Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förknippas’

Ett inlägg om sociala medier.


HA! Facebook är inte hetast längre. 
Inte hetast bland sociala medier, alltså. Och bland amerikanska ungdomar. Nä, nu är det Twitter och Instagram som gäller. Det visar en rapport från en nygjord marknadsundersökning.

Viktigaste sociala nätverket för de unga amerikanerna är alltså Twitter, enligt 26 procent. Fejan är viktigast för 23 procent. Även Instagram är viktigast för 23 procent. Då ska man beakta att Fejan var viktigast för 42 procent vid förra undersökningen 2011… Men samtidigt ägs Instagram av Fejan, så…

Instagram

En raket bland sociala medier!


Jag är jättesugen
på att regga mig på Instagram, men väldigt fundersam – av olika skäl. Ett av skälen är att mina bilder fritt kan lånas ut till olika annonser och reklam. Det gillar jag inte, jag vill gärna bli tillfrågad först eftersom jag inte vill att mina verk ska förknippas med vilka varumärken som helst.

Ett annat skäl är att det räcker för min del med de konton jag redan har – blogg, Twitter, LinkedIn och Foursquare. Om man ska hålla sina konton – och webbplatser – levande, bör man producera nåt på dem varje dag, tycker jag. Jag har lite svårt att förstå hur de som har flera bloggar hinner med att göra bra bloggar (oftast gör de ju inte det), men också de som finns på typ ”alla” ställen. När lever dessa människor, kan man undra?

Vilka sociala medier finns du i och varför just dessa? Skriv gärna några rader i en kommentar om detta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Att Gina Dirawi inte tillhör mina favoriter har jag vetat sen årets Melodifestival. Det är inte så att jag känner henne personligen och kan uttala mig om henne som person, men som programledare gillar jag henne inte. Hur hon är som människa för övrigt är nånting annat! Jag gillar inte hennes sätt att skämta, hennes skämt är inte roliga och hennes framtoning är burdus och gåpåig. Jag såg inte fram emot att hon ska leda Melodifestivalen 2013 på grund av detta – för några dar sen.

Jag gillar inte heller att hon leker blåst. För det tror jag nämligen inte att hon är! Fast… nu har jag börjat fundera över även detta… Att blogga är svårt. Jag om nån har gjort enorma misstag. Jag har varit elak mot folk, men jag har framför allt uttryckt mina åsikter. Jag försöker ändra på det där med att vara så elak. Det är svårt, emellertid, för en del tycks tolka åsikter som elakheter. Därför poängterar jag återigen att jag inte känner Gina Dirawi personligen, vilket gör att jag inte kan uttala mig om henne totalt sett. Men som sagt, att blogga är svårt och vi kan alla göra misstag. Bara det att vissa misstag tycker jag att man inte gör. Och det är när det gäller detta som jag undrar om Gina Dirawi är ute i blåsväder eller bara blåst.

Nu sist har hon bloggat om en bok, skriven av en person som sägs vara antisemit. Men sen tog hon bort inlägget! Efter påstötningar eller vad? För att ytterligare röra till det har Gina Dirawi sen skrivit ett nytt inlägg om boken där hon tillkännager att hon inte vill förknippas med författaren, som hon förstått

[…] stå[r] för saker som anses vara odemokratiska […]

Hon beskriver sig själv som

[…] naiv och ovetande […] […] världens mest pantade människa […]

I en intervju där hon får frågan om hon som SvT-profil inte böra vara försiktigare med vad hon skriver svarar hon:

[…] Även för mig verkar den här förklaringen så jävla naiv. Nu kommer folk återigen att säga att jag är så ”ung och dum”. Det hatar jag. […]

Och det är väl bra att Gina Dirawi, som trots allt har varit myndig ett antal år, har insett ett och annat och backar. Om det inte vore för att hon en gång tidigare har bloggat på ett anmärkningsvärt sätt. Redan i maj 2010 ska hon  ha skrivit detta:

[…] Israel tar efter Hitler. […] Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. […]

En åsikt, visst, men en synnerligen kontroversiell sån – för en person som nu är programledare i Sveriges Television. Många som läste Gina Dirawis inlägg från 2010 tyckte att hon förringade Förintelsen. Och visst känner även jag att hon här har gått över en gräns för vad som är OK i mina ögon. Nu har Gina Dirawi rätt till sina privata åsikter. Men frågan är, om hon, med det jag läst ovan, är lämplig som programledare vid Sveriges Television just för att hon har såna här åsikter privat. Jag tyckte inte att Gina Dirawi var rolig innan detta, nu har hon sjunkit betydligt mer i min aktning. Sorry, men mitt råd till Sveriges Television är att byta programledare för Melodifestivalen 2013. Om Gina Dirawi är kvar tänker i alla fall inte jag titta. Och kanske gäller detsamma många med mig..?

Läs vad Bloggkommentarorerna, Magnus Malm, Svart på vitt, Verklighetens folk,  Religionsvetenskapliga kommentarer, Pinglan, Samuelsson, Elina, Hgrensman och Soldatmamman tycker!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är en aaaning ironi över mitt liv just nu. En aaaning. Ta bara mitt fackförbund, som rätt nyligen har bytt namn till Vision. Vision. För mig är det ett stort hån, för bara för att man ändrar namnet har man inte ändrat sitt sätt att bemöta medlemmarna.

