Skrivigt, jakt på diverse och ett tack

Nä, jag skippade förmiddagens trädgårdspromenad. Ville spara på min onda häl, som idag var mittemellanond. Det vill säga inte för jääästrigt ond och inte inteallsond. M och jag tog i stället en tur på institutionen där vi raggade lite folk till evenemanget nästa vecka. Trots en del manfall blir vi ett bra gäng som deltar. Många av dem som inte kan delta befinner sig utomlands och då är det ju tämligen omöjligt att vara med.

Förmiddagen ägnade jag för övrigt åt att skriva artikeln jag borde ha skrivit i fredags. Idag blev den klar, på båda språken, förstås. Men jag blev liiite stressad av att det knackades på dörren en fem, sex gånger under en kvart. En del av personerna sökte somliga som inte var på plats eller ville fråga om trädgårdspromenaden, ett arrangemang som jag inte varit inblandad i alls.

Jag hade gärna emigrerat hit en stund idag.

Efter lunchen tog jag igen den missade intervjun från häromdan och det blev ett spännande möte kring ett annorlunda flygplan! Eventuellt ska jag filma på fredag om det blir nån flygtur! Jag skrev en artikel på båda språken även om detta och publicerade under eftermiddagen. Tjolahopp, liksom! (Får man använda det uttrycket utan att Astrid Lindgrens släktingar ska ha royalties???)

Fästmön hade ett ärende till sitt jobb, så jag plockade upp henne hemma innan vi for dit tillsammans. På vägen tillbaka stannade vi och åt en vegetarisk middag på Mac Jack.

Hemma i New Village noterade vi att Dalkarlarna fortfarande jobbade. Och jobbar i skrivande stund (18.40). Ja jisses, det blir inga lugna kvällar efter jobbet här inte, nästa vecka… Nån plast har inte levererats till trappuppgången än – eller också så har den det och nåt pucko eller nån trevlig granne har snott lånat in rullen till sig.

I stället för att grubbla över det, grubblade jag över en försvunnen strumpa. Jag har nu jagat den överallt – bland gardiner, bland t-shirtar, under badkaret, i tvättkorgen, i tvättmaskinen, för att nämna några ställen. Men strumpan är och förblir försvunnen – trots att jag vet att jag hängde upp den tillsammans med sin make/a igår efter tvätten. Det måste vara Arga Klaras strumpmonster som har varit här!

Dagens snigelpost bestod av två räkningar, ett idiotbrev igen från Ikano Banken om mitt IKEA Handla-kort (jag fattar inte vad de håller på med!) och ett trevligt och positivt brev. Det roliga brevet var ett kort med innehåll från den snälla Agneta! Tack så jättemycket för innehållet, det är vidarebefordrat!

Ett fint kort med fint innehåll från Agneta! Omtänksamt!!!

Dagens krämpor består av halvond häl, alltså, en ömmande finne på höger näsvinge samt en magsmärta på vänster sida som jag misstänker att min alien ligger bakom. Men annars är det bra. Och nu ska jag umgås med min kära en stund innan jag tar en runda bland mina Kickor & Pluttar för att läsa vad ni har skrivit.

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg mot helg igen!

Jaha! Så var det helg. Igen. Såna här veckor känns så sönderhackade jobbmässigt. Men jag uppskattar förstås sovmorgnarna, det gör jag nu när jag inte har så många. Till helgen får jag ingen heller, för Fästmön kommer i kväll. Hennes arbetspass börjar klockan sju både lördag och söndag. Och ja. Jag skjutsar henne gärna och frivilligt, jag klagar inte. Ibland kryper jag ner i sängen igen och göra en FEM*; ibland kliver jag upp och gör lite nytta. Eller läser tidningen. Eller bloggar. Jag älskar mina helgmorgnar – men jag älskar mitt jobb också.

Gräset är grönt på jobbet. Och när jag kom hem igår var mattorna klippta. Undrar om Klippmästaren läser min blogg???

Det här med sömnen har det blivit lite si och så med. Jag har börjat vakna tidigt och då ligger jag och grubblar över hur det ska bli – med jobb, framför allt. Inte bra! Det känns inte särskilt konstruktivt! Det vettiga att göra är att prata med cheferna och att göra ett bra jobb. Det gör jag också, även ett bra jobb, har jag fått höra! Igår fick jag till och med höra en gång till att jag är glad och sprider en positiv stämning på institutionen (där jag har varit längst). Å vad jag blev glad – dels att få höra snälla saker om min person, dels att nån faktiskt säger det och inte bara tänker det! Annars har den vanligaste kommentaren om mig som person de senaste åren handlat om att jag är negativ, bitter, elak och tar för mycket plats, typ.

Jag undrar om tanken med ”ryggraden” är att den ska symbolisera de anställda, verksamhetens ryggrad? Hisnande utsikt från en trappavsats på jobbet.

