Ett inlägg med andrahandsvärde.
Idag företog vi oss del två på vår loppistur i Boländerna i Uppsala. Jag hade även ett ärende in till stan som sinkade oss en hel del. Fästmön följde med och väntade medan jag väntade… Eh ja… Effektiviteten är inte alltid så hög dit jag skulle. Bara det att fyra (4) personal stod i kundmottagningen och servade en (1) och samma person ger ju en viss vink om att det inte går undan… När alla papper var påskrivna och allt ordnat ringde jag ett samtal. I andra änden var det inte särskilt effektivt heller. I vart fall verkade inte vederbörande kunna läsa innantill. Det tycker jag är ett minimikrav när man jobbar på en myndighet.
Sen blev tillvaron roligare. Vi for till Erikshjälpen genom alla snåriga gatstumpar som plötsligt är avstängda i Boländerna. Jag körde faktiskt inte fel! Erikshjälpen är nog Uppsalas fräschaste secondhandställe just nu. Gissningsvis är det därför priserna ligger lite över alla andra. Några fynd gjorde jag inte här, jag hittade mest saker att skratta åt. Det verkade som om stället har fått in grejor från nån sorts ap-fetischist, till exempel. Vidare såg jag en något modernare variant av min spretande golvlampa. Foten till min lampa är i äkta marmor, så jag gissar att min skulle betinga ett högre pris.
På Eriks kafé intog vi kaffe och cheesecake och satt ner en stund innan vi for till nästa checkpoint.
Här är bilder på några grejor hos Erikshjälpen:
Återbruket ligger ungefär rakt över gamla E4:an från Erikshjälpen, så vi tog oss dit ganska snabbt. Inga gratis böcker eller halva priser idag, men överlag mycket bra priser. Tyvärr är det ingen vidare ordning bland porslin och husgeråd och böckerna. Det är synd, konstaterade Anna, eftersom man ju då kan missa en massa fina saker. Jag gjorde emellertid ett rejält fynd – en äppelskål i grönt glas i mellanstorlek för fem (5) kronor. Nu äger jag tre såna skålar i olika storlekar, varav den äldsta och minsta var en gåva från mamma en gång för länge sen.
Här är bilder på några grejor hos Återbruket:
På vägen hem var det bilköer som hette duga. Jag trodde att jag såg en före detta chef och var på väg att preja h*n på grund av att h*n inte klarade säkert filbyte. Lite senare träffade jag personen i fråga på ICA Solen. H*n hade inte alls åkt på Österleden idag utan nya E4:an. Så det var ju tur att jag inte lät mr Hyde ta mitt sinne i besittning vid ratten…
Men att jag är blåst skriver många under på. Man kan faktiskt inte tro att jag har haft körkort i över 35 år. För när jag körde hem från Himlen, där jag lämpat av Anna och hennes grejor, hittade jag en knapp i bilen jag tryckte på. Plötsligt fungerade fönsterhissen som hade
pajat
efter trippen till Nora. Jag hade lyckats låsa fönstret med knappen och nu låste jag upp... Eh ja… Jag känner mig som Emils föräldrar första svängen de var hos doktorn med sonens huvud i soppskålen. Nu har jag ju liksom sparat 7 000 spänn! Det är vad ett nytt kretskort skulle ha kostat. Minst. Vad ska jag göra för alla dessa tusenlappar, månntro..?
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 