Pridevecka, lårkrapport och lite annat

”Lårkan slår i skyn sin drill…” Nääää, det gör den INTE! Inte jag heller. Jag SVÄR över den. Jag är inte nån tålmodig sjukling på nåt vis. Jag vill bara vara… frisk. Idag när jag fotade lårkan gick inflammationen inte att se på EN bild, så jag tog två.

Översta delen av inflammationen. Den startade längst till höger och har dragit sig åt vänster. Jag har mest ont i början, längst till höger. Där är det som en liten knuta också.

                                                                                                                                                      Inflammationen har gått från högt uppe på låret ner till knävecket nu. Idag gör det ondast i början och i slutet. I början känner jag en liten knuta. I slutet, det vill säga närmare knävecket, gör det så ont att jag har svårt att smörja in kletet.

Här var det aj aj ont! Ondast neråt knävecket.

                                                                                                                                                        Färgen har mörknat något där upptill och förhoppningsvis tyder det på att inflammationen håller på att läka ut. Men jag överväger i alla fall att slänga iväg ett mejl till min doktor Anders som kommer tillbaka från semestern idag. Jag är nämligen inte så säker på att hans kollega visste riktigt vad han sa och gjorde i fredags…

Sen fick jag ett tips från en vän igår som gick ut på att jag skulle testa en viss sorts superduperlappar från Japan. Men se det vågar jag INTE, misstänker starkt att dessa lappar skulle fungera som direkt vodoo alternativt ge hallucinationer och det räcker med den smärta jag har! 😉

Trist att vara ensam är det, men det är mitt eget val. Jag måste bli bättre i lårkan innan jag kan och vill göra nåt som kräver mer än fem steg. För sen gör det rejält ont. Och det känns inte riktigt rätt att vara ett hinder för Anna och barnen när och om DE vill göra nåt som kräver nån sorts rörelse. Så jag bidar min tid här hemma ett par dar och hoppas att inflammationen går tillbaka. Fick i alla fall träffa hela bandet igår och fick en gosig, gosig kram av Elias – det värmde!

Den här donnan får jag drömma om ett par nätter nu. Bilden togs igår efter buffén på Odinsborg.

                                                                                                                                                             Idag inleds Pride-veckan. Och på nåt sätt är det väl tur i oturen att jag sålde biljetterna. Jag är ju ganska orörlig här där jag sitter, menar jag… Men eventuellt, eventuellt blir det ett besök in på lördag för att titta på paraden. Mycket hänger på vädret, emellertid. Elias fyller åtta år den dan och han ska firas på morgonen först och främst. Om vädret sen tillåter och födelsedagsbarnet och förhoppningsvis äldre syster/systrar vill, åker vi sen in till Stockholm tillsammans med pappa O. Men som sagt, det bygger på att det inte spöregnar och att jag kan gå, förstås…

Fram till lördag får jag nöja mig med att läsa i media som nu är full av HBTQ-artiklar och annat. En lite fånig flirt med Pride, kan jag tycka, men ändå, det är väl kul och bra att HBTQ-ämnen uppmärksammas åtminstone EN period om året… Jag ska ”bläddra” igen de artiklar som finns och återkommer eventuellt med ett inlägg om detta! En del artiklar är säkert väldigt bra, men jag har också sett en del trams, ärligt talat…

Nu ska jag nog försöka knåpa ihop ett mejl till doktor Anders och ett nytt mejl till Personlige Göran, min bankman, som jag också vill träffa. Båda herrarna återvänder från sin semester idag och vad passar väl bättre då än att Tofflisen stör friden? 😈