Ett rätt kallt inlägg.
Mörkret har jag inga problem med.
Nej vinter gillar jag inte. Nog hade jag kunnat tänka mig lite snö under jul- och nyårshelgerna, men inte nu. Idag är vädret bara vidrigt. Jag fick skotta mig in i garaget i morse och jag fick skotta mig in i kväll. Det är lite svårt med tanke på min rygg. Tur att den snö som fallit är lätt. Sen var det kallt och halt och allmänt jävligt. Smart var jag i alla fall som tog lite extra tid på mig i morse. Jag lämnade Clark Kent* på jobbets parkering och gick in för att jobba mina åtta timmar. Det snöade hela jävla dan. Faktum är att jag hellre tar mörker än snöhelvete. Och mörkt var det när jag kom hem… Men det känns fint att stakar och stjärnor är borttagna – det är ju tjugondedag Knut idag.
Jag har en bra resväg till och från jobbet. Den går till största delen längs en två- eller trefilig väg. Inte har jag långt till jobbet heller. Det är jag så tacksam för. Jag tänker på kollegan E som har en bit att pendla. Tur att E verkar vara så lugn och trygg bakom ratten. Själv sitter jag på helspänn. Det finns alltid dårar som ska fram fort, så även i kväll när det inte var riktigt plogat och ännu halare än i morse… Vissa kanske har nio liv, men majoriteten har det inte. Det vore fint med lite hänsyn till oss med ett enda.
Att gå i ide vore en bra idé för mig den här årstiden. Jag vill helst inte gå ut när snö och blåst viner runt knuten och det är snorhalt. Temperaturen ska krypa ännu mer neråt igen. Såg nåt om att den skulle stanna nånstans mellan 25 och 30 minusgrader på fredag. USCH!
Snöhelvete!
Och ja. Jag gnäller hur mycket jag vill på snön på min blogg. (Men jag är glad åt att jag har en bra resväg till jobbet OCH nya vinterdäck.)
Arbetsdagen – och kylan – har gett mig ont i båda armbågarna. Det är inte bra. Lederna känns extremt belastade och jag hittar inget läge där jag kan vila dem. Jag fick i alla fall en textgranskning färdig idag och jag skickade korrektur till författaren. På eftermiddagen hade jag ett arbetsmöte. Tyvärr blev det ingen lunch med mor och dotter idag, men kanske kan den bli av nästa vecka. I morgon ska NK** och jag luncha i restaurangen och inte i lunchrummet. Ibland är det så skönt att smita iväg.
På grund av armbågarna tänker jag inte sitta alltför länge vid datorn nu i kväll, men en liten bloggrunda skulle jag vilja hinna med. Numera tar jag inte nån sån varje dag, som jag gjorde förut. Det var ganska länge sen jag slutade med det. Jag läser färre bloggar också, jag har varken tid eller lust. Och min egen driver jag bara mot slutet, även om det känns evighetslångt till dess…
En evighet dröjde det nästan, men idag fick jag besked angående en tjänst jag sökt – i början av augusti förra året. En del arbetsgivare har uppenbarligen inte bråttom. Det är ändå inte den längsta tiden jag har fått vänta. Jag har ansökningar gjorda i februari 2015 som jag ännu inte fått svar på.
En maskin julrött jobbar på i badrummet. Till skillnad från somliga tvättar jag vid vettiga tidpunkter. Jag har betalat en räkning utan att sucka. Betala räkningar gör jag också vettig tid i stället för sista dan när ”alla andra” gör det och det kan vara svårt att logga in hos banken. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen för att se premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin på SvT 1. Vem vill missa Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad?!
Vad gör DU i kväll, dårå??? Skriv gärna några rader i en kommentar om du har vägarna förbi den här bloggen!
*Clark Kent = min lille pansarvagn till bil
**NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Här har det inte kommit en enda snöflinga idag!
Pratade med Ture i Gävle och där snöade det för fullt och hade gjort så läääänge enligt honom 😉
Kallare håller det på att bli och just kylan skulle jag klara mig bra utan!
Har fortsatt min ”avjulning”, det tar tid eftersom kroppen inte alls är samarbetsvillig just nu, men vem har bråttom? Inte jag i alla fall 😉
Lars Lerin ska jag också titta på, honom blir jag glad av att se och höra 🙂
Ha dé!/Kram
Å så avis jag blir! 😥 Här har snöat mest hela dan och skitkallt är det och kallare ska det bli. Mina leder är irriterade, men avjulningen är tack och lov klar. Alltid något! 😛
Jamen Lars Lerin är ju verkligen nån en bara blir glad av att se och höra!!! 😛
Kram!
Jag ska bli björn i nästa liv!!! Äta som fasen och goffa i mig hela hösten, se’n sova bort hela vintern, och vakna smärt och smidig (och hungrig…men det går väl att åtgärda tänker jag) fram på vårkanten. Fullständigt naturligt med håriga ben och att ryta åt ungarna. Kan inte bli bättre!!
I helgen ska jag frosta av frysen – det enda positiva med den förväntade ”permafrosten”. Kan det aldrig vara lagom?
DET var en bra idé. Jag är ju själv inne på att gå i ide i inlägget ovan. När jag var liten och min pappa hade ansvaret för mig ville han alltid leka björnar – för de sov. Min pappa älskade att sova! 😛 Mamma var inte lika glad, för sen hade jag ju svårt att sova natten…
Du frosta av frysen är nåt jag borde göra också, men… 😮