I samtal med medborgarna

I stället för att ge mig ut i snön (det snöar måttligt men stora flingor) tillbringade jag lunchen vid datorn för att delta i dagens #appell #ssmw webinar, med rubriken I samtal med medborgarna. Jag lyckades skramla ihop en ostfralla, en banan och ett surt (passande nog) grönt äpple att gnaga på medan jag lyssnade.

Fyra föreläsare (det skulle ha varit en femte) pratade i ungefär fem minuter kring hur de på sin respektive myndighet samtalar med medborgarna via sociala medier. Under och efter miniföreläsningarna hade webinadeltagarna möjlighet att ställa frågor och få svar via en chatt. Lars Boström från Konsumentverket inledde med att berätta om en social kundtjänst man infört. Skälen var flera – ett var att spara tid för handläggarna eftersom samma fråga ofta kommer från flera olika  håll. Genom att samla frågorna och svaren på ett ställe minskar belastningen på handläggarna, samtidigt som flera kunder kan få ta del av olika frågor och svar. Själva funktionen är i Konsumentverkets fall integrerad i webbverktyget EPiServer, som har en frågor-och-svar-funktion.

Jag har platt frisyr nu efter att ha haft lurar på skallen. Men vem bryr sig mer än jag själv?

Lars Lundqvist från Riksantikvarieämbetet berättade om hur man där använder Flicker (för foton) och dess community. Genom att samla fakta från massor av olika håll kan man förse frågeställaren med mycket information. En student har som ett ex-jobb gjort en app som även är GPS-kopplad.

Fredrik Andersson från Länsstyrelsen i Värmland berättade att myndigheten har ett problem med överskjutning av djur.  För att få bukt med detta har man bland annat startat en blogg där det beskrivs vad som händer ute på fältet. Bloggen är automatkopplad till Twitter. Via mass-sms får man ut information till jägarna. Vidare har man skapat ett konto på Facebook om de stora rovdjuren, nåt som många tycker är väldigt modigt. Det här med rovdjur, till exempel vargar, är ju känsliga och ofta kontroversiella frågor.

Avslutningsvis berättade Patrik Lindmark från Skatteverket om ett samarbete man har med fem andra myndigheter gentemot målgruppen personer som startar och driver eget företag. Bland annat arrangerar man en Starta företag-dag där företagarna får lyssna på föredrag av föredragshållare från de olika involverade myndigheterna. Man tänker sig vidare starta webinarer med myndighetsinformation i höst. Patrik Lindmark fick frågan om vem den typiske egne företagaren är. Inte helt oväntat är denne man och under 50 år. Inget för en gammal Toffeltant, alltså. Totalt ute här med.

Hos Havspappan kan du läsa mer om vårens webinarer! Nästa webinar ges tisdagen den 16 april och har rubriken Sociala intranät revisited.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor, rutiner och en önskelista

Det finns mycket man kan säga om vanor och rutiner och hur tråkiga de kan vara. Men faktum är att det är vanor och rutiner som har hållit mig uppe hittills. Ja, och Fästmön, förstås!  🙂 Mamma och alla andra som bryr sig. Men nu snackar jag vardag. Det är bara Anna som är med mig i den och hon är ju inte med mig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

Vi brukar skoja om vissa av mina vanor och rutiner. Till exempel det där irriterande ticset jag har att alltid glo i postboxen när jag/vi passerar. Men som du vet kör ju Anna KBT-träning med mig, så förhoppningsvis blir det bättre.

En annan rutin jag har är att alltid lägga fram kläder kvällen före morgonen därpå. Anna påpekade det just härom dagen. Det faktum att jag fortfarande gör det. Jag ska ju inte iväg och jobba, precis… Men det är inte det enda jag förbereder kvällen innan… Jag

1. förbereder kaffekokning i perkolatorn så det bara är att trycka på knappen
2. doserar magmedicin och vitaminer i en liten plastask
3. följer Annas schema, vilket innebär en hel del tidiga morgnar (inte vända på dygnet, inte!)

för att nämna ett par, tre saker.

Från början handlade det om att spara tid på morgonen när jag skulle iväg. Jag var ju en sån som var på jobbet vid sju-tiden. Det gjorde extra ont att få höra SKITSNACKET från före detta kollegor då att jag inte ville jobba över på kvällar… Konstigt, jag var väl den enda av oss, förutom nån mer, som jobbade åtta timmar per dag. Minst. Och vad jag förstår är arbetstiderna fortfarande minst sagt… flytande. Att den där skutan inte sjunker, det begriper jag inte…

När man har en vardag önskar man sig ofta helger. Men när man bara har helger undrar man ibland om man har hamnat i helvetet eller skärselden för sina synders skull. För det är allt annat än kul. Det är ensamt, ledsamt, skämmigt, tråkigt och bara lite, lite roligt. Ibland.

Inget, min nya arbetsgivare.

                                                                                                                                                      Eftersom jag har födelsedag den här månaden har jag författat en önskelista. Det enda jag önskar mig idag är ett jobb. Men om jag fick ett jobb nu skulle jag den närmaste månaden göra dessa saker, som jag naturligtvis också önskar och behöver, men som är sekundära:

• ta hit en rörmokare
• boka tid hos tandläkaren
• operera mina onda ben så att jag slipper få besök av Onda Lårkan igen
• köpa den där fina Chesterfield-soffan som var på begagnat-annons igår för 1 000 kronor
• hämta släktporträtten som jag anser är i förvar hos en lurendrejare just nu
• skaffa mig ett socialt liv och börja umgås med kompisar igen (ja, jag har en eller två kvar och en massa nya – det trodde du inte, va?!)
• sluta köpa det enda kött jag kan äta (kyckling och kalkon) samt bröd till halva priset för att det är kort datum
• gå på konserter
• gå på utställningar
• gå på stan
• gå och ta en öl på krogen efter jobbet, med en jobbarkompis
• åka till Stockholm
• åka på semester utomlands (senaste gången var Danmark 1997.)
• skaffa mig en personlig tränare så att jag kom i form
• bjuda alla som har brytt sig och som har hållit tummarna på en champagnefrukost

Men du behöver inte oroa dig. Se listan som det ironiska skämt den är.

Read Full Post »