Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘syrra’

Ett inlägg om nya pocketböcker.


 

Tidigare i veckan fick jag mejl om Månpocketnyheter för mars. Fast vadå mars..? Böckerna finns tillgängliga i affärerna från och med idag, den 11 februari. Idag har jag emellertid inte tid att skena efter böcker, för först ska jag jobba och sen ska jag fira en födelsedag (nej, inte min). Och du får inte läsa nåt annat från mig idag än detta inlägg. Här kommer ett urval nya Månpocketar som jag tycker verkar intressanta på ett eller annat sätt:

 

Älskaren från huvudkontoretÄlskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Emma har en älskare. Jesper är allt hon drömt om och lite till. Det finns bara ett problem – han är hennes högste chef: en opraktisk, men oemotståndligt kittlande omständighet. Så försvinner han, lika oväntat som han dök upp. Och inte långt efter det hittas en kvinna bestialiskt mördad i hans bostad.
Det här är en psykologisk spänningsroman med många bottnar. Skrämmande, överraskande och berättad med absolut gehör för kärlekens klåda.
Jag gillar verkligen böckerna som Camilla Grebe skriver ihop med syrran Åsa Träff, så den här boken tror jag skulle falla mig på läppen!

 

De försvunnaDe försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet och det febrila sökande som tar vid leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.
Caroline Eriksson har jag inte läst nånting av tidigare, men den här låter riktigt spännande.

 

Mr MercedesMr Mercedes av Stephen King
En kall morgon plöjer en ensam förare i en stulen Mercedes rakt genom en människohop. Åtta människor dör, femton skadas. Den nypensionerade kriminalaren Bill Hodges kan inte släppa fallet. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Han inser att ”Mr Mercedes” kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan.
Detta är Stephen Kings första renodlade thriller och sägs vara en hyllning till den hårdkokta noir-genren. Även om jag inte är nån stor fan av noir blir jag nyfiken på denna.

 

Mordgåtan Olof PalmeMordgåtan Olof Palme av Gunar Wall
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad trots att det nu gått 25 år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp? Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån.
Självklart är jag intresserad av denna! Jag minns mordet så väl och vill verkligen att det klaras upp. Till dess får jag nöja mig med att läsa böcker om det.

 

Livet motorcyklar och andra omöjliga projekt

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.
Ja, jag måste ju ta med en titel som inte är nån deckare. Katarina Bivald har jag läst tidigare, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, och det var en riktig feelgoodroman. Naturligtvis är jag nyfiken på uppföljaren.


Är det nån av böckerna som DU känner dig extra sugen på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta varför!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok för de yngre. Ett julklappstips, kanske, till och med..?


 

Stjärnklart SallyHäromdan hittade jag en vit bokpåse från Opal förlag i min postbox. Det är alltid spännande att få post från förlag. Den här gången innehöll påsen Stjärnklart, Sally!, en bok av Anna Ehn och Mia Öström med illustrationer av Jenny Karlsson. I eftermiddag blev det tillfälle att läsa om Sally.

Sally önskar sig bara en enda sak i julklapp: en stjärnkikare. Men se mamma och pappa har bestämt sagt ifrån att det inte ska bli några julklappar i år. I stället ska familjen – mamma, pappa, Sally, syrran och lillbrorsan – göra en UPPLEVELSE som säkert är både fånig och jättehemsk, tror Sally. Bästa kompisen Rakel kommer därför med det goda rådet att Sally ska vara supersnäll. Städa och sånt och hjälpa pappa i affären… Sally gör verkligen allt för att få den där stjärnkikaren, men det mesta går på tok: nån halkar, skidor går sönder och värst av allt: Minus rymmer!

Alltså jag är verkligen inte rätt målgrupp* för den här boken, men jag skrattar högt i min ensamhet! Berättelsen är både fyndig och rolig och illustrationerna är fantastiska. Dessutom har berättelsen i sig en stark igenkänningsfaktor: vem har inte nån gång i livet önskat sig en enda julklapp så där riktigt, riktigt hett som Sally gör?! Julklappen, som kanske har ett rim också, som Sally fantiserar:

Det här ger vi gärna
till vår största stjärna!

