Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skratta högt’

Ett inlägg om en bok.


 

Helgonet och utpressarnaTio spänn gav jag för Leslie Charteris lilla bok Helgonet och utpressarna i oktober förra året på Återbruket. Jag har sett boken säljas för det fyrdubbla på nätet, så visst var den värd sin guldpeng, trots sina 52 år på nacken. (Yngre än jag, visserligen, men…) I kväll läste jag ut den lilla boken som innehöll två Helgonet-historier i bästa 60-tals deckarform.

Den första berättelsen, Tiggarkungen, handlar om nåt så aktuellt som tiggare som utnyttjas av ligor. Tiggarna tvingas betala skummisar för beskydd. Men naturligtvis kommer Helgonet till deras hjälp. Den andra berättelsen, Den maskerade ängeln, handlar om uppgjorda boxningsmatcher och människor som inte drar sig för att skjuta ihjäl andra människor hur och när som helst.

Det är ett faktum att detta inte är nån Nobellitteratur. Ändå gillar jag främst Tiggarkungen, som har ett oväntat slut. Den maskerade ängeln känns lite mera seg och hoppig. Men den största behållningen är nog trots allt översättningen. Boken kom ut 1964 och är alltså översatt till dåtidens moderna svenska. Jag skrattar högt åt uttryck som…

pysen, hör nu hänn, babbla bredvid mun, barberare, blomkålsöron, pappsen, knallebyssa

med flera. Och så undrar jag hur Helgonet kan ha så snabb reaktionsförmåga och så bra kondis trots att han dricker friskt med alkohol och röker…

Men detta ÄR charmigt. Toffelomdömet blir i alla fall medel för denna dubbel-deckare.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll gick den sjätte och sista delen av Vänligen Lars LerinDet blev en långresa för både Lars Lerin och hans Junior till New York där de träffade konstnären Bjarne Melgaard. Jag hade aldrig hört talas om honom och var väl bara sisådär nyfiken. Men detta avslutande program blev både roligt och seriöst.

Lars Lerin

Lars Lerin träffade konstnären Bjarne Melgaard, som han var lite rädd för. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Jag skrattade flera högt
flera gånger under programmet. Det gjorde jag inte för att jag är särskilt lättroad, idag är jag ju arg. Men tittar en på Lars Lerin och han bara säger sånt som att han har en lesbisk katt… ja, då garvar jag. Sen var det intressant att delta som observatör i mötet mellan två konstnärer som sinsemellan är väldigt olika – den ena målar landskap, den andra

penisar så att en baxnar.

Lars Lerin erkände att han var lite rädd för sin konstnärskollega. Dels för att han ser så arg ut (!), men också, tror jag, på grund av motiven på hans tavlor.

Kanske uppstod ingen vänskap, utan snarare en bekantskap. För trots olikheterna har de tu en hel del gemensamt: närheten till sina mödrar, missbruket i bagaget – och att de är tillsammans med yngre, sydamerikanska män.

Det avslutande programmet i Vänligen Lars Lerin-serien var lika trivsamt som alla de andra. Den här gången upplevde jag mer ärlighet hos Lars Lerin. Inte är han så oförarglig som alla tycks tro, men å, vad jag gillar honom! Mer Lars åt folket!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

Nino Ramsby

Christer Sjögren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt typiskt måndagsinlägg.


 

Anna i nya brillorna

Min lilla glasögonorm ska iväg och jobba mitt på dan, men i kväll kommer hon hem igen.

Den gångna helgen passerade alldeles för snabbt. Det blev mycket socialiserande med familj och släkt. Det vi hade tänkt göra för oss blev inte av. Nu hade vi inga stora planer, men ytterligare en dag med helg hade varit praktiskt. Fästmön ska iväg och jobba idag igen. Hon börjar mitt på dan och slutar i kväll.

Min dag har jag inlett med sedvanlig administration. Och så sökte jag det där drömjobbet (ett av några stycken…) som jag såg i förra veckan. Formuleringarna har legat och rullat i skallen under helgen. Nu är de satta på pränt och digitalt översända. Men som vanligt gäller att hålla förhoppningar och förväntningar på rätt nivå. Jag brukar få sällskap med ett par hundra andra när det gäller den här typen av tjänster. Proppat med intresserade, alltså. Det är inte lika proppat med drömjobb, dessvärre…

Ytlig propp på ringfingrets knoge

Den ytliga proppen som jag såg igår kväll på vänster ringfingers knoge är redan på väg att lösas upp.

