Posted in Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged Arbetsförmedlingen, arbetsgivarintyg, ask, änglarna har landat, bil, blå himmel, bra samtal, bra start, C-vitamin, eftermiddag, entré, färger, färglös, färgstark, fönster, förmiddag, flyktingar, fräckt, frukt, Fyrisån, ge mig själv ledig, glasögon, god dialog, gosa motvilligt, hamn, handläggare, havererat projekt, häkte, hemma, ICA Supermarket Solen, information, jobb, jobbsökeri, jordgubbar, kasse, känsla, köa, Konditori Fågelsången, kontor, kopia, Kreti & Pleti, kundmottagning, långnäsa, legitimation, mås, möte, mejl, miljonerna har rullat, mobiltelefoni, myndighet, nöjd, nyttigheter, packade sillar, parkera, plånbok, portar, prata, promenad, registrera, schema, situation, skitigt vatten, skrän, slå mig på benet, slåss om, sms, sol, Stadsträdgården, stan, stopp, strosa, svår att få tag i, tränga sig, trist utsikt, trixa ihop, ung dam, uppehållstillstånd, utkant, vänlig, väntrum, visa upp, webbplats on 14 april 2016|
Ett ändå rätt färgstarkt inlägg.
En bra start på dan.
Idag stod ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen på mitt förmiddagsschema. Därför gav jag mig ledigt från jobbsökeriet fram till eftermiddagen. Och så laddade jag med fil, cornflakes och några härliga jordgubbar. De senare hittade jag hos ICA Solen häromdan för endast 12 kronor asken. En behöver få i sig lite nyttigheter också, C-vitamin framför allt. Och numera är jag ju inte med och slåss om elva kilo frukt i veckan på jobbet…
Jag tog förstås bilen. Arbetsförmedlingen ligger sen några år tillbaka inte längre mitt i stan utan i ena utkanten. Det fanns emellertid ingen ledig parkeringsplats utanför Myndigheten, så jag parkerade i hamnen. Jag hade tagit gott om tid på mig och hann därför ta den lilla extra promenaden i det ganska sköna aprilvädret. Men sen blev det stopp i entrén. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och det var då jag skulle ha mitt möte. Entrén fylldes på med allt fler människor. Till sist stod vi som packade sillar. En karl slog mig på benet med sin kasse hela tiden. Jag blängde surt. Han fortsatte slå. En av de senast inkomna unga damerna trängde sig fräckt före mig med flera när väl portarna öppnades. HA! Jag behövde i alla fall inte köa vid kundmottagningen, utan kunde gå direkt till väntrummet en trappa upp. Långnäsa!
Trist(a) utsikt(er?). Jag trodde nästan jag satt i häktet.
När jag stod nere i entrén och motvilligt gosade med kreti & pleti slogs jag plötsligt av insikten att jag inte hade min legitimation med mig. Det vill säga, jag hade inte plånboken med mig!!! Hos Arbetsförmedlingen brukar en jämt vara tvungen att legitimera sig. Mobilen var däremot med, så utan glasögon trixade jag ihop ett mejl till min handläggare som jag skulle träffa där jag beskrev läget. Inget svar…
Men allt gick bra, vi har ju träffats förut, och jag behövde inte legitimera mig. Min handläggare var vänlig nog att ta ett par kopior på några arbetsgivarintyg först. Intygen skulle visas upp och registreras också. Sen pratade vi, mest jag, i nästan en timme. Främst om mig, men även om situationen på Arbetsförmedlingen framöver (när alla flyktingar får uppehållstillstånd) liksom det havererade (?) projektet Arbetsförmedlingens nya webbplats… Och även om miljonerna har rullat för Arbetsförmedlingen och utsikten genom fönstret i det lilla kontoret där vi satt var rätt trist (jag fick känslan av att sitta i häkte!), blev det ett bra samtal och en god dialog. Min handläggare må vara svår att få tag i för det mesta, men när vi väl träffas och/eller snackar är i alla fall jag nöjd efteråt nästan jämt.
Vid elva-tiden strosade jag ner till hamnen igen för att hämta bilen. Ett sms tidigare hade gett mig informationen att en vän befann sig på Fågelsången. Tyvärr var det ganska meningslöst för mig att kolla om h*n var kvar eftersom jag inte hade nån plånbok med mig. I stället stod jag en stund i solen, såg in mot Stadsträdgården, söp in den blåa himlen, Fyrisflodens skitiga vatten och skränet av en och annan mås.
En stunds njutning av blå himmel, framför allt. Stadsträdgården på andra sidan floden.
