Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘KBT-träna’

Ett familjärt inlägg.


 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy  Maxi Frida Anna Elias Jerry

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 


På köpet fick ju också träffa
yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Jag o Maxi

Maxi tog en ”självisk”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.


 

Fredagsfika ensam

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattar

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Vitt vin

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, tack som frågar! Lunchdejten gick bra och det efterföljande mötet också. Nu hoppas jag att ingenting annat eller ingen annan krånglar så att det kan bli nåt bra av det hela. Vad det handlar om? Tja, en mig närstående person som behöver få lite flyt på tillvaron. Nuff said!

Min artikel hann jag skriva färdigt och den har varit ett par rundor på kontroll. Det gäller att komma överens. Bilderna har jag däremot inte kollat än, det får sparas till i morgon förmiddag.

Framåt eftermiddagen åkte jag sen ner till stan för att röntga hälen. Jag hittade en bra parkeringsplats ganska nära. Parkeringspriset var också bra, 15 kronor i timmen. Lite skillnad mot parkeringshuset som ligger intill mottagningen – där kostar det 25 pix i timmen att låta bilen stå. Vinkade förresten till Fästmöns mamma och L som passerade när jag skulle betala parkeringsbiljett! De undrade vad jag gjorde där, på kryckor och allt…

Inne på mottagningen var det verkligen fint i väntrummet. Fräscht och snyggt i svart-vitt-grått och med gröna växter.

Fräscht väntrum. Mina kryckalainen i förgrunden.


På väggarna
var det målat grenverk i grått. Tilltalade mig alldeles förträffligt eftersom jag älskar träd!

Älskar träd!


Här satt vi och väntade,
hälen, kryckorna och jag. Det kom en del folk – och det gick en del. Men det är inget ställe man bara kommer till utan man måste ha remiss, förstås. Svaret kommer till min husläkarmottagning senast fredag, utlovades det, så jag ska väl ringa och få en telefontid med doktorn i nästa vecka, som vi kom överens om. Faktum är… och jag vågar knappt säga det… men hälen känns bättre! Jag har nu tagit två tabletter och ska strax ta den tredje antiinflammatoriska. (En tablett morgon och kväll.) Den isande, ihållande värk som jag plågades av igår eftermiddag har inte infunnit sig – och då har jag trots allt gått ganska mycket idag. Med kryckor, förstås, men ändå.

Ond häl på väg att bli bättre???


Jag hade tur som en tokig,
för jag hann göra ett bankärende också. Jag hade en tung burk med mynt som jag länge tänkte växla in. Eftersom banken och röntgenmottagningen ligger nära varandra passade jag på idag. Hela 625 kronor blev det, mest enkronor. Allt hamnade nu på mitt konto!

Sen var det bara att åka hem. Hade jag åkt till jobbet hade blivit en tur ut och sen vända igen. Har jobbat lite hemifrån, svarat på en del mejl och så. Dessutom hann jag göra en förmiddagsmacka till i morgon. I samband med detta uppstod nästa skada, med blodvite som följd!

Jag lyckades skära mig på tummen.


Eftersom jag nästan svimmar
av blod var det bra KBT-träning att fota tummen och blodet, men jag skakade, som synes, bilden är oskarp.

Strax ska jag åka in till stan igen för att klippa mig. Håret känns lite tjockare nu, det har annars fallit av mig i tussar. Fult och jobbigt, för jag har alltid varit stolt över mitt hår och vårdat det ömt.

Mina aliens bråkade med mig idag, så det var bra att jag hann hem och fräscha till mig lite. Jag känner mig emellertid yr och har ont i magen. Men det är bara att bita ihop och tänka att snart, snart är detta elände över. Och då menar jag verkligen över. Ingen mer behandling efter operationen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är ju så att vi alla har lite märkliga prylar för oss. En av mina dito är att jag alltid gläpper i postboxen varje gång jag passerar – även när det rimligtvis inte kan komma nån post. Fästmön har försökt ta mig i upptuktelse. Därför började jag KBT-träna det hela genom att smyyyga förbi och försöka betvinga lusten att… gläppa…

Tydligen har min KBT-träning varit effektiv, för igår glömde jag kolla posten! Eller jag kollade posten en gång och då hade min trista facktidning kommit, bara. Men här i Uppsala har vi två posten, en vanlig och så Bring. Och det var post nummer två jag hade glömt bort.

