Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.
Lördagen började mulet och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?
Båda två fick vi ladda busskorten – TYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.
Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.
Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?
Efter en stund insåg jag att dagens vara var… troll.
Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.
Till och med Lillsven fanns som troll.
Lillsven Trollet.
Och troll i näver…
Nävertroll.
Det största trollet av alla – och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!
Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..
Vi dansade iväg mot nya mål…
Efter en mellanlandning för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.
I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.
Den här ville jag inte ha, till exempel.
Jag skrattade lite när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)
Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…
Vi strosade genom stan och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.
Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.
Det fläktade lite vid floden, men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.
Inte så fräsch.
Över oss vakade Dômen i bakgrunden… Det är SÅ Uppsala!
Dômen i bakgrunden.
Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21, för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)
Annas klocka visar 21 hela tiden.
En bit mat skulle intagas före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.
Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.
Anna skickar upp nåt.
Jag älskar ju träd och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.
Favvoträd.
Det roligaste för dagen var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?
Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)
Våra solbrillor klängde som apor på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!
Klänger som apor på varandra.
Hemma i New Village ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)
Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.
Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.
Livet är kort.
Read Full Post »
Äntligen är min Maria Lang-samling komplett! Eller ja… den skönlitterära delen, det vill säga. Jag saknar fortfarande hennes avhandling och Blå kalender XII (1986) där hon var medförfattare. När Fästmön och jag var i Stockholm för nån helg sen fyndade jag Jan och Katja jagar jultomten, den av ungdomsböckerna jag saknade. Nu äger jag alla Maria Langs deckare, inklusive novellsamlingen Ögonen, och de fyra ungdomsdeckarna.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 