Blått, blött, gott och blandat

Ett högst varierande inlägg.

---

 

Att köra bil just nu är som att omkring i en sunkig disktrasa. Detta blåa exemplar, upphittat på jobbet idag, får illustrera min känsla.

Tänk att det snart är Lucia! På söndag, när det samtidigt är den tredje advent, är det Lucia-dagen. En kan inte påstå att det känns så särskilt vintrigt och juligt. Nån snö har vi knappt haft här och de senaste dagarna bara regnar det. Det känns som att åka omkring i en sunkig disktrasa när jag sätter mig i bilen och kör. I kväll tog jag för övrigt vägen över stan för att kasta av NK* i farten. NK är duktig och cyklar varje dag, men idag var hojen på reparation. Själv är jag lat och kör bil. Att åka buss undviker jag, som bekant, så mycket jag bara kan och nån fungerande cykel har jag inte. Däremot har jag försökt hitta folk att samåka med. Det är svårt. Människor vill helst slippa passa andras tider – och ibland går det ju inte.

Jag är nöjd med dagens arbetsinsatser för jag har både textredigerat och lay outat. Lay out-programmet strulade (nej, inte jag!), så jag gjorde som jag brukar hävda att jag ska säga när jag får rycka in i Helpdesk: en omstart. Efter det funkade det plötsligt att stava av ord… Lite översättningar av webbtexter hann jag också med under tiden jag väntade på att få nytt att sätta tänderna i. Jag fick dessutom en stund över till att gå igenom mina mappar och kunde då konstatera att det faktiskt finns saker som snart blir helt färdiga.

Jag har en lattjo-lajban-låda på jobbet. Har du???

På tal om webb läste jag i Journalisten igår att myndigheter och statliga bolag är rätt dåliga på att ha sociala-medier-policy… polycies… polycier… riktlinjer. Men en del av dem som faktiskt existerar är till och med vilseledande och flera innehåller sånt som kan uppfattas som att arbetsgivaren begränsar anställdas yttrandefrihet och meddelarfrihet, enligt fackförbundet ST:s jurist Veera Littmarck. Det är ST:s tidning Publikt som har gjort undersökningarna, Journalisten bara rapporterar om dem. Om myndigheten där jag arbetar har nån policy för sociala medier vet jag inte. Det kanske är

farligt

för mig om jag lägger ut en bild jag tog idag på min lattjo-lajban-låda. Men det är faktiskt inte alla förunnat att ha en sån låda och jag vill gärna visa upp min.

Trots att vi inte ser att det är jul omkring oss sker juliga saker. Idag kom en kollega ut med en djup tallrik full med godis, nåt som ju är typiskt juligt. Min karaktär är svag, men min ekonomi likaså. En gång kostade mig en Rollokola en halv förmögenhet i form av en dyr tandläkarräkning. I landet där jag bor anser nämligen beslutsfattarna att tänderna inte är en del av kroppen. Därför tog jag ingen kola idag utan enbart en (1) Geisha (mjuk chokladkaramell) och en (1) Marianne (sugkaramell). Nästa gång jag passerade tallriken var den tom.

En Rollokola som syns mitt i bilden gav mig en dyr tandläkarräkning en gång. I Sverige anser nämligen beslutsfattarna att tänderna inte är en del av kroppen. Därför väljer jag mjuka karameller eller såna som det går att suga på.

I kväll blir det inget godis utan sedvanliga rostade mackor till middag. Men först en varm dusch för här i lägenheten är det kallt som 17… grader, ungefär. Jag och ansvarig för värmen i bostadsrättsföreningen har olika uppfattning om min inomhustemperatur, men varmt är det INTE. Och jag vet bäst för jag bor här i kylan. Igår tog jag en tur i bilen för att värma mig före läggdags. Då passade jag på att träffa Fästmön också och prata klappar och pussas.

Har DU fått nåt godis, några klappar eller några pussar??? Och har DU nån lattjo-lajban-låda??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta medan jag tvagar mig eller äter!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för döden via selfies!

Ett varnande inlägg.

---

 

Jag och mamma, en we-fie från i lördags.

