Plåster för själen, kläder för kroppen

Ett inlägg om dagens utflykt efter vilken Tofflan hemkom medförandes en påse med kläder.

---

 

Kläder och shopping är plåster på somligas själar, men det är INTE min grej. Ibland måste emellertid även jag ägna mig åt det. Vid vissa tillställningar passar det sig inte att komma i Beckers färgkarta. Nu brukar jag så gott som aldrig klä mig så färggrant. Tjockis-svart är den dominerande färgen i mina garderober, skåp och lådor. Men även om svart är den korrekta färgen för den tillställning jag eventuellt ska bevista, behöver en vara lite proper också. Det är svårt att se proper ut när en ser ut som jag. Nu har jag i alla fall lämpliga och fräscha kläder.

Kläder och shopping är kanske plåster på somligas själar, dock inte på min. (Den söta plåsterlådan finns att köpa på stället vi besökte idag.)

Det var sån tur att Fästmön var ledig idag och hade födelsedagspengar att spendera, så jag fick sällskap till Thuns. Jag gillar Thuns. Affären är liksom inte ens nåt av alternativen pest eller kolera – den är… förkylning, möjligen. Mest gillar jag Thuns därför att en kan handla alla sorters kläder där – från yttre till de innersta. Och åker en en vardag på dagtid, som vi gjorde idag, är där ingen trängsel heller. Personalen är otroligt hjälpsam, jag fick till exempel hjälp att hämta en storlek mindre av ett plagg. (Nu fick jag det sagt, att jag har blivit lite mindre, också.) Anna var inte tillgänglig vid tillfället, för hon provade på sitt håll.

Åter igen strålade solen från aprilhimlen. Det var fint med en utflykt ut på landet. Vi såg grönska och beskurna träd, blåsippor och rådjur. Eftersom det inte var nån trafik att tala om hann en med att registrera sånt. Jag tror att vi allt som allt var borta i sex timmar… Kom då ihåg att vi provade många plagg. Dessutom intog vi sen lunch (middag för mig) efter avklarad shopping. Det lilla kaféet i anslutning till affären serverade diverse små rätter förutom glass och sedvanligt fikabröd. Jag tog en klämma med kalkon och grönsaker. Det var så mycket grönsaker att jag nu kan sägas ha ätit årets ranson. Magen verkade ta emot dem väl, trots att det var en del gurkbitar och framför allt bönor… Jag hoppas att den inte protesterar senare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Min amaryllis är visst också jordgubbsröd! Men den fick varken följa med till Thuns eller var ute och cyklade.

Utflykten avslutades med ett besök på ICA Solen. Vi kan inte hålla oss därifrån! Jag köpte kalkonprinskorv till nedsatt pris, jordgubbar och glass. Nu tänker jag inte blanda korv med jordgubbar och glass, men det är bra att ha hemma när jag behöver äta nåt lite snabbt.

Hemma i New Village såg jag en liten tjej och hennes mamma på vinglig färd på den allra första tvåhjulingen, rosa till färgen. Jag mindes min första hoj, den var jordgubbsröd och jag lärde mig cykla på fotbollsplanen av gräs vid Tallbacken där vi hade vår sommarstuga. Stödhjul och hjälm fanns nog inte på den tiden. Men vilken gigantiskt plåster på själen det blev att en dag bara äntligen kunna cykla – utan att få plåster på sönderskrapade knän!..

Jag tog in min post, registrerade mina varor, betalade en räkning och packade upp det jag handlat. Lite nöjd är jag allt med dagens inköp av kläder för kroppen. Dessutom var faktiskt inte alla svarta, jag köpte bland annat en blå tischa… GÖR VÅGEN!

Några av dagens inköp. Notera den färgen på tischan – blå, inte svart!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

TV-kväll och lite gnäll

Gårdagskvällen blev som vanligt lugn. Min magvärk vill inte riktigt släppa och den ligger på lur hela tiden.

