Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘propp’

Ett saligt blandat inlägg.


 

Frostigt löv

Frostigt i morse.

Jorå, det blev en bättre dag idag. Det är ju oftast så att efter en dålig dag, när nivån sjunker så lågt, kan det ju bara komma en bättre dag. En del tekniskt trassel är det fortfarande, men det kan bero på yours truly. Jag söker hjälp, men får dessvärre ingen i vissa ärenden. Då blir Tofflan lite… trött. Sen försöker hon på egen Toffelhand – med varierande resultat. Jag gör mitt bästa. Ibland räcker det, ibland räcker det inte. Men jag kan inte sitta och grubbla på nåt jag verkligen inte kan lösa.

Det var frostigt i morse och i förbifarten till garaget böjde jag mig ner och fotade ett löv på gräset. Jag hinner knappt vara ute numera, känns det som, så jag tycker att jag missar hösten. Tro nu inte att jag klagar, jag älskar fortfarande att jobba – även om jag inte älskar alla inslag i mitt konsultuppdrag. Då gäller det att hämta kraft och energi ur uppgifter som är roliga – som språkgranskning. Ja, jag är en nörd! 

Bröd

Bröd med snorkråkor? Nej då, bröd med nyttigheter!

En av de braiga sidorna med jobbet är att jag har fått två vänner, vill jag tro, i alla fall! Närmaste kollegan är en favorit och på våra torsdagsluncher avhandlar vi både högt och lågt. Idag är det ju torsdag, alltså lunchade vi i restaurangen. Trots att jag åt både vegetarisk ärtsoppa och pannkakor knyckte jag ett par brödbitar. Det är så himla gott, det där bruna, grova, filmjölksbrödet som ser ut att innehålla snorkråkor. Fast det är ju nyttigheter i brödet och inte skräp från näsan, förstås.

 

 

På väg tillbaka till våra kontor tog vi omvägen genom källaren för att leta upp boxbollen (!) jag inte hittade härom fredagen. Nu hittade vi både den och Televerkets skåp med rikstelefon. Jag trodde att vi hade ramlat rakt ner i 1800-talet. Vi har alltså inte bara en ADB-sektion på jobbet, vi har rikstelefon via Televerket också. Nu blev du avundsjuk, va?!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Den andra vännen jag har fått
har jag annat utbyte av. Det var en person som jag ganska omgående kände att det var lätt och kul att prata med. Jag vet att vi kommer att fortsätta ha kontakt även om vi inte jobbar på samma ställe i framtiden. Tänk så roligt det är att få nya vänner även när en är så gammal som jag! Inte trodde jag att det var så lätt.

Jag jobbade över igen i eftermiddag och nu är jag inte skyldig nån tid för gårdagens möte. Det är bra, för i morgon på fredagskvällen tänkte jag både tvätta och städa lite. I skrivande stund kör jag en maskin grön tvätt, i morgon blir det tjockissvart och i helgen lakan.

Men innan jag tvättade fick jag leka elektriker.

Jag skulle bara, du vet…

Ja, i det här fallet skulle jag bara tända en lampa i ena köksfönstret. Den fullkomligt exploderade – så det gick en propp. Eller propp och propp… Det heter det väl inte nu för tiden? (Snälla Agneta, om du läser detta, fråga maken!) Halva köket, hallen och toan blev svart. Proppskåpet ser inte ut som det gjorde förr, men jag klättrade på en stol. Inte såg jag mycket i ficklampans sken med mina skumma ögon. Men en plupp (?) hade åkt ner. Jag petade upp den och…

Hepp – varde ljus igen!

Nu är det dags för middag (mackor) och tvätthängning. Jag måste bara applådera landet i öst där min pappa är född. Finland är nämligen först ut med egna emojier. Hela 30 stycken emojier för specifikt finska känslor är planerade, ett par av dem har förstås med sauna (bastu) att göra!

Och här skulle jag förstås ha haft en finsk emoji som illustration, men det får bli ytterligare en källarskylt som jag hittade idag. Frågan är bara om nån fattar sambandet mellan orterna. Jag gör det inte!

Motala med flera städer

Vad har Metropolen Byhålan gemensamt med Bäckaskog, Alunda och Vidtsköfle???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt typiskt måndagsinlägg.


