Färglöst, plånbokslöst – och färgstarkt!

Ett ändå rätt färgstarkt inlägg.

---

 

En bra start på dan.

Idag stod ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen på mitt förmiddagsschema. Därför gav jag mig ledigt från jobbsökeriet fram till eftermiddagen. Och så laddade jag med fil, cornflakes och några härliga jordgubbar. De senare hittade jag hos ICA Solen häromdan för endast 12 kronor asken. En behöver få i sig lite nyttigheter också, C-vitamin framför allt. Och numera är jag ju inte med och slåss om elva kilo frukt i veckan på jobbet…

Jag tog förstås bilen. Arbetsförmedlingen ligger sen några år tillbaka inte längre mitt i stan utan i ena utkanten. Det fanns emellertid ingen ledig parkeringsplats utanför Myndigheten, så jag parkerade i hamnen. Jag hade tagit gott om tid på mig och hann därför ta den lilla extra promenaden i det ganska sköna aprilvädret. Men sen blev det stopp i entrén. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och det var då jag skulle ha mitt möte. Entrén fylldes på med allt fler människor. Till sist stod vi som packade sillar. En karl slog mig på benet med sin kasse hela tiden. Jag blängde surt. Han fortsatte slå. En av de senast inkomna unga damerna trängde sig fräckt före mig med flera när väl portarna öppnades. HA! Jag behövde i alla fall inte köa vid kundmottagningen, utan kunde gå direkt till väntrummet en trappa upp. Långnäsa!

Trist(a) utsikt(er?). Jag trodde nästan jag satt i häktet.

När jag stod nere i entrén och motvilligt gosade med kreti & pleti slogs jag plötsligt av insikten att jag inte hade min legitimation med mig. Det vill säga, jag hade inte plånboken med mig!!! Hos Arbetsförmedlingen brukar en jämt vara tvungen att legitimera sig. Mobilen var däremot med, så utan glasögon trixade jag ihop ett mejl till min handläggare som jag skulle träffa där jag beskrev läget. Inget svar…

Men allt gick bra, vi har ju träffats förut, och jag behövde inte legitimera mig. Min handläggare var vänlig nog att ta ett par kopior på några arbetsgivarintyg först. Intygen skulle visas upp och registreras också. Sen pratade vi, mest jag, i nästan en timme. Främst om mig, men även om situationen på Arbetsförmedlingen framöver (när alla flyktingar får uppehållstillstånd) liksom det havererade (?) projektet Arbetsförmedlingens nya webbplats… Och även om miljonerna har rullat för Arbetsförmedlingen och utsikten genom fönstret i det lilla kontoret där vi satt var rätt trist (jag fick känslan av att sitta i häkte!), blev det ett bra samtal och en god dialog. Min handläggare må vara svår att få tag i för det mesta, men när vi väl träffas och/eller snackar är i alla fall jag nöjd efteråt nästan jämt.

Vid elva-tiden strosade jag ner till hamnen igen för att hämta bilen. Ett sms tidigare hade gett mig informationen att en vän befann sig på Fågelsången. Tyvärr var det ganska meningslöst för mig att kolla om h*n var kvar eftersom jag inte hade nån plånbok med mig. I stället stod jag en stund i solen, såg in mot Stadsträdgården, söp in den blåa himlen, Fyrisflodens skitiga vatten och skränet av en och annan mås.

En stunds njutning av blå himmel, framför allt. Stadsträdgården på andra sidan floden.

Det vete 17 när jag kommer dit igen, men in till stan ska jag redan i morgon kväll. Då blir det nog både otrist och färgstarkt och framför allt ska plånboken få följa med…

Men när jag kom hem… hade änglarna landat… Mer om det senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens samhälle det mest byråkratiska

Ett inlägg om byråkrati, öppenhet och stängdhet (och just som jag skrev det smällde balkongdörren igen…) som avslutas med en fruktstund.

