Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘apoteket’

Ett inlägg om min påskafton.


 

Påskpuss med ont i ögat

Påskpuss med onda ögat slutet.

Det blev en rätt gulkulig påskafton i år trots allt. Jag firade inte precis att jag blev 53 år och elva månader. Men vänsterögat gör ONT och inte blev det bättre av att solen sken på påskaftons morgon. (Det blev bättre väder sen, det vill säga mulet.) Jag fick tvinga in linserna och satte solbrillorna på näsan. Igår fick ögat vila från kontaktlinser. Fast tårar är salta och det var inte bra för ögat.

Men det var inte bara solen som tvingade ut mig – jag behövde handla också. Tack och lov var det inte hysteriskt på Tokerian utan jag kunde i lugn och ro handla två kassar med mat. Dessutom hann jag in på apoteket. Jag såg några små tussilago på vägen till affären, men jag pallade inte att fota dem.

Påsklilja

Jag pallade inte att fota tussilagon jag såg, så du får glo på en av mina påskliljor.


Varken påskpuss eller påskägg
har jag fått, så jag köpte en herrans massa godis. Hönan på köksbordet har värpt Kinderegg och påskäggen på vardagsrumsbordet är fyllda med lösgodis för extrapris och Lindtägg och lyxägg från Ferrero Rocher för svindyrt pris. Månntro det finns nåt kvar när min gäst anländer på påskdagens kväll?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Bok och chokladägg

Spännande och god läsning på påskafton.

Påskaftons morgon vaknade jag redan halv sju. Det var inte kul. Tack och lov lyckades jag somna om – dan blir så lång annars. Jag läste ut en jättespännande bok och började läsa ytterligare en spännande bok. Den här månaden, mars, är mitt bokmål att bara läsa svenska författare. Det har jag uppfyllt hittills. Mamma ringde när jag hade typ 20 sidor kvar i Leon, men det gjorde inget. Vi pratade en liten stund och hon verkade gladare och piggare än igår.

Två tuppar och en höna

Två tuppar och en höna… Undras vad jag vill säga med den här bilden..?


På påskaftons kväll åt jag buffé.
Jag ansträngde mig och gjorde ägghalvor med lax, räkor, rom och dill. Resten av maten på buffén köpte jag färdig. Det viktigaste på påskbordet är ägg och sill, tycker jag. Sen dricker jag gärna en mörk påsköl till och ett par snapsar. En skiva knäckebröd med Kvibilles ädelost med whiskysmak… Det behövs inte mer för att jag ska vara nöjd. Jag dukade fint på matsalsbordet, för där sitter vi alltid i min familj vid storhelger. Porslinet har varit min pappas farfars och det används inte alltför ofta.

En go’ och gulkulig påsk önskar jag dig med dessa matiga bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


När du läser det här det påskdag.
Jag hoppas att du har kommit ihåg att ställa fram klockan. Alltså, den gångna natten blev klockan tre fast den var två.

Regnbågsklocka

Sommartid idag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett missat inlägg.


 

Nä, det är inte alltid så högt i tak överallt, det kan man lugnt säga. Ibland snävas gränser av, ibland tappas tålamod av frätande droppar som har urholkat stenen. Jag har Den Hjärtegodas elefant mitt emot mig precis som vanligt, men det hjälper inte: idag är jag inte stark. Jag är sårad och ledsen. Den som har gjort mig ledsen är som vanligt totalt omedveten om det. Pengar betalar bort det mesta. Och jag vet att det ledsna går över för min del om några dagar.

Var starkelefanten

Inte så högt i tak idag.


Jag har varit på utflykt i verkligheten
ändå. Ett ärende till apoteket och därefter en svängom på Tokerian med Fästmön. Ja det blev sannerligen en svängom, för Annas glasögon gick sönder, så jag fick vara lite i vägen syntolk. Hon hade dem på sig, men hon såg ju liksom inte klok ut – och hon såg inte ut så bra heller eftersom de hela tiden hamnade på sniskan (en skalm gick av). Vi har köpt tillbehör till den kommande familjehögtiden, som ska firas nu på måndag. Jag köpte ketchup och vinäger (Frätande och bra, sa Bull.) och godis att trösta mig med i kväll. Anna och hennes varor är utkörda till Himlen eftersom äldsta bonusdottern väntas hem sent i kväll från Norrland.

