Nu sprakar det…

Och det är inte bara av den energi jag känner från institutionen – Energi och Teknik – utan också av Syltans vegetariska ärtsoppa. Och pannkakor. Med sylt och grädde. Yummy! Det är verkligen veckans höjdpunkt.

Veckans höjdpunkt på Syltan – vegetarisk ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde.

Fick sällskap till lunchen av en ny kollega, D. Folk är verkligen genuint trevliga här! Inte alls som… det där hemska stället på stan där man ägnar sig åt skitsnack bakom ryggen på såväl låg som hög nivå. På Syltan träffade jag också den snälla före detta kollegan B och nästa vecka ska jag försöka få till en träff – vi har inte setts sen jag började här! Och så mötte jag fru Chef2, vilket alltid är bra, för då kan man utbyta information på ett annat sätt än via mejl. Jag har funderingar på att ha en medieutbildning för ”De Mina” här på institutionen och då vill jag gärna dra in fru Chef2:s gäng (eller delar av.)

Det blev en bra och inspirerande intervju med en av professorerna på förmiddagen. Vilket spännande yrkesliv! Jag skulle kunna hitta nåt intressant  att skriva om så gott som alla som jobbar här. Men nu ska ju mina intervjuer tyvärr inte bli artiklar utan underlag till min plan och till fortsatt arbete – för mig eller för någon annan.

På väg till Syltan hann jag mobiltelefonera med käraste storasyster som inte mår så vidare värst bra av olika skäl. Men jag hoppas att hon blir uppiggad av eftermiddagens aktivitet och att nån lillasöster (=Petite… eh, nåja… Moi) kanske, kanske messar under senare delen av Antikrundan i kväll.

Fästmön har varit på besök i vården och nu ska hon träna sin onda kroppsdel. Jag hoppas verkligen att det gör nytta, för hennes jobb är ju fysiskt sett ganska tungt.

Ärtsoppan gör att jag sitter med bubblande mage och stängd dörr. Jag hoppas ingen knackar på… Magen lär väl bli riktigt go av järntabletterna också, men jag hoppas att de gör nytta och verkan. Det är väldigt tröttsamt att vara tungt trött hela tiden. Nivåerna är nere på nästan samma som när jag blev inlagd akut…

Read Full Post »

Rapport från ronden…

Tjolahopp! Doktor Jan är en kvick en! Han skulle inte ringa förrän nästa torsdag, men han ringde den här torsdagen i stället. Alla provsvar har inte kommit, men han ringde för att Hb:t var för lågt, så nu är det järntabletter som gäller igen. E-recept på väg! Och så blir det några kuliga undersökningar framöver för att kolla så jag inte blöder inne i magen. Gastroskopi har jag gjort många gånger. Det är inte världens roligaste undersökning, men med en massa trevliga droger i kroppen går det bra. Dessutom slipper jag göra undersökningen på Sjukstugan i Backen och blir i stället kallad till en privat vårdinrättning! TACK!

Ont om blod. 

Read Full Post »

Hemma ÄR bäst!

Det var så skönt att bli utskriven i eftermiddags, men jag tror att den som själv aldrig legat i en sjukhussäng inte riktigt förstår. Jag hade ett allvarligt samtal med doktorn före och jag har fått förhållningsorder och svar på ett antal frågor. De övervägde att hålla mig kvar för blodtransfusion, men jag är glad att jag slapp och vill testa att järntabletterna gör verkan. Däremot var hon tydlig med att jag måste utredas vidare för de superlåga värdena, men tromboflebitens roll i det hela är en gåta. Det verkar som om ingen av de läkare jag har träffat har sett nån sån låååååång tromboflebit…

Alla uppgifter om mig skulle hon skicka till doktor Anders, för några av de kommande undersökningarna kan göras polikliniskt. Operation är jag inte redo för än, varken kroppsligt eller mentalt. Det tar vi ”sen”.

Vännen Jerry och Clark* var så gulliga och kom och hämtade mig. Jerry bar mina väskor till parkeringen och vi gick så sakta han kunde. Vid ett tillfälle, just när vi mötte fru P från mitt förra jobb, en dam med besynnerlig klädstil och fula glasögonbågar (hon tycks ha en veritabel samling av såna…), vacklade jag till och blev tvungen att ta tag i Jerry. Naturligtvis bad jag om ursäkt, varpå han svarade rått men hjärtligt:

Äh det gör inget om nån ser, mitt rykte är ändå förstört!

Härligt med sån humor!

Jag skjutsade tillbaka Jerry till jobbet och så for jag till ett apotek på vägen hem. Linn messade på vägen och hade nog tänkt komma och hälsa på, men jag var ju på väg hem. Gulligt!

Mobilen ringde och det var doktor Anders sköterska som undrade vad som hade blivit av mig efter turen till akuten i fredags… Jag var ganska trött och lite vimsig, så vi kom överens om att jag ska ringa på måndag för att få en tid till dejt med doktor Anders. Vidare ska jag lämna prover de kommande fyra veckorna, men det kan jag göra hos sköterskan.

På apoteket hämtade jag ut medicin och fick en del förhållningsorder och tips, bland annat vad jag kan inta medicinen till och vad som är mindre bra. En del apotekare är väldigt kompetenta och hjälpsamma, har jag insett, Kloppan!

