Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hortensia’

Ett inlägg om inget.


 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimmel 24 juli 2014

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp kl 7.08 den  25 juli 2014

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Hortenisaknoppar

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.


*ballen = balkong


PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Idag är det torsdag. Nån semester tar jag inte från den sedvanliga hiss- och disslistan varje vecka. Här kommer den – enligt mig, alltså! Sommar är förstås hiss och Vinter diss.

Sommar


Vinter

  • Saknaden efter min pappa (Den finns här alltid, inte bara idag när det är åtta år sen han drunknade.)
  • Svenska högskoleutbildade journalister (Fick de ingen utbildning i att skriva och i svensk grammatik?)
  • A-kassan (Visst, bra att uppdatera sig tekniskt, men inte fullt så bra när det inte funkar som det ska.)
  • Meddelanden från a-kassan (De ger mig magknip, för de handlar om saker som inte stämmer med verkligheten.)
  • Äckliga grannar (Vissa saker vill man inte höra från er. Stäng in er och gör det ni ska privat!)
  • Karlavagnen i P4. (Nej, det är inte nåt bra radioprogram längre, mycket på grund av programledarna som inte är programledare utan… artister etc.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blommigt inlägg.


 

Blå hortensia

En liten, liten blå blomma!

Allt går i slow motion en sån här varm dag. Jag vill mest sitta och softa, helst i skuggan, med min bok på gång. Nu har jag ett par hundra sidor kvar, knappt. I eftermiddags lämnade jag Förorten efter att ha sett till att Fästmön och barnen fått hem mat till i kväll. Själv vet jag inte vad jag ska stoppa i mig. Det finns tre chilikalkonkorvar cayenne- och chipotlekalkonkorvar i kylen att grilla i ugnen och stoppa i bröd. Kanske blir det så.

Mamma har fått ett telefonsamtal och postboxarna är vittjade. Ett varv med vattenkannan tog jag också, för säkerhets skull. Det har ju varit – och är! – så varmt, trots ösregnet och åskan igår. När jag vattnade i sovrummet blev jag så glad, så glad för jag noterade att åtminstone nån verkar trivas i där i värmen: min hortensia har fått en liten, liten blå blomma! Just den här blomman är så kär för mig, för jag fick den av Anna och barnen till en födelsedag för några år sen och den blommade liksom bara då och inte sen…

Jag tror jag firar det med en dusch och en hårtvätt före middagen. Sen kan jag softa på ballen* så länge ingen grillar…

Vad händer hos dig denna söndagskväll??? Skriv några rader och berätta så jag har nåt att läsa när jag då och då svalkar av mig genom att passera dator inomhus.


*softa på ballen = ta det lugnt på balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårkänslosamt inlägg.

 

Hortensiaknopp

Hortensiaknopp i sovrummet.

Det går ju inte att strunta i att skriva om att det faktiskt våras! Utanför mitt fönster skiner solen, gräsmattan börjar bli grön och vårvindar leker i än så länge lövtomma björkar. Men snart så! Här hemma knoppas det på mina fönsterbrädor. Först ut var ju mina båda, till synes odödliga, pelargoner. Och nu har även hortensian i sovrummet bestämt sig för att överleva. Den blåa, den jag fick av Fästmön och barnen en födelsedag för… tre (?) år sen…

Lördagen är en av veckans två dagar när det är möjligt för mig att ta sovmorgon. Måndag till fredag kliver jag upp nånstans mellan 5.45 och 6.15. I morse väcktes jag av en IDIOT – ja, jag kan inte kalla vederbörande för annat! – som skrek och gapade när klockan knappt passerat 6.30. Detta gapande förde i sin tur med sig att ett barn i samma hem började skrika. Och så där höll det på fram till strax efter åtta. Då ersattes skriken av dammsugaren i samma hem. Tror folk (vuxna) att de liksom bor ensamma i ett flerfamiljshus eller har de ingen uppfostran alls? Frågan är retorisk och jag förväntar mig inget svar.

jerry m borr

Den här mannen har inget med mina grannar att göra, men han får illustrera mina känslor inför vuxna som gapar tidiga lördagsmorgnar.

