Nu är det snart slut, UNT!

Ett provande inlägg.

---

 

I morgon Idag (17 januari) har jag haft lokalblaskan på prov i tre veckor. Jag nappade på ett gratiserbjudande om två veckor. Var man snabb att skicka in lappen skulle man få tre veckor. Jag var inte snabb. Ändå fick jag tre veckor. Kanske var det nån form av ”kompensation” för att det dröjde två och en halv vecka innan prenumerationen kom igång? Å andra sidan tog det knappt en vecka innan den första UNT-säljaren ringde. (Att jämföra med SvD, där jag via Snäll-Anders fick en prov-prenumeration som kom igång efter två dar, om jag inte minns fel… En enda säljare från SvD har ringt hittills och flåsat mig i örat – h*n hörde uppenbarligen inte att jag svarade. Det var efter över två veckors provperiod.)

Vad tycker jag då? Tja… Svenska Dagbladet har ju numera Lisa Irenius. Det säger rätt mycket om vad jag tycker. Men jag tänkte ändå kort gå igenom dagens UNT och visa på vad jag tycker är bra och vad jag tycker är mindre bra.

• På Ettan har man lyft fram fixaren Berth på Röda korset. Det tror jag är jättesmart, framför allt som många papperstidningsläsare är äldre och äldre är en målgrupp för Röda korsets fixare. Sen kommer själva artikeln inte förrän i B-delen, i anslutning till dödsannonserna…
• Dagens ledare och debattartikel handlar om Raoul Wallenberg med anledning av att det i morgon är 70 år sen han fördes bort. Om man nu ska lyfta fram såna här årsdagar undrar jag bara varför man inte gör det på själva årsdagen? Tidningen kommer ju liksom ut i morgon…
• Det är likadant med nästa uppslag som  handlar om Fadime Sahindal. Det är 13 år sen hon mördades – på onsdag. Förra året dog två av hennes syskon. Kanske man borde visa lite… hänsyn?
• Följande artiklar handlar om en misstänkt barnvåldtäkt och en kvinna som blivit sjuk av sin bostad och som inte får hjälp att hitta en ny. Barnvåldtäkten är en fruktansvärd nyhet och den sjuka kvinnan är en artikel som vädjar till läsarens empati.
• Annonser, annonser, annonser och sen lite kortare texter om årets ledigheter. Jag fascineras av hur långt framåt andra människor kan tänka. En del har redan planerat in sin semester…
• Därpå följer en, i mitt tycke, rätt undanskymd artikel i vilken en professor i islamsk teologi och filosofi kommer till tals angående terrordåd och demonstrationer mot islam.
• Så följer en del kortare texter från Uppland samt en större (i alla fall är bilden stor och ligger över ett uppslag) artikel som åter igen vädjar till läsarnas empati: en fembarnsfamilj som står utan bostad.
• Kost, ekonomi, motor och Leva bläddrar jag snabbt förbi (inte intresserad). Då hamnar jag på riksnyheterna. Hittar inget där som jag inte redan läste igår på nätet. Världsnyheterna kommer sen och det är samma visa där: intet nytt. Annonser, en läsarbild och vädret avslutar A-delen.
• Kulturen inleder B-delen. Inget riktigt spännande här. Artiklar som anknyter till Charlie Hebdo och Fadime Sahindal igen liksom diskussionen i sociala medier om Snippan & Snoppen-musikfilmen. Jag gäspar lite. En lång artikel om en ljussättare på Uppsala stadsteater skummar jag.
• Sen följer åtta sidor sport. Jag bläddrar förbi utan att läsa och kommer till fixar-artikeln samt födde och dödde. Det verkar som om UNT har sparat på de senare, för de fyller ett helt uppslag, en hel sida och lite till. Korsord, TV, insändare och serier avslutar B-delen. Korsordssidan stannar jag länge vid, för jag har tagit upp mitt sudokulösande.

Då är frågan… Vad ska jag svara när prenumerationssäljaren ringer nästa gång? För UNT:s dito kan ju ringa flera gånger och upp till 18 månader efter avslutad prenumeration. Ska jag prenumerera på tidningen igen? Jag har ju trots allt klarat mig i nästan två år utan den. (Jag sa upp den våren 2013 efter att ha varit prenumerant i typ 30 bast.)

Ja… jag försöker förgäves hitta prisuppgifter på olika typer av abonnemang. Ingenting i redaktionsrutan i papperstidningen, ingenting på nätet. Och det avgör ju saken ganska lätt: jag köper inte nånting utan att i förväg veta vad det kostar. 

Så sorry, UNT, ni faller på detta att ni saknar basal prisinformation. I övrigt noterar jag ändå en smärre kvalitetshöjning sen våren 2013. Hade UNT fokuserat ännu mer på det lokala och kulturen skulle jag kanske ha övervägt att prenumerera, men… som sagt… Lisa Irenius finns ju på SvD numera…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

• På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

• I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
• ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
• Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
• Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
• Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
• OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
• En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
• Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
• Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.

Livet är kort. 

Read Full Post »