Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hålla käft’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över himlen, en otrolig resa som går mot sitt slut och sin ärliga mamma.


Idag är himlen
så där oskyldigt blå som i bröderna Gärdestads låt med samma namn. Passande nog, eller snarare genom en tydlig vink från Fästmön igår, valde jag en lika oskyldigt blå pikétröja idag. Inte för att jag känner mig oskyldig, direkt, men kanske möjligen lite fåfäng. Jag ska ju fotas idag, en bild som ska komplettera en artikel om mig och mitt arbete i personaltidningen. Den tidning som, ironiskt nog, kommer ut i samma veva som jag slutar.

blå lacoste
Min blå Lacoste och jag.


Jag försöker att inte bryta ihop.
I stället försöker jag se artikeln och allting annat som sker runt omkring just nu som vägar till nånting nytt. Och faktum är att jag är bättre rustad den här gången! Jag har nämligen arbetat på tre fantastiska arbetsplatser samt en avdelning på det här universitetet under knappt två år. Arbetsplatser där mina kompetenser har efterfrågats och jag har blivit bedömd därefter, inte efter att jag inte alltid fikar… Det har varit en otrolig resa, som har känts lite som att både vila i en trygg famn och ta in så många intryck att hjärnan nästan har kokat. Jag är tacksam att jag har fått vara med om det här.

Gårdagen var kylig och blåsig, så det passade bra att vi slurpade i oss soppa till kvällen. I afton vet jag inte vad som vankas, för Anna ska iväg på möte på eftermiddagen och sen håller hon på och smusslar med saker och ting.

Ringde mamma igår kväll. Det ramlade nämligen in ytterligare ett kuvert i min postbox igår från henne – hon lämnade ju också ett när hon var och hälsade på i påskas. Vi pratade lite om sista april och hon berättade att hon hade fått med sig en sillburk hem från Lilla ICA, en burk hon inte hade betalt för, igår. Vet du vad lilla mamma gör då? Hon rollar tillbaka till affären och berättar om misstaget! Hur många hade inte i stället behållit sillburken och hållit käft om den??? Hon var lite ledsen över att inte ha fått tag i färskpotatis till sista april, men sa att hon får nöja sig med Janssons frestelse från frysdisken till sillen hon köpte. Ibland är avståndet oss emellan skit. Jag önskar att jag kunde åka dit med några färskpotatisar, men det är ju lite långt. Jag vill inte att nån annan gör det, jag skulle vilja göra det själv. Men nu är det som det är.

Anna och jag hängde över våra böcker och våra Wordfeudpartier största delen av kvällen sen. Slöglodde lite på nån autentisk FBI-historia om ett kidnappningsdrama och sen var det plötsligt läggdags. Vi var jättetrötta båda två! Men som vanligt sprakade det i min klockradio klockan 1.23 i natt. Jag vet inte vad som händer, men det har sprakat tre nätter i rad just nu. Det är inte så att jag får nåt meddelande eller att nåt händer med min Ajfån, det verkar som om nånting stör radiomottagaren. Fruktansvärt irriterande är det, för vi vaknar och kan ingenting göra åt det!

Idag skulle jag per telefon diskutera bevakning av sociala medier med vår mediebevakare, men det blev just avbokat.Får försöka att inte spilla ner mig på lunchen, för fotograferingen är först klockan 13.30. Klockan 15 ska jag sen på ett extra institutionsinfo. Men sen… sen är jag LEDIG ända till torsdag nästa vecka! Och då har jag en lunch med den kloka L att se fram emot.

Hur är himlen hos dig idag???

[…] Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå […]*


*Text: Kenneth Gärdestad


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse läste jag hos Rickard Engfors om knäppisar som ugglar på Fejan. Och nyss läste jag på Svenska Dagbladets hemsida om en ny lek på Twitter där böcker förlorar en bokstav (ja, jag finns ju på Twitter själv och har sett att några av dem jag följer roar sig med detta).

Allra först var man på engelska med twitterämnet och taggen  #bookswithalettermissing. Nu har det kommit en svensk motsvarighet, #böckersomsaknarenbokstav. På svenska roar man sig med både engelska och svenska titlar. Fast först på svenska var #böckermedförloradbokstav.

Eh… Jag undrar om folk har tråkigt eller otroligt lite att göra eller vad? Och varför bloggar jag om det här överhuvudtaget om jag tycker att det är så flängt?

Tja, när jag vänder mig om och kikar in i bokhyllorna och ser några av mina böcker minus en bokstav får jag medge att det är liiite svårt att låta bli att apa efter… Eller vad sägs om…

  • Ulf Lundell: Ack (en klagoroman)
  • Selma Lagerlöf: Gösta Berlings aga (en liten handbok i S&M?)
  • Sigrid Combüchen: Pill (knep- och knåpbok för damer)
  • Jonas Gardell: Djurets tid (Gardell goes animal!)
  • Zadie Smith: Vita änder (en nyupptäckt fågelart)
  • Jean M. Auel: Gottbjörnens folk (mer godis åt folket)
  • Unni Lindell: Ockerdöden (den vi lider när vi tvingas belåna oss upp över öronen)
  • Sylvia Plath: Laskupan (Lagen om anställningsskydd är lagd i ostkupan)
  • Unni Drougge: Luffen (en vandringsroman)
  • Rickard Engfors: Alt eller inget (antingen kvinnlig bas eller så håller jag käft!)

                                                                                                                                                                 PS Korrekta titlar ska vara Jack, Gösta Berlings saga, Spill, Odjurets tid, Vita tänder, Grottbjörnens folk, Sockerdöden, Glaskupan, Bluffen, Allt eller inget.

PS2 Nej, att uggla har jag inte provat på än. Men jag finns ju inte på Fejan, så…

Read Full Post »