Det här med selfies har jag inte sett som nåt särskilt. Det är ju bilder man tar på sig själv, kanske ihop med nån eller några andra. För min del är det ofta lite knäppa bilder där framför allt jag, men även den/de andra som är med på bilden, ser aningen hejsan hoppsan ut. En sorts minnesbild från tillfället. Att det skulle vara farligt att ta selfies reflekterade jag inte över förrän jag läste en artikel i Svenska Dagbladet om Rysslands varningar för selfie-döden.

Det handlar förstås om att ta bilder av sig själv i farliga situationer. Enbart förra året ledde såna situationer till tio dödsfall och 100 olyckor i Ryssland. Nu har ryska inrikesministeriet tagit fram en trycksak med säkerhetsråd som polisen delar ut till allmänheten. Ministeriet har även tagit fram ett antal symboler som ska varna för farliga situationer där man inte ska ta en selfie. En person vid inrikesministeriet säger:

Vi vill påminna om att jakten på likes på sociala medier kan leda till döden!

Somliga gör uppenbarligen vad som helst för att bli gillade, omtyckta. Själv tar jag selfies med en ironisk glimt i ögat och alltid på säkra platser och i säkra situationer. För mig handlar det om personerna på bilden – jag tar sällan en selfie med enbart mig själv. Det blir mest we-fies. Och då handlar det, som sagt, om att föreviga ett minne av tillfället. Sen lägger jag för det mesta ut dessa bilder på bloggen – eller inte alls.

Men hur gör DU??? Tar DU selfies och varför då??? Vad gör du med bilderna??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Less is more – more or less…

Ett stökande inlägg.

---

 

Så sant, men…

Den här söndagen är regnig och härlig. Både FEM och jag vaknade tidigt. Jag hade inte ro att ligga och läsa så länge, så jag skuttade in i duschen och tvättade håret. Måste ju vara hyfsat fräsch i morgon förmiddag när jag ska in till stan på möte. Jag kan meddela att lusten för det mötet är mera less than more… Men jag vet ju att jag ska göra nåt svettigt, fast roligare efteråt: åka och försöka få hem mina rödbruna Billyhyllor från Återbruket.

Ingen större vilodag idag, alltså. Vi for iväg en tur till Stormarknaden, för jag telefonerade med mamma igår och jag hörde att hon nog vill ha en ny perkolator. Så jag köpte en för en femhundring. Jag tog halva min matkassa för maj månad. Det där med mat brukar ordna sig. Och jag uppskattar mer om mamma inte ältar perkolatorn varje gång vi ringer. Nu får hon den som en tidig Mors dags-present, har jag sagt, levererad av snälla FEM i eftermiddag.

På Stormarknaden kikade vi i ytterligare ett par affärer, bland annat Akademibokhandeln, förstås. Men där är ju böcker så dyrt, så jag nöjde mig med ett Mors dags-kort. Vi var hemma i New Village igen efter nån timme och tog en fika med Ballerinakex av olika sorter till.

Vi lyfte över det lilla rullbordet som FEM hade köpt på Återbruket från min bil till hennes. Trots att hon har en stor bil var den nästan full nu – bästefåtöljen till Finske Pinnen tog upp bra med plats. Så lotsade jag henne med hjälp av Clark Kent* ut ur Uppsala, på rätt väg tillbaka till Metropolen Byhålan. På vägen flög en duva in i Clarks högersida, men den verkade ruska lite på sig, duvan, och flög sen vidare.

Hallen är förberedd för två hyllor.

Hemma var det ensamt, men jag grejade först lite med bilen, försökte fälla säten etc. Det vete 17 hur jag ska få hem hyllorna… Bilen är INTE stor… Här hemma förberedde jag genom att ta ner några tavlor och flytta mattan lite i hallen, där de två ”nya” hyllorna ska stå. Och nu har jag bäddat rent i gästsängen, så det är bara för nästa gäst att komma på besök.

I morgon hoppas jag få greja med mina böcker på eftermiddagen och kvällen, men därmed inte sagt att jag inte måste klämma in tid för sedvanlig administration. Vidare ska Clark förberedas för besiktningen på onsdag – han ska tvättas utvändigt och torkas av och dammsugas invändigt. Det får bli tisdagsjobb och eventuellt onsdagsjobb (förmiddag). Eftersom det ska regna båda dagarna har jag ju inte så stor lust att tvätta bilen, men jag måste.

