Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘serva’

Ett inlägg med andrahandsvärde.


 

Idag företog vi oss del två på vår loppistur i Boländerna i Uppsala. Jag hade även ett ärende in till stan som sinkade oss en hel del. Fästmön följde med och väntade medan jag väntade… Eh ja… Effektiviteten är inte alltid så hög dit jag skulle. Bara det att fyra (4) personal stod i kundmottagningen och servade en (1) och samma person ger ju en viss vink om att det inte går undan… När alla papper var påskrivna och allt ordnat ringde jag ett samtal. I andra änden var det inte särskilt effektivt heller. I vart fall verkade inte vederbörande kunna läsa innantill. Det tycker jag är ett minimikrav när man jobbar på en myndighet.

Sen blev tillvaron roligare. Vi for till Erikshjälpen genom alla snåriga gatstumpar som plötsligt är avstängda i Boländerna. Jag körde faktiskt inte fel! Erikshjälpen är nog Uppsalas fräschaste secondhandställe just nu. Gissningsvis är det därför priserna ligger lite över alla andra. Några fynd gjorde jag inte här, jag hittade mest saker att skratta åt. Det verkade som om stället har fått in grejor från nån sorts ap-fetischist, till exempel. Vidare såg jag en något modernare variant av min spretande golvlampa. Foten till min lampa är i äkta marmor, så jag gissar att min skulle betinga ett högre pris.

På Eriks kafé intog vi kaffe och cheesecake och satt ner en stund innan vi for till nästa checkpoint.

Här är bilder på några grejor hos Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Återbruket ligger ungefär rakt över gamla E4:an 
från Erikshjälpen, så vi tog oss dit ganska snabbt. Inga gratis böcker eller halva priser idag, men överlag mycket bra priser. Tyvärr är det ingen vidare ordning bland porslin och husgeråd och böckerna. Det är synd, konstaterade Anna, eftersom man ju då kan missa en massa fina saker. Jag gjorde emellertid ett rejält fynd – en äppelskål i grönt glas i mellanstorlek för fem (5) kronor. Nu äger jag tre såna skålar i olika storlekar, varav den äldsta och minsta var en gåva från mamma en gång för länge sen.

Här är bilder på några grejor hos Återbruket:

Detta bildspel kräver JavaScript.


På vägen hem var det bilköer 
som hette duga. Jag trodde att jag såg en före detta chef och var på väg att preja h*n på grund av att h*n inte klarade säkert filbyte. Lite senare träffade jag personen i fråga på ICA Solen. H*n hade inte alls åkt på Österleden idag utan nya E4:an. Så det var ju tur att jag inte lät mr Hyde ta mitt sinne i besittning vid ratten

Men att jag är blåst skriver många under på. Man kan faktiskt inte tro att jag har haft körkort i över 35 år. För när jag körde hem från Himlen, där jag lämpat av Anna och hennes grejor, hittade jag en knapp i bilen jag tryckte på. Plötsligt fungerade fönsterhissen som hade

pajat

efter trippen till Nora. Jag hade lyckats låsa fönstret med knappen och nu låste jag upp... Eh ja… Jag känner mig som Emils föräldrar första svängen de var hos doktorn med sonens huvud i soppskålen. Nu har jag ju liksom sparat 7 000 spänn! Det är vad ett nytt kretskort skulle ha kostat. Minst. Vad ska jag göra för alla dessa tusenlappar, månntro..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett behandlat inlägg.


 

Plasthjälte

En kraftman – fast i plast.

Idag har jag mött kraftfulla män. Trodde att det skulle bli svårt att vakna kvart i sex efter dessa dagar i mer eller mindre ständig dvala. Jag vaknade fem i halv sex. Av ryggen. Men jag stod ut, för jag visste ju att jag skulle få hjälp idag hos Björn. Ryggen var emellertid riktigt besvärlig i morse. Jag kunde inte alls böja mig över handfatet och tvätta mig, så jag fick inleda med att hasa ner på köksgolvet och ligga där en 20 minuter. Jag har liksom svårt att hinna med sånt när jag ska iväg och jobba, men hela förra veckan gick jag upp en kvart tidigare bara för att få ryggen i hyfsat skick.

När jag väl hade lyckats tvätta och klä mig hann jag till och med sleva i mig lite yoghurt och en mugg kaffe. Dagens nästa etapp var bilverkstan. Sommardäcken låg ju redan i bilen tack vare Johan, så jag behövde bara köra bil sju kilometer. Ryggen var motvilligare än nånsin, men man utvecklar vissa tekniker för att klara vardagsrörelserna.