Exempel ur verkliga livet: när man ringer och har frågor känns det som om man stör. Man möts med suckar och stön och snorkiga svar. Inte en känsla för om den ringande befinner sig i ett utsatt läge, gråter eller så. Och när man mejlar blir man tillrättavisad (!) och syrligt ombedd att ringa i stället. Bara det att alla kan ju inte ringa på kontorstid – av olika skäl.

Igår fick jag ett mejl från Bliwa, ett trevlig mejl, som alltid. Bliwa har hand om Visions inkomstförsäkringar. En sån försäkring har jag under cirka nio månaders tid blivit lite ekonomiskt hjälpt av. Tro för den skull inte att jag har kommit upp i några 80 procent av min förra lön, för det har jag inte. (Det har varit som högst 50 procent, vanligen 30 procent.) Hur man/facket har kommit fram till den procentsatsen vet jag inte. Jag vill betona att Bliwa alltid har bemött mig med respekt och en vänlig ton, i såväl telefon som mejl. Där har man förstått att kunden som ringer kanske har problem – det brukar ju vara nåt sånt när man tar kontakt med ett försäkringsbolag. (Jag föreslår en ny nisch för Bliwa: sälj kurser i bemötande till Vision!)

Nåväl, marknadschefen på Bliwa mejlade mig igår och undrade om jag hade lust att ställa upp på en intervju. I Visions medlemstidning – med det fyndiga namnet… Vision. Jag skrev ett vänligt svar och avböjde och talade samtidigt om att så snart jag får möjlighet ska jag lämna det här fackförbundet eftersom jag inte tycker om dess bemötande. Bland annat skrev jag att jag inte på nåt sätt vill förknippas med det.


Dimmigt var det här!..

                                                                                                                                                               Ironin i det hela hittade jag i min postbox när jag kom hem. Där låg ett brev… från Visions medlemsenhet, undertecknat av en person utan titel. (Kan ju liksom vara vem som helst i dessa desktoppublishing-tider.) Med ålderdomlig svenska skriver personen (som ändå har ett ungt namn med ung stavning) att jag har meddelat dem att jag har en anställning utanför fackets organisationsområde. Och så uppmanar de mig att byta fack om jag har en tillsvidareanställning eller ett längre vikariat. (Jag är fullt medveten om att jag i skrivande stund har ett vikariat som ligger utanför Visions område – jag är inte dum i huvet på nåt sätt – och skulle inte vilja nåt hellre än att byta fack, men…) För ett tag sen fick jag ju ett annat brev från Vision där jag uppmanades berätta var jag jobbade och hur mycket jag tjänar. I mitt svar till dem angav jag nogsamt slutdatum för vikariatet, vilket är snart (ingen tillsvidareanställning och inget längre vikariat, alltså). Är de inte ens läskunniga på Vision eller vad? Eventuellt. För jag gissar att det är ett standardbrev (jag hatar standardbrev!) som skickas ut. Den här lilla människan som skrev till mig har säkert som huvudarbetsuppgift att skicka såna här brev till medlemmarna.

En annan liten människa på Vision tycks ha till uppgift att hitta fifflare som fuskar med a-kasseavgiften. Jag trodde nämligen i min enfald – och efter telefonsamtal med facket – att man som arbetslös skulle få en sänkt avgift. Jadå, jodå, det skulle jag få. Men sen är det ju det att jag då och då skriver blogginlägg på uppdrag av Blogvertiser, där jag är anställd. Och då är jag ju inte arbetslös. Nej, jag har skrivit cirka tio inlägg mot betalning i år. Oj, så mycket jag har arbetat då! (Mycket ironisk ton.)

Nej, det är som om facket inte vill att man ens ska försöka hitta nån sysselsättning. Att skriva på uppdrag är långt ifrån nåt jag – och många med mig – kan leva på. Jag ser det inte som en anställning även om jag är anställd. För jag tillhör den skaran som vill göra rätt för mig och betala skatt. Så av de 500 kronor det kostar ett företag att köpa ett inlägg av mig på bloggen får jag netto 140 kronor. Nu vet du det. För övrigt tycker jag att det är roligt att skriva på uppdrag, för det ger mig lite självförtroende, nån vill betala för mina ord…

Men hur som helst… Så bra, Vision, att vi i alla fall är överens om att vi vill skiljas, men tyvärr, Vision, tvingas vi hänga ihop ett tag till. Jag pinas varje gång jag lyfter en telefon och tvingas ringa er med en fråga. Varje gång jag sätter ett kryss på a-kassekortet eller skriver upp en timmas arbete med ett blogginlägg hatar jag mig själv för att jag böjer min nacke och står med mössan i handen. Men jag är i alla fall ärlig. Jag talar om. Och sånt straffar sig, uppenbarligen.


En bild som alldeles utmärkt illustrerar Visions, till vänster, och mitt, till höger, förhållande.

                                                                                                                                                               Vet du, Vision, jag har betalat min avgift till dig varje månad sen 1986. Ändå behandlar du mig som en fifflare och nån som försöker slippa undan. Det handlade om 21 kronor i månaden, tror jag. Men jag har betalat tillbaka, det gjorde jag redan i somras. För jag är en sån som gör rätt för mig. Även när jag anser att jag är arbetslös.

Och jag vidhåller att ett mer passande namnbyte hade varit Dimsyn. För ett namnbyte förändrar inte attityder. Det är bara naivt att tro det.

Read Full Post »