Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘illustration’

Ett inlägg om första arbetsdagen efter jul- och nyårsledigheten.


Det var lite svårt
att komma till ro igår kväll. Och när jag väl hade somnat, vaknade jag flera gånger, liksom rädd att försova mig. Men när alarmet tillrade (jaa, mitt alarm tillrar, nåt ilsket ljud pallar jag inte på morgonen!) igång kvart över sex gick det ändå lätt att få benen över sängkanten.

Inte var jag ensam på E4:an heller, fast det var betydligt mindre trafik än vanligt. Klockan tio i åtta klev jag in på jobbet som förste man (kvinna) på min enhet – och då hade jag även hunnit fylla på spolarvätska!

spolar

Spolar. Men det var inte vätska från såna här jag fyllde på. Hade bara en ingen passande illustration och det var dags för en bild i inlägget.


Idag kom K tillbaka i tjänst
efter en längre sjukskrivning. Jag var rätt nyfiken på K eftersom jag bara hade hört gott om henne. Och för en gångs skulle stämde andras omdömen – K verkar vara en pärla. Vi hade ett avstämningsmöte på förmiddagen i nästan två timmar… Stackars människa… Sen gick jag på lunch med min bok på gång, för jag pallade inte att höra varken min egen eller nån annans röst…

Eftermiddagen fortsatte med ett nytt möte, som också det gick bra. Däremellan producerade jag lite aktuellt och lite för framtiden. Bokade en lunchdejt med trevliga M i morgon. Och sen var det dags att åka hem. Till och med mrs Sunshine* log åt mig.

I postboxen låg ett kuvert från vännen Klara, du vet, hon som är rätt arg, men inte på mig. Klara är en riktig kämpe. Just nu slåss hon mot väderkvarnar till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och däremellan lite med vården också. Klara har en idiotisk sjukdom som heter Ehlers-Danlos syndrom. Den som vill visa sitt stöd för Ehlers-Danlos-sjuka på samma sätt som till exempel bröstcancersjuka bär zebrarandigt band i stället för rosa. Men jag har minsann fått en alldeles egen fin pin från Klara och den ska jag bära till hennes ära, eller för att hon är så speciell. Så snäll att hon skickade denna julklapp efter jul:

I wear stripes

I wear stripes…


Tack, rara Klara! Jag blev jätteglad!

Kvällens middag blev mammas pannbiffar på kycklingfärs, potatis och sås tillsammans med mammakusinen B:s lingon och gurkor från Euroshopper. Allt var förberett, det enda jag behövde göra var att koka potatis till mamma och mig.

Nu blir det en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag slår ner rumpan i bäst fåtöljen och umgås med mamma framför säsongsstarten av Antikrundan, följt av Tyskungen. Ha en go kväll! Och flamsa inte för mycket framför TV:n eller var du nu befinner dig.


*mrs Sunshine = en person som aldrig har lett mot mig tidigare


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna, för mig, spännande dag. Och lite om igår, förstås.


Jag önskar att jag hade lyssnat
lite bättre på killen som ringde från verkstan och orerade om bromsarna igår eftermiddag. Men jag var så fruktansvärt uppstressad och ville bara att bilen skulle bli klar efter att ha väntat sen tidiga morgonen. Det jag emellertid uppfattade var att jag måste gasa mindre och bromsa mer.

Lite svårt, det, jag föredrar ju att gasa!

svarade jag.

Ändå tänkte jag på att bromsa ofta i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Bromsarna lät inte ett dugg. Dessvärre regnar det som 17, så det blir väl säkert gnissel innan kvällen.

Det regnar väldigt blött ute. Typ vräker ner. Björken utanför mitt arbetsrumsfönster är numera helt fri från löv. Det är verkligen höst, på väg mot den där otäcka säsongen som jag inte gillar alls…

Björken utanför utan löv

Blött på rutan och lövfritt i björken.


Enligt väderappen
ska det bli bättre mitt på dan. Det passar mig finfint, för mitt på dan idag sticker jag ut på äventyr. Först ska jag träffa en kompis och därefter blir det intervjuomgång nummer två framåt seneftermiddagen. Jag är nog inte hemma förrän kvällen och det kommer möjligen ett lösenskyddat inlägg om intervjun då. Om jag orkar. Jag brukar ju vara ganska medtagen, he he he. Det är lustigt, det där, för enligt dem som har intervjuat mig syns det inte ett smack att jag är nervös. Men jag ÄR det. Det ÄR en anspänning. Och så SKA det vara, tycker jag. Man ska vara lite nervös, man ska inte vara för självsäker och odräglig. Det som ändå känns lite jobbigt idag är att intervjun inte är förrän ganska sent idag. Då hinner jag arbeta upp nervositeten under dan…

Igår kväll var vi rätt slut båda två. Anna kikade på sitt nya schemaförslag i ett par timmar. Själv läste jag mest. Har knappt 100 sidor kvar i boken jag fick låna av vännen Gunilla. Den blir bara bättre och bättre för varje blad jag vänder. Det enda som är lite märkligt är det faktum att den är skriven av en man, men handlar om kvinnor.

