Natt öfver Upsala

Ett inlägg om en bok.

---

 

Lyrik…  Det är nånting jag läser väldigt sällan. Men det händer! Igår gjorde jag det, till exempel. Mohamed Omars lilla bok Natt öfver Upsala trillade nämligen ner i min postbox. Jag hade väldigt lite tid, men kunde inte låta bli. Vem kan väl motstå när Peter Bergtings omslag är så fantastiskt som det är?

Men innehållet då? Är det lite bra som omslaget lovar? Det jag genast gillar är berättandet i dikterna. Nån lyrik i vanlig mening är inte detta. Snarare skulle jag vilja säga att boken består av fyra prosadikter. Det finns en tjusning med diktens korta form, men ärligt talat tjusas jag mer av själva berättandet i en text! Och det är här jag tycker att Mohamed Omar lyckas.

Den första dikten, Svenska institutet för missionsforskning, fångar genast in mig. Jag gillar beskrivningarna av Uppsala och de uppsaliensiska personerna – för mig såväl kända som okända – som passerar. Trots att personbeskrivningarna är så kortfattade ser jag dem framför mig. Jag som läsare skapar förstås min egen bild utifrån det jag läser, blandat med mina egna referensramar. Men när en författare får en läsare att göra det då har han lyckats, enligt min mening. Det enda jag har lite svårt för i just den här dikten är hoppet på två år – från 17-årig praktikant till 19-åring. Början och slutet hänger för mig inte riktigt ihop.

Den andra dikten, Pasolini kom aldrig till Uppsala, har jag svårare att ta till mig. Den griper mig först mot slutet – men då gör den det rejält vid den skändade graven.

Den tredje dikten är kanske den som berör mig mest. Jag hittar inte den hängde är dess titel och den handlar om svåra saker som arbetslöshet och självmord. Dikten beskriver en verklighet som många av oss alltför väl är bekanta med, tyvärr – allt ifrån aktivitetsrapporter och att delta i meningslösa kurser till att bli sjuk och slutligen ta livet av sig. Det här är mycket starkt!

Finn Malmgren vid vansinnets berg är den fjärde och avslutande dikten. Och dessvärre hänger jag inte alls med i dess svängar. Men det har nog att göra med de ovan nämnda referensramarna.

Man ska inte döma en bok efter dess omslag. I det här fallet lovar omslaget en sak som innehållet sen infriar: det är spännande och berörande läsning.

Toffelomdömet blir högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknik-skrik och mås-skrik

I natt hade jag tänkt ägna mig åt att skriva lite. Och att surfa runt. Då blev jag allt annat än glad när modemet bara la av. Det var så konstigt, för jag hade uppenbarligen kontakt med rymden och rätt färg på lilla lampan lyste, men ingen sida ville visa sig. Efter 18 försök och ett antal teknik-skrik gav jag upp och ägnade mig åt att läsa personbeskrivningar i stället. Ja, jag släckte och somnade ganska snart…

Jag kände mig som Du-vet-vem i natt!..

                                                                                                                                                            Inte vet jag vad jag hade tänkt skriva, direkt. Det föll väl bort när jag läste sida upp och sida ner i 500-sidors-klunsen om ett gäng människor samt lyssnade på måsarna utanför. Ja, de skriker och skrattar till och med om nätterna…

Men hur gör man egentligen med ett mobilt modem från 3 som då och då strejkar? Går man till affären (jag har hört ryktesvägen att personalen har slutat vara trevlig och serviceinriktad där…) där man fått modemt tillsammans med sin leksakslåda* eller kontaktar man 3??? Jag vet ju att Fästmön har problem ibland när hon är hos mig och lånar stickan, så det är liksom inte första gången modemet visar sig ovilligt.

Funkar bra när den funkar, men fungerar plötsligt inte ibland…

                                                                                                                                                     Idag har vi inget planerat mer än vad vi ska äta till middag – pizza – och så kanske det blir en promenad. Vädret ser ut att vara liknade det igår – disigt, men sol och varmt.

Hur ser din långfredag ut?

Och så sist, men inte minst, idag fyller en syster år! Många, många grattis till henne! Jag tycker att du ska hoppa in på hennes blogg och lämna ett grattis. För det här är en syster som är mycket mänsklig, trots det namn hon antagit från boken och filmen Gökboet. Men hennes bästa talanger är att hon aldrig ger sig och att hon vågar ställa de allra svåraste frågorna direkt till en.

                                                                                                                                                *leksakslåda = en dator av modell mindre

Read Full Post »