Anna städar, det gör jag också. Eller jag har bara börjat. Jag ska ta nya tag. Städning är fint, det, när man är ledsen. Dessutom blir det ju rent.

Ett mejl från en person jag har tänkt så mycket på hade trillat in under dagen, men jag såg det försent. Svar finns. En annan dag är bättre. En dag när jag har städat bort åtta sorger och sju bedrövelser och det är lite högre i tak. Och ja just det, jag bor vid ändhållplatsen. Nästan, i alla fall. Glöm mig inte!

För övrigt har jag kollat vad Postens gröna kuvert med porto betalt upp till två kilo kostar. Men jag har inte köpt nåt.

Manus väger 987 gram

Manus väger 987 gram. Det är 47 gånger så mycket som en själ.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lådor. Och om a-kassan. Igen.


 

Idag är det jättevarmt. Då gör man inte mer än man måste. Jag satt mellan sju och halv elva i morse och skrev. Mest jobbansökningar. Det är drygt, men jag är ändå glad att det faktiskt finns intressanta tjänster att söka. Tyvärr är det inte så många av jobben som finns här i Uppsala.

Vi har hållit till på ballen* större delen av dan. Fram till klockan 16 är där hyfsat svalt. Sen kommer solen och då åker markisen ner. Min granne var uppenbarligen väldigt munter idag. Det både poppades och knäpptes med fingrar och frampå eftermiddagen kom vattenpipan fram. Det röktes och snörvlades. Det var vattenpipan som snörvlade. Dagens tobak var tack och lov inte inköpt på nån parfymeria som den brukar vara. Det gick att sitta kvar för mig, trots röken.

Men vi traskade i vart fall iväg till affärerna i rondellen. Vi behövde till apoteket båda två och till Tokerian. och så till MM-affären där Fästmön skulle titta på lådor. Lådor att ha under sängen för den i familjen som inte får plats med garderober på sitt rum. Två stycken följde med hem, med såväl hjul som lock. Anna själv var mest intresserad av att hålla låda av annat slag:

Anna o elefantlåda

Anna är elefantfetischist och ville helst köpa denna.


Jag då?  
Ja jag köpte en ny hårborste, för min har blivit så äcklig. Sen blev det en liten grej till den person i familjen som står närmast i tur för att fylla år. Jag såg jättefina fönsterlampor på fot som jag tror att min mamma skulle gilla, men eftersom hon inte kläckte ur sig det förrän jag var på väg att åka därifrån (att hon ville ha en ny lampa till fönstret i TV-rummet), så hann vi inte införskaffa nån. Jag får helt enkelt kolla med henne om detta kan vara nåt. Men inte idag. Jag ringde henne innan vi gick iväg och mitt öra började nästan koka.

Nu är jag lägenhetsvakt, så jag kollade två postboxar. Inte ska jag berätta vad mina vänner fick för post, men jag kan inte hålla käften om vad jag fick… Det låg ett fönsterkuvert från a-kassan i min postbox. Självklart trodde jag att det var beslutet gällande min ansökan om a-kassa. Det är ju nu 17 dagar sen jag postade den och jag har inget hört. Men inte då! Trots att a-kassan har ett uppdrag med myndighetsansvar tycker a-kassan uppenbarligen att det är viktigare att skicka ut sina räkningar och ytterligare en gång skryta med att man har sänkt månadsavgiften. I april.

Brev fr a-kassan

 

 

Bästa a-kassan, jag kan berätta att jag snart inte har råd att betala min avgift till er. Jag har nämligen inte fått nån ersättning från er än. (Det är väl ingen läsare som tror att man blir befriad från a-kasseavgiften bara för att man har ansökt om eller får ersättning från a-kassan? Nä, nä, nä!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk, det är redan fredag idag och helgen är här! Den här arbetsveckan svischade förbi på riktigt. OK, den var en arbetsdag kort, men ändå. Kanske är det så att man jag försöker göra lika mycket trots att tiden är kortare? Och för det mesta fixar det till priset av att jag blir slut i rutan när helgen kommer? Detta är ett av skälen till att jag inte vill jobba deltid – jag skulle jobba ihjäl mig, snudd på. Ett annat skäl är förstås den ekonomiska biten.

