Tillspetsat

Ett inlägg om pennor och reklam.

---

 

Spetsen på min Schaefferpenna är som en diamant, enligt NK.

Igår kom jag ihåg att NK* är pennfetischist. Ja, det ska vara fina pennor, riktigt fina pennor och inte Ballograf (Sveriges enda penntillverkare) eller Parker. Så jag tog med mig min Schaeffer bläckpenna, en penna som min mamma köpte till mig för många år sen. Och när den inköptes sa handlaren att pennan kommer att hålla hela mitt liv. Nu har den legat i sitt röda fodral under många år. Men NK fick mig intresserad. H*n tipsade mig om hur jag skulle göra pennspetsen ren med vatten, hushållspapper, blåsningar och tålamod. Detta ägnade jag nästan trekvart åt på måndagskvällen. Vi får se om min rengöring blir godkänd!

Jag skriver så jävla fult, så jag borde egentligen inte äga en sån här fin penna. Om jag inte minns fel kostade den 600 spänn när mamma köpte den – och det var säkert 20 år sen. Undras vad den kan kosta idag… Men det är härligt i alla fall att äga en sån fin penna, trots att jag varken lär skriva böcker eller reklam med den.

Häromdan läste jag på Svenska Dagbladet om några av de värsta reklamkampanjerna genom tiderna. Maj gadd, jag höll på att smälla av när jag såg reklam för ölbar i bilen, en naken kvinna som krälar vid en manssko, rökande doktorer, bebisar som tycker att det är bra att röka, rasistisk målarfärg (och där snackar vi verkligen kränkande!) med mera med mera. Kampanjerna är gamla, så de må vara glömda och förlåtna nu. Och de skulle aldrig få passera idag.

Men… nog tror jag en och annan höjer ett ögonbryn för SJ:s nya reklam för pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm. Du vet de där tågen som så ofta inte går för att det är

• signalfel
• löv på spåren
• nedriven kontaktledning
• snö på spåren
• folk på spåren
• växelfel

med mera. Vadå 42 avgångar om dan..? En mild överdrift, skulle jag vilja säga…

De som får behålla jobbet trots SJ är nog få… (Skärmdumpen är från nätet.)

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öppet brev: Ge mig GD-posten!

Ett omorganiserat inlägg.

---

 

Kära Statsministern, Gud eller Nån!

Nu tycker jag att det är dags att du ger mig den där posten som generaldirektör vid Myndigheten. Myndigheten och jag har haft så många mindre lyckade möten och eftersom jag får göra allt arbete i princip själv kan jag inte hjälpa att jag tycker att här behövs en Omorganisation. Ja, med stort O. För en myndighet som inte lever upp till sitt namn, som inte utför det namnet säger att den ska göra, behöver ses över. Rejält. Med en teoretisk högtryckstvättmaskin.

Du kanske hävdar att ett namnbyte skulle vara enklare. Betänk då bara alla miljoner som skulle behöva läggas på att låta en extern aktör skapa en ny grafisk profil. Nej, just det. Inte värt det. Dessutom tror jag att även du tror och vill att tanken med Myndigheten var god – och den har möjligheter att faktiskt leva upp till sitt namn! Med rätt uppdrag och efter en rejäl ”tvätt”, alltså.

Det behövs en rejäl högtryckstvätt.

 

Det är här jag kommer in. För jag har ju fått göra allt från handlingsplaner och att tipsa om tester och hur man genomför stormöten med heterogen målgrupp till att få återkoppling av rapporter, telefonsamtal och e-post, få till stånd personliga möten samt coachning inklusive översyn av handlingar. Med mera. Jag börjar bli trött på att få göra det utan lön.

Det finns mycket kompetens inom Myndigheten, men du förstår, Kära Statsministern/Gud/Nån, de som vill göra nåt bra lyfts inte fram. I stället får vi ”kunder” träffa oengagerade och sömniga personer i nån sorts Tröstlöshetens väntrum. Ett väntrum fyllt av den där ovan nämnda heterogena målgruppen. Eller människor, med ett annat ord.

Först och främst vill jag därför flytta ner ett antal frontfigurer från Myndighetens telefoniska Kundtjänst till golvet. Där sitter en massa duktiga och lösningsorienterade Myndighetsanställda. Jag pratade med en senast i morse. Anita gjorde verkligen allt för att hjälpa mig. Men till vilken nytta när Myndigheten inte ens svarar i telefonen..?

