Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hajpat’

Ett förljuget och fuskande inlägg. Ha ha ha, bara skojar! Eller..?


 

Varför ljuger och fuskar vi människor? Sker det nånsin i djurens värld, till exempel? Jag försöker nog att varken ljuga eller fuska själv. Mest för att jag inte kan ljuga (medvetet), det syns direkt. Att bli avslöjad som lögnare skulle vara väldigt pinsamt. Och när det gäller fusk… Nää… jag vill inte tillskansa mig fördelar och vinster av nåt slag – varken små eller stora – för är dessa baserade på fusk är de ju inte äkta. Du skulle bara veta hur… upprörd jag blir när jag i samtliga skriftliga meddelanden från Akassan Vision upplever att jag blir misstänkliggjord för fusk… Jag, som till och med häromdan betalade min infrastrukturavgift på fem (5) kronor från mammas födelsedagsutflykt i somras…

Infrastrukturavgift 5kr

Såna här fakturor ägnar sig vissa byråkrater åt att skicka ut. Undrar vad själva handläggandet kostade. Med all säkerhet mer än fem spänn.


Psykologiprofessorn Per Carbring menar 
att människor vanligen inte fuskar och ljuger för att få fördelar. Fusket och lögnerna handlar i stället mest om att undvika obehag. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter häromdan att det är svårt att upptäcka lögnare och fuskare just i stunden. Själv blev jag ljugen rakt upp i ansiktet häromdan och uppfattade lögnen direkt. Det gjorde mig mycket, mycket ledsen eftersom det var en person som jag tycker om.

Spelkort

Att fuska i kortspel är väl inte hela världen..?

Att ljuga om eller fuska i små saker/sammanhang är väl inte hela världen. Som när man spelar kort eller brädspel hemma i familjen. (Fast personligen lackar jag ur då. Och jag är verkligen inget bra på kortspel som Bluffstopp och liknande…) Men ibland får fusket (slarvet?) väldigt stora konsekvenser. Jag läste i Aftonbladet igår om ett förväxlingsfel vid fertilitetskliniker i Danmark. Detta har lett till att åtminstone ett barn har fötts med ”rätt”mamma, men ”fel” pappa. En dansk kille blev till efter att ägg hade förväxlats och fick ”fel” därmed föräldrar. Nu misstänker man att det har förekommit åtminstone fem ytterligare förväxlingar. Det går inte att föreställa sig vilka känslor alla inblandade får när ett sånt här fel har upptäckts. Tänk att kanske ha levet ett helt liv i lögn, på sätt och vis, på grund av en förväxling vid tillblivelsen…

ULkort

Laddat med hur mycket? Tja, det måste jag gå till en kassa för att få veta.

I samband med detta är fusket hos UL den 14 och 15 augusti en piss i havet. Och nåt fusk är det kanske inte egentligen, bara ett tekniskt fel – och ytterligare en bekräftelse på att jag aldrig ska ladda ner deras app (det är inte första gången den krånglar). För en gångs skull är det inte resenärerna som har fuskat med biljettavgifterna utan UL. Det vill säga UL:s app, dårå. Resenärer som använt appen under de aktuella dagarna har blivit dubbeldebiterade. Men kontaktar en UL:s kundservice kan en få pengarna tillbaka om en tror sig ha råkat ut för detta. Heder åt UL som erkänner detta, i alla fall i lokalblaskan (som kanske inte alla läser, men…)

Däremot är det inte hedersamt av UL att strulet med reskassesaldot kvarstår och skylla på att det beror på att chaufförerna lämnar in sina redovisningar sent. Lös problemet, bara! En har inte en aning om sitt saldo, för när en loggar in och kollar sitt kort kan det visa ett helt annat saldo än när en står på bussen och ska betala.

Och ta bort texten

[…] Vi jobbar på en lösning […] 

när det gäller kortköp via läsplatta eller smartphone som står på webbplatsen. Inget har hänt på flera månader… DETTA är ljug!


Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen är den sista serien på den här bloggen, kommer inom kort!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.


 

Grejor i backspegeln

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

 Lax ris och sås

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fredag 
och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.


*Annas balle = Annas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om liv och död och sånt mitt emellan.


 

Det som inte dödar oss

Ett boksläpp på liv och död, nästan.