Eftersom det inte gick att sova på min sovmorgon läste jag i stället ut min bok. Satt en stund vid datorn innan jag fortsatte med hushållsbestyren – torr tvätt att ta hand om och badrum och duschrum/toa att skura. Frukost intog jag i vanlig helgtid – vid lunch. Då hade nästa granne börjat borra. Men det tycker jag faktiskt är helt OK, både med tanke på klockslag och på att den grannen är nyinflyttad. Dessutom borrar h*n inte i två timmar utan bara en liten stund.

Nu sitter jag nyduschad och renhårig med klippta naglar och smord kropp vid datorn för att fixa lite kommande blogginlägg. Detta innan jag ger mig ut till Himlen för att hänga med familjen. Skulle gärna ha tagit en promenad idag, men det kanske blir i morgon, innan jag åker tillbaka hem till mitt.

Dagarna går och vi är nu över en vecka in i mars. Snart ska jag lägga in om semester, vilket kan behövas innan jag tampas med Arbetsförmedlingen igen. För ännu är det inget nytt jobb i sikte, tyvärr, och min framtid är fortfarande grumlig, denna klara vårdag till trots.

Vad händer hos dig i helgen, dårå??? Åker grillen fram, eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över slapphet, timmar och rosalila blommor.


Lördagsförmiddag i New Village.
Faktum är att det är rätt tyst i huset. Det beror på att en fjärdedel inte är hemma och att en annan fjärdedel inte har börjat banka. Än. Det kommer väl. Men då är jag förhoppningsvis inte här utan i Himlen. Den tredje fjärdedelen är hemma och har ägnat morgonen åt att springa upp och ner för trappan. Stegmätare, eller vad?

Min fredagskväll var otroligt slapp. Som du förstår var jag helt slut efter arbetsveckan (två dagar). Det där var ironiskt menat, kanske är bäst att jag tillägger. Jag testar och ser om det skulle kännas OK att bara jobba lite. För två arbetsdagar är ungefär vad institution 2 verkar kunna erbjuda. Till detta läggs ytterligare nån dags arbete för institution 1. Totalt 26 timmar. Tre arbetsdagar och två timmar. Skulle jag klara mig ekonomiskt att jobba så lite? Nej. Skulle jag palla att jobba så lite? Nej. Skulle jag kunna göra ett bra jobb på dessa ynka dagar? Nej. Skulle jag vilja jobba så ytterligare en begränsad tid och inte tillsvidare? Nej. Mina svar är givna!

Det är skittråkigt att laga middag. Men när man är ensam är det bara überskittråkigt. Så jag dukade upp ett fredagsalternativ i vardagsrummet med Lapdancen, min bok på gång, en skål prästostbågar och en starköl. Och så kallade jag Crime Night på Kanal 9 och spelade Wordfeud. Det blev mättande både för kropp och själ.

Fredagsmiddag
Fredagsmiddag.


Och nu är det lördag.
Jag vaknade runt åtta och kände mig ganska utsövd. Låg och läste en stund och planerade kommande texter. Satte mig vid datorn och här har jag suttit och skrivit, är på min tredje text just nu. Och min tredje mugg java. Det snurrar lite lätt i skallen och jag funderar på om det inte är dags att duka fram frukost.

Alldeles nyss plingade ”Lucille” på dörren.

Stressad och sent ute som vanligt!

skrattade hon och undrade om jag kan vara lägenhetsvakt från idag och en vecka framåt. Inga problem! Deras växter är få, husdjuren ryms i en några liter stor vattentank och jag får tillgång till lokalblaskan gratis. Klart jag hjälper till!

Frukost står som sagt överst på agendan. Därpå måste jag skriva ett par texter till, vattna mina egna krukväxter, gå ut med sopor och göra mig redo för en färd till Himlen. Noterade glatt, på tal om krukväxter, att min fina hortensia, som jag fick av Fästmön och barnen till en födelsedag för ett par, tre år sen, blommar igen. När jag fick den var blommorna blå, men nu är de närmast rosalila. Jag tror jag läste nånstans att de tillsätter nåt färgmedel för att få fram den blåa färgen. Konstigt… Så här ser den ut idag:

Hortensia
Lite rosalila


Vad händer hos dig i helgen??? Laddar du för nästa helg, som infaller redan på torsdag, kanske???


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och som alltid på den här bloggen veckans höjning (fika) respektive sänkning (snika).