---

 

Byråkrati…

Vårt samhälle är det mest byråkratiska som har funnits och konsulten är dagens byråkrat. Det menar antropologen David Graber i en artikel i DN som jag läste idag på nätet. Fast den officiella storyn från samhället självt är förstås den motsatta, nåt samhället tackar modern teknik för, bland annat. Jaa… jag är böjd att hålla med om mycket i David Grabers teorier. Konsulter skrev jag om för ett tag sen bakom lösen. Byråkrater brottas jag med titt som tätt, stelbenta såna till max. Den värsta sorten, som dessutom passar in på David Grabers beskrivning, är nog tanten som gav mig råd och anvisningar om hur jag skulle sköta mitt e-postprogram för att a-kassans mejl inte skulle hamna i min skräpmapp. Som om hon visste vilket e-postprogram jag använder… (Det gjorde hon alltså inte.) Det är inte den enda oförskämdheten jag har fått från det hållet. Och så undrar facket varför antalet medlemmar sjunker…

ICA får inte ha nattöppet för facket.

Nån annan som har drabbats av byråkrater är Fredrik Andersson, som är den första ICA-handlaren som vill ha öppet dygnet runt. Han menar i en artikel i lokalblaskan att det finns underlag i området i form av nattvakna studenter, men också att ett nattöppet Folkes Livs skulle skapa arbetstillfällen. Men se facket, i det här fallet Handels, och Arbetsmiljöverket sätter stopp för detta. (Finns det nåt fack, egentligen, som vill att ens medlemmar ska jobba..?) Skälen som anges är att öppettider regleras i arbetstidslagen. För att få ha öppet mellan midnatt och klockan fem på morgonen krävs speciell dispens och det har inte Fredrik Andersson och hans affär. Lokalblaskan gjorde en liten undersökning kring intresset för nattöppna affärer. Resultaten visade att över 50 procent av de 3 000 som deltog i undersökningen vill ha nattöppna affärer och knappt hälften skulle handla på natten. När det gäller att jobba på natten visade sig 59 procent vara villiga till det. Men inte facket, alltså…

Svalt intresse för Speaker’s Corner i Uppsala.

Kanske är detta nåt att ta upp på Speaker’s [Gäsp] Corner i Uppsala. Nu ska ski… det bärbara prathörnet och scenen flyttas igen. För tre år sen, i april, invigdes Speaker’s Corner från Vaksala torg. Intresset var minst sagt svalt från allmänheten och lagom till valrörelsen flyttades hörnet till centrum och torget utanför S:t Per-gallerian (där ett visst extremparti och en dito religiös rörelse brukar showa?). Fast nu är hörnet tillbaka på Vaksala torg igen. Det senaste förslaget är att det flyttas till Stadsträdgården. Att ha hörnet i en park är att göra som förebilden, Speaker’s Corner i Hyde Park i London, menar centerpartiets kommunalråd i opposition, Stefan Hanna. Totalt har hörnet kostat en halv miljon. (Undrar om alla flyttar är inräknade i kostnaden..?) Om detta säger Stefan Hanna i Radio Uppland (ser citatet konstigt ut språkligt gissar jag att det inte är korrekturläst av journalisten på Radio Uppland, jag har kopierat och klistrat in):

[…] Jag tycker det är väldigt mycket pengar, men nu fick motionen stöd av ett enhälligt kommunfullmäktige, om vi ser till annan offentlig konst som vi satsar mycket pengar på så anser jag att den här är billig till annan offentlig konst och den är dessutom ett landmärke som man kan nyttja för nånting som är väldigt värdefullt och viktigt får vår yttrandefrihet […]

Ärligt talat… jag tror inte att en flytt hjälper och undrar om kommunfullmäktige har hört talas om sociala medier. Att Stefan Hanna själv har det, vet vi ju sen länge, men resten. (Vem minns inte hans bloggerier från Thailand om att överviktiga skulle betala högre skatt, med mera..?)

Äppleuret släpps i Sverige idag.

Och idag kan vi dessutom mediesocialisera oss ännu mer för Apple watch är släppt i Sverige. Jorå, jag fick ett erbjudande via mejlen, men jag hade ingen lust att köa bland ett tiotal nördar killar tidigt i morse. Förste köare i Uppsala var pojken Fredrik Adén, presenterad med bild och i text i lokalblaskan på nätet. Han hade väntat i två år på klockan. Själv tror jag äppleuret är lite för litet för att fungera optimalt för mig och nöjer mig med dator och mobiltelefon än så länge. Vill jag ha en fruktstund kan jag äta ett äpple i stället.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Galenfestival i Uppsala på lördag!