Så nyss, när vi stapplade ut till Tokerian för att köpa lördagsgodis och var sin sockrig kanelbulle müsli hittade jag två brev i postboxen. Det ena var en NÄSTA månads mobilräkning (jag har ju precis betalat den här månadens!), så den hade jag god lust att låta ligga kvar (men det gjorde jag inte för jag är ju så plikttrogen och skötsam). Men det var ett kuvert till i boxen. Det innehöll det här fina kortet:

Fint kort från snäll bloggvän!


Ett stort och varmt TACK
till snälla Tant Raffa som tänker på mig och mina krämpor! Jag blev så glad för din omtanke och dina ord!!! Det betyder så mycket att nån just talar om för dem att de tänker på en när man har det svårt.


Livet är kort.

Read Full Post »

I torsdags kom ergonommannen tillbaka till jobbet och ville ha tillbaka det trådlösa tangentbordet jag hade fått prova. Det var sååå bra, men också sååå dyrt att S, vår IT-person, sa att vi kunde köpa ett likvärdigt för hundralappar i stället för tusenlappar. Så när tangentbordet hade försvunnit med ergonommannen hastade jag bort till S och vi beställde tangentbord och separat nummerdel. Min förvåning var ENORM när alla prylarna levererades, till mitt rum igår strax före lunch! Snacka om snabbt! Jag var så tacksam, men mest tacksam var min högra axel som genast hade börjat göra ont.

Mitt trådlösa tangentbord i piano black och svagt svängt. Både snyggt och bra för min krånglande axel.


Jag såg ett intressant ledigt jobb på annons igår
och eftersom en gamling* stod som en av upplysningslämnarna ringde jag för att ta reda på mer. Tyvärr svarade h*n inte på hela dan, så jag får göra ett nytt försök på måndag. Det som är intressant med den tjänsten är främst dess innehåll, men också att den är en lite längre tidsbegränsad anställning, ungefär ett år, och att det finns möjlighet till förlängning. Det är ju sånt jag måste tänka på.

Det regnade nog hela dan igår. Det regnade och regnade och regnade. Fästmön och jag strålade samman hemma hos mig för gemensam avfärd till Stormarknaden. Jag är så glad att hon följde med, för jag blir verkligen stirrig där. Anna har en sån lugnande effekt på mig.

På kvällen var det sol, regn,  sol, regn hela tiden, förutom när det var sol och regn samtidigt.


Vi gick först till apoteket
där Anna hade ett ärende. Och där stod plötsligt… en gamling från mitt förflutna, pratandes i mobil. Det märkliga var att blicken var vänlig och ansiktet lystes upp av ett leende när h*n såg mig. Jag insåg att h*n faktiskt ville säga några ord till mig, men personen h*n pratade med uppfattade inte det utan pratade på. När Anna blev klar gick vi. Och jag vände mig inte om en enda gång.

Nästa stopp på shoppingturen var Systembolaget. Där skulle inhandlas en flaska vitt vin till kvällens middag, räkor. Jag är skitdålig på vita viner, så vi valde var sin flaska och hoppades på tur.

Sist, men inte minst, skulle vi in på ICA Kvantum. ICA Kvantum är ett perfekt ställe om man vill KBT-träna mot social fobi, klaustrofobi, agorafobi och så gott som vilken jävla fobi som helst. Med det menar jag att stället alltid är packat med folk, man irrar omkring, inga varor finns där de ska eftersom personalen ständigt flyttar runt saker, det pågår matprovningar som medför blockering av gångar och utrymmen, varor är så konstigt placerade att man måste vara vanskapt för att nå dem etc etc. Och redan vid ingången mötte jag en annan gamling, K, som jag inte kom ihåg efternamnet på. (Det var sååå nära att jag messade Agneta, men när Anna och jag gick från garaget hemma kom jag på det!) Så jag gick nästan hela resten av shoppingturen och ältade detta. Anna var förstås jätteintresserad.