Ta då ner dessa frontfigurer till Tröstlöshetens väntrum så att de får göra det braiga jobb de gör per telefon fast på golvet. För de anställda som står där har till och med svårt att ordna de mest basala ting som att beställa biljetter. I verkliga livet skulle vi aldrig acceptera att en kund först får höra

jag ordnar det nu under eftermiddagen, lita på mig

till att nästa dag skamset få lyssna till ursäkten

det kom sjukdom emellan.

Det duger inte när detta kan orsaka inte bara irritation utan inkomstbortfall och framtida men för kunden. Kunden befinner sig nämligen i en väldigt utsatt position och sånt som sjukdom existerar inte på kundens papper. Däremot i verkligheten, förstås, men det får kunden hantera bäst den vill.

Ta ner frontfigurerna från den telefoniska Kundtjänsten till golvet.

Som steg två vill jag se till att alla anställda handläggare går en kurs i att svara i telefonen alternativt att ringa tillbaka samma dag. Att bara ha kontakt via e-post räcker inte när det handlar om Myndighetens uppdrag. Det rätta uppdraget, vill säga. Det räcker inte heller att hänvisa kunder till att googla (!) – uppenbarligen kan varken en del kunder eller anställda det. Då måste man prata. Igår såg jag ett förträffligt exempel på hur en anställd bemötte och hjälpte en kund i tårar. Mer sånt!

Det tredje steget är att anställa byråkrater vid Myndigheten som vill vara lite mindre byråkratiska än ”alla andra” och lite mer flexibla. Nöjda kunder skapar nämligen nånting som kallas goodwill. För kunder pratar med varandra och åsikter sprids från mun till öra till mun i alla oändlighet. En dag kan det faktiskt vara så att även Myndigheten behöver rekrytera personal AKUT. Men vem vill jobba på ett ställe som de flesta/många tycker illa om?

Kära Statsministern/Gud/Nån, jag kan räkna upp ännu fler steg och jag kan tala om för dig hur stegen skulle kunna genomföras. MEN… och här kommer det: det krävs en insats från dig också:

Myndigheten behöver nämligen få rätt uppdrag
och tillräckligt med resurser för att utföra detta på bästa sätt.

Jag kan dessutom mycket väl tänka mig att de anställda som har tätast kundkontakt IRL får arbetstidsförkortning. På så vis blir myndigheten ett föredöme när det gäller att måna om sina anställda. Vidare kan även Myndigheten sätta fler människor i arbete och bidrar på så sätt också till att minska arbetslösheten här i Sverige. Och sen vill jag inte höra talas om särskilda satsningar på unga och utlandsfödda! Alla människor har lika värde, sägs det och det betyder att alla kunder hos er har rätt att få hjälp till en framtid. För om vissa grupper ska få särskilda förmåner kan vi lika gärna införa ättestupa igen.

Nå… När kan jag tillträda GD-posten?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rutigt och randigt

Ett blandat inlägg.

Den här helgen hade jag helst av allt velat gå omkring i mjukisbrax och bara varit. Och visst har jag gjort det stora delar av helgen, men… När man jobbar som kontorsråtta på heltid på annan ort och pendlar, blir vardagarna snabbt fyllda. Det är alltid nåt

måste

efter jobbet, som att handla eller tvätta eller betala räkningar. Sen ska man äta nåt litet – vilket ska tillredas och så ska det diskas. Möjligen hinner jag se nåt ett TV-program eller läsa några sidor innan det är dags att gå och lägga sig.

Rutigt och randigt. Det rutiga är Annas julklappspyjamasbyxa, det randiga tyget på hennes kökssoffa.

På helgerna är det därför så mycket som ska hinnas med. Det där

andra

som man inte hinner eller orkar göra måndag till fredag. Städa, till exempel. Eller storhandla.

Främsta prio för mig på helgerna är emellertid familjen. Men inte ens familjen hinner jag riktigt med, känner jag. För det är ju som sagt alltid nåt

annat

jag behöver fixa under helgen också.

Igår åkte jag ut till Himlen på eftermiddagen. Fullastad som en packåsna. Fästmön kan ju inte rimligtvis släpa alla sina prylar från en längre vistelse hos mig i New Village först till jobbet, sen på bussen. Anna är så duktig att hon promenerar till sitt jobb de dagar vi inte kan samåka. Då funkar det inte att ha tunga väskor att släpa på.

När jag åker till Himlen en helg har jag då först delar av Annas prylar och sen mina egna. Lapdancen* följer med och den är mer släpbar än bärbar. Sen ska jag ha necessär, ett ombyte, min bok på gång, kanske nåt drickbart och – HEPP! – så var ryggsäcken väldigt tung.