På tal om jobb väntar jag på ett konkret erbjudande FORTFARANDE – jag säger inte från vilket håll, för det tar jag i ett lösenskyddat inlägg. Ludd, ludd, ludd. Igår fick jag ett nej på ett jobb jag sökte i februari. Även detta kommer i ett låst inlägg.

Aldrig mer den arbetsgivaren!

tänkte jag igår. Trots mina meriter och erfarenheter plus att jag verkligen lägger ner tid på att skriva bra ansökningar sorteras jag bort. Gång på gång. Jag tänker aldrig mer låta mig luras av bekanta att söka jobb där, verkligen aldrig mer! Jag har helt klart varit kvalificerad för samtliga tjänster jag har sökt hos denna arbetsgivare. En enda intervju har jag varit på för typ två år sen. Och jag har säkert sökt minst tio jobb hos arbetsgivaren i fråga – som har ett brett verksamhetsfält. OK, jag hör att jag låter som en dålig förlorare, men jag får aldrig några vettiga besked vad det är jag saknar i mitt CV.

Tofflan i en bok
Vad saknar jag i min levnadsteckning som gör att just den här arbetsgivaren dissar mig ständigt?


Trots detta bett i ett otroligt surt äpple
höll jag masken när jag kom hem igår kväll. Det var ju sista kvällen mamma var hos mig och jag ville inte visa hur ledsen, besviken och arg jag var. Mamma hade tidigare på dan varit ute en tur till apoteket. På kvällen gick vi tillsammans och handlade lite mat och diverse till både mamma och mig. Kvällens middag blev kallskuret och mimosasallad. Det passade alldeles förträffligt! Dessutom blev det mat över, så jag tar mig ett par kalkonskivor och ett par kycklingskivor till middag i kväll – inte bara ostbågar och öl.

Klockan elva kommer riksfärdtjänstens taxi och hämtar mamma. Hon packade det mesta igår, utom maten och sånt. Jag hoppas allt går bra, även resan, men det får jag förhoppningsvis höra i kväll. Det blir konstigt att komma hem till en tom lägenhet. Jag har liksom vant mig vid att mamma tassar runt där. Den här gången har det också gått väldigt bra, vi har inte bråkat nånting. Kanske beror det på att jag trots all oro i kroppen inför en osäker framtid känner mig nöjd med den tillvaro jag har just nu – åtminstone jobbmässigt sett. Andra saker i mitt liv får emellertid stå på

stand by 

och det gillar jag inte!

Idag ägnar jag större delen av min arbetsdag till att skriva ihop ett dokument om Husbygget jag har ägnat mig åt i vår. Dels en presentation av vad som finns där för den som inte orkar/vill titta, dels tankar kring utvecklingsmöjligheter av webbplatsen.

Samtidigt som taxin hämtar mamma får jag celebert besök här på jobbet. Jag tänker ge en liten guidad rundtur i huset och avsluta med en lunch nånstans på nåt av ställena här i närheten. Detta är en person som jag har träffat tidigare, men det var ganska många år sen och i ett helt annat arbetsliv. Mer om mitt besök kommer troligen på en blogg nära dig!

Så vad händer hos dig idag??? Får du också nåt celebert besök idag??? Skriv eller rita gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Brrrrr! Det betyder att fisa på teckenspråk (man tecknar b + r), men i det här fallet betyder det att frysa! Första gången jag vaknade blev väckt, vid tjugo i sju, klev jag inte upp. Jag fattar inte varför så många i det här huset måste LÅTA SÅ HÖGT!!! Är alla hörselskadade från dagis, eller? Igår kväll fick jag ha TV-volymen på skithögt – för att en av grannarna pratade i telefonen! Jag hörde inte filmen jag tittade på annars. I morse var det liv i luckan i barnrummet, strategiskt placerat av föräldrarna under mitt sovrum och så långt som möjligt från deras eget.

