Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘beställningscentral’

Ett både tekniskt och mänskligt inlägg.


 

linkedin_logoÄntligen har jag fått ordning på min LinkedIn-profil! Jag skrev ju häromdan om att min sida betedde sig konstigt. Bland annat byttes bilder ut mot bilder som jag hade skickat upp till Instagram. Hur märkligt är inte detta?! Jag försökte på diverse sätt att spara om på LinkedIn, ladda upp på nytt etc. Men det blev bara knäppare och knäppare. Eller vad sägs om att en text som handlar om att det är viktigt att vara med i facket får som illustration en skitstor kanelbulle? Ja, man kan skratta åt det, men det är inte så kul när jag ofta hänvisar presumtiva arbetsgivare till mitt LinkedIn-konto eftersom där finns, förutom CV, även länkar till arbetsprover samt rekommendationer från före detta kollegor och chefer.

kraschad dator

Det går ju inte att göra så här längre med skärmarna, men i tanken gjorde jag detta.

Men… det är inte jag som ska ta åt mig äran utan en av de duktiga supportpersonerna på LinkedIn, Hannah. Hannah tyckte att felet var lika skumt som jag. Hannah är lika envis som jag. Dessutom verkar hon utrustad med en enorm servicekänsla: hon ville hjälpa mig! Felet är märkligt, men faktum är att Hannah själv fick exakt samma fel när hon testade på sitt eget konto! Hon viskade med en kollega. Skälet till att det blir skumt och fel är kodningen. Kodning som inte blir rätt. Och när det gäller en del av mina länkar kan jag inte göra så mycket åt det. Men se Hannah kunde! Hon erbjöd sig att fixa det om jag bara talade om vad som var fel samt skickade de rätta bilderna. Manuellt bytte hon sen ut de fem illustrationer som var felaktiga till de rätta. DET kallar jag service! Och nu slipper jag rodna igen ifall det dyker upp bullar eller amaryllisar eller halvsnuskiga bilder vid puffarna till mina arbetsprover! TACK Hannah på LinkedIn!

Taxi plats HurtigNej, det finns inget som slår människohänder. Teknik i all ära, men det är den mänskliga handen som behöver tala om för tekniken hur den ska funka. När jag telefonerade med mamma berättade hon att färdtjänsten för första gången på flera år kom till rätt ände av huset där hon bor. Skälet till det är att vi påtalade problemet i ett mejl till mammas färdtjänsthandläggare. Denna har i sin tur sett till att detta har angetts hos beställningscentralen. Mamma har själv försökt ett antal gånger tidigare, men förgäves. Bilen har kommit till fel plats – med irritation, oro och förseningar som följd. Ingela har verkligen bemödat sig på flera sätt när det gäller mammas färdtjänst, detta är ett sätt. Hon har engagerat sig, hon har visat vilja att hjälpa, hon har pratat med både mig och mamma – och så har hon rättat till. Jag skickade henne ett mejl med ett tack. Det var det minsta jag kunde göra. (Fast kanske läser hon detta inlägg där hon och hela världen kan se hur tacksam jag är… Vem vet…) TACK Ingela, färdtjänsthandläggare i Metropolen Byhålan!

Bredbandsbolaget loggaDet som nu återstår att få bukt med vad gäller tekniken är mitt trådlösa nätverk. Jag flyttade routern så att våra trådlösa moduler får bättre kontakt där vi använder dem mest. Men detta har fått till följd att vi inte kan surfa trådlöst i halva lägenheten. Jag betalar 349 spänn i månaden till Bredbandsbolaget för skit som inte fungerar. Ska jag behöva ringa igen och höja rösten den här gången???

Upplev noll, upplev noll, upplev noll med Bredbandsbolaaaget…

sjunger jag rätt ironiskt just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om problem med hårdvara och mjukvara.


 

Teknikens under!

säger vi ofta och himlar med ögonen när datorer, skrivare och annat inte fungerar som det ska. Igår var det ramaskri i både gammelmedia och sociala medier när Facebook och Instagram låg nere. Detta toppade till och med nyheten om Förintelsens minnesdag och att det var 70 år sen Röda armén nådde fram till Auschwitz. Skrämmande! 

Jag bloggade om det absurda i situationen. Sen satt jag själv senare på dan och svor över fallerande teknik i stället för att fokusera på vettigare saker och saker jag kan göra nåt åt. Mitt tekniska problem bestod i att jag hade uppdaterat min Twitterapp på mobilen under förmiddagen. Detta fick till följd att den inte funkar via min wi-fi hemma, utan jag måste stänga av och surfa på iPhonen, helt enkelt. Irriterande, men hallå! Fokus, Tofflan!..

Snö

Mycket snö var det igår, men jag kunde ta mig ut och handla – utan färdtjänst, tack och lov!

Det finns viktigare saker i samhället att snöa in på. Saker som borde fungera. Färdtjänsten, till exempel. I Metropolen Byhålan är det sen länge samåkning som gäller och ett visst antal kassar och hjälpmedel som får följa med den resande. Väntetiden kan vara plus minus 30 minuter och resor ska beställas en viss tid i förväg. Jag gick i taket sommaren 2013 när man införde nya regler och inte informerade om det. Ansvariga på såväl politisk nivå som tjänstemannanivå var på semester och jag kände att man skyllde och la över ansvaret på både webbredaktör (gör bara det h*n blir tillsagd att göra) och externt bolag (vill enbart tjäna pengar; kör inte ideellt). Men mamma har en bra färdtjänst-handläggare och så småningom fick vi kontakt och kunde reda ut saker och ting. I samband med mammas riksfärdtjänstresa hit och hem vid vinterns storhelger 2014/2015 mejlade jag handläggaren med ett par synpunkter. Hon ringde senare upp både mig och mamma och det blev bland annat bestämt att synpunkterna skulle föras vidare och vissa förändringar till det bättre genomföras. Gott!