Vädret ser lovande ut idag med blå himmel och vita moln som passerar snabbt. Solen skiner och jag noterade att trots hällregnet som har varit är det fullt av pollen på min balle**. Vi har bestämt att vi tar en tur till Slottet efter jobbet för att titta till det. På hemvägen handlar vi lite och sen lagar jag mat. Vem vet, vi kanske kan supera på ballen – om den torkas av ordentligt!!!

Högt i tak på jobbet – och bara vita moln på himlen idag!

Men innan vi gör helg ska jag jobba lite med mina båda institutioners intranätsidor samt göra två intervjuer efter lunch. Jag känner mig inte särskilt fredagstrött, men jag känner av att jag har slutat med meducinen, tror jag. Den där konstiga tröttheten börjar slå klorna i mig igen. Det kan vara tillfälligt, så jag får vänta och se vad provresultaten visar nästa vecka. Till dess försöker jag träna på mitt leende…

Hon fick mig att träna på mitt leende idag!

*göra en FEM = krypa tillbaka ner i sängen en ledig dag och läsa och kanske slumra lite
**min balle = min balkong 

Read Full Post »

Tårtad idag igen

Uppdaterat:
Jag hoppas att tårtan inte var tillverkad i Ankeborg… 

Då var det dags igen! För tårtkalas på jobbet, alltså! I morse firades en hundraåring, det vill säga kollegan Å och jag med tre ljuvliga tårtor. Och bäst av allt, det finns några bitar kvar, gömda av M, till eftermiddagskaffet! :mr green:

White Lady-tårtan, längst ner till höger i bild, var mitt önskemål!

Stort TACK till institutionen (nån kanske läser här..?).

Read Full Post »

Sol och glass och inte gifta

Solen och värmen verkar hålla i sig, även om det mulnade på – åtminstone av och till på kvällen igår. Jag kollade och lyssnade på sista de sista bidragen som ska var med och tävla i Baku om ett par veckor. Till detta intog jag gammeldags vaniljglass med krossad choklad samt digestivekex, en oslagbar kombo i vanliga fall. Nu hade emellertid digestivekexen legat ihop med vitlökskex i kexburken, så det var ingen höjdare smakmässig. Alltså kombon glass – vitlökssmakande kex.

En glassportion med digestivekex som jag åt hos Fästmön i januari smakade bättre.

Men faktum är att vi svenskar är de näst största glassomanerna i Europa – det är bara finländarna som äter mer glass! Vi äter ungefär 11,5 liter glass om året… De gamla favoriterna är fortfarande inne, men trenden börjar svänga nu mot dyrare lyxglass, gärna med choklad, kola, kakbitar, godis och/eller kryddor. Och det kommer förstås från USA. Själv kör jag, som sagt, när jag ska lyxa till det med gammeldags vaniljglass med krossad choklad och digestivekex bredvid. Det går lika bra det, det är skitgott och det är betydligt billigare än amerikansk glass med kaksmulor.

Idag ska jag eventuellt på ett forskarmöte på seneftermiddagen. Det enda som är oklart är var mötet ska hållas, så det måste jag ta reda på. Jag ska nämligen presenteras där som nyanställd informationsansvarig. Vad ska jag säga, tro? Det är sånt jag måste klura på under dan. Det känns skönt att jag inte lider av talskräck, trots att det är svenskarnas vanligaste rädsla. Jag slöglodde på ett TV-program igår kväll i sängen om detta. Det handlade om ett gäng personer som KBT-tränade. Det måste vara tufft att lida att detta! En man hade ett högt uppsatt jobb och jag kunde inte låta bli att undra hur han hade kunnat få den positionen eftersom mycket av hans jobb gick ut på att prata inför små och stora grupper av människor… Det är i såna här lägen jag börjar fundera i genustermer… Svårt att låta bli, liksom.

Fast före forskarmötet och min presentation ska vi emellertid snaska tårta här igen. Två av oss har ju fyllt 50 och institutionen ska bjuda på tårta i samband med institutionsinformationen. Det lägger sig fint i magen fram till lunch, för jag kan fortfarande inte få ner mer än yoghurt med müsli på morgonen.

Slutligen kan jag inte låta bli att nämna de stackars par som trott sig vara borgerligt vigda av en sosse och ett före detta kommunalråd här i Uppsala. Bara det att människans behörighet att viga gått ut vid årsskiftet. Ajsan, bajsan, man undrar hur det blir nu? Är paren inte gifta eller kan de få dispens??? Det handlar om ett trettiotal par som nu alltså i juridisk mening är ogifta. Och då kan man inte ärva varandra och man har heller ingen försörjningsplikt gentemot varandra. Den före detta vigselförrättaren skyller på att kommunen inte har skickat in papper till länsstyrelsen. Men det är de facto så att det är vigselförrättarna själva som har ansvar för att se till att de är behöriga innan de utför några som helst riter. Man borde väl rimligtvis själv veta vad man får och inte får göra, eller?

