Antikrundan 2016: Uppsala 2

Ett antikt inlägg.

---

 

Torsdagar = Antikrundan. Idag var jag förstås extra nyfiken eftersom det var andra delen från inspelningen i Uppsala i augusti förra året. Den däringa gången jag köade i sex timmar och fick två… eller var det tre? minuter med han Schunnesson. Han som hade så bråttom för att det skulle spelas in när han värderade en bok som var med i kvällens program! Då blev jag lite putt eftersom jag tyckte att han var ganska arrogant och halvgrinig. Han hade lagt fram tändare och cigarrett, så i efterhand gissar jag att han bara var röksugen. Och sen skulle han ju värdera framför kameran. I kväll värderade även jag – men hemifrån, i bästefåtöljen och med Antikrundans app. Hur resultatet blev ser du uppe till höger, på diplomet.

Här är några av kvällens prylar som jag tyckte var mest spännande:

• En snusdosa gjord på sköldpadda värderade jag till 7 500. Experten tyckte att den var lite mer värd, 8 000 – 10 000 kronor.
• Den ovanliga högrocken från Nymans värderades till mellan 5 000 och   10 000 kronor. Jag tyckte att den var värd lite mer, 15 000 kronor.
• Vargpälsen att ha i släden var värd 9 000 kronor, ansåg jag. Experten la sig lägre, på 5 000 kronor.
• Lådspegeln var väldigt vacker och värd 40 000 kronor enligt mig. Men experten värderade den mellan 25 000 och 30 000 kronor.
• Elfenbenselefanten värderades till 10 000 kronor. Jag var snål och tyckte 8 000 kronor.
• Den tyska leksaksbilen och motorcykeln värderades till mellan 43 000 och 45 000 kronor. Jag satte värdet till 40 000 kronor.
• Golvlampan var helt fantastisk tyckte jag och värderade den till 50 000 kronor. Det gjorde experten ungefär också.
• På Bra, Bättre, Bäst visades tre foton av Marilyn Monroe. Jag hade bara rätt på ett, det som var minst värt.
• Porträttet av Bruno Liljefors värderades till nånstans mellan 80 000 och 100 000 kronor. Jag la mig på 85 000 kronor.
• Boken, den häftiga, med kopparstick värderade både experten och jag till 150 000 kronor.

Det verkar som om jag håller kunskaperna vid liv eftersom jag fick diplom som Antikkunnig. Nästa torsdag är Antikrundan tillbaka på Läckö slott. Då är jag inte med i bild som jag var i kväll, men väl i bästefåtöljen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketnyheter mars 2016

Ett inlägg om nya pocketböcker.

---

 

Tidigare i veckan fick jag mejl om Månpocketnyheter för mars. Fast vadå mars..? Böckerna finns tillgängliga i affärerna från och med idag, den 11 februari. Idag har jag emellertid inte tid att skena efter böcker, för först ska jag jobba och sen ska jag fira en födelsedag (nej, inte min). Och du får inte läsa nåt annat från mig idag än detta inlägg. Här kommer ett urval nya Månpocketar som jag tycker verkar intressanta på ett eller annat sätt:

 

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Emma har en älskare. Jesper är allt hon drömt om och lite till. Det finns bara ett problem – han är hennes högste chef: en opraktisk, men oemotståndligt kittlande omständighet. Så försvinner han, lika oväntat som han dök upp. Och inte långt efter det hittas en kvinna bestialiskt mördad i hans bostad.
Det här är en psykologisk spänningsroman med många bottnar. Skrämmande, överraskande och berättad med absolut gehör för kärlekens klåda.
Jag gillar verkligen böckerna som Camilla Grebe skriver ihop med syrran Åsa Träff, så den här boken tror jag skulle falla mig på läppen!

 

De försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet och det febrila sökande som tar vid leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.
Caroline Eriksson har jag inte läst nånting av tidigare, men den här låter riktigt spännande.

 

Mr Mercedes av Stephen King
En kall morgon plöjer en ensam förare i en stulen Mercedes rakt genom en människohop. Åtta människor dör, femton skadas. Den nypensionerade kriminalaren Bill Hodges kan inte släppa fallet. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Han inser att ”Mr Mercedes” kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan.
Detta är Stephen Kings första renodlade thriller och sägs vara en hyllning till den hårdkokta noir-genren. Även om jag inte är nån stor fan av noir blir jag nyfiken på denna.