En fantasi som bryts när mamma kommer hem och pratar i två mobiler samtidigt… (Hur många föräldrar gör inte det?!)

Språket är enkelt, men på pricken. Och just så där korthugget så det blir riktigt roligt. Illustrationerna kompletterar verkligen texten. När storsyster jagar Sally efter att tvingats tvätta håret med diskmedel ser hon verkligen ut som

[…]ett gammalt gosedjur som råkat hamna i tvättmaskinen. […]

Stjärnklart Sally

Sally och kompisen Rakel på omslaget.

Roliga saker i bilderna är också sånt som bifigurerna som asgarvar åt Sallys paketinslagning och mobiltelefonen som streamar julmusik (från Spotify?).

Ska du köpa en rolig och hård julklapp åt din unge eller ditt barnbarn rekommenderar jag verkligen Stjärnklart, Sally! Boken finns såväl hos fysiska bokhandlare som på nätet och kostar runt hundringen. Och läs högt, så får du också skratta!

 

 

 

 

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*Rätt målgrupp torde vara barn i lågstadieåldern.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Het) respektive sänkning (Fet). Det är bara så här lätt:

Het

  • Linn (nybakad student med lysande betyg – STOLT bonus-Toffla!)
  • Fästmön (en mamma, till bland annat den nybakade studenten och tre andra, som bara är bäst)
  • Nurse Rached (snäll och omtänksam syrra som bryr sig om – och som har börjat förändra saker till det bättre. Tuff kamp, men j**lar vad hon kan!)
  • Boken Cirkeln (jag vill helst läsa hela tiden!)
  • Fru Hatt (som kämpar och kämpar och nu MÅSTE det vända snart!!!)
  • Jag (som vågar möta demoner!)

Fet

  • Min lekamen (nu måste jag baske mig ta bort min bukfetma!!!)
  • Myggor (ja, de är redan är)
  • Finnar (alltså jag är tant. Tanter ska inte ha finnar, det är för tonåringar!)
  • Förkylning och hosta (jobbigt som gör mig seg)

Read Full Post »

Jag har haft ett uppiggande besök av min älskling. Hon kom klockan elva och sprang för att hinna med 13.30-bussen hem.


Man kan ha rätt kul i en sjuksäng. Den friskare till vänster.

                                                                                                                                                    När Anna hade stängt dörren och gått kom en syrra in och frågade hur jag mådde. Illamåendet är bättre och jag åt långsamt en ostmacka på ljust bröd till lunch och drack ett glas mjölk. Tydligen ligger jag på gränsen till att få blodtransfusion, så det är ju inte konstigt att jag är trött. Men, men, hon är och kollar med doktorn nu och jag får nog gå hem i eftermiddag. Det vore ju ganska skönt…

PS Jag får åka hem!!!

Read Full Post »

Har just fått nålen med slang och skit utplockad – HURRA! Och så kom A-syrran med besked från skiktröntgen: inget annat än det vi redan visste fanns att beskåda.

Så nu får vi se vad som händer. Kanske det blir operation – så småningom. Förhoppningsvis ger järntabletterna blodet en skjuts i rätt riktning. Benet behöver nog inte kapas av, men vad ”piskrappet” kommer av eller beror på kan ingen svara på än så länge. Och A-syrran trodde, att om jag har riktig, riktig tur kanske jag får åka hem i morgon…  Det vore bra skönt att få sova i sin egen säng… Mer om detta får jag veta vid ronden i morgon förmiddag.

Nu ska jag festa på kaffe och ostmacka. Och kanske sova lite. Jag försökte beställa champagne och jordgubbar till frukost i morgon, men tyvärr fanns inte det på Sjukstugemenyn. Lite trist…


Varken champagne…


…eller jordgubbar finns på Sjukstugan i Backens meny.