 

Anna i nya brillorna

Min lilla glasögonorm ska iväg och jobba mitt på dan, men i kväll kommer hon hem igen.

Den gångna helgen passerade alldeles för snabbt. Det blev mycket socialiserande med familj och släkt. Det vi hade tänkt göra för oss blev inte av. Nu hade vi inga stora planer, men ytterligare en dag med helg hade varit praktiskt. Fästmön ska iväg och jobba idag igen. Hon börjar mitt på dan och slutar i kväll.

Min dag har jag inlett med sedvanlig administration. Och så sökte jag det där drömjobbet (ett av några stycken…) som jag såg i förra veckan. Formuleringarna har legat och rullat i skallen under helgen. Nu är de satta på pränt och digitalt översända. Men som vanligt gäller att hålla förhoppningar och förväntningar på rätt nivå. Jag brukar få sällskap med ett par hundra andra när det gäller den här typen av tjänster. Proppat med intresserade, alltså. Det är inte lika proppat med drömjobb, dessvärre…

Ytlig propp på ringfingrets knoge

Den ytliga proppen som jag såg igår kväll på vänster ringfingers knoge är redan på väg att lösas upp.

Jag är för övrigt proppad på annat sätt. Igår vid läggdags upptäckte jag en ytlig propp igen, denna gång i vänster ringfinger. I morse, när jag skulle fota den, var den redan på väg att lösas upp så mycket att den nästan inte syns. Den känns inte så mycket heller. Egentligen är det vetskapen att den dök upp som är läskigast.

Min dag och min vecka… Det finns inte så mycket skrivet i kalendern, men eftersom Anna jobbar rätt långa dagar till och med torsdag ska jag försöka ta ansvaret för matlagningen. Det är inget jag gör för att jag tycker det är roligt, utan för att vi behöver äta mat båda två. Igår gjorde Anna broccoligratäng och den var mycket smaskig. Hon får med sig resterna i en matlåda idag. Vad jag ska äta blir en senare fråga. I morgon blir det i vart fall korv i nån form för oss båda. Annas korv innehåller gris, min kyckling. Själva tillagningen är inte bestämd än, men möjligen blir det nån form av Korv Stroganoff – i två pannor, dårå.

När jag inte funderar över mat och dess tillagning idag ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Det är en ganska spretig bok, men bitvis är den mycket underhållande. Det främsta skälet till det är den underbara självinsikt författaren har, en självinsikt som hon driver med och skriver om så målande att man ser vissa scener framför sig – och skrattar högt. Och mellan dessa scener är det både seriöst och konstaterande och jag nickar igenkännande.

I kväll går andra delen av Jordskott. Den ska jag se. Sen ska jag bestämma mig om jag ska se resterande åtta delar. Det får nämligen inte bli alltför absurt – såna program klarar jag inte av. Och med tanke på Jordskotts likhet med Twin Peaks, så…

Vad har DU för dig idag och i veckan??? Är det nåt kul, jobbigt, svårt, tråkigt som händer??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Totalt aborberad – det är rätta beskrivningen av mig just nu. Jag sitter och jobbar med institution 1:s forskningssidor på webben och det tar sannerligen sin lilla tid… Det gäller att ha tungan inte bara rätt i munnen utan i rätt mun. Eller utanför. Gissar att jag ser ganska debil ut när jag jobbar så här intensivt och folk skymtar mitt smått maniska jag bakom glasdörrens och -väggens blästrade vasstrån. (Inte alla som har vass på sin kontorsdörr, inte!). Det har tagit några dagars, typ en vecka eller mer, funderande över strukturen. Mitt första förslag köptes av ledningen, men dissades av mig själv. Bara att sätta igång och göra ett nytt.

En A3-skiss.


Jag hade inget whiteboard
eller nåt blädderblock att rita på och eftersom vassen har kommit upp på dörren och väggen sen sist går det inte att rita där heller, idiotiskt nog. Så jag tog ett A3-papper och nålade fast på min anslagstavla när jag gjorde den första skissen. Det gick inte så vidare värst bra eftersom bläcket i pennan rann åt fel håll.  Men det blev nånting till sist i alla fall. Sen ritade jag rent det hela på datorn. Och det är den skissen som jag nu arbetar med, om än i modifierad form.