 

Mordgåtan Olof Palme av Gunar Wall
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad trots att det nu gått 25 år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp? Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån.
Självklart är jag intresserad av denna! Jag minns mordet så väl och vill verkligen att det klaras upp. Till dess får jag nöja mig med att läsa böcker om det.

 

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.
Ja, jag måste ju ta med en titel som inte är nån deckare. Katarina Bivald har jag läst tidigare, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, och det var en riktig feelgoodroman. Naturligtvis är jag nyfiken på uppföljaren.

Är det nån av böckerna som DU känner dig extra sugen på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta varför!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketnytt

Ett inlägg om lite nyutkommet i pocketväg.

---

 

För ett tag sen trillade Månpockets nyhetsmejl in i inboxen. Ja, det är ju mera som ett pressmeddelande nu när det kommer från My newsdesk och inte längre nåt nyhetsbrev. Men ändå. Månpocket har genom tiderna alltid gett ut bra titlar och förlagets senaste nytt ser spännande ut. Här är ett högst personligt urval av senaste Månpocketnytt:

Kvinna inför rätta av Louise Doughty
Vid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.
En psykologisk spänning på högsta nivå och en bladvändare, enligt Månpockets webbplats. Den här boken fanns med i bokpaketet jag fick igår och jag är väldigt nyfiken på den!

 

Toscana tur och retur av Åsa Hellberg
Åsa Hellbergs böcker blev jag tipsad om av fantastiska huvudhanteraren M. Till och med min mamma gillade dem. Den här boken handlar om två medelålders kvinnor, en motorcykel och ett slott i Italien. Sara Raphael saknar uppslag till sitt nästa reportage. När hon köper en billig motorcykel och ser en annons som lockar med slott, vingårdar, olivolja och solrosfält, finns bara ett alternativ: hon måste få upp sin bästa vän på pallen och åka dit. Jessica Romin, den kända författaren, går alltid i högklackat och gapskrattar åt Saras förslag. Hon ska på en författarträff i Malmö och tänker naturligtvis ta tåget dit. Hur det sedan kommer sig att hon ändå sitter bakom Sara i ett skinnställ vet hon inte riktigt. Det blir en resa de båda väninnorna aldrig kommer att glömma.

Medicis ring av Jan Mårtenson (felstavat efternamn i pressmeddelandet från My newsdesk… Dåligt! För övrigt konstiga formuleringar i presentationstexten också…)
Även Jan Mårtenson är i Toscana. Eller rättare sagt hans hjälte antikhandlaren Johan Kristian Homan. Denne lockas med på en semesterresa av vännen, trätobrodern och kollegan tvärs över gatan, Eric Gustafson. Målet är den medeltida byn Panicale där tiden i de trånga gränderna verkar ha stått stilla i hundratals år.
Kulturhistoriska utflykter, soldränkta viner, det italienska köket och värmen är precis vad de båda herrarna söker. Lugn och stillhet. Tid för avkoppling och laddning av batterierna efter en lång, trist vinter. Homan vill återse sin stora kärlek, den undersköna Venus på Botticellis stora duk, ”Venus födelse”. Men så avbryts den idylliska bildningsresan abrupt och motvilligt dras Homan in i en händelseutveckling med oanade konsekvenser.

 

Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall
Mordgåtor fascinerar mig, som bekant. Har de dessutom hänt i verkligheten blir de än mer intressanta. Gunnar Wall är en av Sveriges främsta experter på Palmemordet (det var för övrigt inte mordvapnet Leffe hade lämnat vidare för analys). Han tror inte att Christer Pettersson var mördaren. I den här boken skildrar han en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån. Han berättar vad som har skett bakom kulisserna och bland annat om Ebbe Carlssonaffären.

 

 

Hittar DU nåt som intresserar DIG???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dödligt beslut

Ett inlägg om en bok.

---

 

Ha! Jag har just läst Bones. Det vill säga en bok i vilken karaktären Tempe Brennan är huvudperson. Bones är baserad på den karaktären. Kathy Reichs bok Dödligt beslut var en av de många böckerna i februaripaketet från vännen FEM. TACK, FEM!