När jag får ordning på böckerna tror jag att det blir riktigt fint och bra. Jag har tänkt ut vilka böcker jag ska ha i hyllorna i hallen. Genom att flytta över böcker blir det luftigare i de sex hyllorna i arbetsrummet. Och plats för ännu fler böcker… Vadå less is more..? Tja, more or less, kanske… Böcker kan jag aldrig få nog av! Det får inte FEM heller och det är härligt att dela ett sånt intresse med en kompis. Men rätt farligt, också, för vi tipsar ju varandra hela tiden om bra böcker…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det höst…

Ett höstlikt inlägg.

---

 

Det blåser i björken idag och regnet vräker ner. Äntligen är det höst!

Plötsligt ersattes värmen och solen av regn, blåst och rusk. Men jag klagar inte, jag älskar ju hösten. Det är då man får tillåtelse – även från sitt stränga jag – att kura inomhus med en god bok eller nåt annat trevligt. Och regnet söver mig så gott på kvällarna att jag slipper somna till ljudet av sovrums-TV:n.

Men i natt hade jag lite svårt att komma till ro. Klockan var cirka tio minuter i ett när jag försökte skicka in mitt tvåveckors kassakort till a-kassan. Det gick inte. Hos a-kassan var det fortfarande vecka 38. I morse vid sjutiden gjorde jag ett nytt försök. Då gick det bättre. Därefter sökte jag ett par jobb och så ringde jag a-kassan. På den senaste specifikationen står det nämligen att jag har deltidsarbetat 8,5 dagar. Jag undrade helt enkelt om a-kassan kunde berätta för mig vilket deltidsarbete jag har. 

Hum nja. En tålmodig och trevlig kvinna (kors i taket, ett undantag på a-kassan!) försökte förklara. Och jag tror att jag fattar fast jag tycker att det är idiotiskt. Det har alltså dragits 8,5 deltidsdagar från de 75 som jag har rätt till eftersom jag dels blev arbetslös en tisdag och dels utförde två skrivjobb vecka 36. Skrivjobben tog vardera 20 minuter, men jag är alltid tvungen att sätta upp minst en timme per skrivjobb. Hade jag bara jobbat en timme, det vill säga 20 minuter i verkligheten, så hade varken dagar eller ersättning dragits från min a-kassa. Men nu var det två. Och då är det, enligt bestämmelserna ett deltidsarbete. Kontentan är alltså att det är farligt och dumt att försöka jobba lite grann där man kan eller försöka jobba och skaffa sig aktuella arbetsprover och nåt nytt att sätta upp på sitt CV och LinkedIn. Man förlorar ersättningsdagar på detta.

Att avsluta en heltids visstidsanställning en måndag är inte heller bra. En sån vecka anses du ha jobbat deltid, nämligen, eftersom du i samma vecka som du har jobbat din sista dag också har ansökt om ersättning från a-kassan de fyra andra arbetslösa dagarna den veckan. (Enligt a-kassan är en vecka fem dagar lång. Det är i alla fall max antal dagar du kan få ersättning.) Så om du ska sluta din visstidsanställning, se till att du slutar en fredag. Eller allra helst en söndag. 

Man får inte vara idiot om man ska förstå a-kassereglerna… Jag är mer än normalbegåvad enligt tester – och ändå fattar jag ingenting…

Man får inte vara idiot om man ska fatta det här med a-kassereglerna. Jag blir förbannad, för det handlar om skitsummor. Men att dagar försvinner känns inte alls bra och rätt. Nu är reglerna som de är och det är bara att foga sig. Det går ju inte att leva på a-kassan i alla fall, så jag fattar inte varför jag blir så upprörd. Jo, än så länge kan jag betala mina räkningar, men jag kan inte göra nåt mer. Allting utöver det får jag ställa åt sidan – såsom medicin, kontaktlinser, presenter till familjemedlemmar som fyller år. Den 30 september kommer månadens matpeng in på mitt ICA-kort. Till dess ska 120 kronor i kontanter, 170 kronor på ICA-kortet och två bonuskuponger à 25 kronor på ICA räcka till mat. Och det kommer det att göra, det är ju en förmögenhet. Och ja. Jag har kredit på både ICA-kortet och mitt bankkort. Det utnyttjar jag bara i krislägen och nu är det ett sånt – mina linser är slut och mina glasögon funkar typ hemma, men är för svaga.

