Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jobbmöte’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.


 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Mörka moln över hustaken

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.


På kvällen sen blev himlen alldeles blå
och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Blå himmel över hustaken

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.


Igår höll jag mig inte till mina regler. 
Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Bok med courier

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.


”Straffet” för gårdagens regelbrott 
blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.


Men just nu, i den här stunden,
är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens lilla utflykt och om pengar.


UFF! I morse var jag trött
och ville inte gå upp. Men det handlar inte om ovilja att skjutsa Fästmön till jobbet – vad gör man inte för en puss? – utan för att jag ska på en utflykt till vården på förmiddagen. Jag har ingen lust att ha nån kontakt med vården – inte som patient, i alla fall.  Fast ibland måste man.

Från sjuksängen 2

Från sjuksängen en gång hösten 2010.


Har dammsugit nätet lite,
men än så länge inte hittat ett enda jobb att söka idag. Och igår fann jag bara ett, inte tre som tanken är. Det kanske börjar mattas av? Jag får ändå lov att säga att 21 sökta jobb på elva vardagar är hyfsat OK. Jag ger mig ju lite utrymme de dagar jag har varit iväg till Arbetsförnedringen eller haft jobbmöten av olika slag. En dag jobbade jag till och med en timme med ett skrivuppdrag den här veckan. En liten lön på typ 400 pix efter skatt och får jag från Blogvertiser (får totalt ut för tre uppdrag, varav två är gjorda när jag ännu var anställd på mitt förra jobb.) Kanske blir det några kronor från min förra arbetsgivare också, jag hade innestående semesterdagar och lite andra ersättningar att få. För från a-kassan kommer det väl inget. Gissningsvis blir min inkomst 600 kronor i augusti. Det är en skillnad på några sköna tusenlappar, det, jämfört med vad jag brukar få. Tjolahopp! Jag är därför glad att jag har ett frikort att vifta med idag så jag slipper gå 150 kronor back! Och så tycker jag att du som har jobb ska sluta gnälla så mycket om det!!! Du får i alla fall en inkomst, tänk på det.

Dags att hoppa in i duschen. Mamma har lärt mig att man ska vara hel och ren när man ska till doktorn.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag fick jag en julklapp! Egentligen skulle jag ju ha fått den förra året, men då var jag ju sjuk. Och dessutom, ytterligare egentligen, var julklappen inte bara en utan tre! Tre i en. Snurrigt? Vänta ska du få se!

julklappspapper och snöre

God jul fast i januari??? Så kan det bli om man är sjuk!


Det var prefekten
på institution 2 som ropade in mig på rummet framåt förmiddagen när han anlände.

Du har ju inte fått nån julklapp, enligt mina anteckningar!

sa han.

Och det var ju sant. Så jag fick ta emot ett ganska tungt grått paket. Eftersom jag skulle ha ett litet jobbmöte på rummet fick paketet ligga till sig nån halvtimma innan jag slet upp det.

Det första jag såg var en svart, smal ask på vilken det var tejpat en chokladask.

Svart smal ask m choklad på utsidan

Svart ask med påtejpad choklad.


Den svarta asken
slet jag förstås upp och då hittade jag följande information:

Handstöpta ljus text

Handstöpta ljus!


Under informationen om handstöpta ljus
hittade jag sen inte bara fyra dito utan också en lite rolig, vit stake. Fin och användbar julklapp, för det blir ju jul i år igen, sen! Tack, institution 2!

 Rolig stake o handstöpta ljus

En rolig stake och fyra handstöpta ljus.


Klockan drog sig mot lunch
, men jag hann med ett samtal till hjärtegoa L på fakulteten innan jag traskade ut för att möta Rippe. Jag var lite osäker på om jag skulle orka gå till Thaistället, men det gick hur bra som helst! Man märker inte att det är långt att gå när man pratar med nån. Det var jättekul att träffa Rippe, vi ses alltför sällan trots att vi jobbar nästgårds gentemot varandra. Idag blev jag bjuden på lunch, men nästa gång är det min tur att pynta. En liten lunchklapp, kan man säga att det blev! I morgon lunchar jag med Johan, men innan dess hänger jag med till Himlen i kväll.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har väl skrivit ett antal gånger att jag är glömsk? (Eller har jag glömt det?) Jag har blivit glömsk på senare år och ett skäl till det är de brister jag har i mitt blod. Det blir liksom ett symtom och det är därför jag medicinerar. Under det första året tyckte jag att jag blev både piggare och bättre på att komma ihåg saker, men den senaste tiden håller jag på att falla tillbaka i glömska, så att säga. Att andra glömmer mig fort fick jag erfara på det där jobbmötet jag var på strax före jul. Den gången kunde jag inte hålla masken för mamma när jag kom hem.

