Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte mesig’

Ett inlägg om management by love och kärleken.


Igår skrev jag ett lååångt inlägg om Arbetsförmedlingen och Arbetsförnedringen och dess avgående generaldirektör.
Eller, det var mest ett inlägg fyllt av länkar. Länkar till saker som jag själv har skrivit om AF och dess ledare, men också länkar till den senaste tidens artiklar i två dagstidningar och två kvällstidningar.

Men redan igår började tystnaden lägra sig kring Angeles Bermudez-Svankvist. Nu har regeringen gjort sitt, media sitt och vi i sociala medier vårt. Jag kan inte hjälpa att undra hur Angeles Bermudez-Svankvist mår idag efter den här helgen som slutade med att hon fick sparken. Hon som leder enligt management by love och som också föreläser om det. (Undrar om det blir inställt nu..?) Jag hoppas hon har nån som kan visa henne bara kärlek just nu.

Management by love

Management by love av Angeles Bermudez-Svankvist.


Tro nu inte
att jag skriver det här för att häckla Angeles Bermudez-Svankvist – det gör jag inte! Jag skulle ha kunnat skriva ganska elaka inlägg, för min uppfattning om AF är att det är ett ställe som det känns förnedrande att gå till och fram till nyss var Angeles Bermudez-Svankvist dess chef. Men jag har redan skrivit om hur man blir bemött som nåt katten har släpat in, hur man misstänks för att fiffla från den dan man registrerar sig och om några av handläggarna, som gör fel eller inget alls. Jag skulle ha kunnat skriva ännu mer elakt om löner och ersättningsnivåer, men jag har redan tidigare sagt flera gånger vad jag tycker. Generaldirektörslönen är alldeles för hög och ersättningsnivån för a-kassa alldeles för låg.

Men jag tänker faktiskt på Angeles Bermudez-Svankvist idag. Jag undrar verkligen hur hon mår, hur hon känner. Hon ville inte ge upp sitt uppdrag trots att hon inte hade nåns förtroende längre. I somras fyllde hon 50. Ingen attraktiv ålder när man ska söka jobb – lika lite attraktivt som det faktum att man har blivit utköpt… Vad ska hon göra nu? Vad ska hon ta sig till? Nu när hösten närmar sig – både på året och i livet…

Grönt löv bland gula

När hösten närmar sig, i såväl livet som på året…


Idag är det exakt sex år sen Fästmön
och jag hade vår första träff. Tänk, sex år har gått… Och Anna finns fortfarande vid min sida! Vilken kvinna det är… Hon skulle ha kunnat lämna mig 20 tusen gånger om – och just detta att hon inte har gjort det vet jag att MÅNGA undrar över.

Hur kan Anna vara tillsammans med en sån som mig?

Jag kan förstås inte svara på den frågan, den får du ställa till Anna själv. Det enda jag kan svara på är varför jag älskar henne. Anna är…

  • rolig
  • söt
  • vass
  • klipsk
  • klok
  • sexig
  • varm
  • pussig
  • älskansvärd
  • vacker
  • snäll
  • lugn
  • busig
  • inte gapig
  • inte mesig
  • bäst

Jag älskar dig, Anna! Bara så du VET och ifall du har MISSAT detta.

Anna med huvudet i händerna

Anna i Stockholm i somras.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väder och vind och om att knyta kontakter. 


Regnet kom äntligen igår kväll.
Lagom till Morden i Midsomer smattrade det mot tak och fönsterbleck så där hemtrevligt som bara sommarregn kan smattra. Så där så att man verkligen känner hur tillåtet det är att vara inomhus idag. För det dåliga vädret har fortsatt. I skrivande stund vräker det ner. Jag gillar verkligen regn!

Nu kan jag fortsätta att nätverka framför datorn! Ifall du har missat det så har jag reggat mig på LinkedIn. Jag har inte alltid så lätt att gilla vissa sociala medier, men detta tilltalade mig eftersom det handlar uteslutande om jobb och kompetenser. Jag är långt ifrån världsbäst på det. Jag stapplar fram, famlar, försöker få till en profil som är jag.

Ulrika Hurtig

Jag.