Sen mötte vi A som var där i egenskap av barn och chaufför till sin mamma. Som tröst provsmakade han nånting, medan hans ystra moder fick sitt lystmäte och kunde titta på andra saker än mellanmjölk. Låt mig säga som så att jag känner igen beteendet, både A:s och moderns. Helt klart applicerbart även på min familj.

Jag dog inte den här gången heller, utan det bar sig inte bättre än att vi hoppade in på Hemtex på vägen ut. Där annonserades nämligen ut satinpåslakanset, två för 499. Så jag slog till!

Tjockis-svarta påslakanset i satin.


Sen insåg jag att till påslakanseten
behöver man ju också ett underlakan…

Tjockis-svarta påslakanset i satin kompletterade med underlakan i satin för dubbelsäng.


Och när jag tänkte efter lite mer
insåg jag att vi ju faktiskt har två kuddar var. I varje set ingick endast ett örngott. Så ytterligare två örngott kom med hem.

Tjockis-svarta påslakanset i satin kompletterade med underlakan i satin för dubbelsäng samt två extra örngott.


Varför heter det örngott, för resten???
Påslakan fattar jag, liksom underlakan. Men örngott… Vad har fåglar med min huvudkudde att göra???

Idag på morgonen skjutsade jag Anna till jobbet strax före sju och sen har jag förberett för en ombäddning med nya påslakan. Alla duntäcken och kuddar är inknölade i frysen, för så ska man göra om man vill bli kvitt kvalster. Sen sitter jag här och nästan svimmar när jag ser kvittot för min orgie på Hemtex – över tusen spänn. Tjolahopp, när är det lön, sa du? Jaså, om två veckor. Jahaja… Ja, jag överförde en extra slant på ICA-kortet igår, så jag borde ha så det räcker till mat i alla fall. Men jag är ändå nöjd, för nu har jag två helt nya påslakaset (fick ju ett i julklapp av jobbet också) och kan kassera mina gamla som är så slitna att det har gått hål i en del…

För övrigt blev det som sagt räkor till middag igår. Medan maten lagade sig själv (hårdkokta ägg och räkor på tining) tog Anna och jag var sin öl och lite nötter. Vi var så veliga igår att vi köpte chilinötter, wasabinötter och vanliga jordnötter. Dessa utgjorde en utmärkt förrätt!

Efter måltid, disk och tur till soprummet innan räkskalen börjat stinka sjönk vi ner framför TV:n. Anna ville helst se Catwoman, som gick på Tv3, på grund av huvudrollsinnehavarens läckra dräkt, men så uppspelta skulle vi inte bli, tyckte jag. Det fick bli två gamla avsnitt om några FBI-agenter som letade seriemördare i stället. Och till det lite choklad med detta märkliga påtryck:

Vadå heja Sverige???


*en gamling = avser oftast en före detta kollega från mitt förra arbetsliv

Read Full Post »

Solen och värmen verkar hålla i sig, även om det mulnade på – åtminstone av och till på kvällen igår. Jag kollade och lyssnade på sista de sista bidragen som ska var med och tävla i Baku om ett par veckor. Till detta intog jag gammeldags vaniljglass med krossad choklad samt digestivekex, en oslagbar kombo i vanliga fall. Nu hade emellertid digestivekexen legat ihop med vitlökskex i kexburken, så det var ingen höjdare smakmässig. Alltså kombon glass – vitlökssmakande kex.

En glassportion med digestivekex som jag åt hos Fästmön i januari smakade bättre.


Men faktum är att vi svenskar är de näst största glassomanerna i Europa – det är bara finländarna som äter mer glass
! Vi äter ungefär 11,5 liter glass om året… De gamla favoriterna är fortfarande inne, men trenden börjar svänga nu mot dyrare lyxglass, gärna med choklad, kola, kakbitar, godis och/eller kryddor. Och det kommer förstås från USA. Själv kör jag, som sagt, när jag ska lyxa till det med gammeldags vaniljglass med krossad choklad och digestivekex bredvid. Det går lika bra det, det är skitgott och det är betydligt billigare än amerikansk glass med kaksmulor.