Det vete 17 när jag kommer dit igen, men in till stan ska jag redan i morgon kväll. Då blir det nog både otrist och färgstarkt och framför allt ska plånboken få följa med…
Men när jag kom hem… hade änglarna landat… Mer om det senare!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, tagged andra hand, ap-fetischist, apa, avstängd, Återbruket, Österleden, äppelskål, böcker, bil, bilköer, blåst, Boländerna, checkpoint, cheesecake, datorapa, doktor, effektivitet, Emils föräldrar, Eriks kafé, Erikshjälpen, ett rejält fynd, fönster, fönsterhiss, före detta chef, fel, filbyte, fina saker, fot, fruktansvärda färgkombinationer, fynd, gamla E4:an, gåva, glas, glasskålar, gratis, grön, halva priset, högre pris, humor, husgeråd, huvud, ICA Supermarket Solen, ingen vidare ordning, jobb, kaffe, körkort, klona, knapp, kruka, kryddor, kundmottagning, kunna läsa innantill, lampa, lämpa av, läsa, ljusstake, loppis, mamma, marmor, minimikrav, missa, mobiltelefoni, mr Hyde, myndighet, namnmuggar, nya E4:an, nytt kretskort, olika storlekar, paja, påskrivna papper, personal, porslin, praktisk träskylt, preja, priser, röd, roligare tillvaro, rovdjur, salladsskål, salt, second hand, serva, skepp, skratta, snåriga gatstumpar, snygg, son, soppskål, spara, sparbössa, spejande, spretande golvlampa, stjärnskål, synd, Tiffanylampa, trippen till Nora, turkos, tusenlappar, Uppsala, vänta, vink on 13 augusti 2015|
2 Comments »
Ett inlägg med andrahandsvärde.
Idag företog vi oss del två på vår loppistur i Boländerna i Uppsala. Jag hade även ett ärende in till stan som sinkade oss en hel del. Fästmön följde med och väntade medan jag väntade… Eh ja… Effektiviteten är inte alltid så hög dit jag skulle. Bara det att fyra (4) personal stod i kundmottagningen och servade en (1) och samma person ger ju en viss vink om att det inte går undan… När alla papper var påskrivna och allt ordnat ringde jag ett samtal. I andra änden var det inte särskilt effektivt heller. I vart fall verkade inte vederbörande kunna läsa innantill. Det tycker jag är ett minimikrav när man jobbar på en myndighet.
Sen blev tillvaron roligare. Vi for till Erikshjälpen genom alla snåriga gatstumpar som plötsligt är avstängda i Boländerna. Jag körde faktiskt inte fel! Erikshjälpen är nog Uppsalas fräschaste secondhandställe just nu. Gissningsvis är det därför priserna ligger lite över alla andra. Några fynd gjorde jag inte här, jag hittade mest saker att skratta åt. Det verkade som om stället har fått in grejor från nån sorts ap-fetischist, till exempel. Vidare såg jag en något modernare variant av min spretande golvlampa. Foten till min lampa är i äkta marmor, så jag gissar att min skulle betinga ett högre pris.
På Eriks kafé intog vi kaffe och cheesecake och satt ner en stund innan vi for till nästa checkpoint.
Här är bilder på några grejor hos Erikshjälpen:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Återbruket ligger ungefär rakt över gamla E4:an från Erikshjälpen, så vi tog oss dit ganska snabbt. Inga gratis böcker eller halva priser idag, men överlag mycket bra priser. Tyvärr är det ingen vidare ordning bland porslin och husgeråd och böckerna. Det är synd, konstaterade Anna, eftersom man ju då kan missa en massa fina saker. Jag gjorde emellertid ett rejält fynd – en äppelskål i grönt glas i mellanstorlek för fem (5) kronor. Nu äger jag tre såna skålar i olika storlekar, varav den äldsta och minsta var en gåva från mamma en gång för länge sen.
Här är bilder på några grejor hos Återbruket:
Detta bildspel kräver JavaScript.
På vägen hem var det bilköer som hette duga. Jag trodde att jag såg en före detta chef och var på väg att preja h*n på grund av att h*n inte klarade säkert filbyte. Lite senare träffade jag personen i fråga på ICA Solen. H*n hade inte alls åkt på Österleden idag utan nya E4:an. Så det var ju tur att jag inte lät mr Hyde ta mitt sinne i besittning vid ratten…
Men att jag är blåst skriver många under på. Man kan faktiskt inte tro att jag har haft körkort i över 35 år. För när jag körde hem från Himlen, där jag lämpat av Anna och hennes grejor, hittade jag en knapp i bilen jag tryckte på. Plötsligt fungerade fönsterhissen som hade
pajat
efter trippen till Nora. Jag hade lyckats låsa fönstret med knappen och nu låste jag upp... Eh ja… Jag känner mig som Emils föräldrar första svängen de var hos doktorn med sonens huvud i soppskålen. Nu har jag ju liksom sparat 7 000 spänn! Det är vad ett nytt kretskort skulle ha kostat. Minst. Vad ska jag göra för alla dessa tusenlappar, månntro..?
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 