Jag är för övrigt proppad på annat sätt. Igår vid läggdags upptäckte jag en ytlig propp igen, denna gång i vänster ringfinger. I morse, när jag skulle fota den, var den redan på väg att lösas upp så mycket att den nästan inte syns. Den känns inte så mycket heller. Egentligen är det vetskapen att den dök upp som är läskigast.

Min dag och min vecka… Det finns inte så mycket skrivet i kalendern, men eftersom Anna jobbar rätt långa dagar till och med torsdag ska jag försöka ta ansvaret för matlagningen. Det är inget jag gör för att jag tycker det är roligt, utan för att vi behöver äta mat båda två. Igår gjorde Anna broccoligratäng och den var mycket smaskig. Hon får med sig resterna i en matlåda idag. Vad jag ska äta blir en senare fråga. I morgon blir det i vart fall korv i nån form för oss båda. Annas korv innehåller gris, min kyckling. Själva tillagningen är inte bestämd än, men möjligen blir det nån form av Korv Stroganoff – i två pannor, dårå.

När jag inte funderar över mat och dess tillagning idag ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Det är en ganska spretig bok, men bitvis är den mycket underhållande. Det främsta skälet till det är den underbara självinsikt författaren har, en självinsikt som hon driver med och skriver om så målande att man ser vissa scener framför sig – och skrattar högt. Och mellan dessa scener är det både seriöst och konstaterande och jag nickar igenkännande.

I kväll går andra delen av Jordskott. Den ska jag se. Sen ska jag bestämma mig om jag ska se resterande åtta delar. Det får nämligen inte bli alltför absurt – såna program klarar jag inte av. Och med tanke på Jordskotts likhet med Twin Peaks, så…

Vad har DU för dig idag och i veckan??? Är det nåt kul, jobbigt, svårt, tråkigt som händer??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Skrattpåse

Tygpåse med en hård apparat i?

Somliga är visst övertrötta och har lätt för att svänga till tolkningarna i det som sägs. Följande utspelade sig för en kvart sen. Scenen är badrummet. En av oss försöker borsta tänderna, medan den andra inleder en dialog:

Kommer du ihåg såna där skrattpåsar som fanns när man var liten? Det var en gubbe där som skrattade högt och det lät konstgjort.

Tandborstaren nickar och säger:

Ja, de där påsarna som låter som färdigskrattade, amerikanska komedier.

Pratmakaren:

Det var såna där tygpåsar med en hård apparat i.

Båda två kollapsar och skrattar så att kisset stänker. Nästan. Nivå: Låg. Dags att sova: J.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok för de yngre. Ett julklappstips, kanske, till och med..?


 

Stjärnklart SallyHäromdan hittade jag en vit bokpåse från Opal förlag i min postbox. Det är alltid spännande att få post från förlag. Den här gången innehöll påsen Stjärnklart, Sally!, en bok av Anna Ehn och Mia Öström med illustrationer av Jenny Karlsson. I eftermiddag blev det tillfälle att läsa om Sally.

Sally önskar sig bara en enda sak i julklapp: en stjärnkikare. Men se mamma och pappa har bestämt sagt ifrån att det inte ska bli några julklappar i år. I stället ska familjen – mamma, pappa, Sally, syrran och lillbrorsan – göra en UPPLEVELSE som säkert är både fånig och jättehemsk, tror Sally. Bästa kompisen Rakel kommer därför med det goda rådet att Sally ska vara supersnäll. Städa och sånt och hjälpa pappa i affären… Sally gör verkligen allt för att få den där stjärnkikaren, men det mesta går på tok: nån halkar, skidor går sönder och värst av allt: Minus rymmer!

Alltså jag är verkligen inte rätt målgrupp* för den här boken, men jag skrattar högt i min ensamhet! Berättelsen är både fyndig och rolig och illustrationerna är fantastiska. Dessutom har berättelsen i sig en stark igenkänningsfaktor: vem har inte nån gång i livet önskat sig en enda julklapp så där riktigt, riktigt hett som Sally gör?! Julklappen, som kanske har ett rim också, som Sally fantiserar:

Det här ger vi gärna
till vår största stjärna!

En fantasi som bryts när mamma kommer hem och pratar i två mobiler samtidigt… (Hur många föräldrar gör inte det?!)