Och ja just det! Det är ju tur att jag redan har kreditkort! För som arbetssökande får du ju inte ansöka om några nya sådana. Det är du helt utestängd ifrån – vilket ju är korrekt. Hur ska du kunna betala tillbaka det du ”lånar” om du inte har nån inkomst?

Nej, nu är det slut på dagens gnäll. Jag ska utföra lite hushållssysslor och därefter grotta ner mig i tre månader av mitt liv, det vill säga skriva bok. Avslutningsvis blir det dusch och hårtvätt, för nu är vattentrycket bättre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Iliaden

Ett inlägg om en bok.

---

 

Som gammal latinare (humanistisk linje, halvklassisk variant) kändes det inte bra att inte ha läst varken Iliaden eller Odysséen. Därför blev jag glad när Fästmön och jag var på loppistur till Emmaus i juni och jag hittade båda böckerna för 35 kronor styck. Jag hade tidigare bara läst delar av var och en, nu bespetsade jag mig på en upplevelse.

Detta är en klassiker! Och den handlar om gudar och krigare i Grekland och Troja. Gudarna är ovanligt mänskliga, vilket i mina ögon gör det minst sagt farligt eftersom de har en sån makt. Krigarna gillar att slåss och de sätter ära högt. Det är också mycket ära och prestige i det som Iliaden handlar om: den så gott som odödlige krigaren Achilleus är förbannad för en annan man har snott hans krigsbyte, en kvinna.

Iliaden är ursprungligen skriven på hexameter, ett versmått. Det är också så jag tidigare har läst delar av den. Denna utgåva jag nu hade köpt var på prosa. Det var den första svenska (så gott som) hela översättningen och den var gjord med en dansk översättning som grund.

Alltså ärligt… Jag är besviken. Nästan 500 sidor och allt det handlar om, i princip, är karlar som slåss och har ihjäl varandra. I slutet skildras en skändning av ett lika ganska detaljerat och utdraget, dessutom. Och allt detta för att två karlar är förbannade på varandra.

Kanske hade Iliaden varit bättre på hexameter. I denna utgåva är det bara en fruktansvärd krigs- och våldsskildring. Det är nästan tur att illustrationerna är färglösa och intetsägande.

Toffelomdömet för denna utgåva av Iliaden blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På upphandlingsuppdrag bland böcker och nakna tjejer

Ett inlägg om tre loppisbesök.

---

 

Nej då! Det är inte så farligt som det låter i rubriken. Jag såg för övrigt bara en naken tjej och den var uppdragsgivaren inte intresserad av eftersom den var för färggrann. Låt mig förklara från början!

Idag skulle vi åka på studiebesök till Myrornas butik i Boländerna. Det var flera syften med det besöket, bland annat att hälsa på Kronprinsen, som jobbar där tills butiken i stan är renoverad, och att leta efter böcker åt vännen FEM. Samtidigt avhandlades ett par uppdrag av annan art som i förlängningen kan leda till jobb. Alla avhandlingar och kontakter används för övrigt i jakten på jobb, så känn dig aldrig säker på att jag inte har baktankar om jag hör av mig!

Det fanns mycket att titta på i denna cirka ett år unga butik! Där var fräscht och bland böckerna rådde samma ordning som det gjorde i butiken i stan tidigare. Däremot var det alldeles för hög musik och att placera en högtalare bland böckerna är helt fel. Tänk på hur det är på bibliotek: tyst. Fina prylar såg vi, några roliga också. Med mig hem kom en inbunden bok för 20 kronor samt en disktrasa från Ekelunds väveri med Lilla My på.

Nästa stopp blev Återbruket, som ligger i princip ett stenkast bort från Myrorna i Boländerna – fast på andra sidan gamla E4:an. Och det var där vi träffade Fästmöns jobbarkompis J som bad oss kika om vi såg några nakna tjejer – i svartvitt, helst blyerts. Tavlor, alltså. Det enda jag såg var en färggrann och hög bild av en naken tjej. Den var fel.