Vi hade en bra och slapp helg. Jag kände mig jätteslapp! Först åkte vi och handlade. Sen kunde jag ligga på soffan och läsa en stund. Anna fixade underbart god mat – som vanligt. Det är en njutning att äta hemlagat, det gör jag typ en eller två gånger i månaden. Ja, alltså hemlagat av nån annan hand än min. Min egen hand lagar jag inte så mycket mat med, förresten. Det blir när Anna är här på helgen, ungefär.

Resten av kvällen slappade vi båda två i var sin soffa. Vi kollade på Leif Andrée och hans medstjärnor på Slottet. Sen fastnade vi i nån obegriplig film där folk blev slajsade av laserstrålar eller zombier. Jag fattade inte mycket, men sent blev det innan vi kom i säng. Läste nåt kapitel innan sömnen tog överhanden.

Sovmorgon idag. Underbart! Anna fixade äggfrukost. Jag satt vid Lapdancen en stund efter frukosten, men Annas trådlösa nätverket är väldigt instabilt, så det blev bara lite smått gjort.

Innan jag for hem till New Village blev det en sväng till bästa ICA-affären – ICA Solen i Förorten. Anna hängde med, för det är ju alltid nåt som fattas i kyl, frys eller skåp när alla fyra ”barnen” är hemma. Jag passade på att utnyttja en av mina kuponger från Boxholmsost som jag vann. Det blev den här osten, som jag aldrig har provat tidigare:

Boxholms chiliost – mild, men het. Den ser jag fram emot att smaka på.

Stannade till vid apoteket på vägen hem och hämtade ut medicin. Lottot lämnade jag också in och mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor! När jag hade packat upp hemma i New Village slog jag lilla mamma en signal och tillbringade runt en halvtimme med henne i telefonen. Jag vet hur det är när man känner sig opratad efter en hel ensam helg. Jag har det i färskt minne, inte bara helgdagar, utan oändliga vardagar när

alla andra

jobbar utom jag…

Tvättmaskinen tvättar grönt just nu. När tvätten är hängd ska jag äta söndagsmiddag – kycklingchorizo med bröd och räksallad – den senare ska jag försöka fånga innan den går ut ur kylskåpet av sig själv, tänkte jag. Jag har duschat och tvättat håret och plockat fram rena kläder till i morgon.

Resten av min kväll planerar jag att läsa och glo på TV och inte göra nånting annat mer än samla krafter inför en arbetsvecka. Jag ser inte fram emot att köra i vinterväglag och mörker, kan jag meddela. Pendeltåg är inte att tänka på – det räcker med en snöflinga så står tågen stilla, ungefär. Dessutom pallar jag inte att åka UL-buss in till stan. Dyrt, sura chaufförer och fullt av människor som snorar, hostar och luktar illa.

*lapdancen = min största laptop

Livet är kort.

Read Full Post »

Falling in love

Ett inlägg om en film.

För 30 år sen kom filmen Falling in love. Jag har sett den fyra, fem gånger. För flera år sen köpte jag den på DVD, men filmen har legat orörd i en hylla. Fram till igår, nyårsafton. Med bara skräp på TV föreslog jag mamma att vi skulle se denna gamla film, en av de bästa kärleksfilmer jag vet.

Frank och Molly blir kära.

Historien är ganska enkel, snudd på banal. Frank och Molly ägnar sig åt att köpa julklappar i sista minuten. De möts på bokhandeln Rizzoli’s och råkar av misstag få med sig fel bokpaket. På julafton får därför Mollys man en bok om trädgårdsskötsel och Fransk fru en bok om segling. Några månader senare möts Frank och Molly på pendeltåget. Sen är det kört. Trots att de är gifta på var sitt håll faller de handlöst och blir kära i varandra.

Jaa, banalt så det skriker om det! För övrigt hade den här filmen inte kunnat göras idag, eftersom det finns mobiltelefoner. År 1984 fanns inte den kommunikationskanalen utan man fick lita till slumpen – eller våghalsigt chansa. Ämnet som filmen skildrar är emellertid klassiskt: vad händer när två människor, gifta på var sitt håll, förälskar sig?

Jag älskar den här filmen – fortfarande! Den är så oskyldig, mitt i de val Frank och Molly tvingas göra på grund av de starka känslor de båda upplever.

Så trots avsaknaden av mobiltelefoner, men med inslag av axelvaddar håller den här filmen fortfarande, 30 år senare. Och det är sant, det Frank säger:

Gifta människor måste också äta.

Naturligtvis blir det högsta Toffelbetyg! Meryl Streep och Robert de Niro är fantastiska i den här filmen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tankar en kall decemberförmiddag

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.