Det finns material som ligger ute, men jag ska försöka uppdatera det, snygga till det, strama upp det, omforma något. Det märks att det har varit många kockar inblandade – på gott och på ont. Det som är bra med många kockar är att sidorna blir omväxlande, det dåliga är förstås att de inte blir särskilt jämförbara, om man nu vill ägna sig åt det.

Ingångssidan har jag nu ett klart förslag till och därefter kommer sen de sju forskningsområdena som vart och ett ska ha en ingångssida och ett gäng undersidor. Jag har två av sju områden klara och det känns skönt att det liksom äntligen har lossnat och blir nånting annat än bara teorier!

I lördags lyckades jag, som grädde (vispad med degkrokar?) på moset sträcka ryggen tämligen oskönt. Sist jag gjorde nånting ditåt var förra året, när jag skulle lyfta ur den till jul inköpta granen ur bilen. Men nu dammvippade jag bara… Hur som helst var sträckningen av det mildare slaget. Idag har jag bara lite ont och är mest stel. Det är ju inte så bra att sitta så mycket som jag gör, men jag har ju inget val eftersom hälen sätter stopp för nåt stående som är längre än en minut. Hälen har bråkat med mig i helgen och jag har haft rejält ont och svårt att gå. Dessutom har jag haft problem med en hel del kramper i händer och ben. Igår kväll fick jag våldsam kramp i baklåret på onda benet (där jag har haft propp två gånger och på vilket min onda häl är vidhäftad. Det var inte skönt, kan jag meddela, att försöka sträcka ut muskeln med en ond, sträckt rygg och en hälsporre som känns som en kniv rakt upp. Men jag överlevde det också.

Idag har jag väntat på ett provsvar i tre veckor. Jag funderar varje dag på om jag ska dö eller överleva ett tag till. Försenade diagnoser kan kosta livhanken och Sjukstugan i Backen är känd för sina långa väntetider. Nu är ytterligare ett fall Lex Maria-anmält eftersom den uteblivna diagnosen försenade behandlingen. Och den som drabbas är förstås den sjuke själv som får lida i onödan, kanske till och med hinner dö. När man är död lider man inte nämnvärt, men det kan ju finnas närstående som blir… ledsna. Sen finns det förstås de som skulle bli glada också över mitt frånfälle. De får väl se till att göra sig redo för Den Stora Festen.

Det blev ingen lunch idag, men jag får festa på egen hand i kväll. Jag tror nämligen inte att Fästmön åt upp kakan till frukost och då har jag nåt gott att se fram emot. Det finns nog till och med lite mat och grönsaker kvar från gårdagen. Jag vet att man inte ska slarva med lunchen, men det är så himla svårt att göra avbrott i det jag arbetar med just nu. Det är liksom inte värt att komma av sig och inte hitta tillbaka om man bryter för världsliga ting som lunch.

Nu har jag i alla fall haft en liten rast under vilken jag har rensat hjärnan med lite bloggning. Och så har jag tagit ett par försiktiga små bensträckare och ryggsträckare i dessa ändlösa korridorer…


Livet är kort.

Read Full Post »

En helt fantastisk dag att vakna till – den är ju solig! I natt sov jag med öppet vädringsfönster. Det var mycket svalt i sovrummet – och mycket skönt. Även om regn är trist gör det luften så hg och klar och ren, känns det som. Och sen frodas växtligheten… Gräsmattorna i min bostadsrättsförening står plötsligt knähöga med gräs och de är fulla av utblommade maskrosor. Mindre snyggt och jag undrar var Klippmästaren håller hus. Det här hände liksom inte bara över natten…

Var är klippmästaren som ska klippa bort gräset och såna här?


Själv ska jag till en annan klippmästare
efter jobbet idag – till M som alltid gör under med mitt hår, trots att det är som det är. Jag har börjat tappa hår enormt sen jag slutade med meducinen och jag misstänker att det är ett symtom på bristen/bristerna jag lider av. Men som sagt, det ska ju kollas upp nästa vecka.