En liten flicka råkar hamna i vägen för en kula på en gata i Montreal. I samma veva anmäls en tonårstjej saknad. Delar av tjejens skelett hittas långt hemifrån North Carolina. Rättsmedicinaren Tempe Brennan jobbar med båda fallen och kommer snart fram till att de hänger samman. Och den gemensamma nämnaren är motorcykelgäng. Som gubben i lådan dyker hennes systerson Kit upp. Kit är dessvärre väldigt intresserad av… motorcyklar…

Det är märkligt att läsa en bok där jag tidigare enbart mött huvudkaraktären i en amerikansk TV-serie som, enligt mitt tycke, är lite sisådär bra bara. Litteraturens Tempe Brennan är mer kanadensisk och hon verkar inte ha nån neuropsykiatrisk diagnos. Men hon är väldigt fixerad vid sitt jobb och vid skelettdelar. Det blir väääldigt detaljerade beskrivningar på vissa ställen, vilket i och för sig är intressant. Framför allt blir jag imponerad av författarens kunskaper. (Kathy Reichs är disputerad rättsantropolog.) Fast när samma detaljerande beskrivningar handlar om hur Tempe photoshoppar känns det mest tröttsamt, ärligt talat.

Toffelomdömet blir medel, för jag blir inte så väldigt upphetsad av den här deckaren.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet efter dig

Ett inlägg om en bok.

För ett tag sen kom det ett paket i min postbox. Det var inte nån julklapp, men ändå nåt av det finaste jag kan få i gåva: en bok. Den vänliga Augustifarmor, som jag aldrig har träffat och ändå räknar in i vänkretsen, hade sänt mig Jojo Moyes bok Livet efter dig. Jag har läst och läst och läst – och jag är allt annat än oberörd…

Livet efter dig hamnade i min postbox tack vare Augustifarmor.

Louisa Clark jobbar på ett kafé, men blir en dag uppsagd och arbetssökande. Eftersom hon inte har nån vidare utbildning får hon mest själsdödande jobb. Hon behöver emellertid en inkomst eftersom hon bland annat försörjer sina föräldrar. Lite av en slump hamnar hon därför som personlig assistent hos Will Traynor. Will var en gång väldigt framgångsrik både i privatlivet och i yrkeslivet – fram till den dan en motorcykel träffade honom med en sån kraft att han blev mer eller mindre totalförlamad. Will har bestämt sig för att dö. Hans föräldrar anställer Lou för att ändra på detta.

Det här är en stark bok. Den handlar om utsatthet och rätten till sitt eget liv – och sin egen död. Euthanasi, alltså. Men också kampen för ett drägligt liv för en förlamad man i sina bästa år.

Läs den! Tjut, böla, bli stärkt. Var säker på att du blir berörd! Högsta Toffelbetyg!

Här kan du läsa vad Augustifarmor tyckte om boken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårt Pride 2013

Ett inlägg om vårt gästspel på Stockholm Pride 2013.

Inte så långt, men ändå: vi gjorde ett gästspel på Stockholm Pride i år över helgen. Mini-semester på sköna Clarion på Ringvägen, med underbara hotellfrukostar, öl och nötter i baren och många intressanta tvåbeningar att beskåda.

Det viktigaste var Paraden. Det var Fästmön och jag och 59 998 andra som gick den, en lite större bedrift än att stå bredvid och se på, om jag får tycka. Vi gick från Skanstull till Stadion. Vet inte hur långt, men långt var det. Och varmt. Tre flaskor vatten gick åt, en och annan bit druvsocker. En häl som gjorde mig orolig. Fast vi klarade hela vägen och vi kom fram. Mina gjutna inlägg är helt klart bättre än de andra jag har gått med, men jag har väldigt ont idag, kan jag meddela. Det tänker inte hindra mig dock från fortsatta äventyr.

Avslutningskvällen i Pride Park på Stadion var det tråkigaste i kvinnominne. Vi hade kunnat göra betydligt roligare saker för de 2 x 485 kronor vi betalade för biljetterna. OK, visst var det kul att glo på folk och träffa V, men det kan vi gör när och var som helst, egentligen. Vi slapp i alla fall Jonas och Mark, alltid något.