Read Full Post »

Jag har blivit förvånad över hur ofta folk stavar fel när de ska skriva ordet lugn, alltså lugn-och-ro-lugn. Till och med proffsskribenter i de stora drakarna stavar fel och eftersom tidningarna rationaliserat bort korrekturläsarna står felstavningarna kvar. Slut på föreläsningen.

Har nu varit och fått lungorna röntgade. Strax innan avfärd ringde ett av L:n från mitt förra jobb! Det var roligt att höra en pigg röst, även om L inte heller varit så pigg den sista tiden. Fick åka säng, kändes hur lyxigt som helst. Jag hade gärna gått, men jag är skittrött och matt och dessutom är jag ju lite vilse i orienteringen. En ilsken gubbe låg och svor i sin säng, han var trött på att vänta. Han hade väntat i fyra månader, sa han. Hoppas bara inte att det var på samma plats. Röntgen är inte heller nån ball upplevelse vad gäller inredningen…

Uppe på avdelningen höll tanten på att flytta ut ur mitt rum. För tillfället är jag ensamboende, men det lär väl inte bli långvarigt. Det togs lite prover och skit när jag vilat en stund och som plåster fick jag lyx-fika – inga Mariekex här, inte, utan BULLA, som de säger i Uppland.


Jag valde en stor, blå mugg till mitt kaffe som jag hämtade själv, men bullan hämtade snälla S för inga patienter får gå in i köket!

Jag var lite trött efter utflykten, men gick ett varv här i korridoren för benets skull. Fast sen blev jag jättetrött och bara låg och blundade ovanpå bädden. Den rara fru Hatt, som själv inte är kurant, roade mig med dåliga vitsar per sms. Den här tog priset, tycker jag:

Vad tuggar du på?
Socker.
Men det knastrar ju inte?
Raggsocker.

Darlingen messade på vägen hem. Tydligen är det klibbigt väder, för när hon kom hem placerade hon sig framför fläkten. Jag ser ju inte så mycket ut genom de skitiga fönstren, men jag såg en vitklädd personal som stod och rökte precis här. Trodde detta var en rökfri arbetsplats där man dessutom måste klä om när man ska ta rast och röka..? Regn hör jag av och till och solen har jag också anat en kort stund. Och nu åskar det!

Det preliminära resultatet från lungröntgen såg bra ut, enligt den snälla syrran som lånade mig en spänn till värdeskåpet. Sen kom nästa syster – och det var en bror. Eller en kille, då. Vad 17 ska man kalla dem? Inte kan man säga syster till en manlig sjuksköterska? Han påminde mig om den trevliga gyn-undersökningen som jag ska göra i morgon eftermiddag. Dessutom ska jag få lägga en ny kabel i plastkärl så snart jag kan! Urrrrrrrrrk vad de är skitfixerade här! Sen kollade han på mina ben och mätte lite med måttband. Det onda benets smalben är svullet och en centimeter tjockare än det högra. Kan bero på propparna. Hade lite förhöjd temp, men det kanske bara är nåt tillfälligt.

Nu är det väl inget att göra förrän middagen, men jag kan inte påstå att jag är så hungrig. Fast kaffet på maten är gott. Mamma skulle ringa vid 17.30-tiden igen och senare ska jag väl ringa Anna. Det är fruktansvärt långtråkigt här…

Read Full Post »

Dagens rond kom vid tio-tiden och bestod av tre doktorer i lustiga hattar… nej, tre doktorer, bara, och en snäll syrra som just har lånat mig en spänn till det minimala värdeskåpet. (Datorn får låsas in på annat håll när jag ska iväg på röntgen i eftermiddag.)

Doktor numero Uno fick jag strippa för och han kollade mitt osnygga ben. Jag fick veta att de inte har nån förklaring än på varför kärlet på benet blev så ilsket inflammerat som det blev. I eftermiddag klockan 13 blir det lungröntgen och sen blir det nån kul gyn-undersökning nån gång också. Tjoho vad de ska greja och ha grejor från min stjärt – bak som fram! Så har jag fått min vanliga magsårsmedicin och kanske ska jag göra en gastroskopi också. Det är ju alltid en rolig och spännande undersökning – man blir så härligt drogad, det är behållningen. Resten är hemsk.


