Grejor i backspegeln och framtiden

Ett inlägg om gamla kollegor, vänskap som dör, vänskap som överlever, en kärlek som många försökt stoppa och en viss förtjusning.

---

 

Jag har rätt många grejor i backspegeln – inte bara den mentala utan även i bilen…

Vänner kommer och går, men vår familj består.

Det låter nästan som ett påhittat ordspråk. Och idag är inte ens familjen statisk, ju. Jag tillbringade gårdagskvällen med Fästmön. Vi firade åttaårsdagen av vår första dejt. Senare i höst firar vi sjuårig förlovning – om inget händer som slår upp den. Ingen av oss hade nog tänkt en sån lång förlovning, men det stoppades ju käppar i mina framtidshjul för sex och ett halvt år sen. Så länge har jag kämpat för tillvaron. Jag har haft motgångar och jag har haft bra stunder. Motgångarna vill jag inte prata om öppet, men bland de bra stunderna kan jag nämna 2012 när mina aliens visade sig vara av arten lilla c, jag fyllde 50 och jag arbetade på Den Bästa Arbetsplatsen.

De senaste dagarna har jag haft mejlkontakt med Bästa Vännen och före detta kollegan från en arbetsplats som var raka motsatsen till den ovan. Jag har lovat mig själv att aldrig återvända dit i nåt sammanhang och det löftet har inte varit svårt att hålla. Men vissa före detta kollegor vill en gärna ha kontakt med och nu planerar vi en liten återträff i höst. Detta fick mig att titta i min mentala backspegel och minnas en annan före detta kollega. En som jag trodde var min vän också. H*n som inte hade tid att komma ut fem minuter en vinterdag (jag kunde ju inte komma in) så att jag fick överlämna en liten sak från min mamma. Jag fick ta med mig den lilla saken tillbaka hem igen. Sen dess har jag inte haft nån som helst kontakt med personen ifråga. Men jag har noterat att vi numera bor på gångavstånd från varandra. Och jag har förstått att jag är persona non grata. Jag grät när jag kastade den lilla saken från mamma.

Hemlagat rules!

Men igår kväll var jag i Himlen och Anna lagade underbart god lax som vi åt tillsammans med killarna. Kattan var också med på ett hörn. Hon blev väldigt förtjust i mina tofflor. Jag fick förklaringen senare på kvällen av äldsta bonusdottern via Instagram:

Hon gillar ju fotsvett

Hmpfffff… Jag har mycket torra – och framför allt – luktfria fötter. Och tofflor. Nåja, hur som helst blev även jag lite förtjust – i denna fyrbenta, håriga mörderska som hittills har tagit livet av två småfåglar och en vårtbitare på Annas balle*. Vete 17 hur Katta bär sig åt, men en riktig seriemörderska är det. Fast hon är väldigt söt också, det går inte att komma ifrån…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är fredag och de flesta laddar för helg. För min del är det likgiltigt – vardag som helg är likadana. Enda skillnaden är att jag försöker ge mig sovmorgon på lördagar och söndagar och går inte upp klockan sju. Ingenting alls är inplanerat i min helg, men jag måste handla lite idag så att jag får ihop till en middag och i morgon, avtalade jag igår, ska jag telefonera en längre stund med lilla mamma. Vädret ser ut att bli blandat, men en del sol kan det bli lördag och söndag. Så då får jag gissningsvis stänga mitt hem åt baksidan om jag inte vill få det inrökt och få svårt att andas.

Nu är det väl dags för fredagsfika för dig, eller? Jag tar, utan kollegor, en svart kaffe i min gamla senapsmugg.

Senare idag kommer ett nytt inlägg i den här bloggens sista serie Hajpat. Idag handlar det om ljug och fusk.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tacksam!

Ett tacksamt inlägg.

---

 

Tacksam för kärleken mitt i det gråa.

Det slår mig idag hur tacksam jag är. Vissa dar känns livet och alla motgångar nästan övermäktiga. Men jämfört med det andra människor går igenom kan det svåra vara som en piss i havet. Oavsett, det hjälper inte mig att tänka så.

I stället tänker jag hur tacksam jag känner mig. Tacksam för att jag har goda vänner som ställer upp med rätt hjälp i rätt tid. Tacksam för familjen, som finns nära och som visar mig sin kärlek. Och också för det faktum att jag hade pengar att betala bilreparationen för. Jag fick en stor peng av mamma till födelsedagen och för den har jag nätshoppat böcker och nu också betalat bilreparationen. Jag är så lyckligt lottad! 