Att öppna garageporten är en sån rörelse. Jag liksom niger och ser ut som om jag har ett kvastskaft nerstucket i jeansen, får i nyckeln relativt snabbt, förhoppningsvis, låser upp och vrider runt handtaget. Antagligen ser jag urlöjlig ut när jag häver upp porten. Jag vet att jag stönar så där sexanspelande som vissa tennisspelare gör när de servar.

Köra bil går ganska bra. De går till och med hyfsat att ta sig i och ur bilen. Jag har nämligen en ganska hög bil. På bilverkstan hade de dessutom bra stolar och jag kunde vänta medan de skiftade hjulen, det skulle bara ta och det tog bara en halvtimme.

Därför hann jag hem emellan. Och hur jag fick in däcken i kallförrådet vet jag inte. Jag lät ännu värre än när jag öppnar garageporten, jag knuffade, rullade, stånkade, nästan skrek. Runt omkring mig duttade vaktis och plockade upp skräp på marken. Nej, du ska inte tro att h*n för ett ögonblick erbjöd sig att hjälpa mig. Och jag bad inte om nån jävla hjälp heller. Kan själv. Envis som synden.

Nästan omgående blev det dags att åka in till ett av stans gamla sjukhus och träffa Björn, en livs levande naprapat. Jag har aldrig varit hos en naprapat förut. Men jisses, han var både stark och bra. Jag berättade min rygghistoria och han undersökte lite. Jag fick testa att göra vissa rörelser. Björn konstaterade att jag är rejält sned.

Sen fick jag klä av mig… Du-du-du-du-duuuuuu… (hör du strippmusiken?) Jag känner mig nämligen så otroligt snygg med min putmage, mina tromboflebitmärkta ben och ryggen som buktar. (<== ironi!!!) Men upp på britsen skulle jag och jag klarade mig nästan själv. Som jag skrev tidigare i inlägget utvecklar man vissa tekniker. På mage på britsen fortsatte Björn att undersöka, men också att behandla. Det gjorde… väldigt ont. Men efteråt gjorde det väldigt gott. En halvtimme går fort när man har roligt (nåja…), så jag har fått nya tider nästa vecka. Mottagningen har kvällsöppet, vilket är bra eftersom jag måste jobba, men en tid är på torsdag eftermiddag. Skärtorsdag. Jag har tidigare frågat chefen om ledigt då och inte fått nåt mer besked än att han måste kolla med de andra. Nu måste jag i alla fall till naprapaten. För det här var riktigt, riktigt bra.

Pronaxen och naproxen

Pronaxen och naproxen. Jag börjar med den vänstra och slutar med den högra.

Antiinflammatorisk medicin i tablettform tyckte Björn definitivt att jag skulle införskaffa. För ryggen är rejält inflammerad och musklerna runt om det onda är mycket påverkade. I sämst skick är rumpmusklerna, faktiskt. Och mina återkommande sträckningar beror självklart på att jag försöker kompensera och motverka det onda i ryggraden.

Eftersom jag ju knappast får en läkartid inom rimlig framtid (det är ju påsk och så) stannade jag vid apoteket på hemvägen för att köpa Naproxen 250 mg. Den är receptfri. Och jag har i mina gömmor hemma rester (efter en behandling av hälsporre) av dess kompis Pronaxen 500 mg. Så många rester att jag kan äta en kraftigare tablett två gånger om dan från och med idag och till och med söndag. Sen kör jag den mildare. Om ryggen därefter inte är bra, efter två veckors tablettmissbruk medicinering samt naprapatbesök, då blir det doktorn som gäller.

Och nej. Jag har det inte värst.  Jag har antagligen ett ryggskott, en inflammation, som går att behandla och som går över om ytterligare ett par veckor (det är tredje veckan nu). Det finns de som har ont jämt. De som aldrig får en frisk rygg. Såna som Klara, den arga. När jag tänker på henne inser jag hur otroligt stark hon är. Men också vad hon måste plågas. Varje dag och mycket mer än jag, dessutom livet ut. Jag är glad att Försäkringskassan äntligen har beslutat om att hon ska få sjukersättning.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag arg. Jag är bara arg. På allt! Det började med att jag retade upp mig på ett mejl som jag fick häromdan. Sen var det kört.

När jag telefonerade med mamma idag blev jag irriterad på bemötandet jag fick när jag var på Sjukstugan i Backen. Doktorn tänkte faktiskt utföra en undersökning som jag inte alls var beredd på. Till sist blev det 1 – 0 i min favör. Först nu känner jag att jag inte bara blev rädd utan arg. För undersökningen skulle genomföras utan bedövning. Och jag var inte ens förberedd! Vad tror de egentligen om sina patienter? Att de inte har nån känsel, eller?

