, fann han det enkelt att tacka ja till erbjudandet. I själva verket var det ett erbjudande som inte gick att tacka nej till och det handlade om att D behövde tid att planera nästa drag. Och det hela gick ju till syvende og sidst ut på att utmanövrera E. Det D inte hade någon plan för var dock hur han skulle hantera sitt eget tillkortakommande när han inte längre hade E att utnyttja. Och sålunda tog han det säkra före det osäkra, slog till i förtid och flydde fältet med ryggen fri. Tills vidare…

Read Full Post »