Ett citerande inlägg.
Jag tittar på TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna (baserad på hennes bok från 2976 med samma titel), om påskkvällarna. Det är en underlig serie och jag tycker att Kerstin är svår att få grepp om. Såsom hon mycket troligt var… Men igår, en månad före min femtiofjärde födelsedag, sa hon nånting som fastnade rejält:
Jag kan dö nu. Nu har jag äntligen levt.
Tänk om en kunde få känna sig så… nöjd och… färdig…
Livet är kort.