Idag ska jag fokusera på att förfärdiga den lilla manualen på för närvarande åtta sidor inför workshopen nästa vecka. Jag ska kolla upp hur många som ska delta och trycka ut lämpligt antal exemplar. Lokalen tar 14 personer, men så många hoppas jag inte att det blir – jag klarar inte att hjälpa alla på egen hand. Visserligen har jag bjudit in institutionens webbansvarig, men h*n har inte svarat om h*n kommer eller ej. Eftersom jag fortfarande inte har fått några datum för en större workshop av webbansvarig gissar jag att det inte blir nånting av. Jag har nu frågat tre gånger och får inga datum nån gång trots att jag vid två tillfällen har stått på webbansvarigs kontor och frågat. Det har uppstått en propp, kan man säga, och nu försöker jag gå runt den och ”beta av” ett gäng forskare ändå. Hoppas att det funkar!..

Arbetsveckan avslutas i morgon med två intervjuer på eftermiddagen. Fästmön och jag tänker oss sedan att åka en tur till Slottet efter jobbet och se till det inför herrskapets hemkomst på söndag. På lördag har jag föreslagit Anna en stadstur eftersom hon slutar redan klockan 14. Det är inget särskilt jag behöver handla – mer än CCS fotcreme som Apoteket Hjärtat i Tokerian inte för. Och kanske behöver Anna handla nåt till måndag nästa vecka när det är skolavslutning för Elias, den andra för hans del. I höst börjar han tredje klass och i sommar fyller han tio. Tänk, snart har jag känt Elias i fem år…

Read Full Post »

Och vart tog den här söndagen vägen? Inte vet jag. Liten sovmorgon blev det efter att vi hade kommit i säng skapligt kvällen före. Som vanligt var det skit på TV och det bästa vi kunde uppbringa, alla kanaler till trots, var ett gammalt avsnitt av kommissarie Morse på Kanal 9. Fästmön öppnade en flaska La Luna till middagen (tunna kycklingfiléer, potatisklyftor, diverse olika såser samt en grönsallad med fetaost och oliver som bonusingredienser). Det blev ett glas till maten och ett glas att skölja ner den envise Morse med samt lite senare, resterna av fredagens chilibågar.


Det var rätt OK att hänga med Morse på lördagskvällen och skölja ner honom med ett glas gott rödvin.

                                                                                                                                                                Idag har jag varit Ute på Uppdrag. Fick cirkulera en halvtimma innan jag hittade nån parkeringsplats, så jag har i skrivande stund bara varit hemma nån timma. Hemma hos mig. Jag är här för att vattna, duscha, ringa mamma samt kryssa i a-kasselappen. Den sista är som ett slag i huvudet varje gång jag kryssar en dag. Tyvärr är kryssandet nåt jag måste fortsätta med eftersom inte nog med att jag inte får nån lön när jag ska ut och jobba, mina a-kassedagar tickar iväg under tiden också. Hade jag varit förslagen hade jag sagt att jag hoppar på det där jobbet när dagarna är slut. Men för mig är det viktigaste att komma ut i arbete. Nu. Så snart som.


Jag vill ut i arbete innan jag dör inifrån.

                                                                                                                                                                 Jag har duschat och smort in mina onda ben, så nu stinker det salva om hela mig. Inte för att salvan hjälper, men jag har åtminstone inte haft nån ny propp på ett år. Däremot satt jag och kliade mig på ena kinden nyss och undrade vad det var för brunrött jag fått på vänsterhandens fingrar… Blod. Jag hade kliat hål på nån prick eller så. Fräscht… Höll förstås på att tuppa av när jag insåg att det var blod, men jag satt ner så fallet blev inte så långt. Med bortvänd blick hasade jag sen ut till toan och tvättade händerna. Ja inte i toan, dårå, utan i handfatet på toaletten. (Nån som märker ord, eller?!)

Nu återstår att ringa mamma innan jag åker tillbaka till Förorten. Ska in till Tokerian först med veckans Lotto samt posta ett födelsedagskort till MH.