En bra grej
är att man kan ge varandra rekommendationer, till exempel kollegor emellan eller affärspartners. Men det som slår mig ganska omgående är somligas ointresse av att såväl knyta kontakter som att lämna rekommendationer. Vi är tillbaka till det där att den som har jobb har råd att vara lite seg på att hjälpa andra.

Man kan inte få rekommendationer av nån som inte har accepterat ens kontaktförsök. Det tycks ta tid att svara på en sån förfrågan också, men jag har i skrivande stund 17 kontakter. En av dem har tagit kontakt med mig, resten har jag kontaktat. Jag har bett om fyra rekommendationer från olika håll. Så här har det gått:

  • En svarade att h*n inte minns vad jag hade för uppgifter
  • En svarade att h*n inte vet hur man skriver rekommendationer (h*n har flera hundra själv…)
  • En har inte svarat alls
  • En har lämnat en rekommendation, en fin sån, dessutom.

Jag skulle önska att alla ni som har jobb för ett ögonblick kunde sätta er in i hur det är att inte ha jobb. Då kanske ni skulle orka/vilja/klara av att skriva några rader. Och är det så att du inte har nån lust att skriva en rekommendation, säg det då så jag slipper sitta och vänta/tro/hoppas.

I övrigt är det inte helt enkelt att få till nånting bra. Jag hittar inga instruktioner på LinkedIn. Men det finns förstås inga färdiga mallar för hur man gör. Var och en gör som den vill. Målet för somliga kanske är att få många kontakter, men för en del handlar det om att få kontakter som leder ut i arbetslivet igen.

Man kan knyta kontakter med vänner också och det har jag gjort. Men vi pratar inte socialt på LinkedIn, det finns det andra fora för. Jag noterade också vem som var allra först att svara på en kontaktinbjudan från mig. Det var fru Nätverk herself, Fatou, förstås! Tyvärr kan jag inte skriva nån rekommendation om henne, för hon är ”bara” min vän på LinkedIn, vi har aldrig jobbat ihop. Men söker du en driven och målmedveten kvinna som skulle kunna sälja sin pappas gamla slips till dig och som har diplomatin i blodet utan att alls vara mesig – då är Fatou alldeles rätt att anställa! Bara så du vet. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var inte nån rolig dag på jobbet idag. Jo, jobbet i sig är roligt, men när tekniken krånglar är det pest. Jag har försökt få experthjälp med det tekniska, för plötsligt har jag inte behörighet att publicera bilder på webben och intranät. Dessutom är min mapp med bilderna till internwebben helt försvunnen – för mig. Andra personer, på andra avdelningar, kan minsann se mappen. Fruktansvärt irriterande! Jag felanmälde hos IT i fredags, men har ännu inte hört från dem. Vår webmaster är ett frågetecken, likaså webbstrategen. Själv lyckades jag hitta ett sätt att komma runt det hela så jag kunde få ur mig några sidor. Men ändå…

Det var tur att jag skulle träffa vännen Agneta direkt efter jobbet! Agneta är just nu världens gladaste mormor till världens sötaste pojkbebis. Jag fick se många bilder från helgens dop – som också blev vigsel för föräldrarna, en överraskning för alla inblandade utom dem…

Glada Mormor!


Agneta är nog en av de mest glada människor jag vet.
Och ändå är hon inte på nåt sätt mesig. Vi hade massor att prata om, precis som sist, men jag är rädd att jag babblade för mycket den här gången… 😳 Hur som helst, när vi tittade på klockan hade vi plötsligt suttit där i två och en halv timma…

Vi käkade Kina-mat och till detta hör fortune cookies som avslutning. Agneta väntar med spänning på nåt som ska ske på onsdag, medan jag är mer kändis-kåt, uppenbarligen. Jag ska i vart fall träffa en A-kändis nästa månad…

”You will meet an A-list celebrity from Hollywood next month…” Jisses, jag undrar om man får önska vem..?


Jag var hemma i New Village
kvart över sju och slängde iväg ett sms till Fästmön för att höra om hon ville få skjuts hem till Himlen. Det ville hon och jag ville ju pussas lite, så det blev ett bra byte – tjänster och ”gentjänster”.

Nu ska jag ta en yttepytte surfrunda bland mina Kickor och Pluttar innan jag kollapsar i min svarta säng. I morgon kväll blir det biltvätt, har jag bestämt. Jag skiter i årsstämman.

Read Full Post »