Nåt som definitivt talar om för mig att jag har känsel är min häl. Jag är så arg på den! Idag var det faktiskt lite sol och den sträcka jag längst pallar är att gå är Tokerian – hemmet tur och retur. Hur stimulerande är det på en skala?

Hemma blir jag galen av att bara småtrampa runt i rummen – OCH TRAMPA PÅ DE IRRITERANDE SNOJARNA PÅ ADIDAS-BRALLORNA! Varför har träningsbyxor inte längre resår eller mudd och dragkedja nertill som förr i tiden utan dessa irriterande snojar – SOM DESSUTOM GÖR SKITONT ATT TRAMPA PÅ?!!!

Irriterande snoj.


Jaha.
Nu noterar jag att solen lyser härligt mot björken här utanför. Det ser så fint ut och här sitter jag och har ont och mår illa och… ÄR ARG!

Och så var det en jävla hund, en tax, dessutom, som skällde och skällde och skällde när vi närmade oss Tokerian. Uttagsautomaten var stängd. När jag skulle lämna in Lottot började tjejen plötsligt serva en karl i en annan kassa fast hon hade inlett mitt ärende.

Det var ungefär då som jag kom att tänka på IKEA Handla-kortet. Jag skrev ju här om Ikanobanken och mitt kort där för ett tag sen. Trots att kortet inte går ut än skrev banken ett brev till mig där jag uppmanades att handla på kortet annars skulle kontot avslutas. Men kortet är giltigt till och med december 2013. Till sist fick jag tag i dem och jag förklarade att jag ville ha kontot kvar, trots allt. De skulle skicka ett nytt kort då. Jag påpekade förstås hur onödigt detta var eftersom mitt kort ju är giltigt över ett år till, men det sket de i. I veckan kom sen nästa goddag yxskaft-brev från IKEA handla. Där stod bland annat, och håll i dig nu…

[…] Tack för din ansökan om ett IKEA HANDLA-kort. För tillfället har vi lång leveranstid på våra kort, vilket medför att det dröjer ett tag innan du får ditt kort. Vi skickar dig därför detta brev som bekräftelse på att ditt kort är beställt.
Trots att du inte fått kortet ännu så kan du handla med ditt IKEA HANDLA konto genom att besöka någon av våra säljdiskar på varuhuset. Personalen hjälper dig att få ett tillfälligt köpbevis. […]

Eh..? Jag har inte ansökt om nåt konto, jag vill bara ha ett fungerande kort. Det jag har i min ägo, ett kort som är giltigt till och med år 2013, skulle jag gärna använda. Men nu går ju inte det eftersom Ikanobanken vill byta ut det helt i onödan man på grund av att jag inte handlar på det tillräckligt ofta. Tillfälligt köpbevis… My ass, jag har lust att… JAG ÄR ARG! Dessutom blir jag arg när folk använder det lilla irriterande ordet när de skriver ”sen så gjorde jag så och sen så var det dags att så…” – DET ÄR TALSPRÅKIGT SLUTA GENAST!!! ORDET FYLLER INGEN FUNKTION – DET BARA FYLLER UT EN MENING I ONÖDAN!

Sa jag att jag är arg idag? Arg, bara arg…

Arg och sur.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är märkligt, men jag har kommit på mig själv med en sak: jag trallar i bilen igen. Eller rättare sagt, jag skrålar med i hårdrocksstationens musik. Till och från jobbet har jag veritabla konserter. Undras hur mycket som hörs ut när jag stannar för att invänta grönt ljus, till exempel… Men jag kanske ska ge ut en sångbok med mina favoritmetallåtar så kan ju hugade i andra bilar vara med och tralla skråla. Då menar jag förstås passagerare, för förare ska naturligtvis ha ögonen på vägen, inte i Tofflans presumtiva sångbok…

Kanske ska ge ut en sångbok med Tofflans favorit-metal?


Dagarna går så fort!
Det är baske mig vår nu, även om det har varit lite lägre temperaturer. Jag minns inte när det var man kom in i mitt hem och spolade stammarna i lägenheten. Tror det var i februari. Tanken var att det skulle bli bra. Det tycker jag inte att det blev. Det är minst lika ofta stopp i avloppen nu som tidigare. Man undrar vad folk egentligen låter passera ner i stammarna. Det irriterar mig när ett arbete som borde göra saker och ting bättre inte gör det. Varför ska bostadsrättsföreningen betala för sånt här som uppenbarligen inte gett några resultat?