Tack för att just NI finns för mig, vänner och familj! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skriva, prata, goffa och jobba…

Igår var det sannerligen en dag med stora svängningar mellan toppar och dalar! I mitt förra liv skulle jag ha påverkats väldigt negativt, men jag måste erkänna att de negativa känslorna var betydligt färre och mindre än de positiva. Det här är nånting jag jobbar med ständigt. Du vet, att inte gräva ner sig när du står inför motgångar som du inte kan påverka eller bara kan påverka minimalt. Jag fick ta så mycket skit för att jag visade känslor – främst negativa, dårå! –  i mitt tidigare liv, så jag jobbar ständigt på detta. Men jag är en känslomänniska och jag tänker inte radera ut min personlighet bara för att nån idiot till person in mitt förra liv tyckte att jag skulle förändra mig. Jag är den jag är, men jag jobbar på de vassa kanterna, så att säga.

Efter lunch och efter att äntligen ha mobilpratat med IT-teknikern löste sig de tekniska problemen med den webbplats jag har jobbat med och byggt upp de senaste veckorna. Jag vet inte om jag uttryckte mig annorlunda i tal än i skrift, men plötsligt förstod h*n vad jag menade. Detta, att jag uppenbarligen inte uttrycker mig så folk förstår vad jag skriver, tar jag till mig och försöker att förbättra/förändra också.

Jag vet inte hur många gånger folk har gjort sina egna, högst personliga tolkningar av det jag skriver här på bloggen, till exempel. Det är några personer som gärna/ofta skriver in sig själva i mina texter också. Men det är annan sak! Då har jag ju på sätt och vis lyckats, eftersom jag berör människor så mycket att de tycker sig se sig själva i det jag skriver. Samtidigt är det ju inte alltid min avsikt. Jag skriver nio gånger av tio i generella termer när det gäller människor. För man får inte ha åsikter om folk och var öppen med specifikt vem/vilka man avser, det har jag lärt mig den hårda vägen. I stället för att snacka bakom eventuella ryggar skriver jag här i stället – och i generella termer. Ibland beskriver jag till exempel fenomen eller människotyper. Väldigt ofta, faktiskt, avser jag ingen specifik person. Men, som sagt, många hungrar väl efter uppmärksamhet eller vad det nu är, och skriver in sig själva. Och kanske, kanske att de träffas av den där lilla strålen av ord och ser att orden faktiskt skulle kunna handla om dem själva. Men då är det inte jag som står för igenkännadet utan de själva. Jag bara skriver, jag.

När det gäller jobbet måste jag emellertid göra som jag blir tillsagd. Men självklart kommer jag med synpunkter på det skrivna ordet om jag får ett underlag som jag ifrågasätter. Man behöver inte urvattna en text för att den ska bli begriplig, men man måste vara tydlig. Och i vissa fall övertydlig.

Medan du smälter mina ord för du titta på skålen med prästostbågar som vill hällde upp åt oss igår för att fira Ostbågedagen!

Prästostbågar goffade vi för att fira Ostbågedagen igår.

Jag blev väldigt glad igår när tekniken plötsligt hamnade på min sida och fungerade som den skulle. Och jag blev också glad över den spännande och intressanta platsannonsen Johan tipsade mig om. Jag ringde därför till en av kontaktpersonerna som jag känner sen tidigare. Det blev ett bra samtal och jag har bestämt mig för att söka tjänsten. Men det gör jag i helgen.

I övrigt åt Fästmön och jag en synnerligen gastronomisk middag bestående av kycklingchorizo med bröd och räksallad. Jag var vrålhungrig eftersom det inte blev nån lunch för min del, så jag goffade tre stycken. Resten av kvällen gick åt till att betala en räkning, läsa och se på TV. Om TV-tittandet kommer ett separat inlägg!

Jag sov hyfsat i natt, men hade glömt stänga av ljudet på Ajfånen så jag blev väckt mitt i natten av att nån kommenterade på min blogg… Klantigt av mig när jag för en gångs skull lyckades sova. Jag har ofta inga problem med att somna, det som är jobbigt är att jag vaknar efter ett par, tre timmar. Då ligger jag och grubblar och funderar över teknikstrul, jobb och framtid…

Idag jobbar jag på med diverse – med avbrott för lunch med min favorit ”Lisbeth”. Och nåt ätbart, förhoppningsvis!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att förlora en vän

Vänskap är också ett förhållande! Nånting mellan två parter. På sätt och vis i kärlek, men inte fysisk. Men att förlora en vän gör lika ont som att förlora en älskad.

Vänskap är ett förhållande!

En sann vän har man alltid kvar genom livets alla faser. En sann vän är aldrig avundsjuk/missunnsam på medgångarna och finns där i motgångarna. Det är i alla fall så jag vill se det – eller så jag önskar att det – och jag! – vore.

Att vara en vän är inte alltid lätt.