Lite besviken blev jag allt på Återbruket som nu landat i nya lokaler. Det är till exempel ingen ordning bland böckerna. Det är jättesynd, för i och med att de inte står i bokstavsordning och många dessutom i konstig genreordning blir det svåröverskådligt. Lusten att köpa böcker minskade drastiskt, men jag gjorde ändå två fynd för sammanlagt endast tio kronor! Boken om att vara snäll kanske jag borde ha läst för länge sen, tycker somliga. Boken med snapsvisor läser jag gärna, fast då måste det ju stå snaps på bordet så att prövningen kan bli klinisk.

Sista loppisstoppet blev en second hand-affär i Fyra Mackarnas Hörn. Den heter nåt i stil med Second Hand Social Ekonomi, vilket ju inte är nåt särskilt… säljande namn. Tråkigt och alldeles för långt. Bokavdelningen var liten, men porslins- och husgerådsdelen väldigt fin. Där fyndade somliga, för det var för tillfället halva priset på dessa grejor.

Vi rundade av vårt besök med var sin glass – trots goda intentioner om att upphöra med frosseriet. Men eftersom jag trots allt kom i min baddräkt i storlek 44 i morse, så… Nu gäller det bara att jag tar mig i baddräktsaxelbandet och fixar ett simkort på Centralbadet. Och det kanske jag gör på torsdag när jag har en lunchdejt med en före detta jobbkontakt inne i stan. Fast nu ska vi äta grillad kyckling och sallad till middag. Först. Anna och jag, alltså.

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kablar, också!

Ett inlägg om arbetsmiljö.

---

 

För ett par månader sen skulle det göras skyddsrond på jobbet. HA! De passade på när jag var sjukskriven, vilket irriterar mig något. Det är ju inte världens bästa miljö att jobba i, nämligen, och jag hade ett antal synpunkter att lämna…

Att vara sex personer i ett utrymme dimensionerat för knappt hälften har sina nackdelar. Och fördelar. Personligen tycker jag att nackdelarna överväger.

Ingen som helst luftcirkulation gör att luften tar slut ganska snart. Det dröjer inte länge innan folk sitter och gäspar. Hjärnan känns trög.

Men värst av allt i arbetsmiljön är dessa sabla kablar som ligger överallt! Särskilt trådlöst är det ju inte ute i verkligheten. Här är en bild som jag tog idag på eftermiddagen på några av de kablar som ligger och ”skräpar”:

Några få av alla de kablar och sladdar som ligger på golvet, strax till vänster om min arbetsplats.

Du kanske inte tycker att det där ser så farligt ut. Men betänk då att alla dessa sladdar går mellan uttag och utrustning. På flera ställen… Jag sitter längst in i hörnet och tro mig, det är en hinderbana att ta sig dit!!! Det är inte bara en gång jag har snavat och nästan rivit ner eller haft sönder nånting.

Då och då tittar nån chef från IT in, glor på kablarna och skakar på huvudet. Säger:

Det där måste vi åtgärda!

Men nu har jag jobbat på samma ställe i snart sju månader och inget har hänt. Tänkte tipsa dem om KranEl AB som faktiskt har en hel del bra lösningar, bland annat vad gäller lyftanordningar. Kanske skulle det räcka med en enkel strömskena eller en pelare i vilken kablarna löper. Vi behöver kunna vara rörliga i vårt jobb och det behöver vår utrustning också. Framför allt behöver de hos oss som ska flytta och lyfta saker ha en bra och funktionell radiostyrd lösning. Det borde vara ganska enkelt ordnat med nån av de smarta produkter som företaget erbjuder. Jag ska nog skicka ett mejl… Eller bör jag ta det med snigelpost – ifall nån har råkat riva ur kablarna..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Torrt i marker och media?

Ett inlägg i vilket Tofflan omvärldsspanar genom media.

Det är juli. Är det lika torrt i media som i våra marker? Eldningsförbud eller inte, jag eldar på det jag ser. I media, alltså.