Nåja, jag klev inte ur sängen förrän klockan nio – och då hade jag en underbar huvudvärk. Gissningsvis berodde den på att jag inte nånting vettigt igår kväll, så idag MÅSTE jag masa mig över till Tokerian för att handla middagsmat. Inte ett dugg vet jag vad jag ska eller vill ha heller. De tre rätterna jag behöll från Mathems kassarFästmön fick två – sparar jag tills hon kommer så kan vi äta dem nån vardagskväll. Anna lagade förresten till en av rätterna häromdagen – broccolifritters! Den rätten var god och det blev rikligt med mat, sa hon, trots att hon inte gjorde full sats, eller vad det nu heter när det gäller matlagning. En annan liten fågel viskade i mitt öra att det skulle lagas till en god kycklingrätt hemma hos Rippe i helgen. Månntro man får utlåtande och recept??? 

Jag blev tvungen att ta en Ipren (trots att jag numera HATAR deras reklam och fortfarande är kär i den lilla gitarrspelande gubben med blå lemmar!) tillsammans med den ordinarie medicinen och sen tittade jag på termometern. Fasa!

Minus 21 o 9

Minus 21,9 ute och bara 19,8 inne i köket, lägenhetens varmaste rum näst efter badrummet!


Kallt ute och kyligt inne,
kan man sammanfatta det hela. Men medan jag ägnade ett par minuter för att titta om den här första bilden hade blivit OK att använda till bloggen skedde det saker:

Minus 22 o 2

VA?! ÄNNU kallare ute och en tiondels grad varmare inne.


Temperaturen hade sjunkit ytterligare utomhus,
medan den hade stigit en tiondel inomhus. Jag känner mig som en vandrande kamin. (Det där var synnerligen ironiskt!)

Idag händer inte mycket. Jag har behandlat mitt operationssårsområde och jag måste duscha och tvätta håret. Innan det torkar ordentligt kan jag inte ge mig ut varken till Tokerian eller soprummet, men båda ställena bara måste jag till. Mamma ska få en signal när hon har vaknat till (typ efter halv ett). Och så ska jag skjutsa hem Anna från jobbet till Himlen när hon slutar klockan 16 – om Clark Kent* nu vill starta… Men han har ju stått i garaget över natten och även om det är ett kallgarage är det lite varmare där inne än utomhus. Och nej, jag har ingen motorvärmare.

Igår kväll gjorde jag tusen saker samtidigt, men det var både roligt och avkopplande! Jag satt vid datorn av och till och bloggade, kollade på TV, spelade Wordfeud med Anna samt Quizkampen och Ordjakten med J från jobbet. Det är lite synd om J, för det blir stryk varje gång. (Nu retas jag lite ifall J läser min blogg!) Dessutom började jag läsa en ny bok, som jag vet att bland andra fru Hatt har läst. Den verkar väldigt lovande – och väldigt tårframkallande…

Nej, nu har jag hällt i mig första senapsmuggen kaffe. (Ja, jag dricker kaffe ur en före detta senapsmugg från Höganäs, en sån där mörkbrun som Apoteket hade senap i för några år sen. Johan brukar tracka mig ofantligt för detta!) Dags att ta en ny och fladdra igenom lokalblaskan. Ovanligt tjock sådan idag, men den är full av bostadsbilagor, inte nyheter och spännande artiklar och reportage, gissningsvis.

Vad händer hos dig idag, dårå???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag baske mig folkilsk. Goda råd känns som pekpinnar och folk tjafsar med mig och står i min väg. Dessutom har nån i huset skrikit i ganska precis en timma nu. Mina öron står inte ut, men undrar hur de närmast sörjande pallar…

Jag orkar inte med såna här ljud när jag mår illa och har ont.


Jag mår illa och jag har ont.
Försöker att leva normalt, men kanske unna mig och Fästmön nåt extra när det känns som det behövs. Det straffar sig. Såna som jag får inte må bra. Om jag har det gott en dag, slår kroppen tillbaka dan därpå. Om jag skrattar en dag kommer alltid nån som ska trycka till mig och göra mig ledsen eller arg. Det måste vara somligas lott i livet att just trycka till.

Stormarknaden var det hemskt. Folk överallt, ungar som viftde med ballonger, la sig på golvet och skrek, mammor med megafonröster. Och så en svinigt dyr reklamskylt för min förra arbetsgivare som aviserar dess ankomst i Stormarknaden. Tacka f*n för att man mår illa! 