Det är inte alltid lätt att vara en sann vän heller. Jag försöker att alltid vara ärlig i mina vänskapsrelationer, men det går inte hem alla gånger. Det är inte säkert att jag alla gånger agerar rätt, jag försöker handla såsom jag tror är bäst. Ibland blir det fel. Jag är långt ifrån felfri.

För mig är en vän nån jag kan ringa till när jag är överlycklig – och nån jag kan ringa till mitt i natten, när jag är ledsen, nära sammanbrott. En vän avvisar aldrig utan finns där. En vän lyssnar, duttar och för mig, ger råd om jag ber om det.

Att mista en vän gör ont. Men ibland är det så att vänskap, liksom kärlek, tar slut. Och liksom i alla förhållanden måste man släppa taget och låta gå. Det är naturligtvis ingenting som är lätt, men… Kanske kan vänskapen tas upp igen, senare, när det som har gått snett har förlåtits eller inte längre spelar nån roll.

Att mista en vän för alltid, en förlust man själv inte har valt, lämnar en ensam kvar, ofta med en massa frågor som aldrig får svar. För döden, kära läsare, är oåterkallelig. Oåterkallelig. 

Har du en vän du kan väcka mitt i natten???

Livet är kort.

Read Full Post »

Jämmer och elände

Vissa dar är det svårt att hitta nåt positivt. Nånting som gör att man vill hänga kvar ett tag till. Jag vet inte varför, men för tillfället känns det som om motgångarna är fler och större än medgångarna.

Fästmön och jag hade en mysig dag igår, nu närmar sig uppbrottets timma. Vi ska först till Stormarknaden och handla. Jag måste försöka få tag i bläckpatroner till min skrivare. Lite svårt att skriva ut material som jag ska ha med mig på ett möte i morgon bitti när skriften blir näst intill obefintlig. Precis vad jag har råd med – NOT! Nu ryker åter igen några sköna hundralappar – som jag inte har. Och med tanke på att jag inte vet om jag får nån mer a-kassa heller så kanske du förstår att jag är liiite orolig i magen… Ledsen.

Orolig och ledsen idag.

                                                                                                                                                               Jag skjutsar hem Anna till Himlen sen, men så åker jag hem till mig. Har ett tidigt möte i morgon bitti – och även ett möte klockan 18 i morgon kväll. Känner mest för att dra nåt gammalt över mig, oron gnaver och tankarna mal. Ska jag inte klara en månad till?

Igår kväll kom ambulansen och hämtade nån som jag borde ha brytt mig om lite mer. Det gör mig så ont, men ärligt talat har jag knappt haft krafter för att själv stå på benen. Det blir svårare och svårare när mattan gång på gång rycks undan under fötterna. Man skulle tro att man blir härdad, men det gör bara ondare och ondare för varje fall.

Idag är jag ledsen. Låt mig få självömka en stund om det är det jag vill. Hoppa inte på mig för det. Ingen tvingar dig att läsa min blogg.

Read Full Post »

Grattis, Prinsessan!

Idag fyller en riktig prinsessa år! En alldeles riktig prinsessa. För så här är hon:

• Den mest omtänksamma
• Den snällaste mot de snälla
• Den givmildaste

Hon är ensam prinsessa i sitt kungarike, en inte alltid helt lätt sits. Men hon klarar det galant, trots att det finns motgångar i form av till exempel krämpor och bajskorvar. Ja, jag skrev bajskorvar.

För mig är det en ynnest att få ha kalla henne min vän. Ett

STORT GRATTIS

till dig, Fru Hatt, på din födelsedag!

Och

Skål, tamejfan!

Read Full Post »

Det som inte dödar stärker…

Svenska Dagbladet har inlett en artikelserie om motgångar i livet, Det som inte dödar stärker. En lite provocerande titel, kan tyckas, men det är ett faktum att den som klarar ett rimligt antal motgångar faktiskt blir starkare.

De allra flesta av oss vill väl slippa motgångar i livet. Men det är ju också genom motgångar vi förändras och blir starka. Och lär oss uppskatta tillvaron när den INTE är fylld av tråkigheter.

En amerikansk studie har visat att människor som inte varit med om särskilt många motgångar i livet faktiskt mår sämre än andra. Studien pågick under många år bland 2 000 amerikaner. Resultaten visade att de som upplevt mellan två och fem motgångar i livet mådde bäst. Slutsatsen forskarna drog av detta var att lagom med negativa erfarenheter ger mental motståndskraft.

Jag tror att man får en annan syn på tillvaron och livet i allmänhet om man klarar sig genom en svår kris – eller möjligen ett par. Men det får ju aldrig bli för mycket, för outhärdligt så att man inte orkar. Det jag har märkt är att jag har nån sorts reservtank som jag öser ur när det känns extra svart och tungt och som jag faktiskt hittills har klarat mig vidare på – även om jag många gånger har varit på god väg att ge upp.