Det blev därför en del TV-tittande. Är programmen bra tar det bort tankar på hur ont man har för stunden. Jag tittade förstås på Antikrundan, men nån rapport därifrån kommer inte – inte på den här bloggen, i alla fall. Expertkommentatorn fru Hatt aviserade per sms att hon hade annat för sig och vår expertkommentator i väst, Inna, var tyst. Själv satt jag mest och blängde på alla fina saker, på rosa skjortor, konstiga klänningar och en urhäftig gammal hjälm – alltihop från Kalmar. Kalmar är för övrigt en häftig stad (kommun), där jag bland annat tillbringat några vårveckor studerandes intensivt på FOJO. Men eftersom det var på stenåldern kändes det som om vi skrev och skrev och skrev  – för hand. Kursen handlade om informationsteknik…

Jag gick en intensivkurs en vår på FOJO. Då skrev vi mycket. För hand, minns jag.

                                                                                                                                                    Samtidigt som Antikrundan var det säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Eftersom jag inte har multipla personligheter och inte heller ville springa mellan två TV-apparater, spelade jag in det senare på DVD:n för att titta på troligen under morgondagen. Jag ser fram emot att vila ögonen på en annan programledare än Daniel Sjölin, nämligen Eva Beckman. Sen får vi se om hon är bättre eller sämre på att programleda – och om detta bara var ett tillfälligt inhopp eller inte. På Sveriges Televisions hemsida om Babel hittar jag ingen information i frågan. Men jag har mina förhoppningar, så att säga. Att förnya programledarskapet tror jag inte skadar Babel… Gårdagens program handlade bland annat om Jean M. Auel, Åsa Moberg och Jan Guillou.

The Clan of the Cave Bear, första delen. Jag läste de tre första tegelstenarna på originalspråket. Det var tufft…

                                                                                                                                                    Klockan 21 zappade vi över till Kanal 5 för att glo på Criminal Minds. Det är faktiskt en av de bättre amerikanska polisserierna jämte CSI. Vi vår också spända på premiären av Criminal Minds: Suspect behavior som startade i samma kanal direkt efter Criminal Minds. Här är inriktningen mer mot profilering, men det var en riktigt bra seriestart!

Och efter allt TV-tittande stapplade vi i säng och somnade till nåt gammalt CSI-avsnitt.

I morse vaknade både Fästmön och jag med oro. Jag hade drömt en otroligt stressande dröm om sms-jakt på stan och så låg jag och oroade mig över att Bliwa inte svarat på mitt mejl. Till slut gick jag upp, sparkade igång datorn och mejlade Bliwa, men jag fick ingen ro i kroppen förrän jag hade ringt upp. Det visade sig att min inscannade och mejlade specifikation var inlagd och att pengarna från inkomstförsäkringen kommer nästa torsdag. Tack och lov! Jag har ju betalat alla räkningar med månadens a-kasse-pengar och fick faktiskt ett par hundralappar över. Men sen vill jag ju gärna ha nåt att leva på ett tag också.

Tanken var att vi skulle strutta ut på promenad. Och dagen började bra, vädermässigt sett, med sol. Nu har emellertid molnen tagit över och det blåser snålt och några vita korn flyger omkring i luften. Gissningsvis blir det därför endast en promenad över till Tokerian för att inhandla fredagsmiddagen.

Read Full Post »

Trist, trist, trist, bara…

Usch vilken trist dag det var igår! Det började med allt tjafs med Nokia som jag la mig i. Men jag blir så ilsken att ett sånt stort företag tjafsar med Fästmön och inte bara ger henne en ny mobiltelefon. Den hon köpte för över fem månader sen har ju varit på lagning i princip hela tiden. Då är det liksom nåt fel på mobilen, tycker jag. Varför tycker inte Nokia det??? Och sen ifrågasätter jag OnOff i Uppsalas roll i det hela. Enligt Nokia har man inte uppgett alla fel som Anna berättat om (jag har liksom stått bredvid och hört henne varje gång, en gång åkte jag till och med dit ensam för att lämna in mobilen åt henne när hon jobbade) och dessutom har mobilen nu sista svängen legat lagad (nåja…) i affären i över två veckor utan att nån har kontaktat kunden (= Anna). Det är ingen dyr mobil Anna har köpt utan en Nokia 6700 slide, för under två tusen kronor. Man tycker att Nokia borde tänka på sin image…

En sån här har krånglat hela tiden för Anna. Varför får hon ingen ny av Nokia? Dåligt!