 

En annan sorts boll än beach volleyboll…

Uppsalanyheter.se igång med beach volley. Nättidningen Uppsalanyheter.se låg nere alltför länge tack vare en attack på servern. Men nu är man uppe igen och toppar i skrivande stund med färggranna bilder från Birger Jarls årliga Beachvolleyturnering.

Vilka sjukreseregler gäller egentligen? En man från Morgongåva fick problem när han skulle ta en sjukresa hem från Sjukstugan i Backen. Vad är det för regler som gäller för sjukresor? Tja, i vart fall är det olika regler för ditresa och hemresa. Så otroligt smidigt – NOT! Själv reste jag hem tack vare Annas snälla mamma. Inget krångel alls. Men hur gör den som inte har nån bilburen närstående???

 

Man kan skriva om påhittade karaktärer i stället för att namnge dem man vill göra upp med.

Att lämna ut andras privatliv. Nej, enligt en artikel i Dagens Nyheter är det inte OK att göra upp med namngivna personer – vare sig i en bok eller på nätet. Bland annat menar litteraturkritikern Ulrika Milles att vi idag skulle se helt annorlunda på August Strindbergs utfall på namngivna. Ja, det skulle vi säkerligen. Men vi har fortfarande yttrandefrihet i vårt land. Och man kan ju skriva om påhittade karaktärer bara för att få häva ur sig… Fast vänta nu. Man får inte göra upp med namngivna. Men man får alltså skriva snällt om namngivna? Vilken sann bild – NOT! – det blir då…

En fylla i veckan förkortar livet. Detta hävdar i alla fall Folkhälsoinstitutet – det norska, vill säga. Fast ett glas vin om dan är ju bra för hjärtat. Nej, det handlar om att dricka en flaska vin, fem öl eller minst en halv flaska sprit i veckan – DET är farligt och förkortar livet, enligt norska Folkhälsoinstitutet. Då blir man nämligen berusad, vilket försvagar muskelceller i hjärtat och höjer blodtrycket. Däremot kan alkohol ha bra effekter mot blodfetter, alltså. Berusningsfylla är alltså inte bra för den som vill leva länge. Champagne är dock bra för minnet, enligt en färsk undersökning, dock inte av norska Folkhälsouniversitetet utan University of Reading.

 

Bond. James Bond. I Daniel Craigs skepnad.

Bond för 24:e gången. Den 23 oktober 2015 är det premiär för den tjugofjärde Bondfilmen ever, den fjärde för Daniel Craig. Vi som gillar James Bond kan pusta ut – jag var lite orolig med tanke på hur Skyfall slutade…

Vilket är landet där man jobbar minst antal timmar i veckan? Kolla in bildspelet så får du svaret!

Man fastnade i kundvagn. Ja, det ÄR verkligen nyhetstorka när man skriver om en man som kröp ner i en kundvagns barnplats och fastnade. Hur det gick? Mannen fick klippas loss.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommar, sol och… slaktade trädgårdtomtar…

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i cyberspace och hittar märkligheter i media.

Har det hänt nåt sen sist? Jorå, ett och annat. Här kommer ett Toffliskt urval:

P1 presenterade sina sommarvärdar idag. Jag jublar när jag ser Sarah Dawn Finer. Martin Shibbye fick prata lite för länge under den direktsända presentationen, men okejrå. I övrigt en och annan jag INTE ska lyssna på (trots att jag tyvärr tvingas betala skatt för det…) och en och annan jag definitivt ska lyssna på (Sarah Dawn Finer definitivt). Här kan du se hela listan! (På bilden Tofflans skjorta med radioapparater på!)

Prinsessan Dianas museum stänger nästa år. Skynda, skynda, den som vill se Prinsessan Dianas museum! Skälet är att Diana lät sin bror förfoga över sina ägodelar till dess att sönerna William och Harry fyllt 30 bast. Och 2014 fyller minstingen Harry just 30. Museum visar, förutom kläder och smycken, även bilder, privata filmer och brev.

SMHI börjar varna för värme. Va? Jo, SMHI inför en varning för värmebölja. Skälet är att värme kan vara farlig för gamla och sjuka. Klass 1-varning för värmebölja blir det när prognoserna visar minst 30 grader tre dagar i rad.