Nästa gång vi åker till Stockholm tar vi en långhelg med museibesök och shopping. Det hanns inte med nåt sånt den här gången.

Här är massor av bilder från vår helg, en helg som faktiskt fortsätter i New Village för oss båda:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräset är inte grönare, utan billigare

Ett inlägg där Tofflan beklagar sig över i hennes tycke orättvisa månadsavgifter, men där hon också njuter av sin balle*.

Det är kvavt. Det är förbannat kvavt. Jag sitter och kan tack vare mina nya fönster ha korsdrag i min lägenhet, men det hjälper föga. Dessutom måste jag stänga fönstret ibland av olika ljudliga anledningar. Det är omöjligt för mig att skriva eller ens tänka eller telefonera eller läsa när det stimmas nedanför mitt öppna fönster. Alla måste vi få finnas. Det är bara det att somliga finns lite mer än andra.

Första parkett? Grönare gräs på andra sidan? Nja, när man inte får plats på sin egen uteplats (= kommunens mark) flyttar man utanför staketet (= också kommunens mark).

Det är ganska orättvist, egentligen, att vi som inte har uteplats utan balle har högre månadsavgifter än dem där nere på marken. Inte nog med att de har uteplatser, de har också tillgång till gräsmattorna utanför egna, uppsatta staket. Några regler för var staketen ska sättas upp har vi mig veterligen inte i min bostadsrättsförening. ”Tomternas” storlek på bottenvåningarna har satts godtyckligt av dem som bor där och kan skilja ganska rejält. Trots detta betalar alltså de som bor med uteplats mindre varje månad än vi som bor med balkong. Men, det är ju så att marken de kallar sin faktiskt inte är det. Den är inte ens bostadsrättsföreningens. Den är kommunens. Vilket skulle kunna innebära att vem som helst kan nyttja uteplatserna. (Kanske är det så man har tänkt när man har bestämt månadsavgifterna? Men vem sätter sig på grannens uteplats bara så där, liksom?)

Nu är det emellertid så att jag tycker att gräset är betydligt grönare på min balle. Här slipper jag få in kreti och pleti som har vägarna förbi med ett vinglas i handen – jag bestämmer enväldigt vem som kommer hit och får sitta.  Möjligen skulle detta vara ett argument för att jag betalar högre månadsavgift…

Igår kväll gjorde jag snabbt klart för ballesittning** – det vill säga torkade bort all jävla björkpollen och plockade fram dynor och andra tillbehör. Jag provade till och med shorts och linne, men insåg att armhålorna krävde ansning. Efter rakningen blev jag så trött att jag bara ville sätta upp toffelfötterna.

Nej, benen har jag aldrig rakat i hela mitt liv.

Markisen fälldes ner och jag dukade så småningom fram tillbehör som var en del av mitt ensamma fredagsmys. Myset i sig är ju att sitta och ha det gott, tillbehören en bok, en öl och lite nötter. Pennan fick hänga med ut denna gång eftersom boken skulle recenseras.

Tillbehör som utgjorde en del av mitt fredagsmys.

Jag gillar inte ordet fredagsmys. Skälet är att vissa chipsproducenter har gjort det till ett ord som omfattar att äta flottiga saker. För mig är de flottiga sakerna – för gårdagen: salta jordnötter – en mindre del av myset. Själva myset är att sitta och ha det gott, inte nödvändigtvis stoppa skitsaker i munnen. Men nu åt jag lite nötter, drack lite öl och läste klart boken.

Min intention för kvällen var att slöglo på Kanal 9:s crime night. Vädret och värmen satte stopp för det. Jag tillbringade mesta delen av kvällen på ballen alternativt vid datorn. När jag bläddrar tillbaka ser jag att jag var synnerligen produktiv vad gäller inlägg igår. Det sista blev ytterligare en recension, denna gång av en barnbok.