Jag skryter så ofta här på bloggen om att jag träffar intressanta människor. Nu sist träffade jag en kollega från före detta avdelningen. Avdelningen omfattar en spännande och heterogen skara människor som jag har den största respekt för vad gäller kompetens. Fasen vad de är duktiga! Nu har jag skrutit ännu mer om dem, men det är de värda. Därmed inte sagt att såna wild cards/jokrar som jag inte behövs. Jag tror nämligen på att att ett företags centrala kommunikationsavdelning ska jobba med just de centrala och övergripande frågorna, medan det behövs kommunikationsjokrar ute på fältet också. Här finns nämligen massor att göra och en central avdelning kan inte rimligen hinna med att serva alla våra institutioner. Det vore ju lite intressant om man funderade över detta i den organisationsöversyn som pågår just nu… Om Tofflan fick önska, alltså.

Efter jobbet idag ryker kalufsen och sen vet jag med säkerhet att jag dimper ner i TV-fåtöljen klockan 20 för att kolla in Antikrundan. I kväll sänds rundan från Rättvik. Jag hoppas verkligen att det inte dyker upp några avhuggna dalahästhuvuden

Annars när det gäller TV sörjer jag djupt att jag inte längre kan följa litteraturprogrammet Babel. Herr Förnumstig, som tidigare ledde programmet, är äntligen permanent utbytt mot Jessika Gedin. Henne är jag rätt nyfiken på. Det enda jag vet är att hon var ihop med Ola Lindholm en gång i tiden (fråga mig inte varför jag vet det) och att hon har rolig frisyr. Men tyvärr räcker inte detta för att jag ska slå ner röven på TV-tittartider som inte passar mig. Efter klockan 22 en vardagskväll är out of the question och före arbetstidens slut passar inte heller. Återstår SvT Play. Men det är så otroligt mycket sittande/stående vid datorn just nu att jag väljer att avstå. Sorry, men det kanske blir nåt enstaka program nån gång! Eller vem vet, jag kanske snart blir inbjuden till en intervju..?

Read Full Post »

På lördagsförmiddagen var företagsväskan packad så dragkedjorna nästan sprängdes. Men vad gjorde det?! Vi skulle ju på besök till en riktig Lady…


Företaget Ingets väska var sprängfylld.

                                                                                                                                                                 Vi hade satt på oss våra soligaste miner och sken ikapp med solen på bussen in till stan.


En stund i solen, bara vi två…

                                                                                                                                                            På tåget till Stockholm blev det smockat med folk. Naturligtvis hamnade ett BARN bredvid mig. Men det gick bra ty det var ett stillsamt barn som länge och väl knaprade på en bulle. Värre var dess moder, iförd en hiskelig kreation, som sprang som ett torrt skinn (modern, alltså, inte kreationen!) för att serva sina tre barn och maken – alla på utspridda platser i tåget.


Anna förväntansfull på tåget.

                                                                                                                                                                I Stockholm sken solen också. Himlen var förunderligt blå när Klaras torn reste sig mot höjden.


Klaras torn reste sig mot en klarblå himmel.

                                                                                                                                                           På ett fantastiskt, underbart och HAUNTED litet hotell i Gamla Stan möttes vi av denna dam.


En galjonsfigur tog emot i entrén.

                                                                                                                                                        Vårt rum var ännu inte färdigt, så vi softade en stund och tittade på alla spännande prylar. Jag fastnade förstås för detaljer, som den här stolsryggen.


Vilket underbart arbete!

                                                                                                                                                              Och lite högre upp, på stolsryggens karm, hittade jag denna.


Snacka om detaljer…

                                                                                                                                                             I taket uppe i trapphuset hängde ett skepp. Ty damen ifråga som vi besökte var älskarinna till den icke helt okände Lord Nelson


Kan det vara Victory???

                                                                                                                                                            I ett läckert skåp på bottenvåningen fanns en massa saker att titta på. Fast jag fastnade mest för denna ask med texten Nej på!..


Nej.

                                                                                                                                                       Var vi var? Jo, på besök hos Lady Hamilton, en alldeles förtjusande dam.


En fötjusande dam, Lady Hamilton.

                                                                                                                                                          Vi blev mottagna som de två prinsessor vi är. Se bara…


Ett varmt välkomnande med fina chokladpraliner och mousserande vin.

                                                                                                                                                      Lyckliga suckade vi och laddade om för Afternoon tea.

To be continued…

Read Full Post »