Dessa svåra händelser fick deltagarna i studien frågor om de varit med om:

1. Varit med om allvarlig olycka eller skada.

2. Utsatt för misshandel.

3. Allvarlig olycka eller skada hos någon älskad.

4. Allvarlig sjukdom.

5. Allvarlig sjukdom hos någon älskad.

6. Bevittnat någon (inte familjemedlem) bli skadad eller dödad.

7. Bevittnat familjemedlem bli skadad eller dödad.

8. Utsatts för hot om våld mot sig själv eller sin familj.

9. Upplevt påtvingad separation från familj/barn.

10. Deltagit i krig.

11. Maka/make/partners död.

12. Mammas död.

13. Pappas död.

14. Broders eller systers död.

15. Far- eller morförälders död.

16. Eget barns död.

17. Väns död.

18. Förlorat en närstående på grund av självmord.

19. Förlorat en närstående på grund av mord.

20. Skilt sig.

21. Upplevt föräldrars skilsmässa.

22. Haft svåra ekonomiska problem (utan pengar, mat eller bostad)

23. Upplevt svår brand eller naturkatastrof.

24. Drabbats av förlust i brand eller naturkatastrof.

25. Upplevt tragedi eller katastrof (skottlossning, bomber etc) orsakad av människor.

26. Drabbats av förlust i tragedi eller katastrof (skottlossning, bomber etc) orsakad av människor.

27. Bott i farligt bostadsområde.

28. Diskriminerats på grund av etnicitet, religiös bakgrund eller sexuell läggning.

29. Utsatts för farliga kemikalier eller biologiska medel.

30. Försummats av föräldrar som barn.

31. Misshandlats som barn (slagen, sparkad, bränd etc så att det blivit märken efteråt).

32. Bevittnat våld mellan föräldrar som barn.

33. Blivit slagen eller knuffad av sin make/maka/partner.

34. Blivit utskämd, förnedrad eller ofta fått höra ”du är inte bra”.

35. Någon har under tvång berört dina privata kroppsdelar eller du själv under hot tvingats beröra någon annans privata kroppsdelar.

36. Tvingats till sex med våld eller hot.

37. Haft en oönskad graviditet.

Jag har upplevt åminstone fem av dessa, kanske fler tio av dessa… Hoppas jag blir förskonad från resten…

Read Full Post »

Lite sorgligt – och nåt skitkul!

Jaaa… idag gjorde jag nåt väldigt sorgligt. Jag packade in min balle* för hösten och vintern. Det var ju trots allt höstdagjämningen igår… Så här såg ballen ute före:

Det var nog dags att packa ihop – notera det gula lövet på mattan… Det är det jag säger, gult är fult!..

                                                                                                                                                              Jag torkade av duken, tog bort duktyngderna och vek ihop skiten. La det i en låda. Därpå torkade jag bord och stolar och så sög jag mattan. Lyckades sen rulla ihop mattan alladeles själv, men när det var dags för betäckning fick jag kalla på förstärkning i form av Fästmön. Det är nämligen lite svårt (underdrift!) att hantera en SKITSTOR presenning samtidigt som man ska försöka knöla in två femstegsstolar BAKOM ett tungt och BÅNGSTYRIGT bord. Sen såg det ut så här:

Ganska sorgligt…

                                                                                                                                                              Då kändes det BRA att sen få sätta sig med en senapsmugg java och ASGARVA åt lokalblaskans Citybilagas artikel Hej Hollywood! sid 4 -6! Det är väl ingen som har missat att Hollywood har kommit till Uppsala och spelar in några scener ur en Millennium-film? I samband med detta har Citybilagan jämfört olika ställen i Hollywood/Los Angeles med liknande i Uppsala. Det blir riktigt kul, eller vad sägs om en jämförelse mellan Disneyland och Pelle Svanslös hus..? Bara det… (Jag trodde ju för övrigt att Pelle utan Svans bodde i närheten av Heidenstams torg…)

Och torg, för resten. Jerry och jag har funderingar om ha en planeringsdag efter ett besök på ett av stadens torg, Vaksala torg, om lördag. På torget skola vi sammanstråla med de två yngsta barnena för att leta fynd och kanske nåt för Fritzen att lira vinylplattor på. Vi har några idéer om källare i närheten – var sin idé, tror jag. Efter affärerna följer en planeringsdag då vi lägger upp vår strategi inför kommande med- och motgångar.

Medgångar!

sa Bill.

Motgångar!

kontrade Bull.

                                                                                                                                                            *min balle = min balkong

Read Full Post »