På lördagsförmiddagen var företagsväskan packad så dragkedjorna nästan sprängdes. Men vad gjorde det?! Vi skulle ju på besök till en riktig Lady…
Företaget Ingets väska var sprängfylld.
Vi hade satt på oss våra soligaste miner och sken ikapp med solen på bussen in till stan.
En stund i solen, bara vi två…
På tåget till Stockholm blev det smockat med folk. Naturligtvis hamnade ett BARN bredvid mig. Men det gick bra ty det var ett stillsamt barn som länge och väl knaprade på en bulle. Värre var dess moder, iförd en hiskelig kreation, som sprang som ett torrt skinn (modern, alltså, inte kreationen!) för att serva sina tre barn och maken – alla på utspridda platser i tåget.
Anna förväntansfull på tåget.
I Stockholm sken solen också. Himlen var förunderligt blå när Klaras torn reste sig mot höjden.
Klaras torn reste sig mot en klarblå himmel.
På ett fantastiskt, underbart och HAUNTED litet hotell i Gamla Stan möttes vi av denna dam.
En galjonsfigur tog emot i entrén.
Vårt rum var ännu inte färdigt, så vi softade en stund och tittade på alla spännande prylar. Jag fastnade förstås för detaljer, som den här stolsryggen.
Vilket underbart arbete!
Och lite högre upp, på stolsryggens karm, hittade jag denna.
Snacka om detaljer…
I taket uppe i trapphuset hängde ett skepp. Ty damen ifråga som vi besökte var älskarinna till den icke helt okände Lord Nelson…
Kan det vara Victory???
I ett läckert skåp på bottenvåningen fanns en massa saker att titta på. Fast jag fastnade mest för denna ask med texten Nej på!..
Nej.
Var vi var? Jo, på besök hos Lady Hamilton, en alldeles förtjusande dam.
En fötjusande dam, Lady Hamilton.
Vi blev mottagna som de två prinsessor vi är. Se bara…
Ett varmt välkomnande med fina chokladpraliner och mousserande vin.
Lyckliga suckade vi och laddade om för Afternoon tea.
To be continued…
Gå till Toffelprofilen