Det blev en dag med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 

Jag köpte ju en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

Delar av gårdagens skörd.

Jag hade lite sms-kontakt med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

Plogat och fint utanför garaget.

Vaktis var nog ute en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga.

När jag återvände till hemmet i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

En blå hyacint från Anna.

Vidare ska jag göra en lista på julmat som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är då själva…

Ett inlägg i vilket Tofflan återigen klagar sin nöd – på sig själv.

Nej, det är inte roligt! Det är själva… faaan! Ursäkta kraftuttrycket. Men jag är ledig idag och har möjlighet till sovmorgon. Vad händer? Jag vaknar tidigare än de dagar jag ska till jobbet! Igår morse, när jag skulle upp och iväg, var jag skittrött. Idag, när jag skulle ha kunnat ligga halva dan i sängen, vaknade jag före den tid väckarklockan går på när jag ska jobba…

Trött på mig själv.

Igår kväll satt jag ute på ballen* tills jag började frysa. Satt och läste och spelade Wordfeud. Gick sen in och skrev lite. Parkerade mig i soffan och insåg att jag redan hade missat halva Crime Night på Kanal 9 och att det bara var trista deckare kvar. Så till sist kröp jag väl i säng – varken för tidigt eller för sent. Men varför i h-e vaknar jag klockan sex en ledig dag??? Nån som kan svara mig på det???

Det har återigen regnat i natt, men nu strålar solen och det är bara några lätta moln på himlen som jag kan se härifrån. Det tycks blåsa lite, men termometern på solsidan visade 20 grader redan för en timme sen. På skuggsidan är det tolv grader.

Vad gör man en lördagsmorgon då när man inte kan sova och ”Lucille” har kommit hem så man inte har tillgång till nån papperstidning heller? Tja, jag har navelskådat lite, smort in mina eksem och fördelat medicin. Sen har jag suttit hos Storebror och förberett tre inlägg som är tidsinställda för publicering i morgon.

Av de ursprungliga fem skrivuppdragen jag lämnade intresseanmälan på har jag inte fått fyra och ett femte har jag inte fått besked om. Det trillade in ytterligare en förfrågan igår kväll som jag anmälde intresse för, så nu har jag två små uppdrag som jag kanske (inte) får. Annars är det rätt dött. Jag har inte sökt några jobb i veckan, men jag har hittat två intressanta lediga tjänster. I Stockholm, vilket inte är optimalt för mig. Pendeleländet har man ju hört talas om. Det där att pendeltågen inte går eller är mycket försenade, alltså. Det gör det svårt att jobba i Stockholm för mig, helt enkelt. Jag är ju en sån där som bara måste komma i tid.

Väntar på ytterligare en bok att recensera. Enligt författaren skulle förlaget ha skickat den för länge sen, men den har inte trillat in i min postbox. Och det är synd det, eftersom boken är färsk NU, inte sen.

Igår började jag läsa en bok vars författare jag inte kände till tidigare, spanjoren Carlos Ruiz Zafón. Jag la till och med ut ett citat ur boken. Jag har läst ungefär 60 sidor, men det är mikrostil i boken och jag har ju börjat se så förbaskat dåligt. Därför går det långsamt framåt. Enligt Wikipedia är författaren spanjor och bosatt i Barcelona – men också i Los Angeles, där han bland annat har arbetat som manusförfattare i Hollywood! Spännande typ, tycker jag, och tackar återigen vännen FEM för att ha introducerat oss.

Så här disigt är omslaget på boken jag läser.

Vad händer idag då? Tja, jag strök ett gäng rena kläder igår, så det slipper jag göra idag. Men jag måste gå ut med sopor. Har packat för korttidsbortavaro i Himlen och i eftermiddag åker jag och hämtar Fästmön från jobbet för vidare färd ut till Förorten.

Det finns så många saker jag borde ta itu med här hemma, men jag har ingen lust. Känner mig rastlös och trött i en märklig kombination.

Vad händer hos dig i helgen??? 

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snyggt lik

Eftersom jag firade jul på egen hand hade jag för säkerhets skull köpt mig några julklappar. Trodde liksom inte att tomten skulle titta förbi, vilket han ju inte heller gjorde. En av klapparna var boken Ett snyggt lik av Peter James. Och nu har jag läst denna, rätt tjocka deckare.

Rätt tjock, men innehållsrik?