Så här är det, enligt mig:

Fika

Snika

Read Full Post »

Alltså jag är ju lätt glömsk (understatement of the year). Igår hade jag glömt att tanka Clark Kent* och det är ganska dumt om man nu ska på långkörning uppåt landet och hem… Jag åkte från mamma nånstans vid halv tolv och fick cirkulera runt i hela Metropolen Byhålan efter en Preem-mack.

Och sen bar det sig inte bättre än att jag inte bara passerade ICA Maxi, jag stannade till där också. Skälet var att inhandla den där skitsnygga duschdraperiet jag inte hann se mig mätt på när mamma var helt fokuserad på pastejen. Duschdraperiet är verkligen jättefint och priset var bra, så jag fick alltså en gul bil med mig hem. Detta trots att jag ständigt säger att gult, som bekant, är klart fult.

Jag blev jätteförtjust i den gula bilen.


Sen blev det sporrsträck hem
till Uppsala och New Village. ”Alla” hade ojat sig över att det skulle bli så mycket trafik och att det skulle komma snö. Längs med de vägar jag färdades var det normalt med trafik och nederbörd kom det endast punktvis och i form av några regndroppar. Jag körde på de vanliga tre timmarna.

Här hemma var allt sig likt, fast krukväxterna var kruttorra och jag tror att den fina hortensian jag fick av Fästmön och barnen förra året har avlidit. Jag hällde på litervis med vatten på växterna och ställde hortensian i vatten i diskhon medan jag ringde mamma. Slängde på en maskin tjockis-svart och maskinen blev lika tjock som jag… Messade Anna och frågade om hon ville bli hemskjutsad i kväll efter jobbet och det vill hon – om jag orkar. Jag orkar.

Men jag blev faktiskt alldeles matt här ett tag. Började kallsvettas och kände mig allmänt klen. Då slog det mig att jag inte hade ätit nåt sen klockan elva, så jag tryckte i mig de sista bitarna påskgodis innan jag for iväg för att äta pizza. Slängde tre stinky bags med sopor på vägen också, jag glömde göra det innan jag for. (Ja, jag ÄR glömsk.)

På pizzerian var det lugnt först. Jag satt bakom en trio människor som jag tror hörde ihop på nåt sätt i form av barn och föräldrar. ”Barnet” var vuxet (äldre än jag) och hade fruktansvärda tics, en av föräldrarna hörde illa och den andra föräldern såg illa. Själv ser jag bara illa ut. Men det var som sagt ganska lugnt – till dess att tre tonårsbrudar kom in och intog bordet bakom mig. De pratade, sjöng och skrattade på så kallad Rinkebysvenska. Märkligt, för när de beställde mat vid disken var deras svenska perfekt. Ja, ja… Jag slängde i mig min flottiga pizza och en Christer Lindarw**, det satt fint.

Flottig pizza och Christer Lindarw satt fint.


Nu ska jag läsa igenom högen
med tidningar och post. Jag tror bestämt att där låg en påskhälsning från fru Engelwinge, tusen tack i efterskott! 

Klockan kvart i åtta åker jag och skjutsar Anna och får förhoppningsvis en puss eller två för det. (Ja, jag har förstås baktankar med min snällhet!)

Tänkte få en lugn stund, men nån granne har bultat och borrat, en annan har grillat så jag fick svårt att andas och somliga gömmer sig bakom några klisterremsor på fönstren. Jätteskönt, för då slipper mina ögon gå i kors på grund av turkos-chock. Förutom detta är huset väldigt tyst jämfört med mammas, men här leker ju inte föräldrarna med sina små barn, de bara vaktar dem… Och följden blir en vända till av ungar som skriker för att få uppmärksamhet. JA JAG ÄR SKITTRÖTT OCH GRINIG!!!


*Clark Kent = min lille silverman

** en Christer Lindarw = en stor mjölk 

Read Full Post »

Den gångna veckan har varit… låt oss säga, ganska tuff. För många av oss. Samtidigt vill jag tro att erfarenheter berikar oss, att vi utvecklas som människor av dem. Växer. Det kanske inte gäller ALLA erfarenheter, men de allra flesta. Vill jag, som sagt tro.


Erfarenhet berikar oss och ger växtkraft! Den vackra hortensian på bilden fick jag av Fästmön och barnen när jag fyllde år.