Read Full Post »

Fullspäckade dagar

Jag såg för mitt inre öga att dagen idag skulle bli lugn och mysig på jobbet. För bara nån vecka sen hade jag ett litet ”studiebesök” inbokat idag på förmiddagen. Resten av dan tänkte jag ägna åt att skriva på min kommunikationsplan som jag ju ska presentera veckan efter påsk. (Ursäkta om jag tjatar om planen, men jag är nervös! Att ta fram den här planen har varit mitt huvuduppdrag här på institutionen. Nu när jag får förlängd anställning till och med juli i sommar ska jag delvis jobba åt en annan institution här i huset.)

Men så blev det förstås inte… Min besökare kommer klockan tio. Klockan elva har jag en intervju på engelska med en rysk forskare. Klockan tolv bryter vi för påsklunch, annonserad som

Swedish Sandwich Cake.

Klockan 13 har jag min andra intervju med en forskare, dock på svenska. Efter detta tänker jag skriva ner resultaten av intervjuerna, peta in det som ska petas in i planen samt lägga planen på en USB-sticka och ta med. För sen bär det av söderut, ner till mamma, för några dars påskledighet.

Pippina är så glada att de inte blev kokta till påskägg att de sjunger.

Clark Kent* är fullpackad med väskor och kassar och till och med en matta som jag har köpt till mammas hall. Det lär ta en stund att lasta in allt hos mamma, men i kväll finns inga andra planer mer än att fika och ta det lugnt. Fika gör jag nog för resten också på vägen ner, för att få sträcka på benen och skutta in på en toa.

Inför morgondagen har mamma gjort en att-göra-lista:

• storhandla påskmat
• diverse ärenden på stan
• titta på och eventuellt köpa presenter till mig
• inhandla påskblommor, bland annat till graven

Och så klockan 15.30 ska mamma till sin frissa. Hejåhå, mamma brukar inte vara raketsnabb, så vi får se hur detta går… På lååångfredag ska vi i alla fall ta det lugnt och fira min födelsedag fast jag inte fyller förrän om 20 dar då. Troligen superar vi på kinakrog. Det beror lite på vädret, enligt senaste rapporten skulle det komma en snöstorm. Då får jag kanske lägga till

• skotta fram bil

på att-göra-listan… Vidare ska vi ut och plocka påskris – det är tradition – och så vill jag upp till graven och göra fint med penséer till pappa.

Fästmön har barnen lite av och till i veckan, men till påsken är endast killarna hos henne. Jag saknade henne redan i måndags och det är aldrig roligt att fira storhelger – eller ens några helger – på var sitt håll. Anna ska emellertid jobba lite också och som sagt, sen har hon sällskap av sina två söner. Men ändå. Ibland önskar jag att jag kunde klyva mig och vara på två ställen samtidigt. Fast det är ju omöjligt eftersom mamma bor 30 mil härifrån, ungefär…

*Clark Kent = min packade lille bilman

Read Full Post »

Jag är botad!

Ja, inte från min homosexualitet, dårå, men väl från min fobi mot limegrönt (som ju i stället har ersatts av en fobi mot turkost, men…). Och inte är det så konstigt med tanke på att just limegrönt är Färgen på jobbet…

Det börjar redan nere i entrén med lampor som ändrar färg – limegrönt är en av färgerna. 

När jag kom in i byggnaden första gången insåg jag att det var kört. Redan i entrén möttes jag av limegrönt här och var. Möbler, till exempel.

Fikastolarna uppe hos oss.

Nu var ju jag redan lite inne på färgen, eftersom nån hade pådyvlat mig ett limegrönt handlovsstöd på VH-fakulteten. Det tog jag med hit till institutionen.

Jag tog med mig ett handlovsstöd.

På mitt nya kontor hänger skira gardiner som inte skyddar ett smack mot solen. De går i olika nyanser, varav limegrönt förstås är en.

Gardiner i bland annat limegrönt – även om det är lite svårt att se på bilden. 

I bokhyllan hade redan en och annan limegrön bok parkerat sig.

I bokhyllan – limegrönt. 

Utanför kontoret finns diverse sittgrupper. Ingen bar, visserligen, men barstolar har vi.

Ingen bar, men limegröna barstolar. 

När våra papperslådor är fulla av skräppapper tömmer vi dem – i en limegrön papperstunna, förstås.

Vi tömmer vårt skräppapper i en limegrön papperstunna.

Även kopieringsrummet går i limegrönt. Här finns till exempel ett lågt skåp i färgen.

Limegrönt även i kopieringsrummet. 

Studerar man accessoarerna närmare hittar vi också limegrönt. Här till exempel ett hålslag för många papper.

Power punch i limegrönt, förstås. 

Till och med häftklamrarna har vi i limegröna askar.

Snacka om färgmatchning när till och med askarna till häftklamrar ligger i limegröna askar! 

Vid toaletterna är väggfärgen… ja, gissa..?

Limegrön, of course.

Vi hämtar vår snigelpost  i en limegrön för detta ändamål avsedd möbel.

Limegrönt postfack. 

En och annan mindre detalj finns här också i färgen, till exempel denna kruka.

En detalj i limegrönt. 

Det stämmer alldeles utmärkt, det gamla talesättet

If you can’t beat them, join them!

Så man kan väl kort och gott säga att jag är botad från min limegröna fobi…

 

Read Full Post »