En man hittar en CD-skiva på pendeltåget. När han testar CD:n i sin dator får han se en hemsk film som visar ett mord. Samtidigt hittas en död kvinna utan huvud i utkanten av Brighton. Inuti kvinnan finns en skarabé. Naturligtvis hänger allt ihop. Men det kommer polisen inte på förrän ytterligare en kvinna försvinner. Och hennes make…

Det här är långt ifrån nån bra deckare. Jag är besviken. Peter James första bok om polisen Roy Grace, Levande begravd, var spännande. Det bästa med den här boken är att den utspelar sig i Brighton and Hove där jag har bott. Nostalgin sänkte sig över mig när jag läste om platser jag har besökt ofta under min tid där.

Men naturligtvis hjälper inte det så särskilt mycket. Boken når inte ens medelbetyg. Sorry!

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg att spåra ur helt?

Jag är så glad att jag slipper pendla med tåg! För det verkar ju inte vara annat än fel på våra svenska tåg. Varför tycks det ha varit bättre

förr i tiden

när tekniken nu är så utvecklad som den är?

För ett tag sen var det tvärstopp bland tågen kring Stockholms central. Det berodde på ett strömavbrott. Häromdan var det dags igen. Pendeltåget mellan Stockholm och Uppsala stod stilla på grund av… en solkurva. Igår var det dags för Upptåget att stanna – på grund av spårfel. (Vad betyder det på svenska, tro???) Och alla vi vet ju att på vintern går inte tågen som de ska på grund av snö på spåren, på hösten är det löv på spåren. Frågan är när i h-e tågen går som de ska?! Ström, sol, snö, höstlöv, spårfel… Är det på väg att spåra ur helt? 

Inget tåg i sikte.

Hortellskan har också suckat över tågen i ett blogginlägg!

Read Full Post »

Stopp i tågtrafiken

Jag ser på nätet att det är stopp i all tågtrafik från Stockholms central. Det är dessutom stopp norrut i pendeltågstrafiken, på Arlanda express och på blå tunnelbanelinjen mot Akalla. Vad är skälet den här gången? Det kan ju gissningsvis inte vara höstlöv på spåren eller snö… Nej, orsaken är ett strömavbrott som inträffade vid halv nio-tiden i morse.

Inte många tåg går just nu.

Några tåg går söderut, men annars står det mesta stilla. SJ sätter inte in några ersättningsbussar för tågen men för tunnelbanan. I stället fokuserar man på att hitta felet. Och felet ligger hos Vattenfall som är det företag som förser tågen med el. Enligt Vattenfall är det ett kombinationsfel, det vill säga fel både hos Vattenfall och Trafikverket.

Resenärerna känner sig som vanligt oinformerade. På SJ:s hemsida finns en kort information om att tågtrafiken nu (strax efter klockan elva) börjar komma igång. Trafikverket skriver på sin sida att felet delvis är åtgärdat men att det fortfarande är stopp mellan Sundbyberg-Karlberg. Förseningar och stora störningar drabbar så gott som alla tågresenärer idag. Men alla resenärer har ju inte tillgång till internet.

Det här är ett typexempel på hur viktigt det är att informera när det uppstår störningar. Rimligtvis var väl inte ”alla” SJ-anställda involverade i felsökningen. Några borde ha fokuserat på informationen om vad som hänt och vad som händer fortlöpande. Men det kanske gjordes? Nån som drabbades som kan svara???

Hur som helst är det oroväckande att ett strömavbrott kan orsaka totalstopp i tågtrafiken under nästan tre timmar. Snacka om sårbarhet…

Read Full Post »

SL kanske tar över pendeln söderut

Det kan bli förbättringar, vill jag tro, att vänta i pendeltågstrafiken! Uppsala kanske får en ny tåglinje till Stockholm som ska köras av SL. Nu ska bara skittinget säga ja till det hela.

SL ska köra pendlare från Uppsala söderut.

Går förslaget igenom innebär det att det fler Upptåg norrut och även ett pendeltåg till Heby och Sala. Däremot läggs Upptågets linje till Upplands Väsby ner. Men men, tanken är att SL:s pendel till Arlanda, Knivsta och Uppsala förlängs ända ner till Älvsjö. Om jag fårstått artikeln i lokalblaskan rätt blir det stopp även i Sollentuna.

Antalet pendlare har ökat mycket.

Den nya linjen lär kosta runt 60 miljoner om året för Uppsalas del. Men jag tror att det lär vara väl spenderade pengar. Förutom att jag personligen tusenfalt hellre åker med SL än UL har antalet pendlare söderut ökat betydligt. Idag tvingas dessutom många byta pendel i Upplands Väsby, vilket de nu skulle slippa.

Mot årets slut kan detta bli verklighet. I bästa fall.

Read Full Post »