Ibland hajpas vissa saker och företeelser mycket. Så mycket att en kan tro att det handlar om liv och död. Och ibland är ju vår kamp på liv och död. Igår strösslade lokalblaskan omkring sig i sociala medier, framför allt och på den egna webbplatsen i synnerhet, om att en av dess anställda lyckats få tag i den så kallade fjärde Millenniumdelen, Det som inte dödar oss av David Lagercrantz. Wow, över ett dygn tidigare än ”alla andra” kunde lokalblaskan lägga händerna på boken. Det fick somliga att hylla lokaljournalistiken som fenomen. Men faktum är att boken inköptes på Pressbyrån på Stockholms central av en till Uppsala jobbpendlande kulturchef. Inte mycket Uppsaliensiskt där, om du frågar mig.

Sen snabbläste en pöjk på lokalblaskan boken och kom fram till att den inte var så bra. Det är så jag tolkar ordet

dussindeckare.

Pöjken Tim Andersson, han som snabbläste boken igår före alla andra, benämner idag på nätet boken som

[…] den orimligt upphaussade uppföljaren ”Det som inte dödar oss” […]

Jens Liljestrand vid Expressen kallar boken

[…] en hopplöst blek kopia […]

Och nog kan det vara så, kan jag tro, utan att ha läst boken. Författaren själv säger att han förstår ilskan hos journalistkåren inför förlagets ganska hårda villkor. Det får mig ännu mer att undra om inte hela grejen med böckerna på Pressbyrån på Stockholms central är en del av marknadsföringsjippona kring boken. För det är ju inte helt otänkbart att det flanerar omkring en och annan journalist just på Centralen i Kungliga Hufvudstaden.

David Lagercrantz verkar trots allt vara en mänsklig man, kanske inte helt medveten om (?) vilket rabalder det skulle bli kring boken. Till TT säger han att uppmärksamheten är surrealistisk, men att det var ett passionsprojekt som inte handlar om varken pengar eller berömmelse. Just den senare, berömmelsen, är han

[…] så jävla trött på nu att jag håller på att bli galen […]

För egen del tänker jag förstås läsa boken. Självklart är jag nyfiken på den. Men även jag är rätt jävla trött på hajpen kring den.

Uppdrag granskning loggaEn kommun nära min är lite hajpad nu också efter att ha blivit granskad av Uppdrag granskning. Det hade varit lite mer lokaljournalistiskt att rapportera om detta igår, kan jag tycka. Nu tror jag inte att granskningen är på liv och död, men Knivsta kommun har bestämt sig för att krishantera efter onsdagens program (som jag missade). Programmet handlade om en tvist mellan kommunen och en företagare. Jag tycker inte alltid att Uppdrag granskning utövar bra journalistik. Men nåt gott tycks detta i Knivsta haft med sig eftersom kommunen ändå har självinsikt nog att försöka hantera kritiken genom att göra nåt åt den uppkomna krisen.

Sölve & Co

Gårdagens fynd! Men vad hände med författaren???

För egen del ska jag inom en snar framtid gripa mig an Britt-Marie Citrons bok om Motala-skandalen, Sölve & Co. Jag fyndade ju den igår för en femma. Bokens undertitel är Korruptionsskandalen i Motala. Bland politiker och tjänstemän där fanns inte mycket till självinsikt. Samtidigt tycker jag inte att det är OK att angripa de inblandades – och fälldas – åldriga anhöriga, såsom gjordes av somliga (inte Britt-Marie Citron!). Sånt är bara skamligt! Britt-Marie Citron fick Stora journalistpriset 1996 för sina avslöjanden. Henne hörde en  inte så mycket av sen dess. Vad hände???

En som valde livet före en säker död vid 11 september-attackerna var Marcy Borders. Då var hon 28 år och arbetade på 81:a våningen. Hon och hennes kollegor uppmanades att stanna kvar i byggnaden, men Marcy Borders tog sig via trapporna ut till en näraliggande byggnad. Stan Honda tog en bild av henne och bilden kallas Damen i damm. Men det Marcy Borders var med om satte sina spår. Hon mådde mycket dåligt psykiskt och började dricka. För ett tag sen blev hon nykter alkoholist. Fast då var det försent. I måndags avled hon av nån form av cancer i magen.


Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen den sista serien på den här bloggen, handlar om ljug och fusk och förväxlingar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »