Färglöst, plånbokslöst – och färgstarkt!

Ett ändå rätt färgstarkt inlägg.

---

 

En bra start på dan.

Idag stod ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen på mitt förmiddagsschema. Därför gav jag mig ledigt från jobbsökeriet fram till eftermiddagen. Och så laddade jag med fil, cornflakes och några härliga jordgubbar. De senare hittade jag hos ICA Solen häromdan för endast 12 kronor asken. En behöver få i sig lite nyttigheter också, C-vitamin framför allt. Och numera är jag ju inte med och slåss om elva kilo frukt i veckan på jobbet…

Jag tog förstås bilen. Arbetsförmedlingen ligger sen några år tillbaka inte längre mitt i stan utan i ena utkanten. Det fanns emellertid ingen ledig parkeringsplats utanför Myndigheten, så jag parkerade i hamnen. Jag hade tagit gott om tid på mig och hann därför ta den lilla extra promenaden i det ganska sköna aprilvädret. Men sen blev det stopp i entrén. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och det var då jag skulle ha mitt möte. Entrén fylldes på med allt fler människor. Till sist stod vi som packade sillar. En karl slog mig på benet med sin kasse hela tiden. Jag blängde surt. Han fortsatte slå. En av de senast inkomna unga damerna trängde sig fräckt före mig med flera när väl portarna öppnades. HA! Jag behövde i alla fall inte köa vid kundmottagningen, utan kunde gå direkt till väntrummet en trappa upp. Långnäsa!

Trist(a) utsikt(er?). Jag trodde nästan jag satt i häktet.

När jag stod nere i entrén och motvilligt gosade med kreti & pleti slogs jag plötsligt av insikten att jag inte hade min legitimation med mig. Det vill säga, jag hade inte plånboken med mig!!! Hos Arbetsförmedlingen brukar en jämt vara tvungen att legitimera sig. Mobilen var däremot med, så utan glasögon trixade jag ihop ett mejl till min handläggare som jag skulle träffa där jag beskrev läget. Inget svar…

Men allt gick bra, vi har ju träffats förut, och jag behövde inte legitimera mig. Min handläggare var vänlig nog att ta ett par kopior på några arbetsgivarintyg först. Intygen skulle visas upp och registreras också. Sen pratade vi, mest jag, i nästan en timme. Främst om mig, men även om situationen på Arbetsförmedlingen framöver (när alla flyktingar får uppehållstillstånd) liksom det havererade (?) projektet Arbetsförmedlingens nya webbplats… Och även om miljonerna har rullat för Arbetsförmedlingen och utsikten genom fönstret i det lilla kontoret där vi satt var rätt trist (jag fick känslan av att sitta i häkte!), blev det ett bra samtal och en god dialog. Min handläggare må vara svår att få tag i för det mesta, men när vi väl träffas och/eller snackar är i alla fall jag nöjd efteråt nästan jämt.

Vid elva-tiden strosade jag ner till hamnen igen för att hämta bilen. Ett sms tidigare hade gett mig informationen att en vän befann sig på Fågelsången. Tyvärr var det ganska meningslöst för mig att kolla om h*n var kvar eftersom jag inte hade nån plånbok med mig. I stället stod jag en stund i solen, såg in mot Stadsträdgården, söp in den blåa himlen, Fyrisflodens skitiga vatten och skränet av en och annan mås.

En stunds njutning av blå himmel, framför allt. Stadsträdgården på andra sidan floden.

Det vete 17 när jag kommer dit igen, men in till stan ska jag redan i morgon kväll. Då blir det nog både otrist och färgstarkt och framför allt ska plånboken få följa med…

Men när jag kom hem… hade änglarna landat… Mer om det senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måsar, frisk luft och böcker

Ett inlägg om sömn och litteratur.

---

 

Mitt nattsällskap.

I natt har jag sovit till måsskrik och frisk luft. Jag vet inte varför, men jag sover så gott med ljud i bakgrunden. Det låter säkert extra konstigt med måsskrik, men faktum är att det funkar för mig! Här hos mamma har jag min bädd på golvet. Det tycker ryggen är kanon, fast benen har lite svårt att veckla ut sig när jag har suttit på madrassen och skrivit ett tag. Det är bara att konstatera att jag inte är 15 längre. Men jag tar mig fortfarande upp från golvet utan nån hjälp och det är ju alltid något.

Svalt ska det helst vara om jag ska sova bra också. Här sover jag med balledörren* på glänt. I natt var det väldigt… friskt, kan jag meddela. Så skönt då att kunna svepa om sig ett täcke! Häromdan läste jag i Expressen hälsa på nätet att hög kroppstemperatur gör att man håller sig vaken. Ett enkelt tips att sänka kroppstemperaturen och gör sig själv mer sömnig är att sticka ut ena foten utanför täcket. Det lustiga är att jag ofta somnar på det viset. Jag lägger mig på halvmage (tänk efter så fattar du), sträcker ut höger arm och så en eller båda fötterna utanför täcket. När jag tänker efter hur jag ser ut blir jag full i skratt. Snacka om fågelskrämma även i sängen…

På väg till mig för recension.

Det blir kvalitet på min sömn helt klart när jag är hos mamma och sover vid vatten. Jag saknar sjön oerhört mycket i Uppsala. Det blir en så annorlunda luft! Passande nog fick jag igår veta att boken En sång från havet är på väg till mig för recension från förlaget. Kanske inte en bok jag skulle ha valt själv och därför blir det extra spännande. När jag läser om boken tror jag att jag kommer att gilla den, i alla fall.

Men i natt, innan jag släckte, läste jag ett par kapitel i en bok som jag tycker är vidunderligt bra och berörande.Jag har aldrig tidigare läst nåt av Mia Ajvide, men så hittade jag Mannen som föll i glömska på Röda korset den där helgen i maj när FEM var på besök. Bara 15 kronor för denna läsupplevelse som jag befinner mig strax efter mitten i. Tänk att vara en människa som människor plötsligt glömmer bort hela tiden – till och med den egna frun och ens mamma… Och därför, just precis innan jag släckte, föll mina ögon på några bokryggar som har följt mig hela livet. Tusen och en natt… Då kände jag mig trygg, släckte och somnade inom två minuter.

Tusen och en nattböckerna fanns kvar i mitt minne.

Mitt minne är annars ganska dåligt, som bekant. Men – ta i trä! – jag har ännu inte kommit på nåt som jag har glömt ta med hemifrån! Och häromdan gjorde jag ett minnestest hos Dagens Nyheter med ändå hyfsat resultat. Man får först titta på 20 bilder och därefter ska man besvara tio frågor om bilderna. Jag hade sex rätt av tio. Hur många rätt får DU?

>>>Till testet Hur bra är ditt minne?

 

*balledörren = balkongdörren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fåglarna

Ett inlägg om en Hitchcockfilm.

Igår kväll visade SvT2 Fåglarna (1963), en av Alfred Hitchcocks riktiga klassiker. Jag har väl sett den hundra gånger, varav minst en gång på bio, men ville ändå se den. Fästmön ville lägga sig och läsa. Kompromissen blev att vi tittade på sovrums-TV:n. Eller jag tittade. Efter 20 minuter sov mitt sällskap. Vilken tur att en annan Anna dök upp på Twitter så jag hade lite sällskap. För Fåglarna är fortfarande en läskig film, konstaterade jag.

Fåglarna är fortfarande läskiga.

Handlingen är ganska enkel. Det blonda bombnedslaget tillika den skandalomsusade Melanie, dotter till en tidningsägare, dyker upp i en liten by. Lite oklart varför, men jag tror att det handlar om att hon ska köpa fåglar till sig själv. I djuraffären tror en man, Mitch, felaktigt att hon är anställd och ber henne ordna två kärleksfåglar till sin lillasyster som fyller elva år. Melanie beslutar sig för att spela med. Hon tar senare på dan med sig två kärleksfåglar och åker hem till snyggingen Mitch sura mamma Lydia där lillasystern Kathy bor – och även Mitch ibland på helgerna. Men när Melanie kommer fram blir hon attackerad av en mås. Sen ökar fågelattackerna. Det blir riktigt otäckt på Kathys födelsedagskalas och senare, på en bar, när fåglarna anfaller en man som tankar sin bil – med explosion som följd.

Trots att man ser att det är trickfilmat på ett ganska enkelt sätt är det här en läskig film fortfarande! Fåglarna är ena otäcka, mordlystna djur som plötsligt anfaller i attacker. Det sägs att Tippi Hedren, som spelade Melanie, råkade illa ut i en av slutscenerna – hon blev hackad i ansiktet av en fågel. Efter upplevelsen fick man avbryta filmningen en hel vecka så att skådespelerskan fick återhämta sig.

Filmen Fåglarna blev Oscarsnominerad för Bästa specialeffekter, men det enda pris den drog in gick till Tippi Hedren – en Golden Globe som Bästa nykomling.

Från mig får den utmärkelsen Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldsklämmeri

Ett inlägg där Tofflan klämmer i med lite nytt från omvärlden.

Igår var det röd dag och papperstidningslös dag. Idag är det fredag och klämdag. Då passar det alldeles utmärkt att klämma in lite nyheter från omvärlden. Häng med på den farofyllda (?) resan!

Fängslad mås befriad av polis. Det är gott att läsa att Farbror Blå är djurvän. En mås hade lyckats fastna i grillen på en bil och kom inte ut. Jonas Ström passerade med barnvagn och berättar:

Jag gick och talade i telefon då jag fick se hur ett fågelhuvud stack ut från fronten på bilen. Först trodde jag att det var något från Hobbex men jag pekade i alla fall på grillen och kvinnan i bilen vinkade tillbaka åt mig.

Eh, det låter som goddag yxskaft för mig. Men hur det nu än var kom polisen så småningom och lyckades få loss måsen. Den flaxade, om än lite tilltufsad, upp mot himlen, på självaste Kristi Flax…

Ny plug-in blockerar spoliers på Twitter. Tack! TACK Jennie Lamere, bara 17 år, som har utvecklat denna plug-in som gör att man kan blockera att få handlingen i till exempel TV-serier avslöjad på Twitter! Jag blir fullkomligt galen på alla som sitter och twittrar kommentarer om ett visst program de just tittar på. Snacka om spoilers… Hur intressant är det för mig om jag inte tittar eller hade tänkt titta senare?! Twivo är nånting jag definitivt ska titta närmare på! Inte sen utan nu!

Tre bankkontor i veckan slutar hantera kontanter. När jag var ung undrade jag ofta vad de gör på banken efter klockan 15. Det var nämligen då alla banker brukade stänga för dagen. Idag undrar jag vad de gör på bankkontoren överhuvudtaget. De hanterar i vart fall inte kontanter. Så många som tre bankkontor i veckan slutar med det. Men det finns ett undantag: Tack Handelsbanken, en del av oss använder fortfarande kontanter!!!

Mobil för fyraåringar. Maj gadd! 1stFone, lanserad som

Dumtelefonen för smarta föräldrar

är utvecklad för fyraåringar. Är detta verkligen en nödvändig pryl??? 

Tårarna blev svarta. Nej, jag är inte överförtjust i tatueringar. Tatueringar som inte går att dölja, till exempel i ansiktet, på halsen eller på händerna, kompletterat med nosringar och annan metall, är fulast av allt, tycker jag. Och hur kan man ens komma på idén att tatuera sina ögon? Till och med tårarna har fått färg. Nej, usch och fy! Ingen är så ful att den behöver dölja sitt skinn – eller sina ögon, dårå –  med tatueringar!

Konst i offentliga rum. Konst är… ofta konstigt. Men en tanke med konst är att väcka känslor. Kulturprojektet Konkrement – den blå katedralen är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Uppsala kommun, Uppsala universitet och Sensus. På måndag är det ett seminarium i Gustavianum om tillfällig konst. Just konstverket som tillfälligt står mellan Helga Trefaldighet och Domkyrkan har onekligen en viss likhet med detta, dock permanenta och dessutom i metall, konstverk.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagslunk

Lördagslunk innebar idag bland annat båtar. Här åker min älskling båt ihop med en donna i rött som naturligtvis skulle kliva in i bilden och förstöra den.

Klockan 13 åkte Anna båt.

Sen tittade vi på ett gammalt skepp av ek. Vilken skapelse!..

Klockan 13.30 mötte vi ett skepp av ek.

Jag ser ju ibland människor som ingen annan ser. Här en grön gubbe…

Bildbevis! Klockan 14 såg jag en grön man.

Man ska tänka på vad man säger. Annars kan somliga till exempel sluta hälsa på en. Fast i vissa fall är det ju ingen större förlust. Men mot överheten ska man helt klart vakta sina ord eftersom man annars kan kölhalas.

Klockan 14.30 lärde jag mig att man inte ska vara onyttig eller spotsk i mun. Då kan man kölhalas!

Eftermiddagskaffe måste man ha. När man är bortrest måste man dessutom ha nåt till kaffet. Här bulle och kaka.

Klockan 15: Eftermiddagskaffe med kanelbulle och kaka.

En del har sina givna platser. Denna pippi tycks av nån anledning gilla gult, trots att gult som bekant ju är fult.

Klockan 16 och en mås som gillade gult.

Vi drog vidare för att titta på vad andra fotade. Bland annat glodde vi på dessa badbrudar och en jättebläckfisk.

Klockan 16.30 kikade vi på badbrudar. Och en jättebläckfisk.

Anna kände sig lite klen. Vi tog en vätskepaus vid en blå dörr. Anna drack en stor klar, jag en stor stark.

En stor klar till Anna och en stor stark till mig klockan 17.30.

Klockan 19 bjöd Annas mamma oss på middag, fish and chips. Men som alltid när man köper det i Sverige får man konstiga såser till. DET SKA VARA SALT OCH VINÄGER TILL FISH AND CHIPS OCH INGENTING ANNAT!!!

Ett chip förolyckades runt 19-tiden.

Vi rundade av med friterad camembert med glass och hjortronsylt. Men den ska ju inte serveras med gröna druvor och passionsfrukt… Suck…

Osten, glassen och hjortronsylten var god klockan 19.30, men detta ska serveras med friterad persilja och inte druvor och passionsfrukt.

Lördagskväll och vi äter lördagsgodis och myyyyyyser! 😛

Read Full Post »

Vecka 27: Mys och mås

Torsdag och som vanligt dags för veckans höjning (mys – sorry, fru Hatt! ) respektive sänkning (mås). Här kommer det:

Mys

• Motala Hamn (så härlig sommartid!)
• Lunchdejt med M idag! (kul och spännande!)
• Nanne Grönwall (så modig sommarpratare!)
• Marknadsnougat (helt såld…)
• Och eh… ja just det… på väg ut i jobb igen (DET känns inte fel!)

Mås

• Svenskt Näringsliv (som vill göra skillnad på vetande och vetande)
• Rökare (OK om ni vill göra er själva sjuka, men ni gör faktiskt personer i er omgivna sjuka också… Och det är INTE OK, tycker jag…)
• Att aldrig få svar på vissa frågor (irriterande!)
• Att sakna sin Fästmö (it sucks!)
• Fiskmåsar (håller mig vaken om nätterna!!!)

Read Full Post »

Teknik-skrik och mås-skrik

I natt hade jag tänkt ägna mig åt att skriva lite. Och att surfa runt. Då blev jag allt annat än glad när modemet bara la av. Det var så konstigt, för jag hade uppenbarligen kontakt med rymden och rätt färg på lilla lampan lyste, men ingen sida ville visa sig. Efter 18 försök och ett antal teknik-skrik gav jag upp och ägnade mig åt att läsa personbeskrivningar i stället. Ja, jag släckte och somnade ganska snart…

Jag kände mig som Du-vet-vem i natt!..

                                                                                                                                                            Inte vet jag vad jag hade tänkt skriva, direkt. Det föll väl bort när jag läste sida upp och sida ner i 500-sidors-klunsen om ett gäng människor samt lyssnade på måsarna utanför. Ja, de skriker och skrattar till och med om nätterna…

Men hur gör man egentligen med ett mobilt modem från 3 som då och då strejkar? Går man till affären (jag har hört ryktesvägen att personalen har slutat vara trevlig och serviceinriktad där…) där man fått modemt tillsammans med sin leksakslåda* eller kontaktar man 3??? Jag vet ju att Fästmön har problem ibland när hon är hos mig och lånar stickan, så det är liksom inte första gången modemet visar sig ovilligt.

Funkar bra när den funkar, men fungerar plötsligt inte ibland…

                                                                                                                                                     Idag har vi inget planerat mer än vad vi ska äta till middag – pizza – och så kanske det blir en promenad. Vädret ser ut att vara liknade det igår – disigt, men sol och varmt.

Hur ser din långfredag ut?

Och så sist, men inte minst, idag fyller en syster år! Många, många grattis till henne! Jag tycker att du ska hoppa in på hennes blogg och lämna ett grattis. För det här är en syster som är mycket mänsklig, trots det namn hon antagit från boken och filmen Gökboet. Men hennes bästa talanger är att hon aldrig ger sig och att hon vågar ställa de allra svåraste frågorna direkt till en.

                                                                                                                                                *leksakslåda = en dator av modell mindre

Read Full Post »

Måndagskrämpor, skrämda lemmar och långa texter

Dagen inleddes med sovmorgon. Vi var så trötta och det var så mörkt och ruggigt utanför fönstret att ingen av oss ville kliva upp. Jag föreslog Fästmön att vi låg kvar hela dan. Tyvärr måste hon iväg och jobba, men inte förrän klockan 16, skönt nog.

Det börjar bli kallt. Trädens löv går m0t gult innan de singlar, eller snarare blåser, ner på marken. Jag har fortfarande en snorig näsa och den ger mig huvudvärk, så jag fick inleda med att knapra på Den Lille Vite Mannen Med Blåa Lemmar. Dessutom har jag fått ont i ett ben. Fast inte Onda Lårkan, den svullnaden gick ner raskt för att jag blev så arg, tror jag. Att skrämma sina lemmar är tydligen verkningsfullt, får väl försöka igen. Nu är det höger vad som krånglar. Det känns som om jag har haft jordens kramp i muskeln, men jag har inte det. Och sånt brukar gå över på nån dag, inte vara i över två dygn. Så nu är det väl en djup proppj**el, ska du se. ORKA! Jag har smort och smörjer min vana trogen med Ipren Gel. Än så länge har det inte hjälpt nåt, men…

I eftermiddag när jag har skjutsat Anna till jobbet och hämtat ut min storvinst på Lotto… För resten… Visst finns det väl nåt som heter VINSTSKATT? Ska man inte betala det på pengar och varor man vinner??? Bara en fråga… Jag räknar ju med min vanliga tur…

Ja just det, när Anna är och jobbar och jag har gottat mig/gråtit floder över vinsten blir det städning. Som vanligt brukar jag gå med min tejpade mobilkamera i fickan och fota några av hemmets favoritprylar. Då blir städningen lite roligare! Igår kväll fotade jag nåt som verkligen behöver städas är lite roliga favoritprylar:

Från kryddhyllan, denna hylla som ständigt behöver torkas… Här några roliga saker som står ovanpå fläkten. Bland annat en kock-timer och en gris som jag har fått av mamma. Grisen brukar jag sätta en röd rosett på till jul. Granstamsbiten är från en julgran jag en gång hade. Fråga mig inte varför jag har sparat den. Champagnekorken till höger i bild har nåt otydligt datum på sig. Finast av allt är den lilla finska vitpepparburken i mitten, framför grisen.

                                                                                                                                                           HA! Nu slog jag allt rekord i antal tecken till en bildtext också! Jag kan inte bara skriva många taggar, jag kan skriva lååånga bildtexter också! Anställ mig!

Idag fick jag postboxen full av reklam samt ett tiggarbrev. Fast brevet var från mun- och fotmålande konstnärer. Den som har pengar kan köpa fina kort där. Mina pengar måste nu i första hand gå till linserna jag beställde i helgen. Det kan ju vara bra att se lite.

Här en mun- eller fotmålad mås. Bilden är lånad från Mun- och fotmålarnas hemsida. Kuvertet jag fick idag innehöll smakprov på otroligt vackra julkort.

                                                                                                                                                        Nu ska jag antingen gå på toa, borsta tänderna eller störa Anna. Jag blir så nyfiken för jag tyckte att jag hörde att hon har börjat föra över foton till sin dator!

Read Full Post »