Lite TV blev det trots allt mot slutet av kvällen, men mest som bakgrundsljud. Jag började läsa Mari Jungstedts senaste deckare. Utan att ha läst färdigt den kan jag meddela att den är… snabbläst. Och vad snabbläst står för är förstås en tolkningsfråga…

Idag har det diskuterats och planerats inför den kommande veckans familjebegivenheter. Så mycket gjort har det inte blivit, dessvärre. Jag har i alla fall tvättat och vattnat mina krukväxter. Nu väntar tvagning av mig själv samt Himmelsfärd. Ett svagt molande bakom pannan talar om för mig att jag borde ha sovit mer, trots att jag inte vaknade förrän halv tio i morse, väckt av nån idiot som körde motorcykel på gården. Det är väl ändå inget fordon man fraktar stora och tunga varor på så att man behöver köra ända fram till porten? Nej, just det.

Hur är det hemma på din gård??? Skriv gärna några rader i en kommentar, för jag är nyfiken av naturen!

*balle = balkong
**ballesittning = balkongsittning

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Sollefteå igen!

Veckans höjdpunkt när det gäller rena nöjesprogram på TV är för mig Antikrundan på torsdagar. Rundan har åkt upp till Sollefteå igen, åter ett ställe man har besökt en gång tidigare den här säsongen.

Tavlan köptes på loppis för fem spänn, men på Antikrundan värderades den till en helt annan summa. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Kvällens mest intressanta grejor var dessa, enligt mig:

• En kvinna kom med en Uppsala-Ekeby-vas signerad Mari Simmulson. Inte är de särskilt vackra, tycker jag, men det finns värde i dessa saker. Vasen värderades till mellan 1 000 och 1 500 kronor.
• Ett våp… Nej ett skåp… NEJ! En kvinna hade hittat till rundan med ett fint jämtskåp. Skåpet värderades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
• Åter en kvinna dök upp med två stolar. Stolarna var yngre än man först kunde tro, från 1850-talet. Stolarna värderades till 8 000 – 10 000 kronor för paret.
• En kvinna kom med ett schweiziskt armbandsur från 1960-talet med väckningsfunktion. Klockan värderades till ungefär 17 500 kronor. Klockan köptes för 200 kronor…
• En man kom med en tavla inköpt på loppis för fem kronor. Tavlan visade sig vara en Primus Mortimer Pettersson och värderades till 6 000 –      8 000 kronor.
• En kvinna kom med en gustaviansk tea urn, samovar. Värdet sattes till 25 000 kronor.
• En man från ett museum kom med ett gäng leksaker. En bil värderades till mellan 5 000 och 7 000 kronor. En motorcykel värderades till ungefär samma som bilen eftersom den var ovanlig till färgen, röd. En docka, en tysk föregångare till Barbie, värderades till upp mot 15 000 kronor.
• En kvinna medförde ett pulpetskrin. Skrinet var målat av kyrkomålaren Anders Berglin ungefär på 1770-talet. Skrinet värderades till 50 000 – 60 000 kronor.
• En kvinna kom med arvegods från sin mormor i form av prylar från Svenskt Tenn. En fiskterrin var gjord 1932 och värderades till 6 000 och 10 000 kronor.

Säsongsavslutningen nästa vecka blir ett nytt besök i Eslöv.

Livet är kort.

Read Full Post »

Julilördag i Metropolen Byhålan

Inget regn, ingen åska, inte ett moln. Himlen har varit blå hela dan och det är verkligen varmt i Metropolen Byhålan. En dag som denna skulle man ha legat i Varamon på playan, men det gjorde inte vi. Vi gick på stan.

På Ur & Penn skulle mamma ju inte få byta sin nyinköpta, trasiga klocka eftersom där inte fanns en likadan. Några pengar tillbaka var inte heller aktuellt. Däremot fick hon köpa en ny klocka för hundra spänn. Det tyckte damen i affären var en bra deal, för då ansåg hon att hon hade gått mamma till mötes mer än halvvägs. Jag var med och jag tyckte inte att det var OK. Klockarmbandet var sönder på tre ställen precis intill klockan. Detta hade orsakats av att mamma hade fastnat med armbandsuret i ett skåp. Tyckte damen i affären. Det tyckte inte jag. Men gamla människor vill inte bråka och när mamma hittade en ny, liknande klocka som hon fick köpa för en hundring var hon nöjd. Jag är inte nöjd, men det är mamma som ska ha klockan och inte jag.