Folk överallt och massor av tjockisar. Men det är tjockisar med snygga kläder. Jag fattar inte var de shoppar. Anna och jag var på två ställen, främst för att kolla in gympaskor, men också lite kläder. Inte ens byxor med resår passar min trinda mage! Jag har nu insett att det måste ligga en alien i magen min. Varför är den annars så stor och stinn när jag bara spyr? Månntro Den Helige Anders har varit på besök nån natt när jag låg och sov… Nej, jag är bara tjock. Jag är smällfet och det är jag själv som har gjort det. Men varför går jag inte ner i vikt när jag kräks så ofta..? Jaa, det kan man ju fråga sig.

I min mage?


På måndag ska jag på undersökning
och det är ju inte direkt nåt jag ser fram emot så där jättemycket. Samtidigt som jag förstås vill veta. Undersökningen i sig har jag gjort miljoner många gånger och det är väl inte världens roligaste. Men det finns värre.

Vi handlade ingenting på Stormarknaden mer än lite saker till kvällens middag. På apoteket var vi och hämtade mediciner. Tre något så när gemensamma bekantingar såg vi och Anna såg en gammal kompis från gymnasiet som bonus! Först såg vi Pelle utan hår svans och jag tänkte gå fram och skrika

Bu!

eftersom jag är så elak. Men jag gjorde det inte av nån anledning. Sen träffade vi L & L och det var kul att få presentera Anna. Slutligen mötte vi H inne på ICA Kvantum. H sprang omkring lika zombieaktig och folkilsk som vi och hittade inte heller nånting. Jädra jobbigt det är när affärer bygger ut och flyttar om varor!

Vofför gör di på detta vise?!

Nä, det var skönt att få komma hem och vila en stund ovanpå gästsängen efter att ha suttit på apoteket och kallsvettats medan personalen plockade fram medikamenter. Jag har ordinerat Arbeterskan att slänga sig framför DVD-inspelningen av måndagens Maria Wern. Själv ska jag försöka svälja min fadda smak i munnen (sköljer bort den med en öl just nu) och ställa mig i köket. Jag har dukat och snott till en skål med grönsaker bestående av gula och röda körsbärstomater, svarta oliver och fetaost blandat med rödvinsvinäger, italiensk salladskrydda och olivolja. Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att sätta mig vid datorn en stund.

Efter maten blir det nog nån film, eventuellt nån av de två jag fick i julklapp av Anna. Om jag nu inte står med huvudet i toalettskålen och svär över folk och min mage…

Read Full Post »

Varning för snuskigt språk!!!


Varje kväll smörjer jag in mina fötter
när jag ligger i sängen. Jag har nämligen under många år haft problem med spruckna hälar och annat skit under fotsulorna. För några år sen fick jag en bra fotcreme av mamma som gjorde mina fötter mjuka som bebisstjärtar. Tyvärr går den bara att köpa hos fotvårdsmänniskor och dit kommer såna som jag, med min ekonomi, inte.

CCS har en fotcreme som jag sen började använda. Serien har också en fotsalva, som är något fetare. Men fotcremen har räckt bra för mina hälar.

Jättebra fotcreme.


Vanligen köper jag CCS fotcreme
på apoteket, så för ett par veckor sen, när tuben nästan var slut, stegade jag över rondellen till Apoteket Hjärtat på Tokerian. Tråkigt nog hade de inte min vanliga fotcreme. Men jag är inte den som är den, utan bestämde mig för att testa Apoteket Hjärtats egen fotcreme. Enligt tuben är den

parfyrmerad svalkande återfuktar huden och hjälper mot sprickor

(Nej, man har uppenbarligen inte hört talas om skiljetecken…) Priset var ungefär detsamma som för min vanliga fotcreme. Dessutom skulle den innehålla aloe vera och det gillar jag.

Ett rinnigt elände från Apoteket Hjärtat.

 

Men jag blev skitbesviken! Hjärtats fotcreme är för det första rinnig. Ja, den är så rinnig att jag inte kan ha den stående som man ska – på dess hatt – för då får man liknande en rejäl och explosionsartad sädesavgång i nyllet varje gång man öppnar locket. Och det vill man ju verkligen inte! USCH! 

För det andra känns det som om den inte tränger ner på djupet i fotens hud. Den lägger sig snarare som ett halvfett lager utanpå, vilket inte gör nån större nytta. Det enda jag egentligen gillar med cremen är doften. Den är OK.