Frankrikes första gaypar vigs idag. Trots protester införde Frankrike en lag den 18 maj i år om att homosexuella har rätt att gifta sig. Idag gifter sig det första paret, Vincent och Bruno. Detta gör Frankrike till det fjortonde landet i världen som tillåter att personer av samma kön får gifta sig.

Fågelskådare attackerades av arga kossor. Man ska ha respekt för djur. Alla djur. Även kossor. Två fågelskådare tog en genväg över en kohage och blev sparkade och jagade av de därstädes boende kossorna. Troligen är korna på gång att kalva. Men man minns väl de arga tanterna när man gick på deras gräsmattor som barn… Inte långt från dessa kossor, alltså…

IKEA slaktar trädgårdstomtar. Ja, du läste rätt! Det handlar om en reklamfilm där ett engelskt par slåss mot trädgårdstomtar som gör revolt när paret kommer med nya trädgårdsmöbler. Skrämmande och opassande, tyckte åtminstone 50 engelsmän och anmälde filmen. Ingen tomte skadade dock vid inspelningen, meddelar IKEA.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt märkliga missbruk

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om människor med märkliga missbruk.

Fästmön och jag bänkade oss i afton, inspirerade av den sjuka Hortellskan, för att se The Real L Word på TV 11. Så långt var allt coolt och normalt och rätt roligt. Men sen kom programmet Mitt märkliga missbruk.

Först ut var en kvinna som åt toalettpapper. Jag bara kände hur det vände sig i magen på mig. Jag kände det där torra pappret på tungan och… usch! Men nästa kvinna var värre! Tack vare allt rengöringsmedel hon ätit under många år hade hon förstört de flesta av sina tänder. Anna och jag var förvånade över att hon inte hade först mer av sin insida.

Äta toapapper? Nej tack!

Nästa märkliga missbrukare var programmets enda man. Hans missbruk var jämförelsevis harmlöst – han hade en plastdocka till partner. På gång var också en flickvän, även hon i plast. Inget som skadade varken honom eller nån annan.

Kvinnan som var tvungen att sova med en hårtork var ju däremot livsfarlig! En påslagen hårtork bland sängkläder kan ju orsaka såväl brand som död. Kvinnan hade bränt sig flera gånger.

Även nästan kvinna hade bränt sig, men på solarium. Hennes missbruk var att sola, för det mesta i solarium, flera gånger om dan. Trots att hon var ung hade hon fått en hud som en 40-åring i ansiktet.

En kvinnlig städmaniker fanns också i gänget. Kvinnan städade typ åtta timmar varje dag. Hon skällde ut sin man för att han skitade ner och hon gick och handlade iförd gummihandskar.

Mja, lite städmanisk kan jag vara, men inte så att jag städar åtta timmar varje dag. Och jag har inte gummihandskar på mig när jag handlar!

Men värst av alla missbruk stod nog den sista kvinnan för. Hon som åt skumplast, sånt som finns i kuddar och soffor. Helst skulle skumplasten vara rullad i jord först så att den blev krispig. Hennes missbruk eskalerade så att hon även ville ha rosa lotion på skumplasten. Hon blev väldigt sjuk, men inte heller de rena fysiska plågorna kunde stoppa henne – hon började till och med äta sina BH:ar.

Skumbananer kan jag äta, dock inte skumplast. Uschaaaaaaan, på ren östgötska!

Först ska jag ärligt erkänna att jag skrattade. Sen mådde jag illa och fick ont i magen. Och slutligen tyckte jag förstås synd om dessa kvinnor (mannens missbruk var ju bara lite konstigt och inte skadligt). Samtliga försökte bryta sina missbruk, men långt ifrån alla klarade det.

När Anna skulle gå på toa i en paus undrade jag om hon skulle äta toapapper. Hon sa att hon inte skulle det, men man vet ju aldrig med henne, hon kan vara ganska lurig.

Nej fy, riktigt fruktansvärda missbruk dessa! Och nu vill jag förstås veta om DU eller nån du känner knaprar på nåt konstigt, kanske farligt..?

Livet är kort. Ät nåt gott i stället för nåt skumt!

Read Full Post »