Posted in Familj, Personligt, Trams, tagged andra hand, ap-fetischist, apa, avstängd, Återbruket, Österleden, äppelskål, böcker, bil, bilköer, blåst, Boländerna, checkpoint, cheesecake, datorapa, doktor, effektivitet, Emils föräldrar, Eriks kafé, Erikshjälpen, ett rejält fynd, fönster, fönsterhiss, före detta chef, fel, filbyte, fina saker, fot, fruktansvärda färgkombinationer, fynd, gamla E4:an, gåva, glas, glasskålar, gratis, grön, halva priset, högre pris, humor, husgeråd, huvud, ICA Supermarket Solen, ingen vidare ordning, jobb, kaffe, körkort, klona, knapp, kruka, kryddor, kundmottagning, kunna läsa innantill, lampa, lämpa av, läsa, ljusstake, loppis, mamma, marmor, minimikrav, missa, mobiltelefoni, mr Hyde, myndighet, namnmuggar, nya E4:an, nytt kretskort, olika storlekar, paja, påskrivna papper, personal, porslin, praktisk träskylt, preja, priser, röd, roligare tillvaro, rovdjur, salladsskål, salt, second hand, serva, skepp, skratta, snåriga gatstumpar, snygg, son, soppskål, spara, sparbössa, spejande, spretande golvlampa, stjärnskål, synd, Tiffanylampa, trippen till Nora, turkos, tusenlappar, Uppsala, vänta, vink on 13 augusti 2015|
2 Comments »
Ett inlägg med andrahandsvärde.
Idag företog vi oss del två på vår loppistur i Boländerna i Uppsala. Jag hade även ett ärende in till stan som sinkade oss en hel del. Fästmön följde med och väntade medan jag väntade… Eh ja… Effektiviteten är inte alltid så hög dit jag skulle. Bara det att fyra (4) personal stod i kundmottagningen och servade en (1) och samma person ger ju en viss vink om att det inte går undan… När alla papper var påskrivna och allt ordnat ringde jag ett samtal. I andra änden var det inte särskilt effektivt heller. I vart fall verkade inte vederbörande kunna läsa innantill. Det tycker jag är ett minimikrav när man jobbar på en myndighet.
Sen blev tillvaron roligare. Vi for till Erikshjälpen genom alla snåriga gatstumpar som plötsligt är avstängda i Boländerna. Jag körde faktiskt inte fel! Erikshjälpen är nog Uppsalas fräschaste secondhandställe just nu. Gissningsvis är det därför priserna ligger lite över alla andra. Några fynd gjorde jag inte här, jag hittade mest saker att skratta åt. Det verkade som om stället har fått in grejor från nån sorts ap-fetischist, till exempel. Vidare såg jag en något modernare variant av min spretande golvlampa. Foten till min lampa är i äkta marmor, så jag gissar att min skulle betinga ett högre pris.
På Eriks kafé intog vi kaffe och cheesecake och satt ner en stund innan vi for till nästa checkpoint.
Här är bilder på några grejor hos Erikshjälpen:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Återbruket ligger ungefär rakt över gamla E4:an från Erikshjälpen, så vi tog oss dit ganska snabbt. Inga gratis böcker eller halva priser idag, men överlag mycket bra priser. Tyvärr är det ingen vidare ordning bland porslin och husgeråd och böckerna. Det är synd, konstaterade Anna, eftersom man ju då kan missa en massa fina saker. Jag gjorde emellertid ett rejält fynd – en äppelskål i grönt glas i mellanstorlek för fem (5) kronor. Nu äger jag tre såna skålar i olika storlekar, varav den äldsta och minsta var en gåva från mamma en gång för länge sen.
Här är bilder på några grejor hos Återbruket:
Detta bildspel kräver JavaScript.
På vägen hem var det bilköer som hette duga. Jag trodde att jag såg en före detta chef och var på väg att preja h*n på grund av att h*n inte klarade säkert filbyte. Lite senare träffade jag personen i fråga på ICA Solen. H*n hade inte alls åkt på Österleden idag utan nya E4:an. Så det var ju tur att jag inte lät mr Hyde ta mitt sinne i besittning vid ratten…
Men att jag är blåst skriver många under på. Man kan faktiskt inte tro att jag har haft körkort i över 35 år. För när jag körde hem från Himlen, där jag lämpat av Anna och hennes grejor, hittade jag en knapp i bilen jag tryckte på. Plötsligt fungerade fönsterhissen som hade
pajat
efter trippen till Nora. Jag hade lyckats låsa fönstret med knappen och nu låste jag upp... Eh ja… Jag känner mig som Emils föräldrar första svängen de var hos doktorn med sonens huvud i soppskålen. Nu har jag ju liksom sparat 7 000 spänn! Det är vad ett nytt kretskort skulle ha kostat. Minst. Vad ska jag göra för alla dessa tusenlappar, månntro..?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged 6 - 9 år, Anna Ehn, apa, barn, barnbok, bokprat, cirkulera, cirkus, cirkusartist, cirkusdirektör, clown, Drottninggatans bokhandel, elefantsnablar, enkel, falla, förkyld, fluga, glo, hamster, hästbajs, hockeysyrra, illustrationer, inte kan trolla, Jenny Karlsson, jobbigaste familjen, kasta snoriga papperstussar, köpa, kompis, konstatera, krisläge, läsa, litteratur, mamma, Mia Öström, mobiltelefoni, o-cirkus, Opel förlag, piffa, rappt språk, recensionsexemplar, rolig, skratta, smart tjej, snorig papperstuss, spännande saker, Stadsbiblioteket, statyundulat, Stockholm, stora visioner, stylta, tack, Trixigt Sally, tugga i sig, undulat, Uppsala on 23 april 2015|
Ett inlägg om en barnbok.
Sally rules! Det kan jag helt klart konstatera efter att ha läst två Sallyböcker numera. I Anna Ehns och Mia Öströms nyutkomna Trixigt, Sally! är den smarta tjejen med de stora visionerna – och den jobbigaste familjen – tillbaka. Och nu vet Sally vad hon ska bli när hon blir stor: cirkusartist.
Tillsammans med kompisen och parhästen Rakel piffar Sally sin hamster Minus. Rakels statyundulat Barbro sitter stilla och tittar på. Förkylda hockeysyrran brakar in och kastar snoriga papperstussar överallt. Sen kommer mamma som bara glor på sin mobil. Jaa, Sallys familj är verkligen o-cirkus. Därför drar Sally och Rakel till en riktig cirkus där de naturligtvis råkar ut för en massa spännande saker som hästbajs och elefantsnablar – och en cirkusdirektör som inte kan trolla. Och då uppstår ett verkligt krisläge!
Trixigt, Sally! är minst lika rolig som föregångaren, Stjärnklart, Sally!. Språket är rappt och det enkla i det gör boken så rolig. Jenny Karlssons illustrationer passar dessutom perfekt till texterna. Det är såna där bilder man kan titta på igen och igen och upptäcka nya saker, vare sig det gäller den lilla flugan som cirkulerar över hästbajset, syrrans snoriga papperstussar som Minus gladeligen tuggar i sig eller apan som skrattar när clownen på styltor faller eller… Äh! Jag tycker att du ska köpa boken – till dig själv eller din sex- till nioåring och sen läsa den.
Tack, Opel förlag, för recensionsexemplaret!
Toffelomdömet blir självklart det högsta.
För dig som är piggelin är det release i kväll den 23 april kl 18 – 20 på Drottninggatans bokhandel här i Uppsala.
Den 30 april är det bokprat på F-3 på Stadsbiblioteket i Stockholm.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged andas, apa, asfalt, avsvalkande dusch, åtta armar, överleva, banta, blessyr, boll, botten, bråka, dammsugning, de flesta olyckor sker i hemmet, detalj, ett riktigt arsle, fågelholk, förtret, förtretlighet, finländare, fnissa, fraktur, frukost, fyra fungerande axlar, gatan, gångjärn, glida ur, hammarvana, höger underarm, hjälp, hugga, humor, jävlar anamma, katastrof, kökssoffa, klantarsle, knäckemacka, kontrollera lemmar, kravla mig upp, Kulturnatten, lårbenshals, ligga och skräpa, liggande, ljus, ljusstake, lock, mumsa, ord, ost, padda, papperstallrik, praktarsle, rassla till, rulla ihop mig, rulla ut, sanning, sällskap, servetter, Sida, sisu, skaka av mig, Skrapsår, snabeldrake, sträcka mig handen, suga i sig, summa summarum, svenskar, trampa i ett hål, träpluggar, tre friska ryggar, vända baksidan, vänlig dam, vig on 26 mars 2015|
4 Comments »
Ett olycksaligt inlägg.