Nä, det blir lågt betyg för Apoteket Hjärtats fotcreme.

Read Full Post »

USCH vilken eftermiddag! I ett svagt ögonblick lovade jag mamma en shoppingtur på Stormarknaden. Först gjorde vi ett par småärenden utanför Helvetet Stormarknaden, men sen halkade vi dit.

Massor av folk och vi hade ärenden i flera affärer. Jag blev kissnödig rätt tidigt på rundan, men sånt tas ingen hänsyn till när man är på shopping! Alla som var där tycktes tro att de var ensamma och vi osynliga. Jag fattar faktiskt inte hur folk kan vara så jädra klumpiga att de går på min mamma hela tiden – hon som går med rollator och allt! För mig är hon inte osynlig, men uppenbarligen för andra.

Faktum är att jag faktiskt hade handlat lite redan innan vi kom dit. Jag hade hoppat in på en av affärerna intill Tokerian för att köpa låsspray. Men där fanns ingen spray utan bara olja. Det fick det bli till mitt garagelås som jag fajtades med i morse! Jag hade med mig en liten cylinderformad låsspray i hopp om att kunna spraya lite i låset, men den var helt tom. Duktiga Tofflan slängde därför den tomma låssprayen – trodde hon! – i en papperskorg på väg ut ur affären.


Låsolja.


Fast det vara bara det att jag egentligen slängde
– mitt lypsyl, också det i cylinderformad behållare, dock inte tom. Det upptäckte jag inte förrän jag behövde smörja läpparna och fann – en tom, cylinderformad låsspray…


Lypsyl – som jag inte förstår stavningen på – och mitt håriga pekfinger! Kolla vid pilen! Usch, varulvsvarning, juh!


Fick därför shoppa en gång till
idag och inhandla ett nytt lypsyl på apoteket, för svindyra 25 kronor. Onödiga pengar! Dessutom hittade jag koksalt i sprayform hos min optiker och köpte en flaska. Jättebra att ha hemma när det kommer skit på linserna om morgnarna. Eller kvällarna, dårå.

Mamma shoppade inte heller så mycket, men två klädespersedlar slank med hem. Hon var faktiskt och kollade på nåt randigt först, Anna, men det blev nåt enfärgat!

Jag var trött och behövde väldigt mycket gå på toa, men tyvärr skulle vi in på både ICA och Coop. Ingen höjdare nåt av ställena, fast vi behövde ju nån middagsmat. PÅ ICA Kvantum hittar jag ingenting längre efter deras ombyggnation – servetter och DVD-filmer är där kexen var förut, för att ge ett exempel. Och på Coop hittar jag inte heller eftersom jag handlar där så sällan.

I kväll tänkte jag steka kalkonfilé och servera potatisklyftor och vitlökssmör till samt hot béarnaisesås. Mamma ville prompt ha färdiggrillade fläskkotletter, men Coop hade inte det idag så nu får hon hålla till godo med vad huset lagar till.

Så styrde vi äntligen kosan hemåt. Min spolarvätska hade tagit slut och jag ville fylla på den när jag hade kört in i garaget. Mamma ville inte gå i förväg utan skulle sitta och vänta inne i bilen eftersom det var kallt. I stället för att använda spaken till motorhuven ryckte jag i spaken till ratten – varpå den senare fastnade i ett läge som jag först inte kunde rubba den ifrån. Mamma satt och kommenterade hela tiden, jag blev ilsknare och ilsknare och kom åt tutan några gånger. OCH SA JAG ATT JAG VAR KISSNÖDIG??? Till slut fick jag fatt i rätt spak. Sen gällde det bara att hitta spärren under huvens framkant så jag kunde ställa upp den. Då hade mamma bestämt sig för att hon inte orkade vänta. Fick därför släppa allting och försöka baxa ut hennes rollator och henne själv. Hej å hå! 

När jag hörde skvalet av spolarvätska rinna ner i behållaren hade jag fullt sjå att hålla tätt – men jag lyckades, det gjorde jag! Och jag hann in på toa i tid, allt medan mamma stod i vägen i hallen och försökta sträcka mig mitt koksalt.

Inte nu!

vrålade jag.

Jag måste in här!