Ett inlägg om en helt galen festival.

---

 

Jag satt här och läste min gratistidning – och fastnade för en annons från föreningen Hjärnkoll (som lokalt tyvärr inte verkar uppdatera sin information på Brukarnätverkets webbplats utan enbart sin Fejansida). I annonsen aviseras nämligen en Galenfestival i Stadsträdgården här i Uppsala nu på lördag eftermiddag!

Galenfestival i Uppsala på lördag.

På programmet står bland annat tipspromenad, ponnyridning, skrythörna, gör din egen galna hatt eller slips, hattparad, kramlotteri med mera. Och klockan 15 framträder… inte Tofflan men Tufflan med Hjärnkollkör.

Det här verkar helt galet skönt, så jag kunde inte låta bli att tipsa om festivalen!

Vill du kolla in hela programmet, läs här!

Vill du veta mer om Hjärnkoll kan du läsa här. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allt ljus på Uppsala

Ett inlägg om ljus i stan.

---

 

De senaste åren har novembermörkret i Uppsala brutits av fina ljusinstallationer, främst vid byggnader. I år ville Fästmön och jag kika närmare på Allt ljus på Uppsala. Vi begav oss ner på stan denna blåsiga, grådisiga novemberkväll för att promenera runt, titta och fota. Nästan alla mina bilder blev skitdåliga, så jag har ”skojat” med en del i Photoshop. Det var i alla fall en upplevelse och en mysig stund att trava runt och titta. Sen att hälj****n gör skitont är mitt problem allena.

Här kommer ett bildspel för dig som inte orkar traska runt Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland är det bara gott att vara…

Ett inlägg om när tillvaron är god.

Igår kväll var det ju mest kasst väder. Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Tennisbana eller pool?

Jag ringde till mamma idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

Jordgubbar eller Annas axlar?

Det blev var sin kall öl och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna spelade på bussen.

Det var faktiskt inte så mycket folk varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala.

Några steg närmare ån, ett annat vackert hus.

Riksbankens hus i Uppsala.

Ytterligare några steg närmare ån fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Ett vridet träd på Fadimes plats.

Passade också på att fota våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor och Annas rosa sko.

Vi gick längs med ån till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Sparris, snopp eller dykare?

Fyrisån var betydligt lägre än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor i floden.

Vi frågade kille i ölkuren hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån.

Vi såg en och annan kompis och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.

Efter maten pudrade vi våra näsor inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis.

Nu är jag så trött, så trött (hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag före regnet…

Ett inlägg om Elias och Tofflans äventyr en lördag före regnet.

Det var inte helt fel med sovmorgon i morse. Elias kom väl i säng ganska så sent, men klockan var nog närmare halv två innan jag knoppade in. Medan jag vaknade till med lite kaffe och en stunds läsning, satt Elias… vid datorn, förstås!

Läsning och kaffe för att vakna.

Så småningom åt vi frukost. Två rostade mackor MED ost knaprade herrn i sig.

Frukost.

Dagens mål var Vaksala torg. Där är det alltid, så gott som, loppis på lördagar. Clark Kent* lämnade vi hemma.

Elias visade vägen till bussen.

På loppisen kan man verkligen hitta allt möjligt. Men det här kunde Elias inte lista ut vad det var förrän jag avslöjade det!

En flytväst för en liten hund.

En del saker är mest roliga.

”Den som gapar efter mycket…”

Andra saker är mest fina. Elias gillade de här smyckena, mest för färgen, skulle jag tro.

”Rött är sött…” 

Det fanns några vita stenar som var väldigt fina också.

Fina vita stenar.

Men det som var roligast och bäst tyckte jag var att gamla kollegan K sprang fram till oss. Det var minsann inte igår! Jag fick höra vad som hänt sen sist i stora drag. Och stora var minsann en del av händelserna i K:s liv… Det är dem väl unt!

Vi mötte också en av städtjejerna från mitt jobb. Till och med på lördagar arbetar hon alltså, men inte med att städa utan hon säljer svamp och hembakat bröd på torget.