Jag är ett riktigt prakt-/klantarsle.
Egentligen började dagens förtretligheter vid dammsugningen. Det kunde ha blivit en riktig katastrof som kunde ha omfattat orden
fraktur och lårbenshals
Nu blev det mera
praktarsle alt. klantarsle
utan att gå in på närmare detaljer. Men det ligger onekligen en stor mängd sanning i att de flesta olyckor sker i hemmet.
Man ska definitivt inte vända baksidan åt snabeldraken* och gå baklänges. Då hugger den. Vilken tur att jag, förutom att jag är ett riktigt arsle enligt somliga, också är en apa! En vig apa. Jag lärde mig väl ett och annat när jag trampade i ett hål härom kulturnatten. Rullade ihop mig till en boll på asfalten och blev liggande som en padda. Mitt sällskap såg ut som en fågelholk, medan en vänlig dam sträckte mig handen för att hjälpa mig upp. Hon tyckte nog inte att jag borde ligga på gatan och skräpa.
Idag fanns varken fågelholkssällskap eller vänliga damer att tillgå. Jag fick kravla mig upp själv – och kunde konstatera att jag hade överlevt även denna gång (säkert till mångas förtret). Efter att ha skakat mig och kontrollerat alla lemmar fortsatte jag mitt arbete. Då sker nästa nästan-katastrof…
Jag dammsög lite under kökssoffan när det rasslade till på ett felaktigt sätt i snabeldraken. En kort stund trodde jag att den fnissade åt mig. Sen insåg jag att den var på väg att suga i sig gångjärnen till kistlocket kökssoffans lock. Därefter gick botten ur kistan soffan, varpå saker och ting (typ servetter, papperstallrikar, ljusstakar, ljus med mera) började rulla ut. Men värst av allt var att jag upptäckte att soffans sidor började glida ur sina träpluggar. Soffan höll på att braka – det hade räckt att jag hade andats på den…
Som tur är har jag hammarvana. Vidare är jag utrustad med det svenskar kallar
jävlar anamma
och finländare kallar
sisu.
Dagens enda blessyr.
Det behövs – när man inte har tillgång till åtta armar, fyra fungerande axlar och tre friska ryggar. Jag kan meddela att det var skönt med en avsvalkande dusch efteråt. Strax efter klockan 13 satte jag mig försiktigt på sofflocket och mumsade i mig dagens frukost – tre små knäckemackor med ost. Här måste bantas! Annars lär väl soffjäääv%&¤ braka snart igen…
Summa summarum i blessyrväg blev ett skrapsår på höger underarm, ifall nån undrar. <== Se bild!
*snabeldraken = dammsugaren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, Trams, tagged apa, önskvärt, bädda rent, förlåt, flera armar, gester, golv, humor, Kiss och Bajs, låg humornivå, vifta till, yvig on 31 januari 2015|
Ett inlägg på låg humornivå.
Ibland är jag lite yvig i gesterna. Som idag, när jag skulle bädda rent. Den som nån gång har bäddat rent vet att det i och för sig ofta är önskvärt med flera armar än två och armar längre än apans. Men idag viftade jag till så Kiss och Bajs kom på golvet…
Kiss och Bajs på golvet.
Förlåt!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner, tagged allrengöring, apa, avi, avsändare, Årsta, bekantskapskrets, bil, blogg, bokstäver, brun, dölja, debut, deckare, diska, diskmedel, diskmedlet Lemon & Aloe Vera, Ecover, ekologisk, eksem, engelska, etikett, familjemedlem, följebrev, förlag, fult ord, gnälla, handskar, Historiska media, humor, inte julafton, inte miljövänligt, julefrid, julklapp, komma överens, Kung Markatta, kyla, levereras, litteratur, luftrör, Medan mörkret faller, miljö, miljösmart, ny, nyfiken, paket, paketera, produkter, prova, recensera, rengöringsmedel, säljas, skriva, slå in, snäll, sprejflaska, städa, Sverige, tecken, utflykt, utgiven, webbplats on 02 december 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om paket.