Sen kokade jag kaffe och vi tog några bitar julgodis och choklad och friden sänkte sig åter över New Village. För ett tag, i alla fall…

Read Full Post »

Oktobersöndag och höstsolen lyste. Promenad på dagsprogrammet.


Oktobersolen lyste mellan träden.

                                                                                                                                                           Tjejerna var upptagna med spel/film/dator, sömn eller ätande, Slaktar-Pojken var hos sin storebror. Fästmön och jag drog med oss Lill-Busen ut!


Skogsbusen himself!

                                                                                                                                                               Närå, det var bara goa Elias, ännu inte för stor för mammakramar!


Elias och hans söta mamma.

                                                                                                                                                            Jag hade glömt storstövlarna hemma, så vi tog Bajspromenaden på asfalterad gångstig förbi kolonilotterna. Elias tyckte att vi var jobbiga som skulle stanna och fota så mycket och ofta.


Blött i markerna.

                                                                                                                                                                     Vi korsade vägen för äntligen skulle jag få se den omtalade Ekeby kvarn!


Vi passerade ett högt träd på väg ner mot kvarnen.

                                                                                                                                                               Husen vid kvarnen såg övergivna ut. Ett av de större uthusen hade dock ett stort plakat på sig där det omtalades att man kunde få hyra. Övriga byggnader såg mer eller mindre övergivna ut – utom ett hus där det verkade pågå åtminstone utvändig renovering.

Den gamla valvbron var emellertid inte renoverad, men väldigt vacker ändå.


Valvbron.

                                                                                                                                                              Vi såg en liten, liten röd stuga skymta mellan träden. Tänk om man kunde hyra den, åtminstone…


En liten röd stuga skymtar mellan träden.

                                                                                                                                                            Vattnet var verkligen spegelblankt i den lilla ”sjön”. Det såg nästan inbjudande ut och jag undrade om man kan bada här om somrarna.


Häftig spegelblank sjö!

                                                                                                                                                            Om ena sidan visade en lugn, spegelblank sjö, var andra sidan ett forsande vattenfall. Inte Niagara, men…


Inte Niagara, men…

                                                                                                                                                           Man gick över en snorhal mycket hal träbro. Bron gungade för varje steg man tog och både Elias och jag tyckte att det var lite läskigt. Mamma Anna var cool som vanligt och fotade och kom lite på efterkälken.


Längst bort skymtar Anna som kom på efterkälken för att hon fotade så mycket.

                                                                                                                                                                  Jag som är uppväxt vid vatten bara älskar det! Här en bild på vattenfallet så nära jag kunde komma utan att trilla i.


Nära, nära att dras ner…

                                                                                                                                                              Vi hittade ett ställe vid vattnet där vi kunde tänka oss att gifta oss – under förutsättning att vi också kunde bo i de fina gamla husen. Men det tror jag tyvärr inte är möjligt. Fast vilken dröm!..


Ett dött träd mittemot de vita boningshusen.

                                                                                                                                                         Drömma kan man alltid och det var många tankar som for genom våra huvuden när vi vände hemåt. Elias var så trött att han ville bli buren, men de två tanterna orkade ju inte det . I stället ringde vi hem till Linn och bad henne sätta på kaffet, för oj vad vi hade blivit kaffesugna!

Innan jag for hem till New Village åkte vi sen och handlade på ICA Solen. Jag köpte en massa förpackningar fryst färdigmat att ha till lunch i veckan. Veckan som kanske blir min sista arbetsvecka på ett tag..?

Jag stannade också till vid apoteket intill Tokerian för att inhandla diverse medikamenter. Eftersom jag inte tror på Sjukstugan i Backens kompetens får man försöka behandla sig själv. Egenvård, kallas det. Billigare och bättre för alla, fast nån skatt slipper jag ju inte betala för vården jag inte vill ha… När jag kom hem upptäckte jag att en sån som jag helst inte skulle använda just det preparat jag hade köpt, men det var inget apotekspersonalen upplyste mig om… Nej, Apoteket Hjärtat är inte som Apoteket Apoteket, inte…

Nu blir det lite förberedelser inför arbetsveckan. Gårdagens tvätt med lakan och lite annat är vikt och undanstoppad. Lokalblaskan ligger och väntar på att bli läst. Snart är det måndag.

Read Full Post »

Older Posts »