Vi köpte var sin glass och Elisa provsmakade en raspberry curd som vi tänkte gå tillbaka och köpa senare. Fast det glömde vi bort… Det var väldigt soligt och varmt och en bra grej med Uppsala Konsert & Kongress-huset är att det gav skön skugga…

UKK-huset gav bra skugga i alla fall.

Men en glass var ju lite för lite för lunch, så vi traskade neråt stan. Vi såg en enorm lyftkran som vi inte riktigt fattade vad den gjorde där.

En gigantisk kran inte bara i min feja utan också på stan.

Vi traskade ner till Stora Torget för att besöka min vän Greken och Kafferummet Storken. Det var självaste Kronprins K som serverade oss! En jättesöt och artig ung man, precis som sina systrar. Tänk, jag minns när han bodde mitt emot här och växte så det knakade. Precis när han syntes ovanför fönsterbrädorna flyttade tyvärr familjen. Fast när de bodde här kallades systrar The Voices av dem på gården, medan Kronprins K var mycket sparsam med sin röst.

En skitstor kanelbulle och en latte blev min lunch.

Jag är verkligen inte bra på det här med mat, så Elias mamma och pappa blir säkert arga när jag berättar att vi fikade till lunch. Jag tog en skitstor kanelbulle och en latte, Elias en chokladboll och en svartvinbärsmer. Men, kära föräldrar, det är myshelg och då får man vara lite extravagant, tycker jag. I vanliga fall äter vi INTE så här!

Svartvinbär innehåller i alla fall C-vitamin, så lite nyttig lunch var det ändå… 😳

Elias ville inte sitta utomhus utan hittade en skön soffgrupp där han hade utsikt över busstorget. För bussar och tidtabeller är nåt som den här unge mannen har gillat ett tag – och gör fortfarande!

Här har jag busat lite med bilden i Photoshop så det ser ut som om det är natt ute. Och som Elias håller en handgranat i handen! Det gör han INTE, det är hans dricka!!!

Jag frågade Elias om det var OK att gå till en affär och det var det. Det var väldigt varmt ute och vi orkade inte pallra oss ner till Svandammen och Stadsträdgården som jag först hade tänkt. I stället gick vi till den berömda tygaffären som alltid brukar vara stängd när Anna och jag kommer dit. Men idag var den öppen! Och jag shoppade loss för många hundralappar…

Därefter räckte det med stan för oss. Vi tog bussen hem från centralen och traskade över till Tokerian.

Tokerianskylt på ena gaveln.

Vi hade tänkt handla taco till middag, men det fanns ingen kycklingfärs. Så i stället blir det… rotmos och bajskorv. Närå, grillad kyckling och baguette. Köpte för säkerhets skull lite tomater också. Det ville Elias ha. (Tur att nån av oss tänker nyttigt.)

Elias växer så det knakar just nu, men upp till skylten nådde han inte riktigt.

På hemvägen tornade mörka moln upp sig och sen vi kom hem har det kommit några regndroppar på fönstren.

Mörka moln på hemvägen. 

Det blev en alldeles lagom lördag med sol och frisk luft före regnet. Man orkar inte göra så mycket när det är så där varmt, så nu softar vi båda två vid var sin dator.

Var sin grej shoppade vi på stan – tyg till kökssoffan för min del, en bok om djur för Elias del.

Lagom shopping.

I kväll ska vi eventuellt se på Huset Silfvercronas gåta på DVD. Det var en TV-serie om två barn som reste i historien som gick när jag var i Elias ålder.

I morgon kan det kanske bli nån sorts utflykt med Clark Kent. Destination beror lite på vädret. Annars gillar vi båda två att softa ganska mycket…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Lila eftermiddag med en tår hit, en tår dit

Älsklingen skulle på undersökning idag på eftermiddagen. Av princip sätter jag inte mitt fot innanför nån dörr på Sjukstugan i Backen – om jag inte MÅSTE – så jag släppte av henne utanför. Däremot har jag inga betänkligheter mot att nyttja besöksparkeringen. Bara det att det tog en kvarts cirkulerande innan jag hittade en ledig plats.

Det var en kall dag idag, men jag tog med en påse tidningar till en vän samt min bok och begav mig in i Stadsträdgården för en promenad med mobilkameran. Den tejpade, du vet.