På eftermiddagen vid 13.30-tiden skulle jag så åka och hämta Elias från skolan. Inga barn där! Det visade sig att de var på utflykt och skulle komma vid 15-tiden. Därpå var det mellanmål, så jag kom överens med fritidsfröken att komma tillbaka klockan 15.30 så Elias skulle hinna fika. När jag kommer vid 15.30 hittar jag en orolig och ledsen pojke som undrar var jag har varit. Jag förstod idag att han hade varit orolig för att de var på utflykt och skulle komma sent till skolan för han och jag hade sagt att vi skulle ses halv två. Sen när jag inte var där när de kom trodde han att jag tänkte strunta i honom! Och så nästa grej idag var att det var skridskor på naturskolan. Elias klasskompisar kom fram till honom så snart vi hade kommit in på skolgården. Det hade jag ingen aning om, så Elias hade ingen hjälm med sig. Jag såg hur han nästan började gråta IGEN, så jag sa att vi går och pratar med fritidsfröken. Fröken var lugn och fin och Elias skulle få leka i snön om han inte ville låna utrustning. Det var också andra barn som bara skulle leka. Det är så mycket som händer i skolan just nu och lappar hit och dit, så det är inte lätt att hålla reda på allt. Elias föräldrar har också lite andra barn att se till och jag försöker underlätta med lite skjutsning, hämtning och lämning – inte alltid med lyckat resultat. Anna vaknade dessutom i morse och var förkyld, så nu får vi se om hon hänger med och träffar Birgitta i morgon…

Träffen med Birgitta Andersson i morgon blir veckans höjdpunkt! Birgitta ska hit till Uppsala och föreläsa, men vi ska träffas innan och fika och babbla. Gissar att det blir ett väldans babblande, vi är nog bra på det, i alla fall Birgitta och jag…

Den här boken har Birgitta skrivit och snälla Nurse Rached skickade den till mig i ett bokpaket förra året. Den har nyligen kommit ut i pocket, för övrigt.

Annars hade det trista ingen ände igår. Det var trist väder, trista nyheter på nätet, jag läser en trist bo, systrarna O kollade på trist film hela eftermiddagen och kvällen på TV:n i vardagsrummet (fast det var bara trista TV-program i alla fall, så…)… Ja, till och med datoriserandet var trist, nätet var segt. Dessutom upptäckte jag TVÅ (2) ilskna finnar på ryggen, utom klämhåll för mig. Anna erbjöd sig GENAST att klämma dem, men så roligt skulle inte hon få ha, tyckte jag.

Riktigt roligt för mig blev det först vid sänggåendet – varför blir jag alltid så uppspelt då? Anna tog av sig sin svarta t-shirt och den fastnade på huvudet så hon såg ut som min egen lilla KleoPATTra! Jag skrattade så jag höll på att kissa i sängen. Det hade varit trist, däremot, men jag klarade mig.

Förmiddagen ska jag ägna åt tidnings- och tidskriftsläsning – jag fick Antiktidningen igår. Ska springa över till Tokerian och inhandla kvällsblaska och TV-tidning också. Sen blir det till att ställa DVD:n för inspelning, för den här veckan är det inte jag som styr över TV-tittandet. I eftermiddag ska jag hämta Elias 13.30. Jag hoppas att det är rätt tid…

I morgon blir jag kvar längre i stan, för Anna tar nog bussen in och så möter jag henne med bilen nånstans på vägen. Tänkte åtminstone försöka duscha och tvätta mitt platta, elektriska och trista hår då och även få undan strykhögen. Borde gå ett varv med dammsugaren också, men jag sparar det till efter helgen – måste ju ha nåt att göra nästa vecka också.

I’m booooooooooooored………………

Read Full Post »