Idag ska Anna göra nån god fiskgratäng till middag. Jag äter förundrad all god mat hon lagar. Mitt bidrag blir oftast att fixa grönsakerna till. Och de kvällar jag lagar mat vet barnen att det allt som oftast blir grillad kyckling med potatissallad och baguett…

Hmm… börjar känna mig lite hungrig, faktiskt. För en halvtimma sen blev det en påse Ahlgrens bilar till lunch…

Read Full Post »

Lördagen började så bra! Vädret var mulet, vilket är perfekt när man ska marschera i en parad runt Stockholm, med början på söder och ändhållplatsen på Sergels torg. Vi laddade som vanligt med en grundlig frukost och gav oss sen iväg med t-bana mot Tanto, där starten skulle gå.

På väg upp ur t-banan mötte jag V som jag inte sett på år och dag! Det blev en sån chock att vi bara kramades och bara kom oss för att fråga hur den andra mådde – ingen svarade sanningsenligt, tror jag. Jag blev så paff att jag helt kom av mig och glömde presentera Fästmön och allt! Skäms på mig!

Däremot blev det presentation och mer kramkalas på väg ner mot Tanto. Där träffade vi nämligen på Uppsalaprofilerna Kitty the Artist och Monica the Starinterpreter.


Kitty och Monica tog en lunchöl. Notera att Kitty har en snygg färg på sin väska.

                                                                                                                                                     Gissningsvis var vi nere nån halvtimma före utsatt starttid. Vi stod fem minuter i toakön, sen gav vi upp. Vi försökte hitta ett gäng vi ville gå med, men det var omöjligt. Vårt första alternativ var QX för där brukar det vara bra musik. Men nån QX-bil såg vi inte. Däremot såg vi Babsan i bil från Patricia. På tal om Babsan bad Pride-ledningen henne om ursäkt med blommor efter incidenten i onsdags kväll och på schlagerkvällen stod hon på scenen och ylade efter sin spanjor som om inget hade hänt. Men är man diva, så är man.

En annan diva som sprang omkring och muttrade och var sur var Jonas Gardell. Han hördes meddela nån att han var jätteförbannad på nån som hade nåt med paraden att göra. Nåt nytt eller..?

Det gäng som vanligen får mest applåder i paraden är Stolta föräldrar. Här en bild på dessa.


Stolta föräldrar till homo-, bi- och transbarn. Under dessa banderoller får man aldrig se de sina.

                                                                                                                                                             Annars var det tunnsått med mera festivalliknande paraddeltagare. Vi såg en bödel som stod framför oss och luktade armsvett och sen två gossar i glittriga shorts och plymer. Kunde vi gå med dem, kanske???


Kunde vi gå med dessa, tro?

                                                                                                                                                           Nej, QX-bilen kom aldrig, bara en massa bilar från våra politiska partier samt facken. Typiskt var väl LO-människorna som åkte i ett riktigt vrålåk… Vi bestämde oss för att gå med Gaypoliserna, tryggt och bra! Fast… vi hade ju inga uniformer… Rådvilla stod vi och såg hur bil efter bil, gäng efter gäng gav sig av.

Till sist var det emellertid ett trevligt gäng som frågade om vi ville gå med dem. Och vi var ju lite svartklädda så det passade ju bra. Var sin flagga fick vi också att vifta med.


Anna viftade med en flagga.

                                                                                                                                                             Men… eh… vänta nu… vad står det egentligen på flaggan??? Ja du ser rätt! Vi blev helt enkelt fotbollsflator bara så där!


Gnaget är laget!

                                                                                                                                                                   Det var onekligen en speciell känsla att tåga genom Bajenland (=söder) med AIK-flaggorna!..

Men nu ska jag berätta att några personer som är mer ointresserad av sport och idrott i alla former är Anna och jag. Jag har aldrig varit på en fotbollsmatchs i hela mitt liv. Däremot, som Anna sa vid frukosten i morse, kändes det bra att gå med ett gäng där det är extra tufft att vara öppen med sin läggning. Jag kände mig också solidarisk med släkten i Fruängen och fick peppande sms från mammakusinen!

Vid 16-tiden anlände vi så till finalplatsen, Sergels torg. Vid det laget hade jag börjat få fruktansvärt ont i magen och Anna hade blåsor på fötterna och problem med sin onda vänsterfot. Vi gick upp till hotellet för att vila. Anna grejade med sina fötter och jag försökte piggna till med en dusch.