Här är en bild på nån annans rumpa. Min vill jag gärna ha ifred…

                                                                                                                                                    Sen har jag fått ett järn idag, det vill säga en järntablett så nu ska väl stolarna bli svarta om inte annat. Om de överhuvud taget kommer ut… Man brukar få stopp i outputen av järntabletter. (Så mycket skitsnack!)

Mitt under ronden ringde vännen F. Det var kul med en pratstund, men jag tror inte F hinner hit innan jag får åka hem. För det tänker jag göra så snart jag kan…

Read Full Post »

Ja vad ska man säga??? Akuten på Sjukstugan i Backen är världens tråkigaste ställe, likaså kärllab. Konsten är skitful och på kärllab var personalen mest sugen på att umgås med varandra, typ. Men jag fick en väldigt bra syrra som ultraljudade mitt ben. Däremot gillade jag inte att gå tillbaka till akuten för att träffa doktorn…

Jag har haft ytliga proppar i mitt ben, inga djupa. Men flera av mina värden var så dåliga att jag nu blev inlag på en medicinavdelning för utredning. Fick ligga på akuten – jag har ingen ork – fram till eftermiddagen då jag kom upp på avdelning. Naturligtvis är den första jag ser en bekant – hur kul är det..? NOT! Om det hade varit en KUL bekant hade det varit kul, men en närboende…  Men doktorn på akuten var jättesnäll och hon får flera rosa tofflor för att hon var så mänsklig och inte lekte små-Gud.

Jerryvännen har lovat att ta hand om både min bil och sin son. Tanken var att jag skulle vara med Elias och tonåringarna i kväll, men det går ju inte. Jag ligger ju här… På en avdelning på Sjukstugan i Backen. Dit jag verkligen inte ville. (Nu blev det väl fart på skvallerkärringarna i närheten, men passa er för att försöka kolla min journal – sånt är straffbart!)

Annaälsklingen har jag pratat med som hastigast och messat en massa. För som tur är får jag ha mobilen på. Jag har beställt patienttelefon, men den blir nog inte inkopplad förrän i morgon. Lilla datorn har jag i alla fall fått liv i, så jag har nåt att roa mig med.

Mamma har jag pratat med som hastigast två gånger, hon är naturligtvis utom sig av oro.

Uppe på avdelningen var de väldigt snälla och välkomnande och tre (3) personer erbjöd sig att sticka mig. Syster M vann! Fast hon lyckades inte sätta nål i handleden för kärlet sprack och patienten svor och fick lägga sig ner eftersom hon blir yrslig av nålar och blod, även sitt eget. (Maken till vekling finns väl inte?!) Av en annan snäll syster fick jag mat. Då hade jag inte ätit sen klockan sju i morse…


Mums att äta när rumsgrannen sket ner sig…

                                                                                                                                                       Jag har lämnat en del blod, kommer inte ihåg vad det var för prover som togs. Och i morgon ska jag på nån otrevlig undersökning som innebär att jag måste fasta från midnatt.

Som sagt, tur att jag har med lilla datorn för min rumskamrat har nog inte förstått att jag är här… Nu ligger jag och väntar på Jerry som ska komma och hämta min bilnyckel.

Uj! Nu kom det MER mat! Jag lyfter på locket och kikar vad det är…


Kycklinggryta ska det visst vara…

                                                                                                                                                           Kanske bäst jag sätter tänderna i maten. Vill ju inte verka otacksam, men… Hörs kanske senare…

TACK till alla som hört och hör av sig! Jag har mobilen på, som sagt, liksom datorn. Av och till, i vart fall! Kramar till er alla!

Read Full Post »

Jaha, tänker du, när du läser rubriken. Nu ska Tofflan självömka igen. Och det ska jag kanske! För lite sjuk är jag allt… Dessvärre, tycker en del, är jag inte dödligt sjuk utan bara just lite sjuk. Och väldigt, väldigt trött just nu…

Anna och jag var och fikade hos Annas mamma i Slottet och jag skulle sen vara hos doktor Anders klockan 14. Vi bestämde att Anna skulle stanna, för det brukar ju inte ta så lång stund för mig hos doktorn. HA! Jag fick strippa för doktor Anders och visa upp mina feta, håriga ben.


