Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘torrt skinn’

Idag är jag inte go att tas med. Det blir man inte när en av ungarna i huset har stepp- och skrikskola varje morgon mellan sex och sju (samma tid på kvällen, läggdags?). Hade jag varit frisk hade jag köpt ungen två par feta sockar – ett par till fötterna, ett par till käften.

Och så har jag ont, det påverkar humöret. Jag vaknade av ett tryck – och insåg att jag inte hade varit på toa hela natten. Tänk, jag får sova hela nätterna nu! Det är underbart! Kröp tillbaka till sängen en stund innan nästa tryck: tarmen! Ja, den kom igår och vi ska inte ägna den här bloggen åt skitsnack för då blir somliga så upprörda, men… Kan du förstå hur ljuvligt det är att skita när man inte har gjort det på många dar? Det var emellertid premiär redan igår. Eftersom jag inte får i mig så mycket fast föda trodde jag inte tarmen skulle innehålla nåt. Joråsaatte…

Jag har perkolerat lite kaffe och lagt fram dagens lokalblaska för läsning. På dagens agenda står dusch och hårtvätt. Fästmön har ställt in en pall i duschen som jag kan sitta på om jag inte orkar stå. Men bara tanken på att stå i en kvart, 20 minuter gör mig trött, så jag väntar ett tag.

Anna dyker upp vid 15-tiden med nyponsoppa, TV-tidning och för att sticka mig. Men sen måste hon fort hem till De Utsvultnas Skara. Den stackarn, hon får fara som ett torrt skinn! I nyår hoppas jag att jag mår mycket bättre och då ska hon få vila här och jag ska försöka pyssla om henne så gott det går.

Nu ska jag försöka snyta mig. Det är inte roligt. Det gör ont att ta i. Igår nös jag och trodde att hela jag sprack som ett korvaskinn i ugnen. Men se dö tänker jag inte ännu!

Förresten påminde mig Anna igår om att det finns många dumma sätt att dö. Här hittar du några:


Livet är kort. Gå inte bort än, lille Per!

Read Full Post »

På lördagsförmiddagen var företagsväskan packad så dragkedjorna nästan sprängdes. Men vad gjorde det?! Vi skulle ju på besök till en riktig Lady…


Företaget Ingets väska var sprängfylld.

                                                                                                                                                                 Vi hade satt på oss våra soligaste miner och sken ikapp med solen på bussen in till stan.


En stund i solen, bara vi två…

                                                                                                                                                            På tåget till Stockholm blev det smockat med folk. Naturligtvis hamnade ett BARN bredvid mig. Men det gick bra ty det var ett stillsamt barn som länge och väl knaprade på en bulle. Värre var dess moder, iförd en hiskelig kreation, som sprang som ett torrt skinn (modern, alltså, inte kreationen!) för att serva sina tre barn och maken – alla på utspridda platser i tåget.


Anna förväntansfull på tåget.

                                                                                                                                                                I Stockholm sken solen också. Himlen var förunderligt blå när Klaras torn reste sig mot höjden.


Klaras torn reste sig mot en klarblå himmel.

                                                                                                                                                           På ett fantastiskt, underbart och HAUNTED litet hotell i Gamla Stan möttes vi av denna dam.


En galjonsfigur tog emot i entrén.

                                                                                                                                                        Vårt rum var ännu inte färdigt, så vi softade en stund och tittade på alla spännande prylar. Jag fastnade förstås för detaljer, som den här stolsryggen.


Vilket underbart arbete!

                                                                                                                                                              Och lite högre upp, på stolsryggens karm, hittade jag denna.


Snacka om detaljer…

                                                                                                                                                             I taket uppe i trapphuset hängde ett skepp. Ty damen ifråga som vi besökte var älskarinna till den icke helt okände Lord Nelson


Kan det vara Victory???

                                                                                                                                                            I ett läckert skåp på bottenvåningen fanns en massa saker att titta på. Fast jag fastnade mest för denna ask med texten Nej på!..


Nej.

                                                                                                                                                       Var vi var? Jo, på besök hos Lady Hamilton, en alldeles förtjusande dam.


En fötjusande dam, Lady Hamilton.

                                                                                                                                                          Vi blev mottagna som de två prinsessor vi är. Se bara…


Ett varmt välkomnande med fina chokladpraliner och mousserande vin.

                                                                                                                                                      Lyckliga suckade vi och laddade om för Afternoon tea.

To be continued…

Read Full Post »