Men också jag själv börjar glömma nu igen och det är inte bra! Jag har börjat tappa ord och jag hittar dem inte – eller så tar det väldigt lång tid innan jag hittar dem. Och under den tiden hinner jag få lite småpanik. Idag hade jag till exempel jättesvårt att komma på ordet

arbetsmoral.

Ja, jag skojar inte, jag hade verkligen svårt att hitta ordet! Det är emellertid inte bara ord jag glömmer. Jag glömmer vad jag ska handla, vem jag har lovat mejla till, vem jag har lovat ringa till och sånt. I morse glömde jag mitt armbandsur hemma. Hur irriterande var inte det?! (retorisk fråga)

På en av mina köksbänkar ligger ett stort block som fungerar som min privata kom-ihåg-lapp. Jag noterade idag att jag trots allt kan stryka en del saker, som att plocka bort julprylar. Det gick nämligen inte att låta bli stakarna när jag kom hem. Men inte hade jag en aning om att jag hade så många stakar… Nu återstår bara gröngölingen och den åker ut i morgon kväll eller lördag förmiddag.


Några saker har jag kunnat pricka för på kom-ihåg-listan i alla fall.


Idag var jag så arg och okoncentrerad
på jobbet att jag vet inte vad och hur jag skrev. Det är liksom omöjligt att skriva när nån pratar i telefonen alldeles intill eller avbryter när man som bäst sitter och skriver. Men situationen är ju som den är och det är bara att försöka härda ut. Jag känner mig redan uppträngd i ett hörn, mer eller mindre, och skulle föredra att lämna min stol och min dator redan nu. Fast det är ju det där med pengarna… Dem behöver jag ju. Januarilönen är ju det jag har att leva på tills… jag vet inte när. Ja, livet är verkligen stenkul – NOT! – och det är inte längre med glädje jag åker iväg om morgnarna. Tur att jag har så fantastiskt roliga kollegor! Tack vare dem får jag asgarva rejält på fikarasterna. Sen att det skrattet i vissa sammanhang är tillbakahållen gråt – eller hånskratt – är en annan femma. Och det vet ju inte mina kollegor, eller hur?! (JA, jag är utnyttjig!)

Jag har fått veta i förrgår och idag att företaget som jag blev intervjuad av i måndags har kontaktat flera referenter. Det låter ju väldigt positivt. Men några förhoppningar vågar jag förstås inte ha. (Fast det klart att jag får ändå…) Ett par trådar till har jag att dra i den närmaste framtiden och en av dessa är synnerligen intressant. Tänk om…

I badrummet mullrar den näst sista maskinen tvätt på ett tag. Den rena och torra tvätten är vikt och sorterad och väntar på att Nån ska stryka den. Jag ska försöka sätta mig och göra en hushållsbudget för 2012. Fatta vilket hästjobb det är, dårå, med tanke på att jag enbart kan lägga in en enda lön, den i januari?!  Jag känner hur trött jag blir redan innan jag har börjat…

Postboxen innehöll dessutom bara irriterande post idag. Jag menar hur kul är det att få Dimsyn, eller vad det nu är min facktidning heter, en uppgift på hur många tusenlappar försäkringsbolaget tänker autodra i slutet av månaden för blirförsäkringen och hemförsäkringen, reklam och så ett %&¤#/ brev från Pisskitlotteriet. Nä, nu går jag och sätter mig på toa bara för det!


F*n så arg och sur och irriterad jag är. Fortfarande. Trots att pappa tog bilden för ungefär 49 år sen. (Jag är cirka ett år.)

Read Full Post »

En del kan man fungera hur bra som helst tillsammans med när man delar utrymme, andra inte. Det är svårt att fokusera på nånting när en person pratar. Hela tiden. Om jag tyckte att mamma pratar mycket så kan jag meddela att hon har fått en konkurrent. Jag är också mycket förvånad att det saknas vissa baskunskaper, men det är inte mitt bekymmer. Här springer folk hela tiden in och ut och vill ha hjälp med saker och ting och jag hänvisar till ordinarie. Som inte verkar ha grundkunskaper i de program vi använder. Det här blir väldigt intressant att se hur det slutar. Mitt fokus ligger på att avsluta saker och ting och inte göra nya jobb.