Framåt kvällen gick vi till Michelangelo och åt pasta, men min magvärk tilltog så jag kunde inte äta upp. Det var med nöd och näppe jag tog mig tillbaka till hotellet och kröp ner i sängen. Ärligt talat trodde jag att jag skulle dö alt. att vi skulle få tillkalla ambulans, för den magvärken jag hade var inte av denna världen. Anna var rädd att jag skulle få en propp eller en bristning av nån väsentlig åder eftersom jag egentligen inte ska äta cyklo-f. Men tro det eller ej, ont krut förgås inte så lätt och här sitter jag idag. Det känns som om nån har kört över min mage med en lastbil, men jag lever. Kanske var det nån AIK-motståndare som gjorde voodoo på mig???

Inget trevligt slut på vår minisemester, men jag ska försöka hitta på nåt som piggar upp min älskade framöver. Eftersom jag ska börja jobba den 1 september har jag inte tid att vara sjuk, så vi får se vad som händer. Men klart är att jag ska ta kontakt med doktor Anders, för så här ont vill jag inte ha igen.

I Uppsala regnar det som 17. Det kändes grått och trist att komma hem igen…

Read Full Post »

Inte borde jag sitta här och knacka ner ord nu! Eller lyssna på det stackars barnet som har skrikit rakt ut i säkert en kvart utan att bli tröstat. Man kan ju inte låta bli att undra lite… Pratade just med en bekant igår om att barnet ifråga ju aldrig får lämna sin inhägnad. Man undrar lite över stimulansen då, samtidigt som skriken blir mer förståeliga. Jag läser just nu en bok, en bok som jag inte gillar därför att jag tycker att den består av fragment och inte är den roman den utger sig för att vara. Hur som helst, i den förekommer en flick-apa som sitter i bur och studeras av en vetenskapsman. Jag får vissa associationer…


Apa i bur som inte ser så glad ut…

                                                                                                                                                                     Jag har jordens strykhög att ta tag i. En tredjedel av högen ska sedan vikas och nedläggas i Ö&B-stinky väska på hjul. Stor mening med att stryka då… Ja ja, i värsta fall finns det kanske nåt järn på hotellet. Fästmöns väska var knökfull, ännu fullare än när hon skulle till Berlin i fem dar. Vi ska vara borta tre… Men vad gör man när väderprognoserna är fram och tillbaka – sol, regn, sol, regn. En klok kvinna packar då kläder för alla sorters väder, oder was?!

Inget skojsigt har vi packat för paraden heller, men jag tänker att man alltid kan köpa nåt skit grejs som är lite färgglatt. Anna hade velat ha sin boa, jag själv har ju mina huvudvippor, men de känns mest bängliga att försöka trycka ner i nån väska. Ja, jag erkänner! Jag har en ryggsäck också. Två väskor för tre dar, slå det om du kan!


Så här färggranna var vi på Pride 2009. Bilden togs av en människa som strax efterpå blev skitsur på mig. Men den är bra, bilden. Människan har jag dumpat. Energitjuvar har inget att hämta hos mig längre. 

                                                                                                                                                               Ja, jag har verkligen inte tid att sitta här och skriva, som sagt… Soporna måste knytas ihop och bäras ut, jag måste in i duschen och få till nån annan frisyr än raggarfrillan jag har just nu (vi ska liksom inte på American Car Show utan på Pride…) och så måste jag äta nånting. Anna och jag ska ses på centralen, hon åker direkt från jobbet medan jag åker lite tidigare hemifrån och köper biljetter. Vi beräknas anlända vid 17-tiden om allt går enligt planerna. Och med SJ kan man ju inte riktigt räkna med att det gör det… Förhoppningsvis blir vi inte avkastade heller, för vi talar svenska, är blonda och ska ha biljetter. Vår storasyster är inte på toaletten. (GAH, jag blir så arg när jag tänker på det stackars avslängda barnet!!!)

Kaffet i muggen är slut, ett skäl att resa sig härifrån och hämta nytt samt sätta lite fart. Men jag måste nog ta en liten runda och kolla vad en del andra har (haft) för sig innan jag blir seriös.

För övrigt kan jag meddela att cyklo-f inte verkar ha minsta effekt på mig. En stor besvikelse, förstås. Gissar att jag får propp igen i stället, det vore ju toppen! 👿

Read Full Post »

Older Posts »