Mamma ville titta i klädaffärer, jag gick till Bokia. Där träffade jag en av presentkortsgivarna, lustigt nog, det vill säga mammakusinen K. Roligt sammanträffande! Då fick hon se att jag köpte Åsa Larssons och Johan Theorins senaste för det hon gett mig i 50-årspresent! Jag fick lägga till nästan en hundring och det grämer mig att man inte kunde handla för presentkortet på nätet – då hade det räckt och blivit över, till och med. Nåja, hos Bok-Anna i Hamnen gjorde jag ett Kjell Eriksson-fynd för tio kronor. Dessutom fick jag Annas mobilnummer ifall jag kommer på besök nån gång när hon inte har öppet och jag är boksugen! Där kan vi tala om kundservice!!! Hoppas nån från Ur & Penn läser detta och lär!!!

Dagens bokfynd.

Nere i hamnen luktade det diesel för där var det utställningar av diverse motorer – allt från båtmotorer till lantbruksmaskiner.

En gammal motorcykel från Östergötland. 

Bakom motorerna tronade Hotell Nostalgi upp sig, ett hotell jag är såå nyfiken på! Här skulle jag kunna tänka mig att slagga ett par nätter!

Hotell Nostalgi bakom motorn.

Jag fick bjuda mamma på en rinnande mjukglass med strössel, men hon envisades med att betala tillbaka detta när vi kom hem. Roligt att försöka bjuda henne, dårå…

Mamma äter glass i hamnen. Jag hade fingret för objektivet, delvis, så jag försökte maskera detta med en kul ram. 

Vi spanade på båtar och även om jag aldrig har seglat, är jag fascinerad av dessa båtar med sina otroliga master…

Mastigt!

Därpå svängde vi hem en stund för toapaus innan vi åkte upp till kyrkogården. Jag grävde upp halvvissna penséer och planterade soliga tagetes, allt under mammas övervakande öga och direktiv.

Tagetes till mormor, morfar och pappa.

Pappa fick även en bukett rosa nejlikor eftersom det är årsdagen på tisdag. Tänk att det har gått sex år sen han drunknade, jag fattar det inte! Och jag saknar honom så!! 

Rosa nejlikor till pappa.

Bensinmätaren hade börjat blinka, så vi åkte och tankade. Nästa stopp blev sen Borenshults slussar där vi tog en fika i blåsten. Det tog lite tid, för det var mycket folk och killen i kiosken var ensam. Därför var det liiite svårt att svara mamma när hon undrade hur lång tid det skulle ta. Det verkar som om äldre människor blir lika otåliga som barn…

Mamma äter våffla med grädde och sylt.

Även jag smaskade och njöt av våfflan. Den blev liksom en sen lunch.

Kaffe och våffla med sylt och grädde smakade fint.

Hälen har gjort ont idag – det var väl bara för att jag i min enfald trodde att den höll på att bli bättre – så det var skönt att få sitta ner ett tag. Men jag kunde inte låta bli att gå fram till kanten och kolla när fyra kanoter och en båt slussades!

Slussande kanoter.

Nu har vi just kommit hem och mamma har försökt ta bort en fläck eller två som hon fick på sin rena blus. Färdtjänst är beställd till 18.45. Jag har bestämt mig för att promenera till Restaurang Ming där jag kanske får bjuda min mor på en försenad födelsedagsmiddag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du körkort?

Det har pratats en del körkort i angvirongerna. Därför undrade Tofflan helt enkelt om du har körkort.

Så här fördelade sig de 50 inkomna svaren (man kunde välja flera alternativ):

44 procent (22 personer) svarade: Ja, för personbil.

18 procent (nio personer) svarade: Ja, för dator.

16 procent (åtta personer) svarade: Nej. 

14 procent (sju personer) svarade: Ja, för symaskin. 

Sex procent (tre personer) svarade: Ja, för motorcykel.

Två procent (en person) svarade: Ja, för taxi. 

Ingen svarade: Ja, för långtradare. 

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka! Jag hoppas du tar dig tid att kolla in vad Tofflan undrar den här veckan. Som alltid är frågan högst aktuell – på ett eller annat sätt.

Read Full Post »