Så kom jag äntligen hem! Här var så tyst och skönt – ända tills sedvanligt gäng kom hem och började smälla i sin ytterdörr (ingen i familjen tycks kunna stänga den som vanligt folk). Jag packade upp, långsamt. Fick vila emellan varven. Skickade iväg ett antal sms till vänner som tänkt komma och hälsa på och förstås också till Anna. Anna ringde upp och vi pratade en stund, men sen var hon tvungen att utfodra sina ättelägg och jag blev så trött, så trött att jag måste vila en stund.

När orken återvänt ringde jag mamma. I dagsläget är det så att jag måste prioritera telefonprat med Anna och mamma. Jag orkar inte mycket mer. Knappt mejla heller – det blir så mycket till så många. Därför får ni tills vidare följa mina öden och äventyr främst via bloggen. När jag blir piggare vill jag gärna prata och träffas! Men ni ska veta att all er omtanke berör mig varmt och jag sparar allt i mitt hjärta!

Insåg sen att det var middagsdags, så jag lagade mat. Se bara!

Medicin och ProViva till den, en mugg java och två knäckemackor med Kalles randiga och grön paprika. Till sällskap: IKEA-katalogen. Återstår att läsa: Biltema-katalogen och en recension av Ann Heberleins lilla bok om ondska.

                                                                                                                                                      Aptiten är emellertid lite dålig, så jag har bara ätit upp medicinen och en macka samt druckit ProVivan och en mugg kaffe. Ska väl återvända till bords och avverka Biltema-katalogen, som står på tur samt den andra mackan. Jag mår inte illa än så länge, skönt!

I kväll blir det nog lite TV-tittande och slumrande i favoritfåtöljen. Jag har betalat en räkning och tittat lite på min ekonomi. Fick lön idag vilket jag hade glömt bort! 

Morgondagens huvudärende på agendan är att duscha och tvätta håret. Ska köra en maskin tvätt också och försöka ta mig till Tokerian. Det blir en prövning, men jag ska testa. Svårigheter är till för att övervinnas! Därför: åter till mackan!

                                                                                                                                                     *Clark = Clark Kent, min lille bil

Read Full Post »

Tromboflebit – vad är det och vad beror det på?

Nu har jag surfat runt lite och kollat vad läkarna menar med utbredd tromboflebit som jag har (haft) i benet. Bäst information hittade jag i mitt födelselandsting Östergötland. (Tyvärr är sidan som länken går till borttagen!)

Tromboflebit är en kärlinflammation i ytliga vensystemet. Man vet inte varför man får tromboflebit. Det är vanligt att man får det i ett åderbråck. Min inflammation startade högt uppe på låret och vad jag vet var det inte i ett åderbråck.

Antingen kan man få det nedanför knäet eller mera utbrett. Det finns ingen riktigt bra behandling tycker jag, men man försöker att börja med att behandla med antiinflammatorisk gel och/eller Hirudoidsalva. För min del funkade gelen bäst, för den smärtlindrade. Den som endast får under knäet rekommenderas stödstrumpa.

Ett ben.

För mera utbredd tromboflebit kan man ge injektioner med blodförtunnande medel – om patienten är frisk för övrigt. Och jag var ju inte det. Bland annat var mitt blodvärde så lågt att jag hade riskerat inre blödningar om jag hade fått injektioner. Också när det är så här utbrett och värdena är mindre bra samt att inflammationen pågått så länge är det vanligt att man utreder så att det inte redan finns nån inre blödning eller nåt annat som orsakar. Det är en sån utredning jag har gjort. Vissa av mina värden var för höga, andra för låga och så hade jag feber med mera. Mitt blodvärde är aplågt, vilket har gjort mig trött och orkeslös. Därför äter jag nu järntabletter, två om dan. Förhoppningsvis stiger värdet.

Sprutor är inte goa…

I sista hand ger man waran som är blodförtunnande medicin, tabletter. Min pappa hade åtta proppar i sina ben och han stod på waran livet ut… Då måste man också regelbundet kolla blodet så att det inte blir för tunt. Och ja, ärftligheten KAN spela roll när det gäller tromboflebit. Jag vet inte om kostomläggning kan göra nån skillnad, men jag ska fråga.

Sen har jag en annan åkomma som jag kanske ska opereras för, men den har troligen inget samband med tromboflebiten. Däremot kan den påverka vissa av mina värden.

Slut på föreläsningen!!!

Read Full Post »

And the results of the hospitalian jury is…

Har just fått nålen med slang och skit utplockad – HURRA! Och så kom A-syrran med besked från skiktröntgen: inget annat än det vi redan visste fanns att beskåda.

Så nu får vi se vad som händer. Kanske det blir operation – så småningom. Förhoppningsvis ger järntabletterna blodet en skjuts i rätt riktning. Benet behöver nog inte kapas av, men vad ”piskrappet” kommer av eller beror på kan ingen svara på än så länge. Och A-syrran trodde, att om jag har riktig, riktig tur kanske jag får åka hem i morgon…  Det vore bra skönt att få sova i sin egen säng… Mer om detta får jag veta vid ronden i morgon förmiddag.

Nu ska jag festa på kaffe och ostmacka. Och kanske sova lite. Jag försökte beställa champagne och jordgubbar till frukost i morgon, men tyvärr fanns inte det på Sjukstugemenyn. Lite trist…

Varken champagne…

…eller jordgubbar finns på Sjukstugan i Backens meny.

Read Full Post »