Hittade en allé bestående av valv med torkade växter och blad.

Trots att allt var dött så här mitt i vintern var det häftigt och jag beslutade mig för att gå närmare.

                                                                                                                                                            Det kändes speciellt att kliva in här, nästan som om jag fick önska mig nåt. Så det gjorde jag!

”Önska, önska runt i ring. Önska kostar ingenting…”

                                                                                                                                                             I Stadsträdgården var det tämligen dött. Inte många själar ute och promenerade denna dag när temperaturen sjönk ner mot minus tolv grader och snön vilade tung på allting.

Snön vilade tung över allt.

                                                                                                                                                             Till och med detta förstelnade par hade fått små vita mössor av snö.

Vita mössor av snö.

                                                                                                                                                 Vännen hade inte tid att smita från jobbet och få sina tidningar. Det blev kallare och kallare så jag tvingades in på Fågelsången. Fick ta en kaffe och en bulle till hutlösa 40 pix, det hade jag absolut inte råd med! Men jag frös…

Bok och en fika värmde mig inne på Fågelsången.

                                                                                                                                                        Det blev en stund inne i värmen, för jag hade ju pågående bok med mig. Massor av mammor med gallskrikande barn samt en karl som uppenbarligen hade ett arbetsmöte med en annan karl störde emellertid läsupplevelsen, så jag satt väl där högst en kvart.

Traskade sen upp till bilen igen, förbi Slottskällan och slottet.

Passerade Slottskällan med slottet i bakgrunden.

                                                                                                                                                       Jag gick en del av en väg som jag har gått miljoner gånger för. Därför blev det en och annan tår som föll. Promenaden var lite ångestframkallande, men jag lät ångesten fångas upp av de två tårar som föll. Det var verkligen för kallt för att gråta en sån här dag! Och det är verkligen ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Det blev en kvart i den iskalla bilen innan Anna kom. Vi segade oss ut från stan – bilköerna är nåt jag INTE saknar – och hamnade efter en halvtimma på Stormarknaden. Där bytte vi byxor – dock inte med varandra utan till Johan. Köpte sen ett par kassar mat till grabben och till oss själva innan vi åkte ut till Himlen och avlämnade jeans och mat.

Hemma igen startade jag datorn och nåddes av två nej tack på jobb jag har sökt. Gladare kunde jag vara, denna torsdagskväll…

Nu ska jag ställa mig och hacka sallad för idag serverar köket grillad kyckling med färsk grönsakssallad med fetaost och oliver. Sen blir det Antikrundan klockan 20. Oj, så jag ser fram emot säsongsstarten!

Read Full Post »

Liladagstankar

Dagen idag är lila. Det bestämde jag faktiskt redan igår. Då småpratade Fästmön och jag om bröllop och sånt som man inte är med om så ofta. Dialogen slutade med asgarv, för vi insåg att vi faktiskt inte kan gifta oss. Det faller nämligen på kläderna. För att tala klarspråk: vad f*n ska vi ha på oss??? Jag tror inte att nån som känner mig kan tänka sig mig i en klänning. Anna berättade om ett par som hade lila klänningar i olika nyanser som matchade, mycket snyggt. Men Tofflan i en klänning, nej men det går bara inte… Se bara hur missklädsamt det är på kjol på HENNI!!!

Nej, detta är inte snyggt nånstans.

                                                                                                                                                                    Om ett tag bär det av till Sjukstugan i Backen där Anna ska på undersökning. Själv funderar jag på att ta en promenad i Stadsträdgården under tiden. Det är visserligen kallt idag, men soligt. Och kanske kan jag leka lite med mobilkameran om ljuset är kvar.

Därpå blir det en tur till Stormarknaden för att byta ett par julklappsjeans åt Slaktar-Pojken och för att inhandla nån matkasse till oss själva och eventuellt till nämnde pojke – som faktiskt slutar att vara tonåring i februari.

I afton gissar jag på TV-kväll eftersom det är säsongspremiär för Antikrundan klockan 20 och en film som Annan mumlade nåt om vid frukosten lunchen.

Nu måste vi sätta fart här om vi ska vara rena och påklädda innan vi skuttar ut till bilen! Vrooooooooommmmmmm……

Read Full Post »