Tusen strålande solar

En bladvändare!


TV:n stod på
och jag sneglade lite på Vem tror du att du är? Det är ett TV-program där kända svenskar får sina rötter påvisade. Ja, de slipper släktforska själva, typ. Igår var det Mårten Palme som visade sig vara släkt med än den ena, än den andra adelspersonen – och till och med kungar! Tydligen är Palmerna släkt med självaste Gustav Vasa! För övrigt noterade jag på några av illustrationerna som visades i detta sammanhang att gamle kung Gösta faktiskt hade LOAFERS på fötterna! Inte bara strumpbyxor, alltså! Men in tights… Hur sexigt är inte det..?

Detta påminner mig om att jag inte får missa skobytet idag! Jag ska köra i mina gympadojor, men sen byta till snyggskorna. Om jag inte glömmer bort det… Funderar också på, att ifall jag får det här jobbet, måste jag nog införskaffa… skoblock… (Ett skämt som jag ska förklara om det blir aktuellt!)

Vad händer hos dig idag??? Byter DU några skor, ger dig ut i regnet eller bromsar? Du vet att jag är nyfiken, så skriv gärna en rad i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en barnbok.


Häromdan damp det ju ner en barnbok
i min postbox. Roligt och spännande att läsa och skriva om en bok som vänder sig till en annan målgrupp än jag själv. I kväll dök jag ner bland fotbollsteckningarna och listorna i Pelé Kaká och Jag av Anna Ehn med illustrationer av Sara Gimbergsson.

Pele Kaka och Jag
En bok för folk mellan fyra och sju bast.


Olle gillar att skriva listor.
Listor med namn på fotbollsspelare. Fast han får inte vara ifred. Han skriver och skriver och skriver – in sig själv i spelet. Plötsligt är han ute på planen, men mamma tycker att han ska vara hemma. Olle är minst sagt en annorlunda pojke. Eller en pojke med väldigt livlig fantasi.

Det här är en lustig liten bok om 32 sidor. Boken vänder sig till barn mellan fyra och sju år. Och jag kan riktigt se framför mig hur dessa kids rycks med i berättelsen! På samma gång kan jag som vuxen hitta andra bottnar i den. Den skulle kunna handla om ett barn med autism. Eller ett barn som dör. Nu tror jag inte riktigt att boken har det djupet, men…

Sara Gimbergssons illustrationer är underbara och fulla av fart och fläkt. Anna Ehns språk är rakt och inte tillkrånglat. Tillsammans för de berättelsen framåt på ett lysande sätt! Och jag bara älskar ”skit-orden” som författaren tillåter att Olle säger!!!

Jag ska testa den här boken på en tioåring som får läsa den själv, tänkte jag. Bara för att se om den har ytterligare en botten.

Tills vidare: högsta Toffelbetyg. Mest för att jag skrattar en hel del när jag läser också.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vi gör roliga saker har vi kommit fram till hur man kan roa sig på den lokala ICA-affären, i det här fallet ICA Solen. Det kan till och med låta sig göras gratis, men då bör man vara två. Som idag. Fast Anna tyckte mest att jag var pinsam…

På ICA Solen stod både igår och idag en burk kakor. Det är en ny sorts kakor som lanseras och man får ta sig ett smakprov. Är man riktigt smart RÅKAR man passera den där kakburken flera gånger genom att till exempel låtsas att man har glömt att hämta nån vara i brödhyllan eller på krukväxtbordet.

Vill man inte bara äta kan man också SKRATTA åt kakor. Eller vad sägs om den här sorten??? OBS! Det är inte denna sort det bjuds på i butiken utan en havrekaka med pepparkakssmak! 😀


Undrar om det är Fridas Havre & Himmelrike det bjuds på till födelsedagskaffet i morgon???

                                                                                                                                                               En annan skojfrisk punkt i affären är glassfrysen. Titta bara! Sitting Bull… Ja just det, du kanske inte känner till alla Annas och mina interna skämt… Men om jag avslöjar att Sitta inte alltid är ett verb för oss kanske du förstår en del av vårt mindre rumsrena interna språkbruk. (Man byter ut första konsonanten i ordet till en annan konsonant – och HEPP! så blev det ett substantiv!)


Sitting Bull – en pinnglass med strössel.

                                                                                                                                                                  Vid en djupdykning i glassfrysen observerades även denna glass – som ser allt annat än KALAS ut. Är det för att skrämma små barn som man har illustrerat glasslådan på detta vis???


Buuuuuu! Blir ni rädda nu, små barn??? Den här glassen borde heta Monster i stället för kalas med den illustrationen!

                                                                                                                                                        Ja, som du ser går det alldeles utmärkt att roa sig på den lokala ICA-affären. Och som sagt, har du en partner med dig kan ju hon/han handla, medan du tramsar runt och fotar och äter alldeles för många gratis-kakor…

Read Full Post »

« Newer Posts