                                                                                                                                                       Jag håller på att formulera ett avsked. Ett avsked till en människa som har gjort mig mycket ont. Jag formulerar det inuti. Kanske kommer det ut här på bloggen, kanske inte. Men troligen. För att jag ska bli hel och kunna gå vidare i mitt liv är detta avsked nödvändigt. I det här fallet är det avskedet i sig som ska ge mig växtkraft!


En ny knopp i min tvåfärgade S:t Paulia får symbolisera växtkraften mitt snart färdigformulerade avsked ska ge mig.

Read Full Post »

Min pappa sa alltid att jag var ett typiskt aprilbarn – ömsom regn, ömsom solsken. Och sån har jag varit idag. Hela dagen. Gråt och skratt blandat.

I morsePå förmiddagen fick jag födelsedagssång och hurrarop av min hulda moder som dessutom gav mig massor av paket i vackra papper. Dessa paket som hon kämpat med att slå in kvällen innan. Jag hörde nämligen allehanda icke så vackra ord från mammas sovrum, trots den stängda dörren… Jag fick två böcker som jag verkligen ser fram emot att läsa, Unni Drougges Bluffen och Eva Gabrielssons Millennium, Stieg och jag. Och så fick jag MASSOR av choklad och en peng som går till bilreparation och kanske en middag för mig och Fästmön.

Jag åkte från mamma ungefär 12.45 idag. Det blev så konstigt. Det brukar alltid vara mamma som gråter när jag åker, idag var det jag. Hon såg så liten och skör ut när jag svängde ut från parkeringen. Och hon vill så gärna hjälpa mig när jag har det besvärligt.

Ytterligare tårar fällde jag i bilen när jag tänkte på de rader jag läst på en blogg nånstans, vars skribent ÄLSKAR att läsa gnällbloggar för att h*n tycker att det är så roligt när andra har det svårt… Ja, jag är fullkomligt övertygad om att h*n läser min blogg och njuter av att läsa att jag gråter. H*n är nämligen inte särskilt frisk själv. Det kan man inte vara när man sprider förtal om en människa (= mig) som man aldrig har träffat. Bland annat. Men att vara så OND att man faktiskt skriver att man njuter av att läsa om andras olycka, det var nog det elakaste jag har läst på länge. Å andra sidan är det väl sån man blir när man inte har kärlek i sitt liv.

Faster E, 94 bast, ringde mig i bilen – ja, jag har blåtand – och underhöll mig en lång stund. Hon är för häftig!!! Tyvärr var hon sjuk under påsken, så vi kunde inte träffas.

Resan tog under tre timmar idag, men jag stannade inte. Jag hann gå på toa samt mejla iväg en inscannad kopia av en specifikation och ringa mamma när jag kom hem – sen plingade det på dörren. Utanför stod mina kära Anna, Frida och Elias. Linn kom lite senare, från annat håll.

Anna hade med sig en trerättersmiddag. Jag blev alldeles överväldigad. Ingen har nånsin gjort nåt så här fint för mig. Ingen. Och med Linn kom också en hortensia och paket. Paketen innehöll böcker, Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar och den käre Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens bok Cirkeln (en ungdomsbok för att Anna tycker att jag är så ungdomlig)…


Födelsedagspresenter från Anna och barnen.

                                                                                                                                                      Och av Linn fick jag mer godis och en mugg med den tänkvärda texten

Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home.

Bäst jag passar mig, alltså…

Just när vi skulle sätta oss till bords ringde en av mina allra äldsta vänner Mia. Det var roligt! Allra helst som hon fyllde år igår och hade hittat min lilla present i guldkuvert i sin brevlåda.

Anna hade som sagt förberett en trerättersmiddag och stod vid spisen med grytorna igår kväll. Hon bjöd på en Toast Skagen till förrätt för oss tre myndiga, medan de två omyndiga fick hemmagjorda pizzasnurror. Huvudrätten bestod av Chicken Tikka Masala med naan och ris. Desserten blev en ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.


Ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.

                                                                                                                                                    Lillebror och storasyster är för det mesta goda vänner, som här på bilden.


Lillebror och storasyster spexar i köket.

                                                                                                                                                              Men mamma är nog bäst, tycker lillebror.


Mamma vispar grädde och hon är bäst, tycker Elias.