På dagens agenda stod bland annat att hämta ett paket i Årsta av alla ställen. Nog för att jag har vänner där, men… På avin stod Kung Markatta som avsändare, vilket gjorde mig en aaaning… konfunderad. Men nyfiken, förstås! Skulle inte du bli det om du hade ett paket att hämta?! Fast markatta är ju en apa och mig veterligen har jag inga apor i min bekantskapskrets.
Två bruna paket fick jag idag – och det är inte ens julafton!
Paketet visade sig innehålla två ekologiska och miljösmarta produkter. Jag får ju, särskilt när det är kallt, ofta eksem på händerna av diskmedel och rengöringsmedel. Det är inte alltid det funkar att använda handskar när jag diskar eller städar. Och en del rengöringsmedel har jag fått allt svårare att använda eftersom mina luftrör inte kommer överens med dem. Produkterna kommer från Ecover och sägs, enligt följebrevet, vara miljösmarta – det vill säga snälla mot både miljön och oss som använder dem. Jag ska nu få testa diskmedlet Lemon & Aloe Vera samt en allrengöring, båda på bekväm sprejflaska, förstås. Diskmedlet är så nytt att det inte ens finns på Ecovers webbplats. Lite märkligt, bara, att webbplatsen enbart är på engelska när produkterna ska säljas i Sverige… Ytterligare lite märkligt var att paketet levererades ända bort till Årsta. Inte så miljövänligt, för jag fick ta bilen dit.
Men nu ska jag inte gnälla, för när jag kom hem hittade jag ytterligare ett paket fast i min postbox. Det var en nyligen prisbelönt debutdeckare, utgiven av förlaget Historiska Media, som precis som de ekologiska varorna ska provas och recenseras på en blogg nära dig.
Varor att prova och recensera.
På min utflykt idag passade jag förstås också på att handla lite klappar till en familjemedlem. Det ena paketet var inte alls roligt att slå in – vilket jag också skrev på etiketten… Sån är jag! Det fula ordet dolde jag bakom andra tecken än bokstäver. Och så får vi hoppas att julefriden infinner sig – till julafton, i alla fall…
”Jag har slagit in det här *$§”@ paketet själv…” står det julefridigt nog på etiketten.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Trams, Vänner, tagged apa, dokumentär, exemplar, foto, humor, kvinna, Kvinnan och apan, litteratur, livet, lysa med sin frånvaro, som grädde på moset, verklig on 14 juni 2014|
Ett dokumenterande inlägg.
Dagens dokumentärbilder… Kvinnan och apan i litterär form…
Kvinnan och apan.
Därefter den verkliga kvinnan. I mitt liv, vill säga.
Kvinnan.
Och som grädde på moset – apan. (Och här hade jag kunnat lägga in en bild på mig själv.)
Apan. Detta exemplar fann vi hos min vän Greken. Själv lyste han med sin frånvaro idag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, Vänner, tagged apa, bajs, balkong, bosniska, elak, filosofera, finska, flamsigt, fula ord, gapflabba, humor, jajamens, klasskamrat, kniv, kvartsfinne, likna, norska, ord, pappa, penis, ryska, snuskig, språk, stort arsle, svärord, svenska, tigrinja, tjenis, väldigt trött on 16 juli 2013|
2 Comments »
Ett flamsigt inlägg.
I afton satt jag på ballen* och filosoferade över det här med ord. Och inte vilka ord som helst utan…
fula ord.
Framför allt undrade jag varför man alltid lär sig fula/elaka/snuskiga ord på ett nytt språk först. Till exempel, det första jag lärde mig säga på finska var
Min pappa är en apa.
Inte särskilt snällt mot apan pappa. Sen kan jag säga
Du har ett stort arsle
på tigrinja. Och nåt riktigt fult svärord på bosniska.
På ryska kan jag säga
kniv,
vilket kanske är användbart för en kvartsfinne som jag. Och på norska kan jag säga
bajs.
Sen halkade jag in på ordet
penis.
Och började gapflabba. För det finns ju inte nåt ord på svenska som liknar det, tyckte jag.
Johå!
replikerade Fästmön snabbt.
Tjenis!
Och då gick det ju bara inte an att inte gapflabba och citera min och FEMs gamla klasskamrat Bosse J som alltid brukade säga
Tjenis penis!
När han inte sa
Jajamens.
*ballen = balkongen
Livet är kort. Jag är nog väldigt trött.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