Ungefär så här lurviga är mina ben. Mycket osnyggt!

                                                                                                                                                        Han klämde och kände också på min fläskiga mage. Kom fram till att det här med piskrappet på benet nog måste kollas upp på Sjukstugan i Backen. Jag fick först gå till provtagningen och ta temp och snabbsänka. Och sen fick jag en remiss till akuten där han ville att jag skulle kärlröntgas. Jippi! NOT! Jag blev ju skitskraj. Snabbsänkan var nämligen för hög, men jag hade ingen feber idag. Men smalbenet i det onda benet var svullet… Så jag ringde och pipplade till darlingen och så blev det så att jag åkte ut till Slottet och hämtade henne som stöd innan vi satte kurs mot akuten.

På akuten behövde vi inte vänta alltför länge innan jag fick komma in. Där fick jag strippa igen, denna gång för en söt liten syrra – jag kände mig ÄNNU MER som en elefant. Hon skulle ta EKG och blodtryck och allt vad det var, men sen blev det lite blodprover mest. Provsvaren skulle ta en stund att få fram och medan jag väntade på dem och på doktorn blev jag utrullad på övervak. Stackars Anna fick gå och sen sitta trångt mellan vikskärmarna och dessutom på en obekväm stol, medan jag fick vräka mig i min snygga sjukhusskjorta på en smal brits. Grannsjuklingens närstående var himla nyfiken och pratsam – han kommenterade nästan allt vi sa, så det blev lite jobbigt. För jag var ju orolig och så och kände mig inte så pratsugen.

Efter nån timme blev jag inrullad på ett rum och så kom doktor M,  mycket söt i gråsvart, krulligt hår. Mycket artig och mycket tysk var han också. Lite som en manlig drottning Silvia. Han var tyvärr lite allvarlig och ville helst att jag skulle stanna kvar på Sjukstugan så att jag kunde få en spruta blodförtunnande – varje dag, hela helgen…


Jag gillar inte sprutor.

                                                                                                                                                            Men vara kvar var uteslutet för mig och då kunde jag heller inte få nån spruta eftersom mitt Hb var för lågt och då är det risk för inre blödning. Inte nåt man riktigt hanterar hemma i sängen. Uj, visst låter det läskigt..? Ett annat prov hade visat ett för högt värde, vilket KAN tyda på nån sorts propp. Alltså jag ville verkligen inte vara kvar över helgen och få blodförtunnande sprutor varje dag. Jag hatar sprutor och jag är rädd när jag vistas på Sjukstugan i Backen. Skiträdd. Hade jag INTE haft för lågt Hb så hade han skickat hem mig MED sprutor, men nu vågade han inte det för riskerna.

Efter en del diskussion mellan doktorn, mig och bakjouren fick jag skriva på ett papper att jag hade åkt hem frivilligt.  Bara för att komma tillbaka måndag morgon och göra en kärlröntgen. Och om jag får svårt att andas eller mår sämre under helgen ska jag åka in bums.

Så fort vi kom ut till parkeringen ringde jag mamma, men hon verkade väl inte så vansinnigt orolig trots allt utan började prata om hur ont i håret hon hade efter gårdagens omilda behandling. Jag var inte på humör för att prata om det, utan vi ska höras i morgon. Anna och jag åkte och handlade käk och vi har nyss satt i oss tacos. Medan vi var och handlade – då var klockan efter 19 – messade gulliga, omtänksamma fru Hatt! RARING!!!

Nu känner jag mig mest trött, så tyvärr, tyvärr, alla som avskyr mig, ont krut förgås inte så lätt! Jag tänker vara hemma ett tag och nu ska jag vila, för jag är aptrött efter denna sjuka historia.


Aptrött… Fast retsam lika fullt! C’est moi!

Read Full Post »