                                                                                                                                                     Frida vill inte vara med på bild och det respekterar jag. Jag är så glad att hon följde med hit i kväll! Och så får jag tacka Johan i förhand för NÄSTA års present, en resa. För då baske mig ska vi ha jobb båda två!!!

Medan barnen vilade en stund efter maten på lite olika håll i mitt hem, tog Anna hand om disken och jag gjorde matlådor.

Så blev det en tur till Tokerian där vi bland annat asgarvade och fantiserade om dessa gigantiska frukter…


De längsta bananerna var säkert 40 centimeter, jag överdriver INTE!

                                                                                                                                                           Vi tyckte att det var tur att Frida inte följde med in i affären för där var fullt av påskkärringar!.. Och som vanligt en massa andra kufar.

Jag skjutsade sen hem kvartetten till Himlen och har nu suttit och läst lite post. Bland annat hade jag fått ett födelsedagskort från en släkting i Finland som vi inte hört av på ganska länge, kul! Jag ringde mamma en snabbis igen och hon lovade att hjälpa mig så mycket hon kan, stackars lilla hon med sin låga pension. Jag skäms! Ja, jag skäms! (Gissar att somliga därborta på andra sidan ån garvar läppen av sig nu.)

Tre räkningar har jag också betalat i kväll. I morgon ska jag ringa några samtal och så blir det till att åka över till Annas snälla mamma som har sett till mina blommor och tagit in min post. Jag har ett litet, litet, paket till henne som tack!

I morgon kväll kommer Mekar-Bruden och ska fixa bromsbeläggen på Clark Kent*. Det känns väldigt bra!

Ett stort TACK igen till alla som har hört av sig – ringt, mejlat, messat och kommenterat här på bloggen! Det värmer ett hjärta som har känt sig väldigt, väldigt ensamt och tomt på vänner ett längre tag.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Ja, ja… Jag gav mig ut på den där promenaden. Det blev en rätt ensam och trist runda. Min tanke var att börja i lilla skogen till vänster om huset. På vägen dit såg jag en bekanting som hade fullt göra i containerrummet. Tänkte lite att jag kanske gör honom sällskap inom en snar framtid…


Pinnemannens fordon var parkerat utanför soprummet och inifrån containerrummet hörde jag hur det rafsades.

                                                                                                                                                           På väg till lilla skogen fotade jag en röd, röd blomma!


En röd färgklick i allt det gröna!

                                                                                                                                                            Min tanke var att ta vänster vid näckrosdammen. Fast det var bara det att Mount Nyby tycks ha smält ner – förutom gruset, då – för där var det översvämmat. Man såg inte platsen där jag gifte mig och ärligt talat hånlog jag lite åt ironin, att platsen låg som ett Atlantis, sjunket under…

Tog i stället höger och hittade en bostad med fin utsikt men med visst renoveringsbehov.


Taket behöver fixas liksom väggarna, kanske lite färg… Tja, ett visst renoveringsbehov har denna bostad!

                                                                                                                                                            Tog vägen förbi Tokerian in på Blåa området. Där hade nån ställt ut detta bord och stolar, som en installation i sig eller bara som en plats att fika på. Eller läsa sin tidning, kanske.


Ett rött bord och två röda stolar i det blåa området.

                                                                                                                                                            Det grönskade och spirade mest överallt, men på ett ställe såg buskarna lite vindpinade ut.


Vindpinade rötter.

                                                                                                                                                        Det blev en sväng nere i Den Bruna Byn, som i folkmun har ett mycket fulare namn. Det var kallt och blåsigt och väldigt trist att promenera ensam, trots alla vackra blommor och färger.


Den här vackra blålila blomman växte utanför en trädgård. Men nån har uppenbarligen visat den omsorg genom att staga upp den.

                                                                                                                                                         På vägen hem – det blev inte en timma utan 45 minuters promenad – tänkte jag att jag ska köpa mig en blå hortensia idag när jag åker och handlar! Så det blir en tur till Stormarknaden när jag har ätit frukost och duschat.

Innan jag klev in i porten vinkade jag till Tant som satt och intog sitt morgonkaffe vid köksbordet. Hon ser så ensam ut…

Och ja… Jag HAR gjort lite nytta idag också! Jag har gått ut med sex soppåsar och jag har sökt ett jobb.

Read Full Post »

Older Posts »