Språket är enkelt, men på pricken. Och just så där korthugget så det blir riktigt roligt. Illustrationerna kompletterar verkligen texten. När storsyster jagar Sally efter att tvingats tvätta håret med diskmedel ser hon verkligen ut som

[…]ett gammalt gosedjur som råkat hamna i tvättmaskinen. […]

Stjärnklart Sally

Sally och kompisen Rakel på omslaget.

Roliga saker i bilderna är också sånt som bifigurerna som asgarvar åt Sallys paketinslagning och mobiltelefonen som streamar julmusik (från Spotify?).

Ska du köpa en rolig och hård julklapp åt din unge eller ditt barnbarn rekommenderar jag verkligen Stjärnklart, Sally! Boken finns såväl hos fysiska bokhandlare som på nätet och kostar runt hundringen. Och läs högt, så får du också skratta!

 

 

 

 

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*Rätt målgrupp torde vara barn i lågstadieåldern.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit… en konstig dag. Tack och lov slutade det att snöa kring lunchtid, men jag åkte aldrig till jobbet utan jobbade LITE hemifrån. Betoning på LITE. Jag har inte mått så bra, har mått illa av och till. Inte är det nån vinterkräksjuka, tror jag, snarare nerver. Det finns ingen återvändo nu och det som ska göras ska bli gjort – nästa vecka.

Mellan arbetsinsatserna har jag verkligen försökt vara snäll idag. Bland annat har jag en förhoppning om att en kompis till mig blir tårtad, men det är inte säkert att det blir så även om det togs emot väl av tredje part. Mer kan jag inte säga, för om det ska bli en överraskning som förverkligas sabbar jag ju den!

citrontårta

Citrontårta, kanske?


På lunchen
fick jag nån form av energi, så jag gick ett varv med dammsugaren. Det mådde jag inte bättre av, men det kändes märkligt att dammsuga på lunchen och jag fnissade lite för mig själv. Skrattade nästan högt eftersom jag måste gå med gympadojorna inomhus – får så jäkla ont i hälen annars.

Har varit seg och trött hela eftermiddagen. Men i morgon räknar jag med att jobba som vanligt igen. Jag har i alla fall svarat på en del mejl. Försökt vila en stund i fåtöljen med min bok på gång, men kan inte riktigt slappna av. För många tankar snurrar om högt och lågt.

En del mejl- och smskontakt med släkt och vänner har det blivit också. Bland annat med mamma-kusinen B, min Stora-Sister, en före detta kollega och Arga Klara som jag gläds med just nu! Jag tycker att du ska klicka på länken och hoppa in till Klara och peppa henne lite med en kommentar!!!

WordPress verkar precis som jag inte vara riktigt i form på flera sätt. Det är segt att kommentera, har jag fått signaler om. Kan meddela att det är lika segt att svara på kommentarer. Och att posta inlägg… Vi får se om detta lyckas bli uppladdat…

I kväll ska jag försöka sitta stilla en stund och glo på För dig naken, en dokumentärfilm om konstnären Lars Lerin och hans kärlek Junior. Jag hörde Lars Lerin sommarprata i somras och hans stämma var väldigt behaglig att lyssna på i bilradion på väg ner till Metropolen Byhålan med mamma.

Nej, jag är inte riktigt i form och det har väl sina orsaker. Jag försöker locka fram humorn som vapen i eländet. Idag lyckas jag inte riktigt. Vilken tur att det är en alldeles ny dag i morgon.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tre, nej fyra, syjuntetanter vinner en bussresa till en julmarknad i Tyskland. När Karin Brunk Holmqvist skriver om detta i Kaffe med musik blir det riktigt, riktigt roligt. Tack, Augustifarmor, för boken!

Syjuntetanter i Tyskland intar kaffe med musik.


Den här gången
 skriver Karin Brunk Holmqvist om väninnorna Inez, Viola, Olga och Svea som vinner en resa med buss till en julmarknad i Tyskland. Det blir först lite jobbigt för dem, för de har som längst varit till Danmark (de bor i södra Sverige…). Men de beslutar sig för att åka. Under resans gång gör de sig bekanta med uttrycket

kaffe med musik.

Man kan också säga att deras vänskap och lojalitet med varandra prövas – och stärks under resan, bland änglar, glühwein, förnöjda män, vänsterprasslande män, vänsterprasslande fruar och en och annan snöstorm…

Som alltid skrattar jag högt och ofta när jag läser nånting av Karin Brunk Holmqvist. Och jag har läst alla hennes böcker utom två, tror jag. Vill du läsa en riktigt rolig må-bra-bok, rekommenderar jag verkligen den här!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »