Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged arg, älska dans, älta, årstid, överleva, balkong, billigt, Birgitta Holm, bitas av, bli fel, bli rätt, blomma, blommor, buss, Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, citronmuffins, dö, dis, eftermiddag, falla av, falsk trygghet, fantasi, färg, fönsterrutor, förknippa, filosofera, fylla år, gå runt och glo, göra saker som andra ska göra, genus, gilla, gilla stenhårt, glädje, hänga ihop, hård, höggradigt, höra, höst, Helping Hand, input, irriterad, isolera mig, jobb, kaffe, kall, käft, kämpa hårt, kök, köpa, kosta pengar, krukväxter, kurs, lärare, leva, leva med mig själv resten av mitt liv, litteratur, litteraturvetenskap, livet, ljuga, loppis, mat, mörker, middag, middagar, mirakel, moln, morgon, morgonsol, mothugg, mulen, mullvad, natt, nervös, nytt och spännande möte, nytta, orkidé, oroa mig, ovanlig dag på jobbet, Pardans, passa perfekt, pelargon, plugga, professor, professor emerita, regn, runt hörnet, salig, skjutsa hem, skonsamt för mina ögon, sluta jobba, små, sol, solen går ner, solen går upp, sommar, somna, somna om, sova dåligt, stanna inne, stå lägre, stor käft, studietid, toalettpapper, trösta mig, trött, tror inte, tungt huvud, under nollstrecket, underbara blommor, Uppsala universitet, vakna, vardag, växter, veckohandla, verkligheten, verklighetstutflykt, viktigt, Willys on 25 augusti 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om hur det är.
Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)
Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)
Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.
Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.
Det börjar gå mot höst. Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.
Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.
Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…
Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!
En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.
Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.
Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.
Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged användare, arbetsprover, bli fel, Bugg, byta ut, bytas ut, credit, en plats på nätet, enkät, för snabb, fel, gamla, gott betmötande, höja till skyarna, hjälp, illustration, ingress, Instagram, inte lika nöjd, inte rekommendera, jobbansökningar, klicka sig vidare, knyta och underhålla yrkeskontakter, kodning, ladda upp, länkar, läsa mer, lösa, Linkedin, manuellt, nöjd, obegripligt, onsdag, oprofessionellt intryck, profilsida, puffbilder, ruta, service, skapa irritation, skumt, sociala medier, support, svart bak, ta bort, ta tid, teknik, text, uppdatera, upptäcka, utan redigering, webbplatser on 07 februari 2015|
Ett missnöjt inlägg.
I onsdags skrev jag ett inlägg här om hur nöjd jag var med hjälpen jag hade fått från LinkedIn med min profilsida där. Tyvärr var jag för snabb att höja hjälpen till skyarna, likaså att ge supporten credit för utfört arbete i den enkät jag fick svara på efter ärendets avslutande. (Det ska bli intressant att se om jag får en NY enkät nu när jag har öppnat ärendet igen och INTE är lika nöjd…)
Det fel som har uppstått är att puffbilderna på LinkedIn till vissa av länkarna till mina arbetsprover har oförklarligt bytts ut mot bilder jag har skickat upp till Instagram. Men klickar man på länken kommer man till rätt text och där syns korrekt illustration. Helt obegripligt och väldigt skumt! Plötsligt har gamla puffbilder, som har legat på min profilsida på LinkedIn sen mycket lång tid, bara bytts ut utan att jag har gjort nån redigering av vare sig min profilsida eller sidan som länken går till.
Jag fick gott bemötande och god service av Hannah som erbjöd sig att manuellt byta ut puffbilderna till de korrekta. Fint! Bara det att Hannah nog inte förstod att bilderna var puffar och att det är texterna – och länkarna till dem – som är det viktiga. Som det ser ut nu ser man en kort ingress och en bild – men ingen ruta där man kan klicka sig vidare för att läsa mer, som det var upplagt förut. Hannah la alltså in korrekt puffbild, men den viktiga länken till arbetsprovet/texten tog hon bort.
Det tog ett par dar innan jag upptäckte detta – allt såg ju rätt ut. Därför kontaktade jag supporten på LinkedIn igen igår. Det svar jag nu har fått är det jag fick i början: det har med kodningen att göra. Men jag håller inte på med kodning och hur kan prylar som har legat väldigt länge på LinkedIn plötsligt bli fel utan att jag har gjort nåt? Jag kan inte heller ladda upp länkar till nya arbetsprover eftersom den puffbild dessa visar då kommer från Instagram.
Uppenbarligen är det nån bugg nånstans. Jag tycker inte att det är användarna som ska jobba på/med tekniken utan de som har webbplatserna. I det här fallet handlar det om en plats på nätet där man knyter och underhåller yrkeskontakter med mera. Vidare hänvisar jag alltid till min sida på LinkedIn i mina jobbansökningar. Men det får jag sluta med, för jag kan ju inte visa upp nånting som är fel. Det ger ett synnerligen oprofessionellt intryck.
Till dess att LinkedIn har löst detta, tänker jag ligga lågt med att hänvisa till min profil där. Inte heller tänker jag försöka uppdatera den – det tar tid, det blir fel och det skapar irritation. Vidare kan jag inte längre rekommendera vänner och bekanta att skapa en LinkedInprofil eftersom det uppstår fel som LinkedIn inte kan rätta till. Sorry!
Det blir en svart bak för buggar som användarna inte ska behöva fixa åt webbplatser och sociala medier.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 