Men här i Uppsala då? Den 12 januari införde kommunen nya färdtjänstregler. Och genast började folk att klaga, för samåkning var man inte van vid. Dessutom fick man börja ringa en beställningscentral i stället för valfritt, till färdtjänsten anslutet, taxibolag. Den som vill åka ensam får betala mer för resan. Men samåkning skapar problem för vissa som har svårt att dela bil. Det dröjde inte länge förrän det blev riktigt stora problem. En kvinna tvingades åka runt i två och en halv timme, en resa som tidigare tog en halvtimme. Kvinnan skulle till ett läkarbesök och färdtjänst var beställd två dar i förväg. Ändå kom chauffören inte i tid. För det kommunen uppenbarligen inte tänkt på och räknat med är den extra tid det tar med samåkning: det är flera personer som ska hjälpas i och ur bilen, flera hjälpmedel som ska fällas ihop och läggas i bagageutrymmet eller lyftas fram och fällas ut etc.

Nog tror jag att färdtjänstresenärerna i Uppsala måste vänja sig vid samåkning i möjligaste mån. Samtidigt tycker jag inte att man ska straffas genom högre avgifter om man nån gång måste åka ensam. Vidare borde kommunen ha sneglat på andra kommuner som redan har samåkning för att kunna räkna på och med den extra tid detta tar. Det är nämligen inte friska människor som har färdtjänst. Eller de har åtminstone nåt funktionshinder/nån funktionsnedsättning. Man kan inte bara fälla ihop dem som en rollator och slänga dem i skuffen, liksom. Människor är mjukvara.

Jag är glad att jag kan hasa över till Tokerian utan färdtjänst. Som jag gjorde igår eftersom jag behövde mjölk, fil och toapapper. Men jag är inte glad åt system, vars enda syfte är att spara pengar – när grundsyftet borde vara att hjälpa dem som har det lite svårare i tillvaron än andra…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags att sniffa runt i media för att kolla vad som är på tapeten. Så nu kan magsura Tuttan Kamon i Träsket vila ögonen och som vanligt fokusera på sig själv…

  • Från en säl till en annan. Jaa, säl(l)an har steget varit långt från idrottskarriär till en karriär som ambassadör. Denna gång handlar det om Anja Pärson, bland annat känd för sälgesten (och lite annat), som nu blivit sälambassadör på Skansen. I Dagens Nyheter tycker Anja Pärson att det känns som ett bra sätt att sluta sin karriär.
  • Färdtjänst i Skåne – via Senegal. Nu är det klart att Skånetrafiken godtar Samres beställningscentral i Senegal för sina färdtjänstkunder. Jag skrev om detta för ett tag sen och trodde att det var… hittepå, nästan. Men icke! Nu är det verklighet.
  • Bil hjälper till att ta reda på vem din pappa är. En bil som åker omkring och kollar dna. ”Who’s your daddy”-bilen är, förstås, amerikansk… Och based on a true story, förstås. Här hemma i Sverige nöjer vi oss med… Glassbilen. Mindre drama då.
  • Familjefejden fortsätter. Ingen har väl missat att det från och med näsa vecka ska visas tio nya avsnitt av TV-serien Dallas? (I ursprungslandet USA har en andra, ny säsong just fått klartecken…) De flesta av oss har en eller annan relation till serien. Själv tänker jag nog titta på ett avsnitt, sen får vi se… Jag ser mer fram emot nya avsnitt av och familjefejder på Downton Abbey!
  • Uppsala och Hallands län har lägst arbetslöshet i Sverige. Beroende på hur man tolkar statistiken. Det troliga är, som nån skriver i en kommentar, att många unga väljer att studera i Uppsala, där det finns flera universitet, i stället för att gå arbetslösa. Enkel matematik, tycker jag. Det handlar ändå om  6 267 personer som är synligt arbetslösa, hur många som är dolt arbetslösa har vi ingen aning om. Eller?


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, inte heller bakom denna rubrik döljer sig nåt aprilskämt! Det är Samres AB som expanderar och utbildar nu senaste 32 senegaleser i svenska. 

Samres AB expanderar i Estland, Moldavien och Senegal. Målet är att anställda i dessa länder ska böra ta emot samtal i februari 2012. Personalen i Senegal läser sedan i mars i år svenska fem timmar om dan, fem dar i veckan. Utbildningen i svenska pågår till november. Alla har dessutom minst två års engelskastudier på universitet i bagaget.

Men hur kan det här nu komma sig? Icke förvånande handlar det förstås om pengar. Fast på vilken nivå lönerna i Senegal ligger vill Samres affärsområdeschef Niklas Najafi inte tala om.

Samres har tidigare fått kritik för att företagets anställda inte talar tillräckligt bra svenska. Stockholms läns landsting valde redan för två år sen att inte förlänga sitt avtal med företaget.


Färdtjänst – om man hittar rätt, förstås.

                                                                                                                                                            Ursäkta mig, men det här låter ju inte rimligt på nåt sätt! Min mamma har färdtjänst i Metropolen Byhålan, men dess telefonister sitter på en beställningscentral i en större kommun åtta mil bort. Så gott som varje gång blir det fel och chaufförerna hittar inte eftersom telefonisterna inte har tillräcklig lokalkännedom. Man undrar om de i Senegal har bättre kunskaper. För jag tror att det handlar om lite mer än att bara lära sig svenska…

Read Full Post »