Nej, nån awardros delar jag INTE ut idag. 


Nej, nu räknar jag ner dagarna.
Totalt är det 13 arbetsdagar kvar inklusive idag. Nu är det bara att hoppas på att några av ”jobbtrådarna” jag har dragit och drar i ger ett bestämt ryck tillbaka. Intervjun igår kändes bra. Om inte annat var det god träning för mig. Ett par trådar till finns det och på fredag förmiddag ska jag dra i nästa. Det känns spännande och intressant!

Idag klockan tio ska jag försöka ha ett jobbmöte på rummet. Jag ser framför mig att det… inte blir bra. Men situationen är som den är.

Read Full Post »

Idag skriver vi den sista november 2011. Men f*n tro’t! Om det var rena vintern här i söndags kväll är det idag som en riktig vårdag. En kraftig, kall och frisk vind blåser och solen lyser starkt på alldeles gröna gräsmattor. Lite solstolligt, alltså…


Bilden är tagen vid 12-tiden den 30 november 2011. Solstolligt, eller??? 

                                                                                                                                                                      I morse tog vi svängen om Sjukstugan i Backen. Inte mitt favoritställe, men Fästmön skulle dit. Jag anlände till jobbet strax efter klockan åtta, för en gångs skull. Så sent, alltså.

Det har åter igen slagit mig hur varma människor är som jobbar här! Fortfarande. Fast jag inte ska vara kvar. Det är många som uttrycker sin förvåning, några med bestörtning och en del försöker peppa mig att hitta nya vägar. Oavsett, denna värme på en arbetsplats är jag inte van vid! Jag läste så sent som i morse i lokalblaskan att folk som jobbar på bland annat just Sjukstugan i Backen inte vågar utnyttja sin meddelarfrihet, en rätt som har sin grund i vår svenska grundlag. (Intressant nog ligger inte artikeln ute på lokalblaskans hemsida, inte heller gårdagens artikel om läkaren som tvingades sluta. Nu ligger dagens artikel ute för läsning. Men Och en gammal artikel om samma läkare och hans kritik hittade jag här.) Nu var min förra arbetsplats tack och lov inte på Sjukstugan i Backen, men det är i princip samma folk som sätter munkavlar på båda ställena. Trots att jag blir beklämd när jag läser detta får jag ändå nån sorts bekräftelse på att det faktiskt inte (bara) var fel på mig. Inte enbart. Att jag är människa och en icke felfri sån kan jag inte hjälpa. Helvetesresan eller Golgatavandringen jag är på sedan mitten av januari 2009 är lärorik och jag är långt ifrån framme än. Ärligt talat lär jag nog aldrig komma fram.

Förmiddagen har jag ägnat åt diverse pyssel med texter, konferensartikeln och webben, framför allt. Sen tog jag mod till mig och frågade snälla S om vi inte skulle ta den där lunchen idag – S har frågat mig så många gånger och jag har alltid tackat nej. S tackade ja och vi fick även med oss J, en person som liksom jag tycker att det är väldigt skönt att gå ifrån arbetsplatsen en stund på lunchen. Jag åt på mitt lunchkort som jag i min optimism köpte i oktober. Så sent som idag funderade jag på om jag skulle sälja det. Jag har sju av tio luncher kvar att äta innan jag slutar.

På väg tillbaka från lunchen började S rådda med några solstolar som stod utanför byggnaden där vi jobbade. S är sån person som har svårt att lämna saker ogjorda eller i oordning – mycket tilltalande att jobba med en sån person, kan jag meddela (jag är nämligen likadan själv).  Jag frågade om S tänkte ta kaffe på maten i dessa blöta möbler, men riktigt så varmt är det inte idag. Själv hämtade jag en mugg cappuccino med mig upp på rummet för att kunna skriva en stund.

Under lunchen och promenaden tillbaka drabbades jag av blodtrycksfall, tror jag, två gånger och var nära att dimpa i backen. Men ingen såg nåt och det var mest bara obehagligt korta stunder. Jag överlever, typ.

I eftermiddag väntar jobbmöte med fru Chef1. Gissar att det ger en del efterdyningar i form av uppgifter, men även jag har saker jag behöver cleara för att kunna gå vidare med och avsluta.

Anna jobbar till klockan 20 i kväll, så jag tänkte göra ett hastigt stopp för att kolla in en julklapp på vägen hem.

Read Full Post »

Older Posts »