Idag ska jag eventuellt på ett forskarmöte på seneftermiddagen. Det enda som är oklart är var mötet ska hållas, så det måste jag ta reda på. Jag ska nämligen presenteras där som nyanställd informationsansvarig. Vad ska jag säga, tro? Det är sånt jag måste klura på under dan. Det känns skönt att jag inte lider av talskräck, trots att det är svenskarnas vanligaste rädsla. Jag slöglodde på ett TV-program igår kväll i sängen om detta. Det handlade om ett gäng personer som KBT-tränade. Det måste vara tufft att lida att detta! En man hade ett högt uppsatt jobb och jag kunde inte låta bli att undra hur han hade kunnat få den positionen eftersom mycket av hans jobb gick ut på att prata inför små och stora grupper av människor… Det är i såna här lägen jag börjar fundera i genustermer… Svårt att låta bli, liksom.

Fast före forskarmötet och min presentation ska vi emellertid snaska tårta här igen. Två av oss har ju fyllt 50 och institutionen ska bjuda på tårta i samband med institutionsinformationen. Det lägger sig fint i magen fram till lunch, för jag kan fortfarande inte få ner mer än yoghurt med müsli på morgonen.

Slutligen kan jag inte låta bli att nämna de stackars par som trott sig vara borgerligt vigda av en sosse och ett före detta kommunalråd här i Uppsala. Bara det att människans behörighet att viga gått ut vid årsskiftet. Ajsan, bajsan, man undrar hur det blir nu? Är paren inte gifta eller kan de få dispens??? Det handlar om ett trettiotal par som nu alltså i juridisk mening är ogifta. Och då kan man inte ärva varandra och man har heller ingen försörjningsplikt gentemot varandra. Den före detta vigselförrättaren skyller på att kommunen inte har skickat in papper till länsstyrelsen. Men det är de facto så att det är vigselförrättarna själva som har ansvar för att se till att de är behöriga innan de utför några som helst riter. Man borde väl rimligtvis själv veta vad man får och inte får göra, eller?

Read Full Post »

Fredagen var en dag som började med fniss och flams redan vid frukost. Dumma tanter ställde smutsiga tallrikar på vårt bord. Smaklöst klädda var de också, inte som vi i nedtonat tjockis-svart.

Vi startade med lite shopping. I min påse hamnade förstås en bok, i Fästmöns tre, samtliga fynd från antikvariat!

Klockan 13 besökte vi en författare. Sorgligt!

Klockan 13 såg vi en säng där en ensam man dog.


Vi KBT-tränade oss
mot klaustrofobi i hissar och på allmänna kommunikationsfärdmedel. Ibland såg vi vackra fönster.

Klockan 13.45 såg vi ett vackert fönster.


Sen väntade en träff
med en kär vän, en riktig drottning.

Klockan 14 hade vi träff med Queen of fucking everything.


Vi slaskade och mumsade
på smörgåsar med handskalade räkor…

Klockan 14.30 blev det macka med handskalade räkor.


Lite sött till också,
mazarin med hjärtor.

Klockan 14.45 – mazarin med hjärtor.


Efter en vansinnesfärd
behövde vi lugna våra nerver – i alla fall mina – med en kall öl klockan 18.

En kall öl lugnade nerverna klockan 18.


Softade en stund på hotellet.
Jag beundrade ett vackert kort jag hade fått, men det bubbliga får nog följa med hem till Uppsala eftersom nån hade snott ishinken… Mini-baren är just en mini-bar och där går inga champagne flaskor in.

Ett fint kort beundrade jag klockan 19.


Mamma bjöd oss
på grekiskt till middag. Klockan 20 var det dags att provsmaka ett fylligt rött.

Fylligt, rött och grekiskt avsmakades klockan 20.


Vi åt tre rätter.
Satt länge på obekväma stolar som stängde av blodtillförseln på tjocka lårs baksidor. Desserten orkade vi inte hyfsa utan lämnade var sin yoghurt-boll kvar…

En boll lämnade vi klockan 22.


Trötta slocknade vi
i för våra kroppshyddor alldeles för mjuka sängar. Och sov ända till frukost när det åter blev dags att förfasa sig över folks smaklösa klädstilar, hårda sminkningar, nysningar och gapiga konversationer. Lugn och ro – forget it!

Idag ska vi titta på båtar, bland annat. Så jag hoppas att jag är ursäktad för att jag inte går in och läser era bloggar de här dagarna..?

To be continued…

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 392 andra följare